Fin höstdag

 

Nu är det höst. Även om det metrologiskt  fortfarande är sommar. Dygnsmedeltemperatur över tio grader... Men för mej är oktober en höstmånad. Den fina höstmånaden. Det gäller att ta vara på de  naturskiftande dagarna på bästa sätt. Sol, regn, blåst, rå-väder, dis, dimma. 

Vi inledde höstmånader på bästa sätt.  Bloggvännen " En vanlig man" inspirerade sannerligen till en vandring på Komosse, genom sitt inlägg från i fredags.

En knapp halvmilsvandring, mestadels på breda spångar, det hängde maken  gärna med på. 

Komosse är ett naturreservat, alldeles på gränsen mellan Västergötland och Småland.  Det är en högmosse, belägen nästan 40 meter högre över havet, än toppen på vår närbelägna vinterskidort, Isaberg.  Högsta punkt på mossen är drygt 340 m.ö.h.

Det finns bara en vandringsled ut på mossen, men oj, vad den är väl gjord!

En bred stig, utan vare sig stenar eller rötter, leder fram till den tio bräder breda spången. Längre ut på leden är den "bara " fyra brädor bred. Dessutom finns det sittplatser eller bord och bänkar, med jämna mellanrum utmed den 4,7 km långa leden.  Gissar att det skulle kunna gå att, med hjälp, ta sig med en lätt rullstol, ända ut till Björnsjön.

 Björnsjön är väldigt speciell. Den inget tillförde. Den bara kommer upp ur marken, precis här. Så häftigt.  Det blåste en del vid sjön idag.  Nästan så att det gick lite vågor.  Var glad att ha tjocka fleecetröjan på.

Sjön känns stor, om man jämför med andra mossjöar. 

På hårdmarken vid Björnsjön finns ett antal grillplatser samt ett större vindskydd, om man vill övernatta. Skulle säkert vara häftigt att göra, när det är ljust största delen av dygnet.

Komosse ligger tre mil bort, närmaste vägen. Knappa två mil, från Dalstorp, där jag jobbade under mina bästa år. Vår vaktmästare, hade aldrig varit på Komosse, trots att han var uppvuxen i Dalstorp. Det måste vi göra något åt, tänkte några av oss. Så vi bestämde oss för att göra en cykeltur med de äldre eleverna. Tror bara att det var femmor och sexor. Vaktmästaren, han fick åka med och köra väskor, samt den mat som vi skulle grilla, just här ute vid sjön. 

Det var allt en liten utmaning att ta sig från Dalstorp, 180 m.ö.h, till Komosses vandringsled, drygt  150 m högre upp. Samt nästan två mil. Det gick uppför och uppför och uppför. Bilen med väskor och mat anlände. Barnen tog sina ryggsäckar, vi vuxna ( vaktmästare inräknad) hjälptes åt att bära  laxarna, som skulle grillas. Vi plockade pors och fyllde fisken med, saltade och lindande in den i aluminiumfolie. Kommer ihåg att det blev en rejäl portion till alla ( sannolikt dryga tjugotalet) och att det smakade himmelskt. 

Vi tog den längre vägen hem, för att "lämna  av " några av eleverna som bodde längs vägen. 2,5 mil. Den största delen av vägen gick i nerförsbacke, men jag kommer ihåg hur drygt det var innan vi kom dit.

Sån´t gör man inte idag. Barnen orkar inte, lärarna ids inte, vaktmästaren har inte tid, för han delar sin arbetstid på många olika verksamheter, och förresten så får man inte göra något sådant i skolans regi, för tänk som det händer något, hur är det då med ansvar och försäkring....? Och lax.... det är alldeles för dyrt för köket att köpa in... och förresten går det inte, för man måste hålla sig till matsedeln...

Jag tycker att skolan var bättre förr, då när man kunde hitta på en massa roliga saker, som alla ville och kunde vara med på. 

 Gränsstenarna visar att här går gränsen mellan Småland och Västergötland och här går gränsen mellan Kinds, Redvägs ( Västergötland) härad och Mo Härad i Småland. 

Vägen tillbaka gick mestadels på tre bräder bred spång. Men just här, där det är stor nivåskillnad vid Råttbäcken, så är det både brett och smart ordnat med trappsteg.

Jag gick ju den långa leden runt Store Mosse för två veckor sedan. Vilken klasskillnad på i led! Där var det, med ett undantag, två bräder brett och här och där var spången trasig.

Till Store Mosse nationalpark, belägen ganska centralt mellan Värnamo och Gnosjö vallfärdar folk. Till Komosse, en bit från allfarvägarna, kommer det inte alls lika många. Vilket de borde, för här  kommer man verkligen ut på mossen. 

Till Store Mosses fördel, får man väl säga att man har många olika leder, och att några av dem är fina. Men inte lika fina som leden på Komosse!

Ska vi inte åka till Nittorp och gå tipspromenad? undrade jag då vi åt snabblagad lunch här hemma.  Jo, varför inte tyckte maken. 

Bron över Jälmån, i Nittorp, "fyllde" 100 år. Det valde Nittorps byalag att fira, just denna fina höstdag. Vi bor mellan samhällena Nittorp och Grimsås, och kan känna oss tillhörande båda de små samhällena. Idag var det Nittorp som lockade.

En tipspromenad genom vackra Gisslarpsbyn bjöd på tolv frågor som handlade om Nittorp genom åren. Supersvårt. Tror att jag hade fyra rätt. De som vann, hade åtta. Men det var jätteroligt med sådana frågor, där man fick veta lite om samhället.

Tårta bjöds det på, dagen till ära, samt ett roligt tal av en gammal nittorpsbo. Trevligt att träffa lite folk dessutom.

En fin första höstdag. Som sagt, det gäller att ta tillvara de fina dagarna. För snart blir det.... nej, det tänker vi inte på idag.