Jobbdag

 

Uppskattar att vi bara har några centimeter snö. Skogsvägarna och stigarna är lättframkomliga. 

Det är ju lite knäppt; trots att man jobbat med samma jobb i fyrtiofem år, så känner man sig lite spänd inför terminens första dag.  Man tänker igenom planeringen flera gånger om, ändrar lite och kollar så att man har koll på precis allt. 

Det gör man förstås, mer eller mindre inför varje skoldag, men aldrig så mycket som inför terminens första arbetsdag.  Jag har varit undervisningsfri i fyra veckor... nästan som ett halvt sommarlov... och äldre blir man ju, så det är ju inte så konstigt att man funderar lite extra på hur det ska gå att starta upp igen.

Det var märkligt, kollegorna fanns inte i personalrummet denna morgon. Nej, dom fanns i ett klassrum. Märkligt, tyckte jag. avstånd, tyckte dom. Det blir för trångt med 8-9 personer i vårt personalrum. Jaha, tänkte jag, kommenterade inte på direkten.............men.... i klassrummet, så funkar det inte med avstånd... varför denna åtgärd då.... ?  

När jag gick upp till personalrummet med den tomma kaffekoppen, så hade kock och vaktmästare och ytterligare någon, inalles fyra personer, slagit sig ner tätt, tätt vid ett av personalrumsborden med sin frukostmat.....  

Om det finns något som den här pandemin har fört med sig, så är det avsaknad av logik. På alla plan...

'

Tolv gitarrer och lika många ukulele stämde jag förra torsdagen. Det var bara ett par gitarrer som hade stämt om sig efter en vecka,. det tackar vi för. Det låter bättre om alla ackord består av samma toner.

Min huvudsakliga uppgift under min arbetstorsdag, det är ju att ha musik med de olika klasserna.

Före jul blir det mycket sång- alla gillar ju att sjunga julsånger. Nu är det dags för en period med komp-instrument. Var i grannskolan och hämtade ett gäng gitarrer, och ett ännu större gäng ukulele, under förra torsdagens planeringsdag.

Idag var det dags för eleverna i åk 4- 6 att spela på instrumenten. Vi började med gitarrerna. Kanske hade varit enklare att börja med de små stränginstrumenten- som dessutom bara har fyra strängar- men gitarr det har jag spelat ( klinkat på) sedan jag var barn, så det kändes enklare så.  Ukulele har jag bara varit bekant med en vecka, men det funkar bra att få till några ackord på dem också,. Nackdelen är att jag har för stora fingrar för att riktigt få plats på en smala halsen.

Så snyggt med den gamla räfsan som en "utsmyckning" i grannens trädgård.

Jag tänkte att vi skulle spela Gubbe Noak. På två ackord.  Trodde att de flesta barn skulle lära sig två ackordsgrepp och att byta mellan dem, under en lektion. Men det var svårt. Så i stället så fick eleverna hålla antingen D eller A7 hela tiden, så fick jag "spela" på dem. Det gick bra! Och barnen försökte verkligen. Nästa vecka kör vi igen, målet är att de ska kunna byta tre ackord på gitarr före sportlovet, så får vi ta lite ukulele efter det.

Och närkontakt med barnen, det bir det verkligen, då man ska gå runt och kolla fingersättning och ibland flytta på svettiga små fingrar, så att de hamnar rätt.

Roligt var det, och trots att det var betydligt mera jobb för lärarinnan än att kompa julsånger, så kände /känner jag mig ovanligt pigg och glad efter jobbdagen.

Energi föder energi!

Fast det vete sjutton om jag bryr mig om att ta rast med kollegorna mer, om det är i ett stort och ödsligt klassrum vi ska ta vår kaffetår. 

Solen sa tack och adjö, då jag hann med en liten promenad efter jobbdagen.

Blev bara en kort, knappa halvtimmespromenad, efter skoldagen.  Solen lyste igenom molnen precis när jag kom hem. När jag hunnit ut igen, bara några minuter senare, så var den på väg att säga tack för idag. 

Har svårt att fördra mörkret. Trots att dagsljuset numera stannar 45 minuter längre än vad det gjorde när dagarna var som kortast, så är det mörkt alldeles för länge. Blev riktigt förvånad i morse, det var ju helt kolsvart, då jag åkte vid kvart över sju. En pensionär ju normalt inte upp och utomhus vid den tiden, så jag hade glömt hur mörkt mörkret kunde vara.

Solsken över gårdagens lång-promenadrunda.

En större budbil stannade utanför huset, då jag kommit tillbaka från kort-promenaden. En man klev ur bilen och jag tänkte att han ska nog fråga efter vägen. För jag/vi har inte beställt något större gods, typ möbler eller så. Men han hade en leverans till mig.... en fotobok, som jag  beställt via Facebook. Alla årets Instagram/facebooksbilder  fanns med i den över 100 sidor tjocka boken. 

Beställde en foto-årsbok även förra året. Roligt att bläddra i och att minnas. Jag var absolut nöjd med förra årets bok ( 2019), men boken för 2020 den var ännu bättre. Stora rejäla foton på tjockt papper. Past book heter företaget som tryckt boken. Försöker kolla var företaget finns, hamnar i USA.... skulle ändå tro att den är tryckt i Europa, då leveransen gick tämligen snabbt och då jag betalade i Euro.

Pryder sin plats, trots att det är visset ris och några vanlig stenar av kvarts.

Fick ett meddelande på Kivra idag. från pensionsmyndigheten. Hade fått påökt med 750 kronor i månaden.  Inte illa, tänkte jag.... som fortfarande tror och tycker att jag får pensionen som en gåva. Men så är det ju inte, jag har ju faktiskt  jobbat in pensions-lönen genom alla mina jobbdagar.