Hittat!

 Blomnörden börjar leta efter vårblommor på de kända växuställena, så fort snön försvunnit. Lite väl optimistiskt! Har gjort så sedan jag var barn. Och faktiskt, det fanns snöfattiga vintrar då också. Vet att det fanns gånger då jag hittade små, små vitsippsknoppar på tidig vår. Plockade in och hoppades att de skulle slå ut. Naturligtvis blev det inget av gröna outvecklade knoppar...

Till tussilagostället har jag styrt promenaderna under den senaste veckan. Igår lyste det några små solar i fjolårsgräset.En enda utslagen hästhov, resten i knopp. Men blomnörden blev förstås nöjd och glad.

Kunde bara inte låta bli att gå till blåsippestället idag.

-Det är nog för tidigt, sa en granne som jag mötte på vägen.

Jag fortsatte ändå.

Och fick lön för mödan.

En enda lite sippa var på väg att slå ut. Vackraste vårblomman, i mina ögon.

Tänk att man kan bli så glad över en knopp!

Men är man blomnörd, så är man!

Selfie om sociala medier

 Denna vecka handlar Klimakteriehäxans selfie om sociala medier. Något som tycks vara ett rött skynke för en del, men synnerligen uppskattat av andra. Frågor och mina svar kommer här.

På vilka sociala medier är du aktiv?Bloggen förstås, sedan 2009. Har gått upp och ner med inlägg under åren. 

På instagram är jag minst lika aktiv som på bloggen. Även facebook får del av de bilder och fåniga små verser som jag lägger ut där.Lite knäppt att lägga ut samma sak på båda ställena, kan det tyckas.

Tycker fortfarande att FB är bästa sociala plattformen. Där har man nya och gamla vänner, där finns information om vad som är på gång och där kan man få tips i olika grupper.

Messenger är ett toppenställe att nå alla med FB eller Instagramkonton.

 Twitter/X kontot finns ännu , men används aldrig.

Har testat Snapchat och Tiktok. Alldeles för rörigt för en gammal tant. De medierna överlåter jag till de unga.

2. Är sociala medier något du har nytta av eller är det nöje? Både och. Det finns mängder av användbar info att få via FB.  Plus att man kan nå vänner och bekanta via grupper eller via Messenger.

3. Är du en podd-lyssnare? Någon favorit i så fall? Har lyssnat en del på Agnes Wolds podd. Hon är så härlig, den kvinnan. Sommarprogram via play är väl också podd? Tror och tycker att poddar är en trendgrej!

4. Går du in i något chattforum om särskilt ämne? Näpp 

5. Hur har sociala medier påverkat din konsumtion av andra massmedier? Blir lätt så att man lägger i från sej bok, stickning eller slutar att vara uppmärksam på ett tvprogram, för att kolla om det hänt något på sociala medier. Händer även vid matbordet! Skämskudde på det!

6. Om du ser tillbaka ett år eller två – har du ökat eller minskat din närvaro i sociala medier? Tror att det är ungefär detsamma. Använder mobilen mycket mer nu för tiden. Sitter sällan längre tid vid datorn för att kolla sociala medier.

Bloggar lika ofta genom telefonen som via datorn.

Tack för denna selfie, Klimakteriehäxan! Nu får det bli en bild från den kyliga vårvintern i mars! Har väldigt svårt att tänka mig att blogga utan bild! Häftiga valkmoln på denna bild.

Olika framträdanden

 Barnbarnskillarna är musikintresserade. Såväl att lyssna, sjunga, "showa" som att testa instrument. Konrad har dessutom en gudabenådad sångröst, sjunger otroligt rent och starkt.

Att sjunga i kör skulle vara en bra grej, tyckte föräldrarna. Men var hittar man en kör som har plats för en femåring och en sjuåring? Jo, i missionkyrkan!

Killarna fick testa ett par gånger, innan de bestämde sig för att vara med. En termin i taget, förstås. Idag var det dags för det första framträdandet, i samband med en gudstjänst för alla åldrar. 

Vem var på plats på premiärframträdandet? Jo, mormor och morfar, naturligtvis.  Samt pappan.

Spända killar! Mikrofon precis framför Konrad, bra tänkt! Hans röst är värd att höras!

Tjejer enbart, förutom killarna. Det finns ytterligare några killar i kören, men idag var de inte med.

Intressant att besöka en gudstjänst i frikyrkan. Jag har ganska mycket erfarenhet från svenska kyrkan, även om det var ett tag sedan. Kunde dock konstatera att frikyrkans gudstjänst är mycket friare och tillåtande, än vad svenska kyrkan är.

Mycket sång och musik, korta framträdanden av konfirmandgruppen samt en lättsam förklaring av dagens text, från pastor och körledare.

Storskärm i kyrkan gjorde det lätt att se hela lilla kören. Videoutsändning via Youtube gjorde att även mamman kunde kolla sönernas debut.

https://missionskyrkan.org/kalender/gudstjanst-3-3-26/

Vad gjorde mamman då? Jo, hon var i Gislaved, på ridklubben, med sin snart femårige valack Lycke Lo.

Lycke skulle framträda i två klasser, 90 och 100 cm, riden av sin tränare.

Den sistnämnda höjden skulle starta vid kvart över tolv. Så visst skulle vi hinna köra de 3-4 milen mellan Värnamo och Gislaved för att kolla på den.

Vi fick se en glad häst som hoppade högt över de tio enmetershindren.

Pappan till Lycke heter Hip hop och var en känd hopphäst på sin tid. Även mamma Tindra har bra hoppgener, och hoppade 1,20 under sin aktiva tid. Så Lycke har att brås på.

Lycke är fortfarande unghäst och får ännu inte tävla "på riktigt". Men rosett ingår i startavgiften, om man klarar en felfri runda. Idag klarade han två.

En stolt hästmatte, som kan vara nöjd och stolt över sitt eget arbete med sina hästar och över sin fina Lycke Lo.

Efter att ha bevistat två olika framträdanden i Småland, så hade det blivit lunchdags.

Vad kunde passa bättre än den småländska "nationalrätten" raggmunk med stekt fläsk. tillagat på bästa sätt, på Höganloft, Isaberg. 

Tillbaka på den västgötska sidan av gränslandet igen, så var det dags för en promenad.

 Blomnörden var egentligen ute för att kolla om tussilagona kommit upp ännu. Det hade de inte.  Så jag fick nöja mig med lite hasselblommor.. igen.

På väg hem fick jag syn på de första tranorna för i år. Ett riktigt vårtecken. Något dansframträdande bjöd de dock inte på. Det kommer tids nog, då man vilat upp sej efter långflygningen och då vårvärmen framkallar vårkänslor hos de stora fåglarna.

Ta till vara

 Besökte en äldre man idag. En man som visade sig vara arton år äldre än jag. En man som  är närmare mina föräldrar i ålder, än vad han är mig.

Kom in i en otroligt pyntad lägenhet.  Absolut inte en "ungkarlslya". Så mycket pynt, så mycket foton och bilder på väggarna, så mycket minnen. Bilder på tre fruar. Mest på den sista. Hon fick vara med tre år i lägenheten, berättade han.

Jag skulle bara ha ett protokoll underskrivet, men blev sittande en bra stund, hos en man som jag tidigare knappast pratat med.

Han hade så mycket att berätta om sitt liv. Tänk, att det fortfarande finns de som gick i skolan tre dagar i veckan. Tisdag, torsdag och lördag. Tänk att det finns sådana som kan berätta om ett arbetsliv som började då man var fjorton år och som fortsatte på samma arbetsplats i femtiotal år.

Jag har fortsatt att tänka på denne man hela dagen. Visst borde man ta till vara hans berättelser. Bevara till eftervärlden. Jag vet att de finns fler som har mycket att dela med sej utav. Vardagsberättelser från förr. Visst borde de bevaras.  Frågan är hur man gör det på bästa sätt....

Tog en bild på mannen, men avstår att lägga ut den på bloggen.

Visar lite nya foton på hasselblommor i stället. Klart nördigt, men det"bjuder" jag På.

Åttonde mars

 Internationella kvinnodagen.

Så jag önskar att den verkligen kunde få vara en internationell dag för kvinnor, som lever under våld, under förtryck, under hot. Jag tänker bl.a. på kvinnor i muslimska länder. Afghanistan, Iran i första hand. Hur det är i andra länder, det kan jag inte uttala mig om. Även om det irriterar mig storligen att man exempelvis aldrig ser en kvinna i en dokumentär från Egypten, så kanske de har det helt ok, utifrån sin kultur och verkligen. Det vore fel att fördöma en kultur. Men ett land/ en kultur där flickor inte får gå i skolan, inte får jobba, inte får gå ut ensamma, blir fängslade och dödade för att de visar sitt hår, den kan man fördöma. Känner ilska över att Sverige som land inte tycks bry sig om vare sig förtryckta kvinnors villkor. Eller kan man inget göra? Bara låta de återuppståndna manskulturerna få förtrycka. 

( Sveriges styre tycks mest vara intresserade att rusta upp. Jag känner sorg över att vi inte längre är alliansfria. Jag vet att andra tycker tvärtom. Det är viktigt att få tycka vad man vill. Vad som är rätt, alliansfrihet eller ej, det vet ingen. Framtiden får utvisa... MÄRK: Jag skrev denna frustration inom parentes... måste bara få ut den)

Andra kvinno-livsvillkor som borde ses över, det är trafficking. Unga kvinnor som lovas guld och gröna skogar, men som istället blir utnyttjade och ofria. I vårt land. Karlar borde ha bättre vett än att utnyttja dessa stackars kvinnor. 

Igår var vi på konsert. Igen. "Den svenska sångboken". Kända svenska låtar framfördes av Johan Boding, Gunilla Backman, Kalle Moreaus samt sju duktiga musiker.

Utan att fundera på att det var dagen före åttonde mars, så gjorde jag reflektionen:  På scenen står nio män och en kvinna. Kvinnan är den enda som inte spelar något instrument. 

För nog är det så, de allra flesta musiker vad det gäller shower och scenframträdanden är män. I en symfoniorkester är det betydligt mer jämlika förhållanden. 

Tekniker av olika slag, såväl vad det gäller scen som ljud och ljus, det är nästan bara män.  

Vad det beror på kan man fundera över. Egentligen spelar det ju ingen roll. Kvinnodag i all ära. Den behövs definitivt internationellt och jag är medveten om att det finns många kvinnor i Sverige som också är förtryckta. Men ändå, "kvinnokamp" får inte vara en fråga om att det ska vara lika mellan kvinnor och män. Vad det handlar om är att ge alla, man, kvinna, ung, gammal, rik, fattig..... möjlighet att få bli den man vill och har förmåga att bli. Vill jag bli gitarrist, så ska jag ha samma möjlighet vem jag än är, tjej som kille.  Vill jag åka till internationella rymdstationen, så ska inte könet påverka. 

För mej är det den jämlika möjligheten, som det handlar om denna åttonde mars. Liksom alla andra dagar. Liksom samma rätt till hjälp, då det behövs. Vem man är eller var man bor, det ska inte spela någon roll, om man är sjuk eller åldrig. 

Tyvärr funkar det inte så, och sämre har det blivit. 

( Nu måste jag skriva parentes igen, för detta är ju också att sticka ut hakan.... Hör ofta om de ukrainska flyktingarna dagsersättning. Den är skamligt låg. 74 kr per dag. Vem klarar sig på det? Men skicka 23 miljarder till krigsutrustning, det kan man. Vapen som dödar oskyldiga unga män och kvinnor, människor som inte alls bett at få gå in i krig. Fy för den lede, så fel man tänker. Åt bägge håll. )

Lite bilder från de senaste dagarna får avsluta inlägget.

Jag har blivit "besatt" av att leta hasselblommor. 

Vi har en enda buske bakom huset. Och kolla! Visst fanns där några vackra honblommor. Gillar hasselns tanke. Honblomman är en egen blomma. Hanblomman(hänget) en annan. De lever var för sig. Tillsammans ser de till att arten lever vidare.

Ibland sitter honblommorna en bra bit från hängena. 

De hittar varann om de så vill.

Den här blomman, som jag hittade ( bland många andra)  "framåt byn", den är en riktig enstöring. Bra att den kan få vara det.... eller kanske den känner sig väldigt ensam...

Slutligen en bild från centrala Borås igår, efter solnedgång. Passade på att köpa jeans och top i en riktig affär när vi ändå var i Borås. Innan vi begav oss till konsertlokalen, så blev det en stor, god... och onyttig... pizza på "anrika" Granada. På väg till bilen, så speglade sig några av stadens byggnader, så här vackert i Viskan.

Selfie om shopping

 Denna veckans selfie, där Klimakteriehäxan står som frågegörare, handlar om shopping.

Frågor och mina svar kommer här!

Handla med eller utan inköpslista?  Oftast med. Om den kommer med vill säga. Händer att den ligger kvar hemma. Brukar ha den i fickan och kolla av då jag närmar mig kassan. 

Den mesta av matvaruhandlingen sköts av maken. Han har en lång lista med sig varje gång.

Den sortens varor handlar jag på nätet? Pocketböcker. Leksaker ( mycket lego) som barnbarnen ska få  i present. En del kläder, oftast från billiga Cellbes. Garner,

Med tanke på att jag bor 4-6 mil från någon stad, så blir det mycket näthandlat. 

Den sortens vara handlar jag i fysisk butik? Mat förstås. Och skor. Har skickat efter skor på nätet ( från Kina visade det sig) en gång. Dem har jag bara använt en gång.... Hur tänkte jag då jag klickade på den reklamlänken??? Inte alls!

Så betalar jag mina köp?  Med kort. Eller swish. Har faktiskt en femhundring i mobilfodralet. I nödfall. Fast, förstås, den räcker inte så långt. 

Barnbarnen har fått spargrisar och lite sedlar och slantar. Någon av dem vaktar sina pengar som en hök....Bra att de får se vad pengar är, tänker jag.

Den nedlagda butiken saknar jag ofta? ICA-butiken i samhället. Nu har vi fyra km till samhället, så ska man handla så behöver man oftast ändå ta bilen. Men det gick att ta cykeln för att handla det som fattades. Tyvärr var det så många gjorde; handlade det som fattades i lilla ICA i samhället, storhandlade i en större och billigare affär. Utan att tänka på att det faktiskt kostar att köra några mil också. 

Numera har vi en dryg mil till Tempo i Hestra och en och en halv mil till ICA Kvantum i Tranemo.

Den onödiga varan slinker ofta med hem? Mörk choklad. Och så är det lätt att klicka hem något klädesplagg eller garn till en tröja, via nätet. Trots att det finns så att det räcker redan...

Tack, Klimakteriehälsan för en kul selfie.

Dagens selfie, från altantrappan!

Något förbaskad

 

Det var ett tag sedan jag gick rundan kring mossen, där torvbrytning ska ske. Visst blir man både ledsen och förbaskad, då man ser hur det vackra naturlandskapet har blivit helt ödelagt.  Den stora mossen, ja, den ser numera ut som en nyplöjd jätteåker.  Död. Jag blir så förbaskad, då jag tänker på att ett multinationellt företag, utan anknytning till vår trakt, kan komma och våldföra sig på ett värdefullt naturområde. Utan att någon i vår kommun kan göra något åt det.

Precis innan jag gick ut på dagens runda, så hörde jag nyheterna på radio.  Man informerade om att den dagliga promenaden inte alls var så nyttig, som det tidigare hade gjorts gällande. Ny forskningsrön, jojomän! Om promenaden skulle göra nytta, så måste det både flås och svettning till. Den vanliga "lunken" ansågs tämligen värdelös.

Tacka sjutton för att det är bättre att röra på sig i sin egen takt, än att sitta stilla. Jag är helt övertygad, att all rörelse är av godo. Både för kondition och rörelseförmåga. Kanske gick jag av ren ilska fortare än jag brukar. Varm blev jag iaf. Nej, all forskning är inte av godo. Tänk, om man skulle bry sig om detta dravel... och strunta i att  gå ut och röra på sig. Det vore inte nyttigt!

Är väl så dresserad av mobilsignalerna, att jag stannar till och kollar om det möjligen är något viktigt, när det piper till under promenaden. Så även idag. Hade bl.a. fått ett meddelande på Whatsup "Hej mamma. Jag har problem med mitt SIM-kort och har bytt det. Kan du vara snäll och lägga till mitt nya nummer" Inget undertecknade!

Skickade meddelande till döttrarna och kollade om de bytt nummer. Fick svar omedelbart. Inga problem där inte. Vilket jag heller inte trodde. Vad är det för idioter som försöker hitta vägar för att lura vanliga/ äldre människor? Nu vet jag inte vad avsikten var med att lägga till ett nytt telefonnummer i Whatsup-gruppen. Men naturligtvis låg det något "skit" bakom. Blir så förbaskad på dessa ( oftast unga) människor, som istället för att ta ett "hederligt" jobb håller på med ohederlighet. Såg ett "Uppdrag granskning"-program i ämnet. Vilka usla människor!

Gott att spy lite galla! Känns något bättre efter den "urladdningen".  

Något positivt bör också få vara med. Det är vårväder idag. Sol! Fåglarna sjunger! Får nog bli en liten runda till. Kanske jag t.o.m kan lura med maken.