Vårglädje

 

Absolut vårkänning! Ganska tidigt, men inte extremtidigt. Ser i tidigare blogginlägg och i Facebook-historiken, att jag sett såväl tussilago som blåsippor så här års.

Får man vara vårglad, när världen är som den är? 

Jaa, det får man. I år behöver man det mer än någonsin, tror jag! Som jag skrev för några dagar sedan, "Uppskatta det stora i det lilla"! Ett riktigt bra sätt att få bort klumpen i magen, dessutom!

Till min glädje, så kunde jag idag läsa följande på FB!

Alireza Akhondi är med Begard Reza.

f2 6attio0f9oft1ii2med  · 

Uppdatering - Pausa swishen nu!

Tack vare er generositet har alla medel till dagens leverans in i Ukraina kommit in och jag har inte behövt lägga ut pengar privat. Jag har kompletterat med ytterligare mediciner som var slut på apoteket igår. Köpte bland annat adrenalin, sprutor, kanyler, mer bandage, två typer av epilepsi medicin mm för ytterligare 23.000 kr idag. Så totalt innehåller dagens leverans in till Ukraina mediciner för 65.000 kr. Köpte också en hel lastbil med mat på Metro (grossisten) för 35.000 kr. Så totalt 100.000 kr är inköpvärdet av leveransen. Tänk på att prisläget här är helt annorlunda och jag handlar hos grossister och har dessutom förhandlat till mig ytterligare rabatter. Cirka 30 % hos Metro och 5 % för medicinerna.

Tack så hemskt mycket för allt stöd! Tillsammans har vi samlat in över 300.000 kronor!!!! Och varenda krona har används effektivt och fått mångdubbelt värde. Allt har dessutom gått direkt in i Ukraina!

Jag blir riktigt glad när jag läser om de här personernas insatser,.Är stolt och glad att jag kunna bidra med lite pengar så att den hjältemodiga insatsen har kunnat genomföras.

"Mormors/morfarstisdag" i går. Glädjegörande.

Härligt! Ett besök i "Karin på Hagas" fina trädgård. Massor av krokusar var utslagna och blommade i söder-solen.

Det var Karl-Petter som tyckte att vi skulle gå och kolla blommor hos "Karin på Haka". Trehjulingen funkade bra en bit, sen var det roligast att gå och "krascha" isen i det grunda diket.

Mamman hade några lediga förmiddagstimmar och hann med en promenad med gravt dräktiga Tindra. K-P vill väldigt gärna hjälpa mamma att leda. Han tycks, så här långt, bli hästkillen i familjen.

Helt plötsligt blev det tre som ledde Tindra. Och mormor och morfar fick bära var sin cykel. Vår på landet! Leriga vägar! En doft... eller är det mer en odör.... av kogödsel.Soldis!

Mamman begav sig till jobbet efter lunch. K-P och jag tog en "sova middag"-promenad. Vi går till bokskogen, tyckte jag . Så kan vi gå till bikuporna som finns där, och kolla om bina har vaknat.

Karl-Petter är klok nog att ta sig en tupplur dagligen. När jag är den som går ut med honom i kärran, så somnar han aldrig förrän vi nått det mål, vi bestämt oss för.

När vi kommit in en liten bit på skogsvägen i bokskogen, så hör vi en bil som tutar. Vänder mig om... och kolla, där kommer ju Konrad och morfar. Kul att de också ville göra oss sällskap, även om ingen "orkade" gå/cykla de två km.

Plötsligt fick treåringen väldigt mycket spring i benen!

Vi konstaterade att det var ett tiotal bin utanför en av de tre samhällen. Man blir glad av att se att de lockats ut av vårsolen. Och glad åt att de är så få och lite slöa, så att man har koll på var de befinner sig.

Förra sommaren, så var där fullt kör vid något tillfälle. Jag gick lite för nära, och vips, så förirrade sig ett bi in i min täta kalufs. Bistick känns!

Mission completed. K-P satte sig lydigt i vagnen med gosedjuren i famnen och en filt över benen. Konrad passade på att besöka det murkna bok-resten, och klättra lite på den krokodilliknande förmultnande grenen

Medan lillebror sov i kärran, så passade Konrad på att baka en massa sandkakor... och bjuda mormor på. Verklig vårglädje! Härlig känsla av vår1

Dagens lilla tur gick till Tranemo. Storhandling på ICA, samt lite påfyllnad i vinförrådet, stod på agendan. Passade på att beställa en kebabsallad på utmärkta Stella pizzeria, för att ta med hem till lunch. Medan vi väntade på att den skulle bli klar så gick vi en liten bit längs den helt isfria och kav lugna Tranemosjön. Hade bara mobilkameran, så bilderna blev därefter....

Njöt av de vackra speglingarna... och åsynen av änderna som simmade därute i sjön.

Vände blicken från vattnet och fascinerades och förfasades av byggnadsarbetarna som lade tak på hög höjd. Nu tror jag att deras arbetsplats uppfyllde säkerhetskraven... men visst ser det ut som det är långt från nock till närmsta byggnadsställning.

 På denna bild kan man ännu mer förnimma höjden. Det är en bra bit över trädtopparna.
Det kommer att bli ett jättefint hus! Och vilket läge; sjön alldeles bredvid, bibliotek och ICA -affär på "krypavstånd". 
Härliga vårdagar! Önskar att även våra vänner i öster kunde få känna av vårglädjen!

Selfie#10

 Dags igen... lite sent, som så ofta.

Civilstånd: Gift ( på fem minuter för  dryga 35 år sedan..)

Utsikt: Träd som är kala ( Samt understundom ett (två) vilddjur... som i morse)

 Från fruktdisken: Apelsin ( säsongsfrukter är de bästa. Nu är det apelsinsäsong!)

Bra att ha: Noter ( trots allt pianoklinkande; att spela på gehör, det kan jag bara göra då jag sitter för mig själv)

Underhållning: Revy ( såg Falkenbergsrevyn i söndags. Superbra! Egentligen passar mej allt som framförs från en scen...även en intressant föreläsning)

Stilfullt på kroppen: Ytterplagg ( Döljer många "skavanker)

Drömyrke: Ganska rätt, det jag har (Lärarjobbet har alltid varit mitt drömyrke. Ja, utom en period, då jag hellre ville bli journalist eller präst (!! ))

Äter för sällan: Rårakor  

Bra bok: Roslunds ( Om man nu gillar lite hårdkokta deckare... och det gör ju jag... fast jag vill ha lite psykologiska thrillers och tårdrypande romantik där emellan)

Hund: Schäfer ( Vår fina Akita, som fannös i barndomshemmet under tonåren. )

Guilty Pleasure: Rödtjut ( Blir 3-5 glas i veckan. Helt ok konsumtion, enligt doktorn)

Sällskapsspel: Trivial Pursuit ( Har inte spelat det på flera år...tyvärr. Sällskapsspel...och kortspel..är ju superkul!)

Olika

 

Det är nog bara en sak som kan göra så att jag, i friskt och vaket tillstånd, gör "ingenting". Det är när solen skiner så varmt och gott, så man bara vill sitta i solväggen på altanen och njuta.  Det har blivit en del sådana stunder senaste dagarna. Njutväder!

Om man inte gör någonting, så vandrar ju tankarna. Numera går tankarna allt som oftast till världens oro, och tankar på hur olika vi har det, dyker ständigt upp.

Här kan jag sitta på i solen och bara ha det lugnt och gott, kolla vad katterna har för sig, lyssna på en allt mer ihärdiga fågelsången. Flygplansljud,  uppifrån den blå skyn, hörs från hög höjd. Är det "vanliga" flygplan, eller är det flygplan på övning? Lite oroligt känns det genast. 

Men snabbt återvänder tankarna till de förskräckliga tv-bilder som kablats ut de senaste dagarna. Bilder som visar rykande ruiner och skräckslagna människor, människor som tagit skydd under jord.  Vi har det så olika, det känns så orättvist, och jag är så tacksam över att bo i ett fritt land.

Tankarna fortsatte i samma spår på den halvmilslånga mest "vanliga" rundan. Här kan byns hästar ha det gott i solen, utan att bli skrämda av buller, skottsalvor, rök. 

I dagens BT fanns en krönika av polisen Nadim Gahzale, känd bl.a. från TV-programmet " Veckans brott"

Ser att jag kan kopiera direkt från e-BT.   

Ghazale: Den ljusa släpps in i värmen, den mörka får frysa ihjäl i skogen

Ännu en gång skrivs historia med blod och ännu en gång är det ett manligt ego som ligger bakom att liv ruineras.

GÄSTKRÖNIKA Blodet som spills den här gången är europeiskt, vilket har dragit det finaste hos oss. Samtidigt trycks ett finger i ett redan öppet sår. Det finns inget vackrare än medmänsklig solidaritet men det finns inget mer motbjudande än selektiv sådan. Vittnesmålen om diskriminering av människor med annan hudfärg än vit som precis som andra försöker lämna Ukraina är fruktansvärda. Att de dessutom förstärks med rörligt bildmaterial gör dem ännu svårare att smälta.

Egentligen borde ingen bli förvånad. Det är naivt att förvänta sig att vi ska behandlas som jämlika i krig när vi inte gör det i fred.

Strukturer och fördomar är så starkt befästa att det krävs aktiva och medvetna förändringar av personliga tankebanor för att förändra dem men alldeles för många kan inte ens erkänna första ordet i den här meningen.

Jag undrar varför det är så att oavsett var i världen man tittar så är förhållandet detsamma: Ju mörkare hudfärg du har desto mer får du lida. Jag undrar varför vi har konstruerat och accepterat en värld där en familj tillåts frysa ihjäl i skogarna utanför Polen medan en annan släpps in med öppna armar. Det här handlar inte om att ställa en utsatt grupp mot en annan, jag ville hjälpa då och jag vill hjälpa nu. Därför blir jag varm och glad över att läsa att det råder så stor enighet kring att vi ska hjälpa både Ukraina och deras flyktingar, som nu flyr från Putins barbari. Men det är svårt att inte bli nedslagen när den inställningen enbart verkar gälla vissa och det enda som verkar vara skillnaden på flyktingarna är färgen på deras skinn eller vilken mans bomber de flyr ifrån.

På sociala medier klassificeras den ena gruppen som värdig att hjälpa medan den andra stämplas som ”åldersfuskande lyckosökare” eller ”bidragsturister”. Detta till de sociala mediernas stora glädje, som belönar avsändarna med hejarop, räckvidd och engagemang i numerärer som påminner om en bra årslön.

Den här sortens kollektiva misstänkliggöranden och skuldbeläggande av flyktingar med annan hudfärg än vit som snyltare eller fuskare påverkar oss. Som individ beroende på vilken sida av kängan du står men också som kollektiv som oavsett personliga preferenser slutligen kommer tvingas bo här tillsammans. Denna avhumaniserande hatretorik påverkar människors förhållningssätt i dagliga möten och den påverkar oss som är här som en direkt konsekvens av krig (för inte särskilt längesedan) negativt.

Vi som är här för att någon annan med makt och bomber gjorde ett liknande val mot oss. Det som tog livet av människor vi kände och vände upp och ner på livet för oss som överlevde. Vi som ser ut som de frusna människorna i skogarna utanför Polen. Det hade varit mindre osmakligt om fler hade varit ödmjuka inför att det enda som gjort att de sluppit fly sitt land är tur.

Men så länge vissas blod helt enkelt anses mer värt råder det en djup orättvisa och vi vet alla vad den kallas för. Men det får man ju inte säga längre i det här landet för då slutar hälften att lyssna.

DAGENS KRÖNIKÖR

Nadim Ghazale

är kommunpolis i Borås, debattör, föreläsare, Boråsambassadör 2020 och en av 2021 års sommarpratare i P1.

Jag tycker att den är så tänkvärd, så bra skriven.  Det är inte de ukrainska flyktingarna som jag - eller krönikören- är emot, det är hur olika vi behandlar olika folkslag. En del kommer längre bort i från... men det är människor det också. Fel att göra sådan skillnad. 

Tänker vidare på Jemen, världens fattigaste land. Vem bryr sig om den utsatthet som  människor i det landet får utstå? Människor som inte ens har möjlighet att fly det land, där Saudiarabien är med och släpper ner bomber över folket. 

Usch ja... så folk har det! 

Har via FB följt de privata "biståndsarbetarna" i Ukraina, som jag har skickat pengar till. De har handlat mat, medicin och bas-förnödenheter i Polen/Rumänien och kört in i Ukraina med. Har lämnat ett par "lass" till borgmästaren i en eller två städer, ca fem timmars körning från den gränsen.  Hjältemodiga insatser!

Från tankar, till min trygga verklighet; 

Lyckades få till ett bra bild med mobilkameran, på dagens hasselkollsrunda. Kolla, kolla, där syns den lilla, lilla blomman, alldeles ovanför  hänget.

Lycka är att se det vackra i det lilla! Jag önskar att alla världens människor, inklusive Mr President Putin, kunde få uppleva den känslan. 

Naivt!

 

Absolut extremt naivt, att överhuvudtaget tro på att det skulle ge något resultat. Eller ens bli läst...

Men jag gjorde det.....  Det känns faktiskt rätt skämmigt, att en relativt välutbildad sextioåttaårig  tant kan inbilla sig att  hon kan  påverka världsläget.... Men ändå.... när tanken slagit rot i skallen,  så kunde jag inte låta bli att  genomföra den.... tänk om det ändå skulle kunna göra någon nytta???

Jag skrev två mail.

Ett till Putin och ett till Biden.

Putin har inget eget mailkonto, tydligen. Han är en gammaldags man som inte använder sig utav den typen av kommunikation. Så jag skickade mailet till den ryska regeringen.  Tvåtusen tecken hade jag till mitt förfogande. När jag  krivit klart, så hade jag överskridit med 46 tecken. Gick bra att ändra några meningar.

Till Biden kunde man  skriva direkt. På regeringens hemsida så fanns det flera val, till vem mailet skulle gå .Ett var direkt till presidenten.  Inga begränsningar fanns vad det gäller antalet tecken, men den lilla rutan som man skulle skriva i inbjöd inte till några längre utläggningar.

Vad skrev jag då?  

Vädjade till Putin att inte använda de värsta av alla vapen, vädjade att  man skulle låta bli att förstöra kärnkraftverk, vädjade om att man skulle skona civilbefolkningen, vädjade om att man skulle öppna en humanitär korridor så snart som möjligt. Så att människor kan komma ut ur landet, så att medicin och mat kan forslas till dem som väljer att/måste stanna kvar. 

Skrev också om att jag tyckte det var så synd om det ryska folket som blev isolerade, och framförallt att deras idrottutövare inte får chans att vara med att tävla....

Och så skrev jag att jag inte  anser  att Sverige ska vara med i NATO.... för det tycker jag inte.... och absolut inte att man ska ansluta sig i nuläget.....

Till Biden skrev jag att  han skulle se till att man inte använde militära styrkor i Ukraina, men att man hjälpte till med humanitärt bistånd. Samtidigt bad jag honom att tala med världsledarna, för att få igång ett samtal mellan öst och väst igen. Det är bättre att söka samarbete än att söka konflikt, trots allt som hänt,

Idag har det blivit en stunds vapenvila i sydöstra Ukraina.  Människor ska kunna lämna de förstörda städerna.

Stoltenberg har återigen avvisat  ( den i mina ögon/öron absurda) uppmaningen från Zelensky att militärt ingripa i det ukrainska luftrummet.

Nej, jag är inte så naiv så att jag tror att mina mail lästes och begäran uppfylldes. Men det känns ändå en liten, liten smula positivt.....

Flyktingar från Ukraina, de blir väl mottagna. Alla europeiska länder samt USA öppnar upp för den under 1,5 - 3 år, utan någon prövning. Naturligtvis! Jättebra. 

Min enda tanke i sammanhanget.... hur känns det för  de som flytt krig och övergrepp i Afganistan och i området kring Syrien... och östtra Afrika....  och som inte får stann? Speciellt de afganska flyktingarna känner jag varmt för. 

Trots att vi har en orolig värld, där det pågår oroligheter, övergrepp och krig på ett antal ställen, så har de flesta svenskar det väldigt bra. Kan vi hjälpa dem som flyr? Naturligtvis! Det finns många bra insamlingsmöjligheter, och otroligt många modiga människor som kör mot Ukraina med förnödenheter.

För egen del, så har jag valt att skicka lite pengar till dessa två (tre) hjältemodiga personer som hjälper till direkt på plats vid polska gränsen.  Kanske är jag naiv, men jag tror att de pengar jag swishat används på bästa sätt.

Elisabeth Erikson

2g7 8fmheb9r5uup306ari k5l6. 0o8rm:578  · 

Alexandra Alexandru är med Adrian Cosmin.

2g6 8fmheb9r5uup306ari k5l6. 1o9rm:473  · 

Uppdatering om resan till Rumänska gränsen mot Ukraina:

Först vill vi tacka för alla bidrag vi har fått idag. För er som vill fortsätta swisha under veckan som kommer är numret 0708681566. Minsta krona gör skillnad!

Vi lade själva ut med pengar till en bil och era bidrag kommer att hjälpa oss till viss del med den kostnaden men främst till kostnaden för resan, mat, vatten, osv till flyktingar vid gränsen. Vi har köpt en bra bil som klarar kylan i Rumänien och det dåliga väglaget. Bilen har också plats för 5 personer samt kläder, mat, vatten etc.

Jag och Cosmin kommer att köra ner på måndag kväll. Vi kör från Lerum till Bistrita i Rumänien. Vi borde vara framme på tisdag kväll.

Mellan onsdag och söndag kommer vi att åka mellan gränsen till Ukraina och olika boenden/kyrkor/kloster/sjukhus/Centralstationer etc. Vi kommer båda att köra flyktingar dit dom behöver åka.

Vi har kontakter på plats och kommer försöka organisera mer hjälp med bilar, lägenheter, kläder mat, vatten osv. Vi kommer också söka upp organisationer på plats. Min man har organiserat 3 större lägenheter som står öppna för flyktingar utan kostnad.

Vi kommer att hålla er uppdaterade om vad som händer vid gränsen. Vi har redan lyckats samla ihop en god grund för resan, bilen och för att kunna hjälpa på plats. Detta är med ERAN hjälp som har swishat oss. Från djupet av våra hjärtan vill vi tacka er! Det är så fint att se att så många människor som vill gå samman för att hjälpa människor i nöd. Nedan finns bilder på den väg vi kommer att åka från Lerum till Rumänien och sedan mellan Bistrita och olika städer vid gränsen till Ukraina. Det finns också en bild på bilen vi köpte idag. Om allt går som det ska är vi tillbaka i Sverige på måndag 220307!

Elisabeth Erikson

It3mtgSalhåor ick0lnfm. s0t8:4r13gd  · 

Alireza Akhondi

36t0m t4apalomlarcs2 akls.i7r d1129g:04  · 

Uppdatering insamling

Glömmer jämt att skriva swish nummer

076-3450606 (Alireza Akhondi)

3/3 - 11.49 - Insamlat 180.854, 69 kr - fördelat på 351 Swish betalningar och en insättning på 100 Euro (1.068,69 kr)

Det närmar sig med storm steg nu. Imorgon bär det av till Malmö och sen vidare till Cluj i Rumänien.

Tack för alla donationer, utan Er hade detta inte varit möjligt. Har också erhållit officiella papper om leverans från Ukrainas vice premiärminister. Det kommer att underlätta hoppas jag. Hoppas också att vi tillsammans ska nå minst 200.000 kr i Insamlade medel innan avfärd. Håller alla tummar och tår. Ju mer desto fler kan vi hjälpa. Och ni kommer få en exakt redogörelse för hur pengarna har används, styrks med kvitton där det är möjligt (t ex vid stora mat- och medicininköp).

PS, Alexandra Alexandru och Adrian Cosmin är nu vid den Rumänsk-Ukrainska gränsen och bedömer läget som kaotiskt. De kör just nu en familj till Bukarest.