Vardag

 För vardag är det väl, när man inte gör något speciellt. 

Ni är ju en hel del som bloggar dagligen, och just berättar om er vardag. Det är lite konstigt, men till en sådan blogg återvänder man gärna. Det är ett igenkännande, det är ett lugn, det är en lunk som visar att en "vardag" innehåller mycket stillsam glädje... och en smula stillsam sorglighet.

Tänkte att det får bli lite vardagsblogg här också.

Tisdag; Det är ju mormor-morfarsveckodagen. Iaf detta läsår. I augusti -24 börjar även Karl-Petter förskoleklass, och då blir vardagen lite annorlunda för honom... och för oss. Vi brukar komma till Ulås vid niotiden på tisdagar. Ibland har mamman redan påbörjat sin arbetsdag hemifrån, och då får KP "titta" medan han väntar.  Killarna har inte så mycket skärmtid i övrigt, så att det är helt ok....

Igår skulle vi inte vara i Värnamo förrän vid elvatiden. K-P skulle vara på "dagis" under några timmar, eftersom de "stora" barnen skulle få besök av brandkåren. Det är klart att han ville vara med på det. Och oj, vad han lärt sig mycket. Att det regnade, då alla femåringarna fick spruta vatten på eld, det gjorde ingenting... det roliga var att spruta.

När han kom hem, så gick han direkt och hämtade sina brandmanskläder och sin stora brandbil.  Den nya kunskapen måste ju praktiseras på stört. Så mormor blev räddad från ett brinnande rum, K-P låtsades ta på sig gasmask, han hämtade mig i det rökfyllda rummet och så fick vi båda krypa ut i säkerhet. Learning by doing!

Klockan tretton ska Konrad hämtas på skolan. Det gör jag så gärna. Sen blev det speleftermiddag. En bra sysselsättning, då regnet öste ner där ute.  "Ticket to ride" finns i många versioner. Man har en barnvariant av spelet i huset. Det har vi spelat en hel del. Där går det att vinna, för reglerna är enkla. Men nu hade man lånat en vuxenvariant av "Ticket to ride, Europa" på biblioteket. ( Toppen att man kan låna spel på bibblan!) Det är lite mer att hålla reda på, och jag har inte en chans mot killen som fyller sju i januari. 

Man får vara stolt över sina barnbarn! Och det är jag... tycker att de är så supersmarta och socialt intelligenta, alla tre! ( Faast... jo de kan både tjura och tetas..... också... men d et är ju en annan sak...)

Ridlekis hör tisdagar till numera. Antagligen även till våren, enligt mamman. Kul att åka med de flesta gångerna, och se hur killarna utvecklas. Igår travade även K-P  utan att någon gick bredvid. Snälla ponnies, förstås. 

Hemma på gården, då man ska praktisera sina kunskaper på russen Bolt, då behöver man fortfarande någon som håller sig i närheten av häst och ryttare.

Tisdagar, det är heldagar. Numera  är det mörkt, då vi åker hemåt vid sju -halv åtta. Det känns lite trist, att det så ska vara, ett helt halvår framöver.

Onsdagen började med lite PRO-jobb. Dagordning inför mötet på måndag, lite utskrifter av olika evenemang... och så kolla bloggarna. Måste passa på att kommentera alla med Blogger-blogg, då jag sitter vid datorn.  

Efter "elvafika"... något som maken MÅSTE ha varje dag, vardag som helgdags-förmiddag, så beslöt vi oss för en tur till Tranemo. Gå runt sjön-vägen var avstängd för avverkning, så det fick bli en av Hagatorpets  vandringsleder. Blev den korta idag, dryga 3 km.

"Rysshagenleden" heter rundan. Beroende på att den passerar torpet Rysshagen. 

Har inte en aning om det bott ryssar här någon gång. Kanske ryss betyder något helt annat....

Vi planerade att äta lunch på restaurangen som ligger i anslutning till biblioteket, och som efter att ha varit stängt över sommaren, nu har öppnat i ny regi. Det är ett ungt par som tagit över och driver restaurangen. Killen är son till våra vänner, boende i en av "våra" byar.  Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte att mamman var gravid. En oplanerad sladdis, vid närmare fyrtio års ålder.  Oj, vad jag också blev "babysugen"... men det blev aldrig någon sladdis .  När jag ser Simon jobba i restaurangköket, så kommer jag alltid att tänka på "chocken" över mammans mage...

Fisk ( tror kolja) med rödbetor, kapris, dill, potatis och smörsås serverades. Samt ett antal goda sallader, bröd och kaffe och kaka. Mycket gott och vällagat. Förra onsdagen åt vi strömming på restaurangen. Så gott. Kan lätt bli en vana att äta lunch på "Sångbergs" en gång i veckan.  Tycker att det är ett helt ok pris, 125 kr. 

Passade på att handla på ICA, samt att besöka biblioteket. Ett besök på ICA, det är kostsamt.... hu, vad en del saker... och framförallt fisk, har blivit dyrt.

Maken ville ut till skogen och kolla hur det var med avverkningen där.  Jag åkte med, tyckte att det kunde vara gott med ytterligare lite promenad. Efter avverkningen är den gamla torpruinen Lövo synlig från skogsvägen igen, Det finns en hel del torp ute i våra skogar. Tänker på hur deras vardag såg ut, för ett hundrafemtio år sedan. Just Lövö har en speciell berättelse:

 Den yngste sonen skulle begravas endast 2 1/2 månad gammal 2/1 1883. Grannarna hade bjudits på begravningskaffe före begravningen. Vinter, kallt och yrsnö och grannarna från Hällhult fick bära kistan över mossarna till Ulfanäs där hästskjuts väntade. De kvarvarande tre barnen var ensamma hemma. Barnen ville provsmaka kaffe varvid flickan hällde kokhett kaffe direkt i halsen på sin lillebror. Så när föräldrarna kom hem var även den pojken död. 
( Hämtat från  Mosseboboken)

Kan förstås inte låta bli att tänka på just denna berättelse, när jag kommer till torpruinen, en ruin, som visar hur litet huset var. Jordkällaren finns ännu kvar i ganska gott skick. Tror att vardagen för 150 år sedan, till stor del bestod av att skaffa fram mat och bränsle för den långa vintern. 

Det har gått många lass med tallvirke, från den stora avverkningen. Granvirket ska transporteras till ett sågverk längre bort, så det lär ta tid innan det är hämtat. Skotaren hördes på avstånd. Än är inte allt virke utkört till avhämtningsplatsen.

Det är tänkt att det ska bli generationsskifte i ägandet av skog. Två bröder ska överlämna sin ärvda skog till sina barn. Innan dess ska det delas upp i två likvärdiga delar. Man beslöt sig att avverka det som var moget innan man  ägarbytet. Underlättar för dem som ska ta över. Annars kan jag tycka att det är lite "tragiskt" att såga ner de stora träden, de som  antagligen redan fanns, då den tragiska olyckan i Lövö hände.

Jag ger upp! Jag kan inte skriva om min vardag, utan att blanda in en massa minnen, känslor och andra utvikningar. Tur att jag inte bloggar VAR DAG!  

På gående fot

 Promenad- vandring? Var går gränsen?

Igår var det promenad. Det är jag säker på. För ovanlighetens skull så hade dottern lite tid över, då det var "mormorstisdag".  Hon hann med att ta en promenad med sin mor, direkt efter lunch, då killarna- inklusive morfar- vilade lite middag... genom att läsa tidning eller "titta". Det senare är killarnas uttryck. De vill "titta". Det får de göra en stund efter lunch och en stund innan läggdags. Titta på film via Netflix eller Svtplay....

Under de dryga fyra år som jag varit hos killarna på "mormorstisdag" ( året dessförinnan, då Konrad var baby, så var morfar ofta iväg på "morfarstisdag" under det att jag jobbade för fullt... ) så har det i det längsta blivit en promenad till bokskogen, och ibland in i den samma. Först med barnvagn, sedan med kärra, så blev det tvillingvagn där båda killarna kunde åka med. Ända  tills i våras, blev det kärra, då Karl-Petter skulle sova middag. 

Numera är de promenaderna ett minne blott. Båda pojkarna har vuxit ifrån kärråldern. Frågade om Konrad ville gå med och cykla till bokskogen. Det ville han inte. Barnen är inte lika fascinerade av bokskog, som vad jag är.

Bokarna stod fortfarande gröna, om än lite tröttgröna. Det tar ytterligare ett par veckor  innan de täta kronorna gör skogen till en gyllenen sal. 

Idag har det varit mer åt vandrings-hållet. Tycker jag.

Behövde hämta ut  blodtrycksmedicin på apoteket samt handla lite. Maken tyckte att vi kunde kombinera det med en runda på gående fot, samt äta lunch på restaurang. 

Varför inte ta en av vandringslederna vid Hagatorpet?

Kollade på spårinfomationstavlan och bestämde oss för gul-vit led. Fem km. Den har vi aldrig gått. Bara det att vi bara hittade en enda gulvit skylt, efter det att vi börjat promenera. Skyltningen var urdålig. Kanske är det bara gul led, vilken vi tidigare gått, som är ordentlig skyltad. 

Eftersom vi inte såg en enda gulvit skylt, så följde vi den breda vägen, och kom att gå på två olika elljusspår. Hamnade så småningom på det tre kilometerspår, som fanns redan då vi bodde  i Tranemo, för mer än 40 år sedan. På den tiden fanns det gott om snö, och vi åkte ofta skidor på spåret. Erinrade mig att jag var med i ett 24 timmarslopp och körde en timme för Dalstorpsskolan. Jag var i sjunde månaden med Johanna... så det gick inte så fort ( vilket det f.ö. aldrig gjort  i någon form av spår) ... men två varv, det hann jag iaf med....

Så även om det blev fel led som vi vandrade längs, så var det lite nostalgiskt att minnas den otäcka utförsbacken som svängde på slutet  och den branta backen uppför alldeles innan mål....

Hagatorpets friluftsanläggning, utanför Tranemo, är känd för att ha fina skidspår ( konstsnö) hela vintern.  Det är nog bara en kilometer som anläggs med konstsnö, men där lär  det vara fullt med skidåkare under säsongen. Blir det natursnö, så kör man förstås upp  spår längs alla elljusspår. Hur det blir i vinter, det kan man ju undra. Både vad det gäller  elbelysning och driften av energislukande snökanoner.....

Kommunens bästa restaurang, det är ( enligt både mej och maken) Limmareds värdshus. Idag serverades  kalops ( alternativt fiskburgare). Kalopsen smakade superbra, minst lika bra som den som man lagar till hemma. Man hade höjt lunchpriset från tidigare 85 kr till 100 kr. Helt ok i dessa dyrtider. Jämför man med en annan ( nästan lika) bra restaurang på andra sidan kommun och landskapsgräns, Höganloft i Hestra, så kostar en lunch där 139 kr.

Limmareds värdshus är annars berömt för sin snitsel. Finns i storlek L, M, XL och XXL. Jättegod förstås. En M, som vi brukar välja, är mer än nog. På lördagar och söndagar brukar det vara överfullt på parkeringen. Då kommer folk långväga ifrån, för att äta den berömda rätten.

En bra tretimmars utflykt alltså. Både matförråd, medicinförråd och magar blev påfyllda. Samt en timmes motion, på gående fot.

Äntligen!

 

Äntligen blev det av! Besöket som jag tänkt göra länge, men som aldrig blivit av. Covid och pocketböcker har kommit emellan. 

Vilket fint bibliotek vi har i vår kommun! Och en sådan skillnad mot det tidigare biblioteket, beläget i en gammal lagerlokal/ fabrikslokal.  

Fixade nytt lånekort, då mitt gamla har gått ut för länge sedan.... och dessutom har kommit bort, efter att inte ha blivit använt på tiotalet år... Jo, jag har lånat lite böcker på biblioteket under denna tid, men då har jag tagit dem, tillsammans med en uppsättning barn och ungdomsböcker, på ett skollån. På skollån får man nämligen aldrig förseningsböter.....  : -)

Nu visade det sig att jag numera kommer att få påminnelse fyra dagar före utgången tid. Dessutom kan jag gå in på bibliotekets hemsida och förlänga lånetiden. 

Så nu ska jag läsa "tunga" böcker. Tur att jag styrketränar lite, så att jag orkar hålla i en inbunden bok, jag som bara hållit i pocketböcker under så många år. 

Vi hade bestämt oss för att äta lunch på restaurangen som ligger i anslutning till biblioteket.

Det var några ärenden som skulle uträttas på förmiddagen, ett par av dem tidsbokade. 

Vi var klara med det som skulle göras innan lunchen började serveras. Så det fick bli en promenad längs den gamla banvallen, mot Ulricehamn. 

Äntligen blev det så av besöka Fridas Bistro. Enbart en rätt serverades på fredagslunchen, helstekt fläskfile med pepparsås och rostad potatis. Samt salladsbuffe.  Tyckte att det såg lite magert ut på tallriken, men det var nog stora sådana, för man blev ordentligt mätt. God mat, god kvalitet på maten. 

Får bli fler besök i den den trevliga restauarngen.

Äntligen blev det av att byta telefon. 

Inspirerad av walkaboutsweden och hennes inlägg om att supporta det lokala, så blev det ett besök på Elon Ljud och Bild i Tranemo, under det att maken var på bilbesiktningen. ( Tokigt att besiktiga tre år gammal bil, som nyss genomgått 6000-milaservice.... )

Den gamla telefonen,  den har haft lite problem med laddningen ett tag, och så är kameran så seg. Har tänkt byta upp mig ett bra tag, och nu var det dags.

Inte var det samma utbud som på exempelvis Elgiganten, då man kom in i den lilla, men luftiga affären.

Men det räckte för mig. Efter ganska noggrant övervägande så hade jag bestämt vig för att fortsätta med Samsung Galaxy A-serie. Och för den dyraste mobilen i "Billighetsserien", en mobil som har fått bästa möjliga omdöme.  Galaxy A52s 

Blev lite förskräckt när trotjänarinnan, hon som alltid funnits i butiken ( kollar på Mr koll på nya telefonen), Gerty, 85, var den som mötte mig. Men hon plockade fram den telefon som jag ville ha, och sen var det kontant betalning som gällde. Inte snack om abonnemang. Bra, tycker jag... det jag redan har löper ju ändå på, till en låg månadskostnad.

Visst är det superhäftigt att se två mobilenheter samverka, och skicka över all data från gammal till ny. Det som var lite svettiigt, det vara att hitta var SIM-kortet fanns på gamla mobilen.  När jag väl hittade det, och fick upp den lilla "luckan", så ramlade SIM-kortet ur sin hållare och hamnade på köksmattan. 

Det tog ett stund att lokalisera det pyttelilla kortet på mattan med samma färg som kortet.  Helt otroligt att det kan komma plats så mycket information på det lilla, lilla kortet!

Att få igång bankid tog också en liten stund... och att logga in på olika social medier. Men nu är allt igång tror jag....Och här kan jag inte ens utbrista "äntligen", för det gick ändå riktigt smidigt!

Äntligen! Underbart! Första tussilagorna fanns på den vanliga "tidiga" platsen, framme i "centrala" byn.

I morgon ska jag bege mig till "Karlas hage" och spana efter blåsippor.

Vårglädje

 

Absolut vårkänning! Ganska tidigt, men inte extremtidigt. Ser i tidigare blogginlägg och i Facebook-historiken, att jag sett såväl tussilago som blåsippor så här års.

Får man vara vårglad, när världen är som den är? 

Jaa, det får man. I år behöver man det mer än någonsin, tror jag! Som jag skrev för några dagar sedan, "Uppskatta det stora i det lilla"! Ett riktigt bra sätt att få bort klumpen i magen, dessutom!

Till min glädje, så kunde jag idag läsa följande på FB!

Alireza Akhondi är med Begard Reza.

f2 6attio0f9oft1ii2med  · 

Uppdatering - Pausa swishen nu!

Tack vare er generositet har alla medel till dagens leverans in i Ukraina kommit in och jag har inte behövt lägga ut pengar privat. Jag har kompletterat med ytterligare mediciner som var slut på apoteket igår. Köpte bland annat adrenalin, sprutor, kanyler, mer bandage, två typer av epilepsi medicin mm för ytterligare 23.000 kr idag. Så totalt innehåller dagens leverans in till Ukraina mediciner för 65.000 kr. Köpte också en hel lastbil med mat på Metro (grossisten) för 35.000 kr. Så totalt 100.000 kr är inköpvärdet av leveransen. Tänk på att prisläget här är helt annorlunda och jag handlar hos grossister och har dessutom förhandlat till mig ytterligare rabatter. Cirka 30 % hos Metro och 5 % för medicinerna.

Tack så hemskt mycket för allt stöd! Tillsammans har vi samlat in över 300.000 kronor!!!! Och varenda krona har används effektivt och fått mångdubbelt värde. Allt har dessutom gått direkt in i Ukraina!

Jag blir riktigt glad när jag läser om de här personernas insatser,.Är stolt och glad att jag kunna bidra med lite pengar så att den hjältemodiga insatsen har kunnat genomföras.

"Mormors/morfarstisdag" i går. Glädjegörande.

Härligt! Ett besök i "Karin på Hagas" fina trädgård. Massor av krokusar var utslagna och blommade i söder-solen.

Det var Karl-Petter som tyckte att vi skulle gå och kolla blommor hos "Karin på Haka". Trehjulingen funkade bra en bit, sen var det roligast att gå och "krascha" isen i det grunda diket.

Mamman hade några lediga förmiddagstimmar och hann med en promenad med gravt dräktiga Tindra. K-P vill väldigt gärna hjälpa mamma att leda. Han tycks, så här långt, bli hästkillen i familjen.

Helt plötsligt blev det tre som ledde Tindra. Och mormor och morfar fick bära var sin cykel. Vår på landet! Leriga vägar! En doft... eller är det mer en odör.... av kogödsel.Soldis!

Mamman begav sig till jobbet efter lunch. K-P och jag tog en "sova middag"-promenad. Vi går till bokskogen, tyckte jag . Så kan vi gå till bikuporna som finns där, och kolla om bina har vaknat.

Karl-Petter är klok nog att ta sig en tupplur dagligen. När jag är den som går ut med honom i kärran, så somnar han aldrig förrän vi nått det mål, vi bestämt oss för.

När vi kommit in en liten bit på skogsvägen i bokskogen, så hör vi en bil som tutar. Vänder mig om... och kolla, där kommer ju Konrad och morfar. Kul att de också ville göra oss sällskap, även om ingen "orkade" gå/cykla de två km.

Plötsligt fick treåringen väldigt mycket spring i benen!

Vi konstaterade att det var ett tiotal bin utanför en av de tre samhällen. Man blir glad av att se att de lockats ut av vårsolen. Och glad åt att de är så få och lite slöa, så att man har koll på var de befinner sig.

Förra sommaren, så var där fullt kör vid något tillfälle. Jag gick lite för nära, och vips, så förirrade sig ett bi in i min täta kalufs. Bistick känns!

Mission completed. K-P satte sig lydigt i vagnen med gosedjuren i famnen och en filt över benen. Konrad passade på att besöka det murkna bok-resten, och klättra lite på den krokodilliknande förmultnande grenen

Medan lillebror sov i kärran, så passade Konrad på att baka en massa sandkakor... och bjuda mormor på. Verklig vårglädje! Härlig känsla av vår1

Dagens lilla tur gick till Tranemo. Storhandling på ICA, samt lite påfyllnad i vinförrådet, stod på agendan. Passade på att beställa en kebabsallad på utmärkta Stella pizzeria, för att ta med hem till lunch. Medan vi väntade på att den skulle bli klar så gick vi en liten bit längs den helt isfria och kav lugna Tranemosjön. Hade bara mobilkameran, så bilderna blev därefter....

Njöt av de vackra speglingarna... och åsynen av änderna som simmade därute i sjön.

Vände blicken från vattnet och fascinerades och förfasades av byggnadsarbetarna som lade tak på hög höjd. Nu tror jag att deras arbetsplats uppfyllde säkerhetskraven... men visst ser det ut som det är långt från nock till närmsta byggnadsställning.

 På denna bild kan man ännu mer förnimma höjden. Det är en bra bit över trädtopparna.
Det kommer att bli ett jättefint hus! Och vilket läge; sjön alldeles bredvid, bibliotek och ICA -affär på "krypavstånd". 
Härliga vårdagar! Önskar att även våra vänner i öster kunde få känna av vårglädjen!

Apelsiner

Såg på Facebook, för några veckor sedan, att någon hade skickat efter en låda apelsiner direkt från odlaren i Spanien.  Lät ju spännande, så jag var inte sen att ta efter.Beställde en låda med 5 kg  sen-säsongsapelsiner. Betalade direkt, drygt 200 kr. Leverans  lovades till den 5 febr, och som jag förstod det, direkt hem till dörren.
5 februari, det var i onsdags. Förvarnade maken, som är hemma på dagarna, att det med stor sannolikhet skulle dyka upp en apelsinlåda i samband med att Postnord levererade posten.
 ( Kattmaten från Tyskland brukar komma direkt till dörren, trots att den ibland väger upp mot 20 kg!) Men jag var inte 100 % säker, lådan skulle också kunna komma till ett av våra två vanliga hämtningsställen, Hestra eller Tranemo.

Efter att jag avslutat dagens elevarbete i onsdags, så fick jag ett SMS från Postnord. Vi har besökt dej kl 13.36, för att lämna ditt paket, men kunde inte leverera. Försändelsen kan hämtas på ICA i Tranemo i morgon efter kl 16.00.

Ingen större skada skedd, tyckte jag, och bannade mig själv att jag inte sagt till C-E att han skulle invänta den blå Postnordbilen, innan han gav sig iväg för att uträtta ärenden.
( Han hade väntat till kl halv två , sedan tröt tålamodet och han åkte i väg. Inte många minuters miss alltså. Men nära skjuter ingen hare ..... )

Igår eftermiddag fick C-E leg och försändelsenummer och gav sig iväg för att hämta apelsiner.
Det fanns inga apelsiner att hämta.
Jag hade fått en länk att följa paketets väg, i samband med SMS från Postnord.
Kollade var paketet var.
Det hade varit i grannsamhället, Limmared. Där hade det blivit inlämnat kl 12.27- och sedan tillbakaskickat, samma tid,  för utlämningsstället stämde inte.

Tranemo ICA ligger 5-6 km från Limmareds ICA. Hade varit lätt att åka till rätt utlämningsställe.Tycker jag. Det fanns ju mycket eftermiddag kvar ....
Dryga fem kg apelsiner fick fortsätta sin färd. Jag  följde deras resa med största intresse, för nu hade det här blivit riktigt dumt.

Ringde till PostNord, fick tala med en trevlig person, som lovade att lådan skulle var på plats i Tranemo idag, efter klockan sexton.

Nu blev jag nyfiken på vad apelsiner tog vägen i väntan på leverans till Tranemo.

Kl 18.36 nådde den gula frukten Härryda. Det enda jag vet om Härryda det är att de har/har haft en fångvårdsanstalt. Och så ligger det på vägen till Göteborg, nära Landvetter.
Googlar och finner att i Härryda så finns ett stort hus, som det står Postnord på.
Där skulle då mina apelsiner tillbringa natten, innan de kördes till Tranemo.

Trodde jag.
Klockan 02.27 anlände de till Torsvik, söder om Jönköping.
Googlar man på Torsvik, så ser man att de också har ett hus som det står Postnord på. Dock inte alls så stort som i Härryda.

Underliga är Postnords vägar, det måste man säga! Inte konstigt att de har problem, när varorna körs runt och lämnas på fel ställen.

Bestämde att vi skulle utnyttja den extra resan till Tranemo och ta en promenad längs den populära slingan runt sjön. I väntan på apelsinerna.
Nu ankom de tidigare än beräknat, redan 12.25 intog de sin plats på utlämningshyllan, i den stora ICA-affären.

Någon timma senare, fick jag äntligen se de gula frukterna, genom hålen i den stabila papplådan.

Runt sjö-promenaden tog en dryg timme. Det blev många fotostopp. Jag tycker så mycket om gråvädersbilder: Verklighetens gråväder är jag mindre förtjust i!

Apelsinlådan var väl emballerad. C-E fick gå lös på den med en kniv för att få upp locket. Inuti lådan låg drygt 25 gula frukter av lite olika form och storlek. Två var lite skadade, men gick alldeles utmärkt att äta, då jag skar bort en liten bit.
Det fanns med ett brev i lådan, som berättade att apelsinerna kommer från Valencia, att det är en skörd från sensäsongen, vilket ger söta och saftiga apelsiner.  De är inte vaxade eller behandlade på något sätt, så de har begränsad hållbarhet.
Så nu blir det till att käka ett par apelsiner om dagen - vilket inte är något problem för mig. Anser absolut att apelsiner är den godaste frukt som finns. Och med tanke på att två små killar ska stanna hos oss några dagar, så tror jag att de också villigt kommer att hjälpa till.

Smaken? Ja, nu har jag bara de två som var lite skadade att bedöma. De var söta, men de vanliga affärsköpta apelsinerna från förra omgången, hade ännu mer apelsinarom. Saftigheten får högsta betyg. Nu skar jag de skadade apelsinerna i klyftor, så jag vet inte hur de är att skala, men de kändes lite svårskalade. Nu är apelsiner lika goda i  skurna klyftor eller skivor, så den detaljen är inte så viktig.
Om jag kommer att skicka efter fler produkter direkt från odlaren? Ja, det får framtiden utvisa. Det är absolut inte omöjligt. Och så måste ju Postnord få en chans att revanschera sig, och läsa rätt på Limmared /Tranemo. Fast allra bäst är förstås att ha tålamodet och vänta ut postbilen, för om någon gjort det, så hade det ju blivit rätt direkt.