Snabbskrivet

... får det bli.
Lite snabb uppdatering, i det närmaste bildfri.

• Skolan igång på riktigt. Roligt med nya elever. Full fart från början.... har jag för högt tempo tro... eller för höga förväntningar på eleverna? Infört stoppljus i bästa Dylan Williams anda. Funkar! Drar under stundom ner tempot så att alla hänger med. Har en fantastisk klass! IGEN! Ungarna i Grimsås är bara toppenelever allihop! 
• Redan startat upp Webbstjärnebloggen. I år ska det bli bra.... både frökenstyrt och elevstyrt. Det är ju så det ska va i skolan!?
• Hämtade hem C-E från SÄS igår. Han är betydligt piggare än vad jag förväntat mig att han skulle vara. Mager om bena har han blivit, efter sjukdom, dagligt motionerande, neddragning av ölkonsumtion och operation. Hoppas att det lägger på sig lite igen.... jag tycker att lite rondör ser hälsosamt ut....
• Fina blommor kom med bud från arbetskamraterna direkt vid hemkomsten igår. Många hälsningar har kommit via sociala medier. Gladast av allt blev vi över kortet som våra ganska nyinflyttade holländska grannar lagt i brevlådan. Omtanke!

• Vill ha lite sensommar tillbaka. Trött på regnandet. Betydligt mer än 100 mm på en vecka.
• Blir tokig på björklundkska betygsförslag. Snälla, hjälp till att byta regering och skolminister! På posten som utbildningsminister önskar jag mig Gustav Fridolin.

Sen var det nog inget mer för nu.... bra att skriva kort ibland! Borde göra det oftare.

Värme, väntan, våfflor, vrede

Nä, nån värme det går inte att uppbåda denna kalla senvinter.
Tur att man lätt kan få upp värmen inombords istället.
Njuter dagligen av de fantastiskt fina eleverna som vi har på vår skola.
Njuter av min egen klass, där jag då och då känner mig ganska överflödig.
Eleverna jobbar så bra och tar eget ansvar för sitt lärande.
Webbstjärnan går in på sluttampen nu, och eftersom vi tog en del webbstjärnetid till matte före nationella prov för sexorna och före provräkning för femmorna, så tar vi gen detta nu.
Eleverna älskar att arbeta med Webbstjärnan.
Sannolikt för att man får jobba med det man är intresserad av och för att det innebär såväl egna ställningstaganden, kläckande av idéer som samarbete.
Vi har ju inte en chans att komma till final i tävlingen, tyvärr. Trots att eleverna har jobbat så bra och gjort fina arbeten......
Eleverna i femman frågade idag, när nästa omgång startar.
Tror att det startar i september, sa jag.
Eleverna ville börja redan första skoldagen i höst!

E-twinning/Schoolovision har fått pris i Lissabon.
Ett tiotal av lärarna som jobbar i projektet var på plats.
Jag mailade vårt programkontor och frågade om man glömt mig.
Fick aldrig något svar, så det har de nog gjort.
Ska spela in årets bidrag "Eiffeltornet" efter påsklovet.
I år är det 41 deltagande länder/landsdelar med i tävlingen/projektet. Alldeles för många, tycker jag.
"Schoolovision" är inne på sitt femte år och det är ju en bedrift.
Men jag tycker inte att det är ett så bra projekt.
Under tre fjärdedelar av året, så händer ingenting.
Under en femtedel av året så tränar man och spelar in i den egna klassen.
Man behöver mycket hjälp utifrån för att det ska bli bra.
Under två-tre veckor har man kontakt med de andra skolorna, genom att man kollar bidragen, kommenterar och röstar.
Sen är det över.
Schoolovision är mest en happening.... men eleverna gillar idén.
På bilden har några av killarna letat fram vårt gamla bidrag "Macken"  och kollar på det.
Visst ger det värme inombords att se engagemanget hos eleverna.

Tycker annars att ett projekt ska återkomma regelbundet, varje/varannan vecka- varje månad, och att eleverna ska jobba mera på egen hand med innehållet/formuleringarna..
Har ju jobbat med sådana projekt tidigare.
Hoppas att vi får till ett nytt projekt inom e-twinning till hösten.

 Vi väntar alla på våren.
Några av eleverna har tagit på sig vårkläder i härliga färger.
Idag tycktes det inte göra våren mer intresserad av att komma på besök.

Tjocka vantar var gott att ha på händerna, när vinden blåste snålt på dagens lunchrast.

Men man blir lite glad åt vårfärgerna, trots allt.

Kingbollen har också kommit ut, och eftersom inte den markerade planen kommit fram under snön, så kör man King med regler enligt alternativ nummer två.
Bandyspelet har haft en säsong redan, men de senaste dagarna så har snön förstört den planen också.

I väntan på våren.... och ( enligt eleverna själva) för att skydda sig mot snålblåsten, så kröp man ner i den nästan tomma sandlådan. Ser rätt mysigt ut, tycker jag.

Även tulpanerna vid solväggen går i väntans tider.
En dag som denna, tycker de nog att det var dumt att låta sig förledas av solen som lockade upp dem  förra veckan. Det hade nog varit skönare för att hålla sig under jord ett tag till.

Idag var det våffelcafé i "Grimsåsrummet" i gamla ICA-byggnaden.
Kul att man använder delar av det stora huset som byggdes i mitten av 70-talet.
På den tiden så inrymdes  ICA, bank och post i byggnaden.
Tror att det var på 90-talet som banken och posten slogs ihop till en lokal.
Biblioteksfilialen flyttade in i den tomma delen av byggnaden.
Banken/posten lades ner ganska snabbt.
ICA och biblioteket gick i graven för tre-fyra år sedan.
Nu används en av lokalerna till ungdomsgård en eller två gånger i veckan.
Dessutom finns Grimsåsrummet, där Grimsås IF och pigga pensionärer bjuder till happenings ibland.
Idag var det våffelcafé från klockan 15.
Var på plats tio minuter efter tre, men jag var långt ifrån först på plan.
Att våfflorna smakade gott kunde E och C intyga.

Har längtat efter våfflor ett bra tag.
C-E är inte så förtjust i företeelsen, och det blir ju inte så att man gräddar våfflor till sig själv.
På Grimsåscafét slank det ner två våfflor och två koppas kaffe.
Extremt gott, och nu är våffelsuget stillat för ett tag.
Två våfflor blev man ganska så rejält mätt utav!

En flock ringduvor flög upp från marken under fågelbordet när jag kom hem.
De väntade med all säkerhet på våren och gillade inte alls att mötas av snötäckta marker, när de kom tillbaka till sitt vår och sommarviste.

Satte på radion när jag kom innan för dörren.
Radio Sju sände en intervju med barnbibliotekarien på Tranemo bibliotek.
Det lånas ut allt färre barnböcker, det hade det kommit ut statistik om.
På biblioteket i T-mo hade utlåningen av barnböcker minskat med 17 % från 2011 till 2012.

- Det finns ju bara två bibliotek på skolorna i kommunen, hörde jag barnbibliotekarien säga genom etervågorna.Ett på Tranängskolan och ett på gymnasiet. Och så har man en filial i Limmared.....
De andra ytterskolorna har bara besök av bokbuss.

Oj, vad jag blev arg och upprörd!
Hur kunde människan säga så!
Vi har ett jättebra bibliotek i vår skola.
Även de andra båda skolorna i vårt område har bra bibliotek.
Vi läser mycket och vi jobbar medvetet med böcker.
Ibland använder vi böcker från kommunbibliotekets skolpool, men det är för att det ger oss möjlighet att ha mer än ett ex av varje titel.
I övrigt så har vi böcker så att det räcker till alla barns behov på vår skola.
När bokbussen kommer, så visar det sig att eleverna lånar samma titlar som finns i skolbiblioteket!

Letade upp en gammal telefonkatalog och ringde till Radio Sju och talade om att man bara inte kan säga så, fara med osanning, undervärdera oss lärare och skolor.
Ringde också till biblioteket i Tranemo och pratade med barnbibliotekarien, och visst, det var så hon tänkte... finns det ingen bibliotekarie på skolan, så finns det inget bibliotek.
För mig är ett bibliotek en samling böcker och vi har en stor sådan samling. Tämligen up to date, dessutom!

Kände mig - som så ofta i vårt jobb - kränkt i min yrkesroll. Både jag och en kollega har gått ett antal kurser och utbildningar på högskolenivå vad det gäller barn/ungdomsböcker och skolbibliotek. Dessutom känner vi barnen och vet vad de vill ha/ger dem möjlighet att önska.

Känner vrede än, när jag tänker på det....samtidigt som jag blir vred när jag hör att även om inte barnbibliotekarien nämnde våra bibliotek som "obemannade skolbibliotek" vilket hon borde gjort, så berättade hon att hon blivit besviken när hon hörde intervjun på radio. Journalisten hade vinklat reportaget mot "elände, elände... barnen lär sig inte läsa" vilket inte alls barnbibliotekarien gjort gällande. Bl.a hade det inte alls framkommit att den nedgången av barnboksutlånadet hade sin grund i att man bytt datasystem under 2012, och att barnböcker blev upptagna som vuxenböcker i datasystemet under en lång period. Vilket förklarar en hel den av de dalande siffrorna.

Känner mig också lite skamsen för att jag kanske gjort barnbibliotekariens dag till en dålig dag,  genom mitt telefonsamtal.

Påskstädningen är fixad.
Det fick bli städning i stället för träning, efter våfflor och vrede.
Har varit lite småförkyld den senaste veckan, då tycker gammal argsint tant att det är bäst att låta bli spinningscykeln.

Känns bra med ett rendoftande hus och påskdukar på borden.
I morrn ska jag att fram lite tuppar.
Hoppas att de kan locka fram lite vårvärme.

E-twinning, entreprenörskap, egen erfarenhet

Man ändrar sitt sätt att arbeta under tid. Man ändrar innehåll i sitt undervisningssätt.
Arbetsbördan påverkar definitivt. Klasstorlek och klassammansättning är också en bidragande orsak.

Tänker på åren med e-twinning. Blev bjuden till både London och Sevilla ... och Amsterdam...
Blev t.o.m utsedd till månadens e-twinnare.....
Personligt utvecklande tid. Utvecklande för de elever jag hade då.
Det enda som återstår av mitt e-twinningliv, det är Schoolovision. Känns lite betungande, det också. Men visst ska vi fixa till det, med hjälp av Kulturskola och tidigare elev... Årets bidrag blir " Jag tänker hoppa ner från Eiffeltornet".
Mina e-twinningvänner i schoolovisionäventyret skickar massmail om att de är inbjudna till konferens i Portugal. Mitt namn finns inte med på inbjudningslistan. Det är det svenska programkontoret som sköter de svenska inbjudningarna.
Nejdå, jag är inte ledsen för detta.
Jag är bara lite besviken för att jag inte har några egna e-twinningprojekt på gång. Det är så bra att skapa internationella kontakter med såväl lärare som elever.

Men jag får inte till det. Inte detta året. Allt arbete med det som läroplanen kräver, det äter upp en, ända in i märgen.... Jaja, bildligt talat, ingen fara... mitt hull rår inte ens den mest krävande läroplan på.....
Men jag får inte tid med det utvecklande europeiska mötet. Det är synd.

Både femmorna och sexorna är med i Webbstjärnan.
Det är enklare att organisera, eftersom man skriver på svenska. Internationellt så är det ju engelska som är kommunikationsspråket. Då behövs mycket mer assistans.

Tyvärr är det inte så många som kollar på bidragen som varje klass jobbar med i webbstjärnetävlingen.
Alla har ju nog med sitt eget arbete och hinner inte med något annat.
Men här kommer länkarna för den som har tid. Vore kul med någon kommentar:
http://girlfootball.se/
http://footballskillers.se/
http://emtiem.se/
http://livetarorattvist.se/
http://mediagirls.se/
http://datatime.se/

Visst är de duktiga, mina elever. Det allra bästa är att alla arbetar med det som intresserar dem. Det blir mycket sökande efter fakta, formulerande och diskuterande.
Nu är det bara ett fåtal som får pris och uppmärksamhet. Vore bättre om fler fick ett litet pris än att några blev speciellt uppmärksammade. Tycker jag.

Synd att man inte hinner mer roliga saker.
Pratade om detta på lärarnas rum i veckan.
Tänk så mycket kul man gjorde förr.
Man hade teaterföreställningar, musikaler, soarér, utställningar, riktiga skolresor som inte bara var nöje,utan en del av skolans arbete.
Idag finns inget av detta kvar.
Allt ska bedömas.
Inget får kosta.

Det mesta faller på det.

Det är inte kul att ha musik, slöjd, bild, idrott... när man samtidigt måste tänka bedömning.

E-twinning kostar inget.
I läroplanen står det att man ska arbeta internationellt.
Vi behöver tid för detta.
Mer tid för viktigt skolarbete, mindre tid för att bedöma.

Nästa år vill jag ha tid för såväl egna e-twinning-projekt som webbstjärnearbete.
Eget intresse, eget ansvar, egna initiativ..... det som kallas entreprenörskap. Det tror jag på.

Webbstjärne-wisdom

Visst blev jag besviken. Tyckte att vårt bidrag till Webbstjärnan, bokklokt.se, borde kunna placera sig bland de hundra första. Intressant innehåll, många elever har varit delaktiga, klar koppling till läroplanen, lättläst och enkel, snygg layout. Många elever har tvingats tänka på hur de skriver, därför att de skriver för publik.
Många har tyckt att det varit roligt att skriva om en bok som man läst, därför att man gör det på datorn och för publik. Det blir på riktigt!

I  morse, när jag satte på  datorn, så var de mellan 400 och 500 bidrag som gått igenom granskning nummer två, utlagda på webben. Bookklokt var inte med. Blev skitbesviken! Uttryckte min känsla i kommentarsfältet, fick ganska snabbt ett svar - alla bedömningskriterier var inte godkända.

De andra två bloggarna som mina elever har, var heller inte godkända. Varför man underkände en av dem, kan jag förstå, källanvisningar saknades. Den andra bloggen, tjejernas djurblogg, var helt skriven av dem själva... liksom att bilderna var egna kamerabilder ....men kanske de tagit fakta någonstans, där inte källan angivits.

När jag började med webbstjärnearbetet i höstas, så skrev någon en kommentar till Webbstjärneanvändaren på Facebook, att den skulle vinna tävlingen. Nio priser delas ut i olika klasser. Från början var det ca 2000 anmälda lag. När första gallringen gjordes, och alla Grimsåsskolans lag fanns med, så var det drygt 1000 lag kvar. Så det är inte SÅ lätt att vinna tävlingen. Jag för min del kommenterade att jag tänkte lära mig en massa under tidens gång.

Känner att det var först idag som jag fick webbstjärnewisdom.
Tiderna har ändrats, och det är inte lätt för en 58-årig lärartant att hänga med.
Jag vill ju gärna ha en bra arbetsprocess, som utvecklas efterhand, och ett bra slutresultat.
Men det är inte riktigt så man tänker idag. De handlar mer om upphovsmannarätt och källanvisningar och det handlar om att slå sig för bröstet och tala om varför man gjort ett bra jobb.
Det sista har jag helt missat med min egen klass.

En glädjekälla fanns dock. Och det känns som den glädjekällan är dubbel. Tyckte att sexorna gjort ett så bra och stort jobb med stormaktstiden, så att det var värt att lägga upp som webbstjärnebidrag. Det har varit två blogginsatta tjejer som gjort det mesta arbetet, och de har fått med allt i bedömningskriterierna och gått vidare.
Känns dubbelt kul att den kursdag som jag var på förra året, kunde göra att någon annan än min egen klass fick del av det jag fick del av. Dessutom måste tjejerna ha läst på det här med att tala om varför de ska vara värdiga vinnare lite extra, för jag hade helt missat detta. Kanske för att inte gilla "kaxíghet".
Nu önskar jag sexorna jättemycket lycka till och tycker att det är så kul att mitt lilla frö vuxit till en så stor planta.  Tänker lyckönska dem i veckan, bjuda på en glasstrut och be de båda "fronttjejerna" visa på vad de gjort, som vi missat i vårt arbete. På så sätt blir det webbstjärnewisdom även för min 4-5a.

För visst ska vi var med nästa år. Ska för egen del ändra på några saker:

• Tre - fyra olika inriktningar/grupper, som bestäms i början av höstterminen Sen är ju frågan var vi hör hemma, när vi jobbar i åk fem-sex? I grupp åk 1-5 eller i grupp åk 6-9? 
• Detta året så fick inte eleverna vara med och bestämma innehåll, det ska de få nästa år.
• Alla ska vara medvetna om att det är en tävling redan från början. I år fick min klass veta det bara för några veckor sedan.
• Vi ska gå igenom bedömningsgrunderna tillsammans och diskutera vad det innebär.
• Tillsammans göra kopplingar till läroplanen.
• Regelbundet arbete, det ska vara viktigt, sextio minuter per vecka. ( Har vi bara haft under vårterminen detta år)

Har lärt mig en hel del idag... bra! Önskar att många av mina kollegor kunde jobba med Webbstjärnan, skulle så gärna vilja visa för kollegor i kommunen och i grannkommunerna. För även om det var en del som fattades denna gång, så har det varit ett bra arbete. Eleverna har varit tvingade att tänka på hur de uttrycker sig, och på att de inte kan hämta texter och bilder hur som helst.
Så nu när jag fått webbstjärnewisdom, ja, då går vi för seger nästa år .... eller iallafall mot en plats bland de hundra bästa bidragen.

Återigen; Lycka till sexor!

Tidstant

 Tänker ofta på hur glad och tacksam jag är för att få leva i den tid som är. Den snabba kommunikationens tid, de sociala kontakternas tid, de stora digitala nätverkens tid. Möjligheternas tid.
Samtidigt är jag glad och tacksam att ha levt  i den andra tiden, tiden före. Jag har skrivit brev för hand, på maskin och jag har väntat på att brevbäraren skulle komma med de långväga kontakternas papperspost.
Jag har varit med om att spela in favoritmelodierna på kassettband, och jag har varit med om den härliga känslan att lägga en alldeles ny -orepad- vinyl på skivspelaren med en enda högtalare.
Och tänk, jag har varit med om en tid utan TV. Men det konstiga är att de starkaste minnena från de nästan sju år som jag levde i ett hem utan television, det är när jag ensam ( fem-sex år) eller tillsammans med mamma/mormor gick till någon granne som hade tv på prov. För så var det i slutet av femtiotalet, början av sextiotalet. TV-försäljningen gick till så att man kunde ha TV tre veckor på prov, innan man bestämde sig.
1960 var det OS i Rom, då bestämde sig min far för att behålla prov-tvn.

 Tänk, jag har varit med om att ha bara en enda svart-vit kanal. Som startade med barnprogram klockan 18 och som var nedsläckt på onsdagar. Tror inte ens att det var testbild då, annars var ju det nå´t man kunde fördriva tid och titta på.
Nä, TV är jag väl minst imponerad av, vad det gäller den tekniska utveckling som i övrigt fascinerar och tilltalar mig så. Numera har vi minst 25 tv-kanaler ( nej, vi har inte parabol) att välja på, men det händer ofta att jag inte hittar ett enda program som intresserar mig i det utbudet. Så mycket skit som det visas på TV- förnedrande, demoraliserande, klart negativ påverkan för de unga - på bästa sändningstid. Och det är absolut inte vålds/skräckfilmer jag tänker på  - utan det är alla dessa program där det är skönhetsideal som gäller samt de program där man röstas ut för att man inte duger.

 Det är datorn och dess möjligheter som jag är så fascinerad av, och  jag är så glad att jag fått tillfälle att använda mig av...ja.....iallafall en liten del av dessa enorma möjligheter. Satt här hemma och planerade fortsatt arbete med Michael och hans skotska klass i veckan som gick. Använde chatten på Facebook.
Kan exhibitera mig själv så mycket jag vill på bloggen - och dessutom ha vernissage efter vernissage på de bilder jag tar. Jag har fått vänner som jag träffar i det verkliga livet och vänner som jag bara träffar via bloggen, tack vare detta förnämliga sociala  medie.

 Kan hålla kontakten med vänner och släktingar långt bort via Facebook - då känns det inte så tråkigt att man inte längre riktigt orkar med de riktiga- livet- kontakterna under terminstid.
Man kan hålla hjärnan igång med Wordfued - spela med bloggkompisar eller Facebooksvänner - eller elever. Och tänk vad mycket matnyttigt för lärarjobbet som jag fått genom de olika grupperna på Facebook.  Tips, idéer,verktyg för undervisningen.

I juni var jag i Malmö på ett seminarie om Webbstjärnan. Något jag blev tipsad om på Facebook. Trevligt att träffa några ur Sveriges skol-IT-elit  och en superbra grej för skolan. Min egen klass har två ( ev tre) olika bidrag /webbplaster i Webbstjärnan och sexan har en kanonbra webbplats/ webbstjärnebidrag , där de berättar om sextonhundratalets Sverige.

På tisdagseftermiddagar har jag en sextiominuterslektion som jag kallar projekt. En grupp - nästan halva klassen - jobbar med Michael Purves klass i Gifford, nära Edinburgh - där de utbyter erfarenheter av skola och vardag genom en blogg. En grupp refererar om nyheter - lokalt, inrikes, utrikes, sport, kultur - genom Webbstjärnan, en annan grupp jobbar med att utveckla vår bokblogg ( också webbstjärnan), några flickor har en egen djurblogg - den är också anmäld till webbstjärnan, men jag har inte hunnit hjälpa dem lägga in loggan än - och några flickor har hand om vårt e-twinningprojekt med nordiska länder, och refererar när det kommer in något nytt.

Den lektionen är en av veckans höjdpunkter. Utvecklande för oss alla - och eleverna måste ta eget ansvar för det de valt att jobba med. 

Vi har ju en egen klassblogg också. Tyvärr är den sluten .... men den är bra ... ett så bra dokument för barnen att ha med sig från sin skoltid. Om de kommer ihåg lösenordet....

Så har vi ju Spotify. Helt otroligt att man bara kan söka upp sin favoritmusik och lyssna på den i såväl dator som i mobilen.. 

För att inte tala om You tube. Där finns allt. För bara några år sedan trodde jag att det bara fanns dåliga saker på You Tube ... men ack, vad fel jag hade. En källa för skolundervisningen - och vad kul att kunna vara exhibitionist även vad det gäller halvdåliga filmer, tagna med kameran.

Eller lyssna på favoritmusik och samtidigt kolla.

Idag har lille bror varit på besök. Alltid kul att träffa honom och svägerskan. Hunden var med, vilket gjorde att våra båda katter sprang och gömde sig vid första anblicken av det hemska svarta. Men nyfikenheten tog överhanden, så de vågade närma sig det konstiga djuret, och hade sedan en trevlig stund de också. Kul att det händer något för katter i tråkig vintertid.

Har hunnit med två promenader idag. En med svägerska och hund, en på egen hand. Ganska skönt väder, bra att det inte kommit någon snöpåfyllning. Man kan fortfarande ha lågskor på vägen. Gillar nämligen inte stora tunga kängor..... 

Har kommit i fas med mig själv efter tre jobbiga veckor sedan skolstarten. Nya läroplanstänket och dess planeringar och utvecklingssamtal.  Har några samtal i veckan som kommer, och några efter lovet. Så det blir fler jobbiga veckor, Men just denna helg, kan jag (nästan) vara ledig. Gott!

Tanten bakom bloggen försöker hålla jämna steg med den tid hon lever i, vad det gäller digitala möjligheter/kommunikation/socialisering. Det är inte lätt, men de korn hon hittar är hon så tacksam för.
Funderar på om affärsrörelsen i rörelse är i takt med den tid den just lever i.......... Eller om den också utvecklas hela tiden, just för att möta den aktuella tiden.

SJ, spår, stjärna, skattsökning

Lite vilsen och osäker kände jag mig inför tågresandet. Skulle ju leta upp rätt vagn och plats gånger fyra och dessutom byta tåg i Alvesta ... två gånger. Mycket lättare att flyga och byta terminaler och flygplan.... för det har jag ju gjort ett antal gånger ... så det kan jag ju.
Nyttig erfarenhet, att var osäker inför något nytt, som egentligen är enkelt - men nytt - en erfarenhet att ta med även in i skolverksamheten.
Nu funkade SJ rätt bra, tjugo minuters försening till Alvesta, gjorde att det blev språngmarsch till det inväntande tåget, som var så långt så långt och jag skulle ända längst fram. Inte fattade jag att jag kunde gå på och gå inne i tåget! Det har jag lärt mig nu ....liksom att man som första klass passagerare får gratis kaffe och el. Nu åkte jag inte första klass för att glassa, utan för att det var ett antal kronor billigare än andraklass på vägen ner till Malmö.
Reseföretags prissättning är ju också en intressant fråga. Jag bestämde mig snabbt för Malmökurs för några veckor sedan och bokade biljett omgående. Prisvärt: 380 kr ToR. Gick för skojs skull in och kollade vad resan skulle kosta om jag beställde den två dagar före avgång. Kostnaden för biljett var då fördubblad.....prissättning efter efterfrågan..... Har upplevt detsamma med flygbiljetter. Så att boka biljett, det är som att spela på lotteri. Bäst vinstchans har man om man bokar tidigt ... men man kan inte vara säker då heller. Det kan vara tvärtom...
Trevligt att åka tåg, att se Skånes och Smålands landskap passera förbi utanför fönstret - vilda djur, gamla fina stugor, massor av kor, då och då ett samhälle.
Det var många samhällen som passerades, även staden Eslöv.... SJ vänder sig ju i första hand till storstadsresenärer, det är ju tydligt. Men ska man till någon av våra stora städer, så är tåget ett suveränt trevligt alternativ.

Målet för resan var ett semenarium i "Webbstjärnan". Det är stiftelsen för internetinfrastrukturs skolsatsning. Tänkte delta i Webbstjärnan med Toppenklassen under nästa läsår. Funderar på att koppla ihop det med nya e-twinningprojektet, där vi ska lära känna elever i andra länder, deras samhälle, skola, vanor, fritid .... Så här långt är Island,Polen, Skottland, Danmark våra blivande samarbetspartners. Kan räcka med fem deltagande länder, men skulle gärna vilja ha med Finland och Norge också. Få se om de förfrågningar jag gjort genererar positivt svar.
Mycket bra genomgång av det bloggverktyg som jag tänker använda i projektet, Wordpress.
Naturligtvis fick vi också veta vad Webbstjärnan innebär samt träffa nya människor, mest skåningar förstås, och så Inga från Småland. Sen kan man konstatera att, precis som SJ, så vänder sig .SE allra mest till storstäderna ...men nu var det ju bara bra för mig, som fick tillfälle att besöka Malmö.



Bodde förstås hos Karin och Hampus, centralt och bekvämt. Ungdomarna hör till dem som läser min blogg ( men som heller aldrig kommenterar :)) ... och de hade läst om geocachandet som jag precis börjat lära mig så smått. De ville ut och leta cacher när jag berättade att det fanns många sådana i Malmö och på båda sidor deras hus. Under en knapp timme på sen söndagskväll, så lyckades vi hitta tre cacher av fyra. På cykelparkeringen (bilden) var det lögn att hitta rätt.

Igår kväll så trodde vi att vi skulle hitta många cacher och begav oss till cache-rika Slottsparken. Hampus lyckades hitta en liten rackare i ett hål i ett träd. Det var allt. Tre timmar irrade vi omkring, medan kompass och avståndsmätare levde ett eget liv bland storstadens hus och magnetfält. Med ett blodsocker som låg farligt nära komanivå för oss alla tre, så fick vi oss slutligen lite thai-mat/japan-mat till livs ... tack för den Karin.... och kunde göra ett sista letande efter två cacher på Stortorget, men hittade inte dem heller. Nä, att leta cache i storstan, det var rätt kass. Framförallt för att de är så rackarns små och gömda på svårtillgängliga ställen..... En femtiosjuårig tant som klättrar på väggar och under broar .... jo, folk tittar faktiskt ... även i storstan där de mesta är OK.

Man ser iallafall en hel del, som man inte annars skulle lägga märke till genom geocachandet. Och man ser med andra ögon, mera öppnade sådana, när man gett upp skattletandet. Det finns också intressant information att läsa kring varje cache. Det här området, St Gertrud, var den första som började bebyggas i Malmö, som en medeltida förort till den stora - danska- staden Lund. Intressant! Och i denna gamla stadsdel både bor och arbetar K och H.

Malmö har också nybyggda delar, som här, bakom Centralen ut mot hamnen. Här, vid Anna Lindhs plats, är Malmö som mest modernt. Även här ett ställe, där vi letade cache, utan resultat....

Åkte X 2000 mellan Malmö och Alvesta. Baklänges. Kände mig något mera tågerfaren på hemresan.Var lite orolig för att må illa, men det hade jag inte ett dugg ont av. Har säkert med balanssinnet att göra -och något sådant har jag inte.

Väntade fyrtio minuter i Alvesta och tänkte på att här har döttrarna tillbringat många timmar, under det att rest till eller från Lund/Malmö. Det var ju i deras spår jag reste, från Hestra till Malmö. Länge har jag tänkt ta tåget och uppleva den resan. Så kom tillfället och jag tog det ... och tacka får jag göra Skolväskan på FB för tipset, Webbstjärnan. SE för kursen och Karin och Hampus för logi och trevligt sällskap.