Avslut

Min hjärna är i bryderi utifall det handlar om ett avslut eller ej.
Avslut är det för eleverna. Avslut för året för alla, avslut för tiden i Grimsås för sexorna. Nästa termin, så bär det av till centralorten, Tranemo.

Avslut för lärarterminen, det är det inte riktigt än. På måndag ska vi analysera och värdera, stöta och blöta, risa och rosa. Årets kvalitet vad det gäller vår lilla skola ska bedömas av oss själva utifrån diverse dokument, och diverse frågeställningar.

På tisdag är jag ledig, på onsdag skulle jag bli ensam på skolan om jag åkte dit, det är kompledighets- möjlighet, och alla har väl lite timmar att kompa ut. Mina är slut, men jag har jobbat så mycket utöver mina 65%, att jag inte har det minsta dåligt samvete att kompa ut från det arbetet.
När midsommaren infaller, så är det läsårsavslut även för den pedagogiska personalen.

Sen är det fråga om det är avslut för mig eller ej. Lite knivigt, må jag säga.
På måndag är jag inbjuden till min egen avslutningsfest. I mitten av veckan ska jag skriva på ett nytt anställningskontrakt.
Uppsägningen är ju inskickad sedan månader tillbaka. En egen kopia på uppsägningen har jag fått...  Fast uppsägningen gäller från den 9 aug, dagen före höstterminsstarten.
Så det är ju frågan om det är då som mitt avslut blir.
Med ny uppstart på torsdagen den 20 aug.
Eller är avslutet inte förrän avslutet kommer på riktigt, då jag lämnar skolans värld för gott..... när jag nu ska förmå mig till att göra det.
Få se hur det känns att jobba en dag i veckan. SvA och musik står på mitt schema. Kanske kommande år blir avslutsåret...

Sen begriper jag inte varför det ska vara en så stor grej för mig att bli pensionär, det blir ju alla, om man får förmånen att leva så länge. F.ö. så har jag ju redan varit pensionär i ett och ett halvt år, om man anser att 65-årsdagen innebär att man är pensionär.
Från september kommer jag att ta ut 100 % "folkpension". Är det då jag blir pensionär på riktigt?  En pensionär som jobbar en dag i veckan. Låter ganska logiskt!
När, nu får jag sluta älta....och vara GLAD för att vara en pigg ( blivande?) pensionär !

Frökenpresenter i all ära, men jag blir glad av dem. Blommor är bästa presenten.... eller, förstås, det allra bästa det är en personlig hälsning från någon elev.  Kortet från Somaye var så fantastiskt fint!
Jag frågade om det är något som är typiskt från Afghanistan, det här med att skriva kort och fylla med blommor och blomblad.
- Jag gillar att ge presenter bara, sa den fantastiska tjejen. Hon har bott i Sverige 5 - 6 år bara, och når lika bra skolresultat som de duktigaste svenska eleverna. Hennes dröm är att bli läkare. Det kommer hon att lyckas med.

Konstaterar att jag varit med om 45 sommaravslutningar. Fast jag lurar mig själv, då jag påstår det. Under de två gånger som jag var barnledig, så missade jag två avslutningar. så 43 måste det vara...
För första gången på alla år, så fick jag vara med om en utomhusavslutning. Solen sken, det blåste lite för mycket, så notpappren ville inte hålla sig på sin plats i pärmen. Som tur var så kunde  kulturskolans blåsinstrumentlärare hjälpa mig att hålla i noterna.

Så det var som vanligt, fast utomhus. Sång, ett par instrumentalister, betygsutdelning till sexorna, rosor till de samma och ett väldigt kort tal av rektorn... för han hade också skickat ett digitalt tal, som vi tittade på i klassrummen när vi samlades före avslutningsceremonin.
Och som avslut "Den blomstertid nu kommer".

Funderar på om inte det skulle vara en fin tradition att ha avslutning i kyrkan vid jul, men att ha den utomhus vid skolan på sommaren. Och hoppas på att det inte regnar.

För skolgårdsavslut i sommarväder, det var allt ett riktigt bra läsårsavslut.

Augusti

Vattnet i Görans dammar håller på att ta slut.
Sommarledigheten är över för de allra flesta.
Regn har fallit, om än i små mängder.
Mer vatten från ovan är utlovat.
Gott när tillvaron återgår till det mer normala.

Det lär sannolikt ta tid innan det blir "normalt" igen.
Tänker på vad den långa torkperioden ställt till med.
Bonden i vår by funderar på vilka djur som måste slaktas... och grävas ner.
Slakteriköerna är överfulla.
Man kan ju inte låta djuren svälta i väntan på slakt.
Man måste rädda det som räddas kan.

Markerna är förtorkade.
Träden har fällt sina löv i förtid.
Gräsmattorna skiftar i gulrött.
Mängder av perenner är helt nedvissnade, ser helt döda ut.
Undrar hur det ser ut i naturen  när det blir sommar igen.
Kommer den att återhämta sig direkt? Kommer det att ta år innan det blivit "normalt" igen?
Den som lever får se.

 
Konstaterar dock  att det finns en del växter som klarat sig bra.
Det finns t..m någon växt i perennrabatten som har återtagit mark när grannväxterna har krympt ihop och försvunnit.

Visst har det varit varmt och gott i sommar.
Bad och soldagarna har varit hur många som helst.
Halmstadsstugan har verkligen används denna sommar.
Det blev en sommar som alla kommer att minnas.

Dåligt med inlägg i den offentliga dagboken har det blivit.
Tiden har används till annat.
Dagliga promenader.
Läsa böcker.
Kortresor.

En av alla lästa böcker, är boken "Hjärnstark".
Vikten av daglig rörelse, konditionsträning, betonas i boken.
Att röra på sig, en halvtimme per dag, gärna mer, det är superviktigt för alla människor i alla åldrar. Både för kropp och för själ.
Tror att många av oss insett hur viktig dagens promenad är.

Har hunnit träffa en del gamla vänner under senaste veckan.
Gamla kollegor.
Gamla vänner.
Så roligt att ses och prata en stund.
Gärna under det att man tar en gemensam promenad.

Bror med familj kom på besök i går.
Samt familjen Friberg.
Bara Karins familj, av "alla" Lillys och Ejnars ättlingar, saknades.
Verkligen kul att samla alla ungdomarna.
Är så glad över hur lätt det är få kontakt med den unga generationen, över att de vill komma och umgås med gamlingarna.
.

Två dagar återstår innan skolan börjar igen.
Är "taggad" för skolstart, absolut.
80 % skolvecka.  Blir säkert jättebra med en ledig dag.

Bra avslutning på lovet blir det också. "Barnvakt" till Konrad i morgon.... och som avslutning på ledigheten, en resa till Malmö och till Ava på måndag.

Halva augusti har snart gått.
Sommaren har varit jättebra.... om man undantar vad den gjort med naturen.
Förhoppningsvis blir det mycket regn framgent.....men antagligen kommer det alldeles för sent.

Sommarledigt

Det bevattnas därute. Bra med långsamt regn, men snart räcker det för ett tag.
Gräsmattan har återfått växtkraft, naturen mår bra igen, efter den långa torkan.
Sommarledigheten har börjat.
Tjuvstartat lite. Terminen pågår till och med i morgon. Morgondagen är redan inläst genom en kollegial kompentensutveckling inom IKT.
Dagens ledighet får vi läsa igen i sommar, när vi tycker.
Vi var helt färdigdokumenterade igår, och dessutom helt färdigstädade/färdigröjda. Inte kunde vi sitta och rulla tummarna på arbetsplatsen, bara för att dagen är en arbetsdag.  Vi fick ta en dags extra ledigt!
Vi kan alla vara nöjda med det jobb vi gjort... vår skolan har hög status i kommunen.

Beställde  betygen från 7-9, och fick betygskatalogen med "vändande" mail.
Blir väldigt betänksam, då jag har möjlighet att se alla högstadieelevernas bokstavskombinatioer.
Av de elever som jag har haft i mina klasser så finns det flera som bara har A och B och flera som bara har E och F.
Elever som är undervisade på precis samma sätt under mellanstadietiden, har SÅ olika betyg i åk 7,8 och 9. Naturligtvis var skillnaden ungefär den samma då jag satte betygen i sexan. Naturligtvis beror betygsbokstäverna till väldigt stor del på genetik och på uppväxtmiljö
Ser man på alla elever i åk 7-9. inte bara våra adepter från vår skola, så är det mängder med F i betygen. Inte godkänt alltså.
Svårast av allt tycks det vara att få godkänt i fysik. Där borde vi ha kontakt med lärarna i åk 7, för att se hur vi redan i i åk 5-6 kan hjälpa eleverna till en bra grund.
Min betänksamhet över alla F; Till viken nytta blir man bedömd? Många elever klarar sig bra i livet, trots underkända ämnesbetyg. Det spelar ju igen roll om man känner till vegetationsområdena i världen, stormaktstiden eller skillnaden mellan hinduism och buddism, för att klara sig bra i livet.
Även de som har underkända betyg från grundskolan kommer sannolikt att klara en hel del högskoleutbildningar, om de får fokusera på rätt saker ( alltså inte en massa mer eller mindre oväsentliga kunskaper) under gymnasietiden.
Ytterligare en aspekt är att vi även fortsättningsvis behöver ha en hel del arbetskraft som är praktiker mer än teoretiker.
Att kunna läsa och förstå, att kunna uttrycka sig muntligt, att ha en grundläggande matematiks kunskap samt att kunna förstå och kunna uttrycka sig hjälpligt på engelska, det tycker jag är det som skulle bedömas som viktigare än alla andra ämnen.
Plus att man skulle premieras för att man motionerar regelbundet och gärna för att man ägnar sig åt någon form av kulturell verksamhet.

Alla dessa F-barn, hur ska man ta hand om dem på bästa sätt?
Alla dessa A-barn, kommer de verkligen att orka ända in i "kaklet" ?

Elever på övervägande C-nivå... kanske är det de som mår bäst i skolan.... de som hinner ägna sig åt något mer än skolarbete, samtidigt som de känner att de klarar skolarbetet helt ok.

Första lediga dagen inleddes med en promenad runt Tranemosjön. Passade på när vi ändå skulle handla. Det är en jättefin, lättgången runda. Vädret var som gjort för promenad, då på förmiddagen, innan det började regna.
Lundkovall, eller som den också kallas Dag och Natt, växer längs en liten bit av vägen.

Attans vad den var svårfångad på bild, Tog fem-sex bilder, men de flesta var oanvändbara, eftersom skärpan blev så dålig.

Det är ingen bra skärpa på dessa båda bilder heller, men man kan se de vackra färgerna. Läste om lundkovall  i "Den Virtuella floran". Det är en ovanlig växt i våra trakter.  Vacker, tycker jag.

Lindblommornas väldoft hälsade oss välkomna in i Tranemo samhälles bebyggelse.
Visst är allt extremt tidigt i år. Nu när regnet har kommit och gett växterna livskraft igen, så börjar blomningen av bara farten, trots att temperaturen sjunkit.
Undrar om det finns några blommor kvar i augusti/? Såg både videört och renfana i blom, under dagens promenad. Det är ju typiska sensommarväxter. Vi är i midsommarveckan och sommaren står just för dörren.

Sommarledigheten står för dörren för alla Sveriges lärare. Inte är det längre någon som tror att man blivit lärare för juni, juli, augusti. Vår sommarledighet är ungefär lika lång som en vanlig semester numera. Och  att släppa tanken på skoljobb under sommaren,d et är det många av oss gamlingar som inte riktigt klarar. Mina sommarlov är på upphällningen. Blir det som jag  önskar, så ska jag väl ha ett till.... den som lever får se. Nu gäller det att njuta av sommarens vackerhet!

Sommarn

Ja, det var väl sommaren det!?
Gick både snabbt och långsamt! Känns som om veckorna rusar i väg, men känns ändå ganska längesedan som jag och Mia upplevde vackra Omberg, sedan Konrad smakade sill på midsommarafton, sedan vi besökte Pia och Björn i en gungande båt och därefter var på visfestival....

Tycker inte att jag hunnit med så mycket denna sommar...men ändå så har det inte varit så många hela dagar här hemma.

En konstig vädersommar har det varit. Temperaturen har legat runt 20 grader i stort sett varje dag. Jag tror inte att det har varit över 25 grader en enda dag här hos oss. Några dagar med varmt högtrycksväder brukar det ju vara, men de dagarna har uteblivit i år. Kanske de kommer innan sensommaren är över?
Regnat har det gjort, men inga stora mängder, och framförallt inga skyfall. Åskan har jag hört någon enstaka gång på långt håll.
Gräset har vuxit... och nästa år får det nog bli en robotgräsklippare.... även om man också kan se en timmes harvande med en tung gräsklippare som en bra träningstimme.....

Så egentligen har det väl varit en ganska så bra sommar. Vädermässigt har den väl passat vår familj utmärkt... "gamlingar" (  ja iallafall halvgamla... även om den ena halvgamlingen gärna skulle sett en högtrycksvärmevecka ... eller åtminstone en halv...), gravida ( ja bara en då..), babisar ( även om han inte är någon liten baby längre)... och hästfolk....
Tjugo grader är en temperatur då man mår bra!

Så mycket cykling har det inte blivit i sommar, det har det varit lite för svalt för. Högtrycksvärme, det är cykelväder för mig. Men promenader har det blivit dagligdags, om det inte varit gräsklippning som fått utgöra motionen.

Denna tanten har nog läst ungefär lika många böcker som hon brukar på sommaren. Sofie Sarenbrant har blivit en favorit, Anne Holt har alltid varit en sådan liksom Mons Kallentoft. De ljuvliga böckerna om det lilla bageriet på stranden, ( Jenny Colgan) har varit motpol till deckarna....bland andra. 

Veckan som gick innehöll frissa, tandkoll, besök i Ulås, besök i Malmö ( med utflykt till Tirups örtagård, där bilderna är tagna), en dag i Halmstad ( en halvtimme på en solig strand med tillhörande bad fick vi till), trädgårdsfix och idag, storstädning av huset.

På måndag börjar skolan igen. En hel vecka med förberedelsetid. En halvdags föreläsning... några timmars "uppstarts-roligheter". Det känns som mycket tid att fylla, för lärarinnan, som startat mängder med läsår med två dagars planering. Visst finns det en del att göra i starten, men det allra mesta i vårt jobb, det måste ske löpande under terminen.

Dags för dagens promenad. De ska inte bli så lång.... ryggen gillar inte att städa.... och det ogillandet känns av även under promenaden.  Tur att ryggen slutar sura när den får sova en natt!

Långsamhetens lov

Tog en långsam cykeltur på eftermiddagen.
Det finns en del växter kvar i skolan. De behöver lite vatten då och då. Sannolikt skulle de även behöva lite näring... och bättre ljus än vad de får i ett fönster med tonat glas i nordostläge.

Nu överlever växterna år efter år, trots detta. Långsamt växer det, och det får de absolut lov att göra... blir betydligt enklare att sköta om, jämfört med de snabbväxande ogräs som jag har här hemma.

Funderade på om det har varit ett långsamhetens lov, så här långt.

Fast långsamt har det inte kunnat vara.  Jag har minsann sett till att ha full fart genom tillvaron, de flesta av dagar av de fem veckor, som ledigheten hittills varat.
Men det känns länge sedan som vi lämnade skolan för sommaren, och ändå är det tre veckor kvar av ledigheten. Kanske det är för att man hunnit med en hel del roligheter, som det känns som ett långsamt lov.

Om jag börjat klättra på väggarna?  Nejdå... men jag medger att det funnits dagar, då jag tänkt: Skolan kunde gott börja i morrn!

De senaste dagarna har jag inte gjort mycket.... eller kanske har jag...
Det har varit långa dagar... utan stress... det måste väl vara det som menas med att vara i nuet, att utföra långsamhetens lov.

Torsdag- fredag i Halmstad.Tillsammans med Johanna och Martin. En tur till stan, lite geocaching på gångavstånd till stugan, lite spel, lite läsande, lite promenad, boule på boulebanan, pilkasting på toalettväggen.....
Hemma igår... bokläsning, gräsklippning, mystlösning....
I lugnt tempo....

Tre dagar med härligt sommarväder f.ö. ... torsdag, fredag,lördag.  Utomhusvarande med kvalité.

Tänkte på det under cykelturen, att jag någon gång för ett antal år sedan var på en föreläsning med rubriken "Långsamhetens lov". Owe Wikström hette/heter han som föreläste för ett antal kvinnor på Pulsen i Borås. Det var på den tiden som det ordnades 4-5 föreläsningar per termin, à ca 300 kr styck. Försökte unna mig att åka på några av de som var mest intressanta. Idag finns inte dessa föreläsningsserier kvar... tidtypiskt, skulle jag vilja säga.
Vi har/tar inte den tiden att sitta ner att lyssna på något intressant.
Jag undrar vad vi egentligen gör. Tills för några år sedan så träffades vi gamla kollegor från Dalstorp varje sommar... och någon gång däremellan. Senast det var en sommarträff, det var när vi var i vår lilla stuga för två år sedan. Efter det så har det varit dåligt med mötestillfällena.....
För att inte tala om allt som byborna gjorde tillsammans förr... idag gör vi absolut ingenting ihop... pratar knappast med varann....



Har sparat ett par fullklottrade föreläsningsanteckningsböcker. Letade fram föreläsningen om "Långsamhetens lov". Den var från februari 2006. Nästan tio år gammal. Men inte inaktuell, tvärtom.

Owe Wikström framhöll viktigheten att leva i nuet, att försöka sätta glans på tillvaron, att se tillvaron som den är och förhålla sig till det. Tycker nog att jag lyckats ganska bra att leva i nuet under sommaren och njuta av den fina naturen. Fast visst återkommer vissa ältsaker, sån´t som jag inte kan påverka. Vad ska min hjärna hålla på med sådant onödigt arbete för?
Väldigt bra för hjärnan att läsa böcker eller lösa problem, ( korsord, sudokus, mystar i geocaching... eller sticka/virka)så att den har något vettigt att hålla på med. Eller ta en långsam tur på en cykel och njuta av de otroligt vackra vägrenarna....



I mina anteckningar från föreläsningen om Långsamhetens lov,så läser jag.
"Media skapar idealen. Den visar inte verkligheten, men den skapar en verklighet som inte är den verkliga". Sant! Visst har unga människor under överskådlig tid påverkats av det som media anser vara det sanna, men idag gäller det  även äldre människor. Man lever sitt liv genom andras förväntningar och mediers ideal. Inte undra på att man blir olycklig.



En långsam lov längs glädjefyllda vägrenar, det gör att otillräcklighetskänslan luras i väg för en stund.

En långsamhetens lov, visar denna kreativa vägskylt.

Tänkte på pappan som satte sin dotter på motorcykel, och sedan krockade med en bil, så att dottern förolyckades. Den mannen kan nog aldrig mer tröstas.  Hur tänker man, vilket ansvar tar man, då man tar med sitt barn där bakpå en mc, på en högtrafikerad väg?

Långsamhetens och förnuftets tankar borde också lovordas. Vi andra har haft tur!

Kornas tempo borde vi alla ta efter någon gång ibland. Bara vara, vila, äta och tugga maten en extra gång. En dag varje månad, kanske rent av en dag varje vecka..... Tror att det fanns ett skäl att skapa en vilodag i veckan.

Lupinerna har tagit till sig det där med långsamhetens lov.... aldrig har de väl haft en sådan långsam och utdragen blomning som denna sommar. Och än är den inte över, det lovar de ännu knoppnade blommorna.

 Min hjärna har också anammat detta med långsamhet, och gått över till sparlåga, minst sagt.

Var inne i skolan, stannade sedan till och fotade samt gick en bit i en backe... men märkte inte att jag hade olika skor på.... min egen på vänster fot och C-Es två-tre nummer större på den högra.

Bra att få skratta åt sig själv ibland.

Vackerheten är slående på den kuperade rundan.

När jag passerade en av byarna, gåendes i den övre delen av den långa, sega backen, kom husets fru mot mej och sa: - Tänkte just på att jag inte sett Anna-lena cykla förbi en enda gång i sommar.

Så glad man blir, då någon tänker på att man finns.

Nu har jag cyklat rundan en gång tidigare under denna vår/sommar. Det var precis efter det att spinningsäsongen avslutades, och jag hade inte kommit in i långsamhetskänslan, utan trampade på uppför hela långa backen, utan att bli sedd.

Förhoppningsvis kan det bli ny förbipassage framåt veckoslutet. Har inte cyklat Lagmanshagarundan ännu..... och en långsam tur runt den fina sjön.... den hör till sommarnjutningsmåstena.

Långsamt kommer regnet i från väster, det ser jag genom fönstret. Långsamt blir kvällarna allt mörkare, Inget jag vill lovorda, någon utav företeelserna Men regn i lagom mängd, det behövs... och efter den vackra sommaren, så kommer den lika vackra hösten....

I morgon är planen att vi, tillsammans med Roger och Helena, ska ta oss till Hökensås och göra några vackerhetsvandringar runt ett par av sjöarna. Långsamt och varande i nuet.

Långt lov

 Så var man där.
Helt plötsligt... fast det är klart, man har ju vetat länge.... det kom ju inte som någon överraskning.
Den långa ledigheten står för dörren, och det är bara att öppna den på vid gavel och gå
ut i den svenska sommaren...
Tur att det är sommarens lov som är det långa lovet, för även om vädret inte alltid är på topp i Sverige, så anser jag att den finaste sommaren som finns, den finns just i vårt land.
Det är väl risk att jag har tröttnat på lovet när det har gått ett antal veckor... men det är väl i så fall bra... då är det lätt att börja jobba igen.

Årets lov är ovanligt långt.

Har inte haft så här långt lov på massor av år.

Två hela månader!

12 juni till 12 augusti!

Eleverna har ännu mer snudd på rekordlångt lov. 76 dagar. 5 juni till 20 aug.

Tror att många av dem kommer att vara riktigt skolsugna, när de varit lediga så länge.

Det är ju bra.

Men just nu är det bara att försöka varva ner och att njuta av den svenska sommaren.

Känner att jag har ett lite för inplanerat schema under de första veckorna, för att det ska kunna bli så mycket spontanitet i tillvaron....

Optiker i morgon, frissa på tisdag, knäröntgen på onsdag( det är f.ö. nästan bra i  knät, tror att skolstressen satte sig där - våren har varit helt hysterisk), tandläkare veckan efter midsommar....

Plus några roliga saker -

.... ta med de gamla kollegorna till Halmstadstugan ...

... låna Johannas cykel och ta en cykelrunda i trakten av Värnamo...

... båt på Åsunden, med Helena och Roger,

... Karin och Hampus kommer på besök..

... midsommar i Halmstad med Johanna och Martin...

... Halmstad till helgen - med en del egentid....

OM allt går som planerat, så är det nästan fullt i kalendern... men det är mycket roligt att se fram emot under resten av denna månad....

Nåja, lite spontangrejer kan man ju göra under dagarna som är uppbokade hos de olika yrkesmännen.

Det tar ju inte så lång stund hos t.ex. optiker och på röntgen.... är det bra väder kanske man kan kombinera detta med att leta lite LÄTTA geocacher, där det dessutom utlovas att man får se något av värde... en natur eller kulturplats som man annars inte skulle ha fått uppleva.

Idag var vi på Hjälmå med en bukett blommor till Svea.
Hon fyllde 93 igår.
Johannes, hennes sommarbarn från Tyskland och hans fru Barbara besökte också Svea i eftermiddag.
För sextio år sedan kom sjuårige Johannes till Moghult för första gången.
Om hans relation till Svea och till Moghult kan man läsa i morgondagens STT.http://www.stthuset.com/

Johannes berättade idag att han aldrig träffat sin far. Johannes blev till då pappan var hemma i Polen under en permission från sin armé. Detta var nära krigsslutet. Pappan tillfångatogs av ryssarna och fördes till fånglåger i Sibirien. Han avled där 1954. Det har man fått reda på genom ett organ knutet till Röda Korset.
Nio år levde pappan alltså i fångenskap, utan att veta om att han hade en son, ett sladdbarn, nästan femton år yngre än de äldre syskonen.
Mamman flydde sedan från Polen med sina tre barn. De hamnade på en plats utanför Hamburg, en plats där Johannes och hans bror fortfarande bor kvar.
Ett absolut berörande livsöde....

Skolan är städad från topp till knä. Vi gick över alla utrymmen utom källaren innan vi gick hem idag.
Roligt, men lite tröttsamt att städa.Får anstår här hemma ett tag,ända tills jag inte står ut längre... för det är då det är riktigt roligt att städa.
Ska försöka börja lång- lovet med att göra ingenting.... och faktum är, det är bland den svåraste sysselsättning jag vet.

Bad, besök, böcker

Sa för några dagar sedan: - Den här sommarn har varit jättebra, men jag önskar mig några dagar då det är badväder - så blir den alldeles perfekt.

Önskan har slagit in, denna veckan ser ut att bli en badvecka ... har redan avverkat två stranddagar - eller rättare sagt, några timmar under vardera två dagar. Två dagar med insjöbad. Förhoppningsvis blir det nu två dagar med havsbad.
Vid Gusjön, min absoluta favoritbadplats, var det mycket folk igår. Många som jag kände, elever, föräldrar, farmödrar, mormödrar, geocachare. Så även om C-E jobbade och jag besökte badplatsen "ensam" så var jag inte ett dugg ensam.
På kvällen hade vi besök av Maura och Dan från Irland. Våra gemensamma vänner Kristina och Leif var förstås också med.

Fyra år sedan vi träffade Maura och Dan senast - och fem år sedan de visade oss gästfrihet, genom att fick bo hemma hos dem på den gröna ön, samt att de tog med oss på olika utflykter. Skulle vi ha något att prata om? Absolut hade vi det! Härliga människor, de har så mycket underfundiga tankar och kommentarer. Speciellt Dan... Vi kom in på den katolska kyrkan som de tillhör, om svårigheten att rekrytera präster dit, och varför man inte kan tillåta kvinnor som präster.

Dan hade en förklaring: If there was a woman who listened to the holy confession, it wouldn´t be a secret anymore, because women can´t hold a secret..... :) Sagt med hans stillsamma humor, så blir det en så bra förklaring....
Tog en promenad i den ljuvliga första augustikvällen, och visade på hur geocaching går till, genom att låta gästerna försöka hitta min gömma, 500 m från vårt hus, i Robert magnifika stenmur.

Kul kul att träffas, och naturligtvis är vi välkomna till vackra Irland igen, den gröna ön, varifrån de vilda, rikligt blommande fucksiorna, är ett av många bestående minnen.
Idag var det dags för baddag nummer två. Med nybakade bullar och stekt äggmacka som matsäck , plus lite kaffe förstås, så var jag på plats vid Gusjön strax efter klockan tio. Tio minuter bort med bil, ligger det gudomliga stället...

Sjön var helt spegelblank, påminde om vinterns blankis. Kändes som om man skulle kunna gå på vattnet. Helt sagolikt vackert. Solen stekte under ett par timmar, vattnet svalkade rejält, hann socialisera med några grimsåsbor, och t.o.m. prata jobb med en kollega från en annan skola. Vid ettiden packade jag ihop - då hade det drivit in stora mörka moln. En fulltankad gräsklippare väntade på mig härhemma.

Tog en bok ur olästa pockethögen med till sjön: Den vita tigern av Aravind Adiga. En bok som handlar om hur svårt det är att ta sig ur det indiska kastväsendet. Synnerligen fängslande. Gillar romaner där man får inblick i andra kulturer.

En författarinna som jag träffat på i sommar är Carin Gerhardsen. Har i snabb takt läst två av hennes tre deckare, där man får lära känna ett antal olika utredare. Rekommenderas.

Liksom Theorins Blodläge. Riktigt äckligt bra.

En annan bok som jag tyckte om är släktkrönikan Den gömda trädgården av Kate Morton. Handlingen utspelas i England och i Australien. En ung flicka försöker få klarhet i varför hennes nyss bortgångna mormor, en gång i tiden lämnades ensam på ett fartyg som gick från England till Australien.

Man tycker olika om böcker. Jag vill nog läsa ganska lättsamma böcker. Fick en rekommendation av min goda bloggkollega när vi träffades för en månad sedan. Tjuvarnas stad. Det är säkert en jättebra bok, men jag gillade den inte. Samtidigt som jag rekommenderar den, jag tror en del tycker att det är väldigt spännande att läsa om de fasansfullheter som var vardag under andra världskrigets ryska vintrar.

En vecka kvar av lovet. Ser fram emot att börja jobba igen, vad det gäller undervisning och elevkontakt. Ser inte fram emot den fyrkantiga tillvaro, som alla nya regler, anser att vi ska inordna oss i. Kollegesamtal idag och igår visar att vi är många som tycker lika. Men ingen gör något... eller försöker .... Så det enda man kan göra, det är att tänja så mycket som möjligt på hörn och kanter, så att tillvaron blir lite mjukare och behagligare både för elever och för oss lärare...

Altan avslappning

Det blev en riktig sommarlovsdag, den allra första för denna sommaren.

Solen har skinit av och till på vår altan i söderläge. Altanen kommer aldrig att förvandlas till pensionärskuvös. Utrymme har vi ju i huset ändå, nu när det bara är C och jag.

Har suttit och njutit av solen, rensat lite i rabatterna, njutit mer av solen och med förtjusning tittat på ärlorna och deras två ungar. En av ungarna är lite busig. Den ger sig på sin förälder, pickar på den, flaxar - men blir bestämt ivägkörd. Jag tror absolut att det är en kill-ärla, tjejer är betydligt lugnare. ( Jaja, jag vet GENUSPERSPEKTIVET - men ni får säga vad ni vill, tjejer och killar är olika på mer än ett ställe - killar har en helt annan rörelse-bråk-lust-- det syns på så många djur.Och människor...)

"Tjej-ärlan" har hållit sig lite på avstånd, men så fort föräldern fångat en insekt, så har den skyndat fram och sett till att få sig en munsbit. Detta trots att jag sett båda ungfåglarna fånga sin egen mat.

Och då tänker jag på hur vi människor gör med våra barn - visst ger de allra flesta av oss våra barn en hel del förmåner, trots att de sedan länge är självförsörjande. Det är väl det som är att vara förälder????

Vi lånade en gräsklippare igår kväll, och jag gick över gräsmattan. Alla fyra ärlorna tackade mig!

Idag ringde man från gräsklipparens serviceställe och berättade att man bytt en startspole.Snabbt fixat!

Från dataservicen hörde man av sig om den gamla datorn. Den behövde bara installeras om för 400 kr, och då är det klart att vi gör det....den var bra... och framförallt så har den en mycket mer sympatisk Spindelharpa än den här datorn. Rent layoutmässigt och dessutom vad det gäller "utgångsfrekvensen". Jag lade säkert patiensen 10 gånger i går kväll. Tror ni den gick ut? Nej! Dessutom kom det efter varje misslyckat parti upp en ruta där det stod att min misslyckade omgång påverkade statistiken negativt. Varvid jag undrar - Kan man ha mer negativt än 0 i Spindelharpestatistik???

Har suttit på altanen, på en plats i solen - och läst en Liza Marklund -pocket med just titeln "En plats i solen". Jag gillar Liza Marklund, hon skriver naket och skildrar en krass verklighet utan en massa extrasnack. Har bara läs en fjärdedel av boken -så jag har MYCKET njutning kvar...

Behövde röra på mig och gick en halvmils promenad - landsväg/skog och lite öppet landskap. Det var inget vidare driv i stegen i dag... förkylningen finns kvar, om än i "utspädd" form. Funderade mycket på personen som "ville sätta dit" mig, i samband med mitt otillåtna skriveri i februari. Blev lite förbaskad - för även om personen måste haft skäl att ge mig en näsbränna, så borde den tänkt på att hela proceduren kom att beröra ett antal personer. Och dessa personer var faktiskt mycket mer värda än att behöva ta av sin arbetstid, och även tid för funderingar under ledig tid/nätter för denna sak, som kunde varit ur världen genom bara ett (välvilligt) telefonsamtal eller mail.

Gick förbi stenmuren, som varit med i TV, på film och i böcker/tidningar ... och tänkte att när Robert lade den muren, med mycken möda och stor noggrannhet - då var det ingen som kollade upp varandras förehavanden och sätt att uttrycka sig - varken i tidningar, Tv eller på Internet. Jag tror inte det var bättre förr - ej heller sämre. Det var helt enkelt en helt annan tid. OCH jag, som är född 1953, har faktiskt lite av den gamla tiden i mig - därför kanske det är lite extra svårt att möta och vara så stor del av den nya tiden som jag är. Och så blir det FEL ibland...

Absolut slutsnackat om mina blogg-blamager. Nu gäller nutid, den tid som nyss var och den nära framtiden. Ältande och lång-planeringar - det ska det inte bli mer!

Nära framtid: I morrn ska jag träffa en kollega och kamrat sedan tiden på Lärarhögskolan i Jönköping. Vi ska äta lunch på piren i vår gemensamma utbildningsstad. Det ska bli KUL!