Tidstant

 Tänker ofta på hur glad och tacksam jag är för att få leva i den tid som är. Den snabba kommunikationens tid, de sociala kontakternas tid, de stora digitala nätverkens tid. Möjligheternas tid.
Samtidigt är jag glad och tacksam att ha levt  i den andra tiden, tiden före. Jag har skrivit brev för hand, på maskin och jag har väntat på att brevbäraren skulle komma med de långväga kontakternas papperspost.
Jag har varit med om att spela in favoritmelodierna på kassettband, och jag har varit med om den härliga känslan att lägga en alldeles ny -orepad- vinyl på skivspelaren med en enda högtalare.
Och tänk, jag har varit med om en tid utan TV. Men det konstiga är att de starkaste minnena från de nästan sju år som jag levde i ett hem utan television, det är när jag ensam ( fem-sex år) eller tillsammans med mamma/mormor gick till någon granne som hade tv på prov. För så var det i slutet av femtiotalet, början av sextiotalet. TV-försäljningen gick till så att man kunde ha TV tre veckor på prov, innan man bestämde sig.
1960 var det OS i Rom, då bestämde sig min far för att behålla prov-tvn.

 Tänk, jag har varit med om att ha bara en enda svart-vit kanal. Som startade med barnprogram klockan 18 och som var nedsläckt på onsdagar. Tror inte ens att det var testbild då, annars var ju det nå´t man kunde fördriva tid och titta på.
Nä, TV är jag väl minst imponerad av, vad det gäller den tekniska utveckling som i övrigt fascinerar och tilltalar mig så. Numera har vi minst 25 tv-kanaler ( nej, vi har inte parabol) att välja på, men det händer ofta att jag inte hittar ett enda program som intresserar mig i det utbudet. Så mycket skit som det visas på TV- förnedrande, demoraliserande, klart negativ påverkan för de unga - på bästa sändningstid. Och det är absolut inte vålds/skräckfilmer jag tänker på  - utan det är alla dessa program där det är skönhetsideal som gäller samt de program där man röstas ut för att man inte duger.

 Det är datorn och dess möjligheter som jag är så fascinerad av, och  jag är så glad att jag fått tillfälle att använda mig av...ja.....iallafall en liten del av dessa enorma möjligheter. Satt här hemma och planerade fortsatt arbete med Michael och hans skotska klass i veckan som gick. Använde chatten på Facebook.
Kan exhibitera mig själv så mycket jag vill på bloggen - och dessutom ha vernissage efter vernissage på de bilder jag tar. Jag har fått vänner som jag träffar i det verkliga livet och vänner som jag bara träffar via bloggen, tack vare detta förnämliga sociala  medie.

 Kan hålla kontakten med vänner och släktingar långt bort via Facebook - då känns det inte så tråkigt att man inte längre riktigt orkar med de riktiga- livet- kontakterna under terminstid.
Man kan hålla hjärnan igång med Wordfued - spela med bloggkompisar eller Facebooksvänner - eller elever. Och tänk vad mycket matnyttigt för lärarjobbet som jag fått genom de olika grupperna på Facebook.  Tips, idéer,verktyg för undervisningen.

I juni var jag i Malmö på ett seminarie om Webbstjärnan. Något jag blev tipsad om på Facebook. Trevligt att träffa några ur Sveriges skol-IT-elit  och en superbra grej för skolan. Min egen klass har två ( ev tre) olika bidrag /webbplaster i Webbstjärnan och sexan har en kanonbra webbplats/ webbstjärnebidrag , där de berättar om sextonhundratalets Sverige.

På tisdagseftermiddagar har jag en sextiominuterslektion som jag kallar projekt. En grupp - nästan halva klassen - jobbar med Michael Purves klass i Gifford, nära Edinburgh - där de utbyter erfarenheter av skola och vardag genom en blogg. En grupp refererar om nyheter - lokalt, inrikes, utrikes, sport, kultur - genom Webbstjärnan, en annan grupp jobbar med att utveckla vår bokblogg ( också webbstjärnan), några flickor har en egen djurblogg - den är också anmäld till webbstjärnan, men jag har inte hunnit hjälpa dem lägga in loggan än - och några flickor har hand om vårt e-twinningprojekt med nordiska länder, och refererar när det kommer in något nytt.

Den lektionen är en av veckans höjdpunkter. Utvecklande för oss alla - och eleverna måste ta eget ansvar för det de valt att jobba med. 

Vi har ju en egen klassblogg också. Tyvärr är den sluten .... men den är bra ... ett så bra dokument för barnen att ha med sig från sin skoltid. Om de kommer ihåg lösenordet....

Så har vi ju Spotify. Helt otroligt att man bara kan söka upp sin favoritmusik och lyssna på den i såväl dator som i mobilen.. 

För att inte tala om You tube. Där finns allt. För bara några år sedan trodde jag att det bara fanns dåliga saker på You Tube ... men ack, vad fel jag hade. En källa för skolundervisningen - och vad kul att kunna vara exhibitionist även vad det gäller halvdåliga filmer, tagna med kameran.

Eller lyssna på favoritmusik och samtidigt kolla.

Idag har lille bror varit på besök. Alltid kul att träffa honom och svägerskan. Hunden var med, vilket gjorde att våra båda katter sprang och gömde sig vid första anblicken av det hemska svarta. Men nyfikenheten tog överhanden, så de vågade närma sig det konstiga djuret, och hade sedan en trevlig stund de också. Kul att det händer något för katter i tråkig vintertid.

Har hunnit med två promenader idag. En med svägerska och hund, en på egen hand. Ganska skönt väder, bra att det inte kommit någon snöpåfyllning. Man kan fortfarande ha lågskor på vägen. Gillar nämligen inte stora tunga kängor..... 

Har kommit i fas med mig själv efter tre jobbiga veckor sedan skolstarten. Nya läroplanstänket och dess planeringar och utvecklingssamtal.  Har några samtal i veckan som kommer, och några efter lovet. Så det blir fler jobbiga veckor, Men just denna helg, kan jag (nästan) vara ledig. Gott!

Tanten bakom bloggen försöker hålla jämna steg med den tid hon lever i, vad det gäller digitala möjligheter/kommunikation/socialisering. Det är inte lätt, men de korn hon hittar är hon så tacksam för.
Funderar på om affärsrörelsen i rörelse är i takt med den tid den just lever i.......... Eller om den också utvecklas hela tiden, just för att möta den aktuella tiden.

Kanon. Kanon!

Kanonerna var uppsatta! Kanon! Nu kan hela klassen gemensamt titta på en sida på datorn. Det tog exakt en termin från det att vi beställde de tre projektorerna tills att de var installerade. Till min stora glädje så gick "kanonen" i 5-6ans klassrum igång direkt. För mig var det en fantastiskt känsla, jag som annars fått pussla ihop den bärbara datorn och och den bärbara projektorn, sätta till ett par högtalare och HOPPAS på att allt ska funka. Så där åtta-tio minuters arbete. Det gör man inte, så där helt apropå, om man vill visa något intressant. Då har i stället hela barnaskocken fått tränga ihop sig framför skärmen.

Det fanns ett aber, ljudet blev riktigt konstigt. Jag kopplade in två högtalare och fick ut en Kalle anka röst ur dem. Kanske berodde det på USB-minnet som jag tänkt repetera vinterfågelarbeten från.... jag hann aldrig testa om ljudet direkt från datorn funkade - min samåkarchafför skulle hem.
Får åka ner till skolan i helgen och försöka få ordning på ALLT. Men ändå - en riktig höjdare är det att kunna gemensamhetstitta på datorn utan att trängas. Ska ta fram Google Earth på måndag, så kan vi zooma in våra kompisars städer, både i Celje, Constanta och i Udaipur.

Samtidigt är det bara att konstatera att vi ligger en bit efter i utvecklingen. Det som är på gång nu lär vara läsplattan. Undrar när den kommer till skolan. Och om våra riktiga böcker blir utkonkurrerade.... Finns ju både för och nackdelar --- visst vill jag ha skönlitterära böcker kvar, visst vill jag ha faktaböcker kvar.... men inte läroböcker i klassuppsättning ... samtidigt som jag vet att den skönlitterära boken har en ganska kort blomstringstid, och det finns böcker som knappast aldrig blir bläddrade i. På det sättet måste ju läsplattan vara att föredra, man laddar ner det man vill ha, och på det sättet böir det inga dammiga böcker. Men jag undrar hur läsplattan är i sängen.....?

Nu får man vara nöjd med det lilla i skolans värld, och för mig så är det faktiskt kanon med en kanon!