-bobackarna besegrade

 Alla har vi väl våra droger.
Katterna har sin kattmynta.
Nu tycks inte någon av dem ha utvecklat ett starkare beroende, utan det räcker med en liten sniff då och då.
Sen kan man, förhoppningsvis lite gladare i sinnet,  vandra i väg på nya äventyr.

Som gästkatten Bella.
Hon var klar med sin "nära kattmyntan upplevelse" innan jag hann hämta kameran.
Som tur var hann hennes matte ta en bild på alla tre kattsyskonen Karlsson, innan de skingrades.

Många är beroende av kaffe. Jag dricker gärna kaffe, men jag kan hoppa över en dag, det gör mig inget.
Nikotin var jag beroende av under många år. Trodde jag iallafall. Det var väldigt enkelt att bli oberoende...
Fredagsvin, jo, det tror jag att jag numera är beroende av. Har inte testat hur det är utan, på länge. Men det vore ju konstigt om man vore beroende, då det inte finns det minsta vin-sug från söndag till torsdag.... och ett väldigt litet sådant på lördagen. Tror att det handlar om vana. Och en sådan kan ju vara svår nog att bryta.

Rörelseberoende tror jag att jag är.
Det finns inte många dagar om året som jag inte tränar, promenerar eller cyklar. Och skulle det hända att det blir flera dagar i sträck utan motion av något slag, så känner jag absolut abstinens och mår dåligt i kroppen.

Om det är beroende eller vana? I vilket fall så är det inget skadligt beroende/ingen dålig vana.

Dagens motionspass bestod av en cykeltur. Ingen lång sådan, bara dryga  milen.

En runda runt alla byarna som slutar på -bo, Remmabo, Spolabo, Amnabo och Gumpebo.

Har cyklat rundan ett antal gånger under vår och försommar.Både medsols och motsols. 

Rundan är kuperad och man kommer upp på fina utsiktspunkter vid två tillfällen. Ytterligare två ordentliga backar finns på rundan.

Alla backar utom en var besegrade och uppförtrampade av hundrakilostanten på tre-växlad cykel, under denna säsong.

Idag övervann jag även Amnabo-backen, ordentligt flåsande på toppen.

Som tur är, så övergår backen direkt i en nedför-lutning, så man återhämtar sig snabbt.

Så nu har jag nått ett av sommarens omedvetna mål..... vad ska jag nu inrikta mig på.

Hallåsa-backen. Eller runt Äspås. Båda två var backar som jag fixade, med besvär, för 15 -20 år sedan. 

Så varför inte...

Gillar att cykla och att uppleva naturen.

Idag gjorde jag bara ett enda fotostopp.... vid Gumpebo..... känns inte som att man vill stanna, då de gamla benen trampar på så bra....

Redan i första lilla back-knallen, på astfaltsvägen,  hörde jag ett sus bakom mig. Tävlingscyklist-träning, hann jag tänka, innan en flätförsedd tjej i gul väst på vanlig cykel trampade förbi.

Tänkte på tre saker: Hur många växlar hade den cykeln?  Är det lönt för tant att byta till sig en cykel med fler antal växlar ?  Varför måste alla ha de fula gula västarna på sig?

Reflexvästar är lysande ( eller iallafall reflekterande) att ha på sig  då man promenerar/cyklar i höst-vintermörker. Men på promenad /cykeltur mitt på ljusa sommardagen... nej....

Inget att hetsa upp sig för... men jag gör det av den anledningen att det där med gul reflexväst i alla olika sammanhang får mig att tänka på  konformitet... alla tar efter... alla ska göra lika.

Naturligtvis ska du synas på vägen... på skolgården ... i andra sammanhang... men man kan väl klä sig på annat sätt. Tror att jag var fullt synlig i turkos tröja.

Funderade vidare under det att benen trampade på.
Funderade på sådant jag bara blir så trött på.
Ett ord, i skolsammanhang, som jag är så fruktansvärt trött på det är ordet förmåga.
Alla förmågor som ska utvecklas enligt den nya läroplanen och som har fått ett stort genomslag genom "The big five", en trend som jag varit stor anhängare av.

Vet att mycket av tankarna i Big five-trenden funkar, men jag är ändå utled på förmåge-ordet.
Känner att det i varje ämne handlar om att det är teoretiska förmågor som för så stort utrymme.

Man ska skriva utvärderingar och beskrivningar och tolkningar och jag vet inte vad, i ämnen som idrott, bild, slöjd, musik.

Min önskan är att dessa ämnen ska bli färdighetsämnen och lustämnen. Något som utvecklar ett framtida intresse, och som inte förstörs av att man ska utveckla sin f-måga att uttrycka sig skriftligt.

 I den förra läroplanen var det fyra F som var ledord.  Fakta, förtrogenhet, förståelse och färdighet.
Förståelse och färdighet för och i de olika ämnenas innehåll. Idag är även de praktiska ämnena teoretiserade. Väldigt, väldigt illa. Tänker på mig själv.... jag har ganska stor faktakunskap i flera ämnen, förstår ( i mogen ålder - knappast i skolåldern) delvis hur saker hänger ihop. Vissa färdigheter behärskar jag, men inte mycket vad det gäller det praktiska. Vi behöver såväl praktiker som teoretiker i framtiden, och gärna i en kombination.
Förnuft borde gällt då läroplanen från 2011, jobbades fram. Ta vara på varje skolelevs intresse och förutsättningar, i stället för att tvinga in alla i samma fålla och betygssätta alla efter samma mall.

-bobackarna blev besegrade av tanten denna dag, 2,1 mil besegrades av Karin, Hampus och Martin igår......nu håller vi tummarna för att Elfsborg ska lyckas göra det samma med Helsingborg i finalen av Svenska Cupen.

Mat, motion och magsyra

 Matblandningen är ganska så katastrofal, så här i juletid, åtminstone för oss som har  lättretlig magsyreproduktion.
Så har det alltid varit för min del, och faktum är att jag tycker att jag klarat julmaten relativt bra detta år.... det är inte mer utvecklad magsyreproduktion än att det bara blir halsbränna av det.... andra år har det hänt att jag mått ordentligt magdåligt.
Dessutom finns det bra basiska tabletter som neutraliserar den sura tanten.
Synd att inte sådana finns för annan surhet också, förresten... en medicinalprodukt som skulle kunna sälja bra. Eller är det kanske så, att det går lika bra med choklad eller annan sötsak, om man är mer mentalt sur än magsur.

Juledagarna går snabbt över.
Två roliga dagar med döttrarna blev det, innan de gav sig hem till sina respektive egna hem, för några timmar sedan.
På julaftonsförmiddagen skulle de gå ut på promenad med sin ganska välmotionerade moder.
Modern är dock nästan trettio år äldre och tjugo-trettio kilo tyngre, och då blir hon avhängd av sådana som tränar för göteborgsvarvet, även om det denna gång bara gällde promenad.

Det måste ha varit en syn för alla som passerade oss på landvägen: Först rödklädd snabbgångare, femtio meter där bakom blåklädd inte riktigt lika snabbgångare och ytterligare 50-60 meter därefter tjock, lilaklädd tant med stavar.

Och jag som trodde att mor och döttrar-promenad skulle vara något där man går tillsammans och socialiserar.
Nu väntade blåklädd snabbgångare in sin gamla moder, där skogsvägen som vi skulle gå för att få till Stockremma-rundan, lämnar landsvägen. Stavtant stretade på ganska bra, blåklädd snabbgångare höll igen några procent av max-fart för att tjocka tanten skulle hänga med.
Nytt rekord, 52,5 minuter på rundan som är 5, 3 kilometer ungefär....

Dopp i gryta smakade ovanligt bra efter det.
Hemmavarande matlagande herre doppar gärna i grytan, tjock tant tycker att hon både kan ha och mista detta, döttrarna vill inte alls smaka fettdrypande brödbit. Tror att vår generation är de allra sista dopparna.

 Julklädda systrar med kusin, smakade gärna på det julbord dom vi med förenade krafter hade framställt för julaftonskvällens firande hos kusinens föräldrar.
Trevligt att umgås en stund  i det extremt julpyntade huset.
Många julklappar var det, trots att alla numera uppnått minst myndighetsåldern.

Såväl mor som dotter i det extremt julpyntade huset,  är talangfulla konditorer. Till kaffet bjöds det tre olika sorters biskvier, traditionella chokladbiskvier, jordgubbsbiskvier samt passionsfruktsdito. Nu fixar man inte att smaka tre stycken, men två går det bra att klämma ner för vidare retning av magsyreproducerande organdel.  Hoppade ( förstås)  över chokladbiskvin... sådana har man ju ätit förr. Jordgubbsbiskvin var god, passionsfruktsditon var helt underbart smakfull.

Från dottern i huset fick vi dessutom en uppskattad present, riktigt goda julkakor, limecurd och lakritskola. Tycker att Helena och Caroline ( tillsammans med Carros pojkvän) skulle öppna gourmetcafé. De gör så otroligt goda bakverk och konfektyrer.

Lite spel hann vi förstås också. Spelet på bilden är ett gammalt spel, som familjen Andersson fått i julklapp av vår snabbast promenerande dotter, för flera år sedan.
Innan detta så spelade vi det spel som jag fick i julklapp i år, Timeline. På Timeline gällde det att placera  ut olika händelser i rätt ordning på en tidsaxel. Ett spel som passade mig utmärkt.
Johanna ( och Martin) hade också fått ett roligt spel, som vi spelade idag. Det handlade om att skaffa sig så många djur som möjligt i olika inhägnader. Det tog en stund att läsa igenom reglerna, men sedan var det ganska så enkelt.
Tänker så här, att om jag har förmånen att få uppleva en tid som pensionär, så ska jag hyra någon ledig Grimsås-lokal för regelbundet återkommande sällskapsspelande. Det måste finnas fler än vår familj och Helenas familj, som verkligen gillar att spela olika spel.

Roligaste julklappen var den från döttrarna, en fotoskrivare, som skriver ut foton i vykortsstorlek.
Skrev ut några bilder från gårdagen för att testa. Det blev jättefina bilder. En superkul julklapp, som jag aldrig kunnat komma på att köpa på egen hand.

När döttrarna gav sig hemåt, så var den roligaste delen av julen över, tyckte den gamla modern.
Samtidigt så blev det läge för motion i egen takt. Har kört igenom Åsas tisdagspass, funktionell träning, varannan dag under lovet här hemma. Funkar väldigt bra framför dator och med en spellista från Spotify. Funktionell träning är ganska så jobbig muskel och konditions-träning, men övningarna är enkla och det enda man behöver det är ett par hantlar. Den gamla kroppen njuter verkligen av att de allra flesta muskler för en genomkörare.
Ska försöka få till antingen ordentlig promenad eller träningsprogram dagligen under lovet. Det behövs för att uppväga den mat/godiskonsumtion som det gärna blir  i dessa tider. Magsyran.... jo, det är ju så att det skvimpar omkring rätt bra när tung tant hoppar, studsar och står på alla tentaklerna. Men det får man väl ta ... och en tablett efteråt.

God Jul-fortsättning!

Skräp, stavar, Svenljungaspis, Svea

 Till min glädje upptäckte jag att det fanns ett antal "ouppladdade" bilder kvar i kameran, sedan gårdagens seneftermiddagspromenad. Hör till dagens höjdpunkter att ladda upp bilderna i datorn, och se hur dagens bildskörd blivit.
Så trots att denna regndag inte uppmuntrat till användande av kamera, så hade jag ändå flera oupptäckta bilder! Jippie!
Såg att jag ville ha med några i min offentliga dagbok, så då blir det väl att skriva lite om denna grådag också...

 Slog upp ögonen vid åttatiden. Yr. no hade utlovat heldagsmulet och regn, men till min förvåning så var det klart solljus därute. När Boråstidningen ( som ju är tunn -tunn sommartid) var färdigläst, så hade de norska väderprofeternas spådom slagit in.

 Vad gör man när det regnar ute? Ja, läsa kan man ju alltid göra. Har nästan läst klart en bok som heter "Fjäril i koppel" och är skriven av Zinat Pirzadehs. "Fjäril i koppel" är Zinat Pirzadehs debutroman. En roman inspirerad av författarensliv och uppväxt i Iran i en tid av förändring.

Zinat Pirzadeh är persisk-svensk komiker, skådespelare och föreläsare. Hon är den första kvinnliga komikern någonsin som vuxit upp i Iran. Bakom sig har hon krig, revolution och utvisningshot under tre år, och mycket har hänt sedan hon slutligen fick uppehållstillstånd i Sverige.

En väldigt bra och lärorik bok, som visar på hur livet förändrades för de iranska invånarna ( oh framförallt kvinnorna) då ayatollorna tog över makten.

För några dagar sedan läste jag "Inkräktaren" av Håkan Östlundh. Det är en deckare, och en av de sämsta sådana som jag läst på mången god dag. Dels tyckte jag att mycket brast i personbeskrivningarna, sådant som borde varit med redan tidigt i berättelsen och dels kom mördaren i  med först slutet av boken. Tycker att man ska kunna lista ut  vem som är den onda, åtminstone från "halvtid" i boken.
Blev väldigt förvånad när jag hörde en intervju med författaren i dagens P4-program. Han framhöll vikten av en bra personporträtt och vikten av samhällskritik i böckerna han skrivit. Var inte nöjd med något av detta den bok som jag läste.

 C-E föreslog att vi skulle köra lite skräp till återvinningscentralen i Tranemo. Bra idé. Fyra tjock-tv, tre datorer med tillbehör, en kamera, ett antal mobiltelefoner, en video, ett par modem.... oj, vad mycket skräp vi samlat i källaren.
Nu har vi bara den allra första datorn, en Mac med 2 MB arbetsminne, inköpt 1992 kvar. Den känns som en gammal god vän,den allra första vännen in i dataåldern. Den vill jag/ vi ha kvar.
Sparade också en stor halvkilotung mobiltelefon från samma tid. När man skulle använda den här hemma, så fick vi åka en och en halv kilometer bort, upp till högsta punkten i byn, för att kunna få till någon kontakt med omvärlden.
Någon bra mobiltäckning har vi fortfarande inte, men numera räcker det att gå ut på verandan för att det ska funka.

Körde ytterligare ett lass till återvinningscentralen, skrot och brännbart.
Körde sedan vidare till Svenljunga. Där har de en riktigt bra affär som säljer det mesta vad det gäller el-grejer som behövs i ett hus. Wiggos heter firman, har handlat mycket där. Prisvärt och superbra service. Rekommenderas.
Behövde byta ut bänkspisen i Halmstadshuset. Den gamla är säkerligen över tjugo år gammal och har blivit lite långsam både vad det gäller ugn och plattor.
Passade på att köpa en liten microvågsugn och en ny dammsugare dit också. Dammsugaren som finns nu är trettiosex år gammal, den köpte jag och C-E när vi flyttade ihop i Tranemo 1976. Nästan lite sorgset att kassera den gamle trotjänaren, men det är synnerligen välbehövligt med en effektivare städhjälp i det lilla huset på Östra Stranden.

Behövde nya "gåskor". Sådana brukar jag köpa i den kombinerade sport, tv/radio, trädgårds och bensinaffären i Hestra.  Också en superbra affär med bra service och låga priser.
Det fick bli en sväng dryga milen i östlig riktning också. Förutom ett par nya skor, så köpte jag (äntligen) ett par gå-stavar. Prövade stavgång för många år sedan ( tio kanske) men döttrar och make skrattade högljutt åt mig, så jag slutade att använda de gamla slalomstavarna för promenadändamål.
Tio år senare trotsade jag dem som hånat mig, och införskaffade "riktiga" gåstavar.... dock ej med studs, för sådana hade man inte i Hestraaffären.
Tog en promenad på seneftermiddagen, då regnet nästan upphört. Jo, det blev säkert en tjugoprocentig ökning av gånghastigheten..... C-E fick kämpa lite för att hänga med. .... Så det var en bra investering.... antagligen har jag träningsvärk innanför gäddhänget i morrn.

En timme hos Svea, 92,på äldreboendet i Dalstorp, hann vi också med.  Hon var, som alltid tacksam för att vi kom, det blir lite långsamt att bara sitta ensam i sin lägenhet, tycker hon. "Nästan som ett fängelse"....
Hon konstaterade att nu var alla hennes "läskamrater" ( konfirmationskamrater) borta, det var bara hon kvar av dem som var födda 1920 i Nittorp.
Nej,det där med att bli gammal, det skrämmer mig lite.Samtidigt som det skrämmer mig att inte bli gammal... En pigg "ung" pensionsålder kan säkert vara roligt... men när kroppskrafterna sviktar och man behöver hjälp att klara sig... usch....

Så där ja, det fanns något att skriva idag också... en ganska så vanlig dag i regnig semestertid..... Jag längtar efter riktig sommar.... en sådan där man inte kan vara i trädgården, utan vill sitta vid sjön och läsa en bok och svalka sig med ett dopp då och då.
Den sommaren verkar långt borta.... men böcker kan man läsa ändå... och det är väldigt skönt att röra på sig när luftfuktigheten är hög.

Lyxlirare....

 ... eller inte? Tänkte på det när jag satt på spinningcykeln i går. Vilken lyx att kunna motionera under det att man arbetar!
Eller var det tvärtom .... kanske.... t.o.m. när man motionerar, så jobbar man.

 Nu finns det ju ingen motsättning i detta ... tvärtom ... det är ju superbra om man kan använda den ganska tråkiga cykeltramptiden till att planera morgondagens lektioner.
Hade bara ett par lektioner att planera, eftersom det var Bibeläventyr också. Sista gången som Åsa besökte oss med bilder och berättelser ut Gamla Testamentet. Eleverna har verkligen tyckt om att träffa entusiasmerande Åsa och det hon har bjudit på.
En klar allmänbildninggrej, även klart följande såväl centralt innehåll och kunskapskrav i läroplanen. Även jag - som en gång tänkte bli präst - fick saker förklarade.
Man kan ju tycka att det fanns för lite tid att diskuterade grymheterna i Gamla Testamenet och dess förenlighet med kristendomens kärleksbudskap.... eller om det är så att Gud blivit snällare på gamla dar...
men det var säkert saker som jag funderade mycket mer på än vad eleverna gjorde.
Ska skicka ett mail till kyroherde och kyrkoråd och tacka för att de gav oss möjligheten att komma ut på Bibeläventyr samt fråga om de kan tänka sig att låta oss komma ut på äventyr i Nya Testamentet till hösten.

 Spinningtiden gav iallafall två tämligen bra mattelektioner. Båda med en liten whiteboard i A4 -format som verktyg. Rekommenderas å det varmaste. Fyrorna gjorde uppgifter till varann och femmorna jämförde egenskrivna bråk.  Spännande när eleverna går ner på miljondelsnivår eller tar t.ex 89/90. Då börjar man förstå vad såväl "allmänna" bråk som decimaltal handlar om.... och hur de hänger ihop.
Och jag känner mig som superpedagogen......

Hann med en halvmils eftermiddagspromenad idag, trots att jag inte var hemma förrän närmare halv fem. Ljuset och snöfriheten ger så stora möjligheter redan i början på mars.
Lyxliraren kunde även idag motionera och idka skolarbete,
Med påföljd att veckans lektioner faktiskt är färdigplanerade ... Lektionerna då vi ska skriva sagor som ska läsas för fadderbarnen, var de som tog den mesta tiden.
Samt lite tänk vad det gäller Grön Flagg projektet "Närmiljö"

Förvånar mig hela tiden över att Lyxliraren kan lira sig fram med en nästan hel rygg. Är det västen, är det träningen. är det yogan... eller är det en kombination av allt?
När man har haft ordentligt ont, och känt rädslan över att inte kunna röra sig alls p.g.a. det gör så vansinningt ont, då är man så innerligt tacksam för att känna sig frisk och stark och (nästan) utan smärta. Då känner man sig verkligen som en priviligerad lyxlirare!

Stegande söndagssocialisering

Det var nå´n gång vid sekelskiftet som vi började med söndagspromenaderna. Vi var ett antal damer som tillsammans åkt på gympa två gånger per vecka, och vi tyckte att vi saknade varann under sommaruppehållet. Då kom någon av oss på det här med söndagspromenader - och även herrar, hundar och en del ungdomar hängde med på våra vandringar längs sommarfagra stigar och skogsvägar. Så småningom började vi åka till andra platser, för att vidga vyerna och promenera på andravandringsleder, några gånger per sommar. Förra sensommaren var vi ända uppe i Tiveden och vandrade i riktig urskog. Fast vi blev genomsura både utifrån och innifrån, så var det en härlig upplevelse.

Idag var det start för vandringssäsongen. Ingen kunde komma på när vi började det gemensamma promeneradet. I stället kom någon i håg våra löparrundor, som vi tog tillsammans varje vecka på 80-talet. Det var under tjejloppens tid, vi var med i några sådana också.

Då kom jag att tänka på en trend i skolan, som var stark för fem-åtta år sedan. Då uppmanades man gå ut och gå med eleverna varje dag. Olika skolor gjorde på olika sätt, en del "vandrade " genom hela Sverige - en del ut i Europa - genom att lägga ihop det sammanlagda antalet km varje klass gått. Jag var aldrig med på det tåget - tyckte att fanns annat man kunde ägna sig åt i skolan. Och att en del ansvar måste man lägga på föräldrarna. Dagens tanke på utomhuspedagogik ligger på ett annat plan, man får frisk luft, man rör sig en del och man tillägnar sig också kunskaper och färdigheter under denna tid.

Suck, suck --- tänk vilka mängder av olika trender man sett genom sina skolår ---- suck...

Våra söndagspromenader är iallafall förträffliga. Man rör på sig, och man idkar social samvaro, utan några krav. Nästa söndag åker vi till Rya åsar och upplever nya vyer.

Tjejloppens tid är inte längre, och något Göteborgsvarv, det lär det aldrig bli. Det skulle man tänkt på för tjugo kilo sen.