Åldersåstadkomst?

För trettiofem år sedan ( till jul) tog jag lärarexamen. Nyss tjugotvå år fyllda var jag. Den första terminen jobbade jag som resurslärare på två olika skolor i Borås. Det var jobbigt. Ungarna tog verkligen tillfället i akt att leva ut när jag kom in i klassen. De allra flesta hade ålderstigna lärare - precis sådana som jag i dag är. Det var en klass, kommer jag i håg, som hade en yngre klassföreståndare. Hon klagade på att klassen var jobbig. Jag tyckte att det var den bästa klassen, för de var säkerligen likadana mot oss båda, och då var de betydligt bättre än de annars lugna klasserna som hade några få anna-lena lektioner att leva bus på.

Vid tjugotvå och ett halvt år ålder fick jag min första egna klass i T-mo. Det var jobbigt, för de lyssnade inte alltid på mig, nej, det var svårt med pondusen, helt enkelt. Det blev bättre över tid, jag hade dem i två år. Men jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen jag blev när en mamma ringde och klagade på att det var för pratigt i klassen, att jag inte kunde hålla ordning. När jag ser den käringen ( vilket är sällan) så känner jag än i dag ledsenhet och arghet.

Sen kom jag till Dalstorp. Min första klass hade haft en ung lärare i ettan till trean, och hade fostras till att lyssna på unga lärare. Däremot skulle jag ha musik/svenska i en annan klass ( bytte bort idrotten - det hade jag ju ingen utbildning i). Det var några fruktansvärda stunder, ingen lyssnade, jag grät både för och efter.

Någonstans började barnen lyssna och en behaglig tillvaro skapades, både för elever och lärare. Yngre lärare kom in i klasserna och klagade på att de var stökiga, däremot.

Vid femtiosju års ålder, så anses man i många sammanhang för gammal. För skolans ledare t.ex. tycks det vara så, jag har t.o.m hört någon beklaga sig över gamla lärare som är bromsklossar i skolans utveckling. Men för eleverna tycks man inte alls för gammal, utan alldeles lagom. De lyssnar, respekterar, skapar gott arbetsklimat, är ändå öppna och spontana - ja, de tycker inte alls att lärarn är för gammal, fast hon både har gråa hår och rynkig hud. Dom hänger med på allt som den åldersstigna föreslår - klagar aldrig.

Jag tror inte att barn var värre förr och bättre nu. Men faktum är att jag blir glad av att se åldern åstadkomma den respektfullhet som ålder och erfarenhet bör göra. Hoppas att det sitter i länge, och att dagens unga - när de kommit upp i medelåldern, också kan uppskatta den äldre generations samlade erfarenhet - och förhoppningsvis visdom.Sen ska vi inte förglömma, det finns massor av visdom i eleverna - trots deras ungdom. Hoppas den stannar kvar.

Detta var något jag plötsligt kom att tänka på den vackra sista augustidag.