Vilka värden!

Raderade en massa gamla bilder från kamerorna under helgen. Så att det finns plats för lite nya. De som jag vill behålla har jag redan lagt över på en extradisk. Plus att jag behåller en del på minneskortet.
Fastnade i härliga sommarbilder, och kände ett stygn i hjärtat - även om hösten är ljuvlig, så är det snart slut, och vi har bara en lång, mörk vinter framför oss.
Sommarhalvåret har för mig ett värde, som jag skulle vara beredd att betala pengar för att kunna behålla under längre tid- mycket längre tid.
Men det funkar ju inte!

Figurerna på bilden är synnerligen värdefulla för mig. KATTER, fnyser en del, det är väl inget att ha. Jag tyckte så också, under en period, då små/halvstora barn i huset var dem som jag gav omvårdnad, medan de i sin tur var de som skötte katterna som då fanns i huset.
När barnen är utflyttade sedan länge, ja, då är det så värdefullt att det kommer två-tre fyrfotingar och möter en när man kommer hem efter arbetet.

Att även fyrfotingen som man är "gammelmatte" till är värdefull, ja, det förstod jag under helgen. Matte-dottern berättade, sent på lördagskvällen,  via chatten på Wordfeud, att deras vackra katt hade varit försvunnen hela dagen. Fick inga besked om att den kommit tillrätta när söndagsmorgonen kom, och kände mig synnerligen nedstämd under söndagsförmiddagen. Vid sen lunchtid kom ett positivt besked. Den vackra hade suttit uppklättrad i ett träd över natten. Nu var hon upphittad och hemkommen. Det kändes bra att veta.....

Djur är värdefulla, njutningsfulla dagar likaså..... men inget kan mätas i en summa pengar.

Det kan tydligen det värde som jag bara skakar på huvudet åt. Värdet på en fotbollsbiljett, match mellan Chelsea och Everton, på Stamford Bridge. Vet ni vad en sådan kostar, fem dagar före match? 2600 kr - men då ingick förstås en matkupong! Inte klokt!

Familjefall

Hade absolut inga andra planer än att röja undan en del av de trädgårdens vissnade grödor idag. Gjorde så, gjorde också kålpudding och några Wordfeud drag under det att förmiddagen gick, och innan C-E kom hem från sitt  veckanruntarbete, vid halv tvåtiden.

Han undrade om vi inte skulle ut och leta cache en stund. Han behövde frisk luft, och eftersom det är EM-slutspelsvecka, så fanns det inga fotbollsmatcher på TV som behövde passas.

Jag föreslog Valdshult, en vit jättefläck på vår karta, på bara några mils avstånd.

Lade in ett antal koder i cacheminnet och gav oss i väg. 

Ingen bra start alls. Svårt att hitta vägar, och när vi gett upp nummer ett, ja, då visade det sig att gpsen blivit galen, och snurrade runt och visade helfel.

Så vid detta vackra,intressanta minnesmonument, ett såg och en kvarn, som fortfarande är i bra skicka så fann vi inte det vi sökte.

Men det var en väldigt intressant plats, ska återvända nå´n gång och hoppas på att få en bättre signal från rymden.

Gav oss in på flera skogsvägar och vandrade i ganska otillgänglig terräng. Familjefall blev det, femtioåttaårig gubbe och femtioåttaårig gumma, föll båda handlöst var sin gång. En liten gran satte fälleben på mej, den enda skadan blev lite blodutgjutelse på nästippen. Även C-E klarade sig alldeles oskadd från sitt fall på en utskjutande rot.. 

Tror ju absolut att det är nyttigt för den gamla kroppen att få röra sig, så att den får ta i lite, både vad det gäller att gå i backar och i att parera i lagoma ojämnheter. Och att resa sig upp från fritt fall. 

Under vår skattjakt såg vi två offerkällor, två jättegrytor med historia.

Folket brukade förr i tiden gå dit och kasta mynt i vattnet. Man offrade för att skaffa sig tur i kärlek eller affärer, och även som bot offrade man. Vattnet ansågs heligt och det hände ofta att man kom långväga ifrån för att hämta läkedomsvatten från dessa källor.

En nästan övervuxen domarring såg vi också.... och när batteriet nästan var slut så körde vi på riktigt små vägar från Valdshultssjön, och kom så småningom ut vid Isabergs golfbana.

Där sa batteriet tack för idag.. tacksam för att det räckte så långt.

En av de roligaste cachingturerna jag gjort, säkerligen bl.a. beroende på att jag inte tänkt tanken att bege mig till annan plats än den egna trädgården.

Familjefallen resulterade i ett akut behov av klädvård, vilket nu ges via tvättande maskin. 

Trädgården ska få lite omvårdnad i morrn också.... under det att C-E beger sig till sin arbetsplats för fjortonde dagen i rad. Tur att han måste ta sig fritt fredag, lördag, söndag i veckan som kommer. Då står det London på agendan. .... och som jag tidigare säkert skrivit om, lille bror, som fyller 50, och HELA hans familj gör oss sällskap i vår favoritmetropol, denna gång.

Fy, fega fröken

Ibland blir jag så trött på mig själv.
Som följande exempel: Chattade med en av de kollegor som inte riktigt orkar med skolan just nu. Det finns många sådana. Skrev lite om att vi inte kan ha det så här, med alla arbetsuppgifter och icke arbetsuppgifter som öses över oss. Vi orkar inte, vi mår dåligt.
Tillsammans chattade vi fram en idé om att få till en manifestation, där vi skulle samlas och berätta för de styrande om hur vi egentligen mår, hur vår arbetssituation är. Kollegan orkade inte ta tag i något, men naturligtvis så tyckte jag att jag kunde skicka mail till utvalda kollegor för att få till något.....

När jag sovit på saken insåg jag att jag inte vågar vara den som startar upp något. Jag är skiträdd för vad det kan medföra.....

HÄR HAR FEGA FRÖKEN TAGIT BORT EN DEL TEXT, SOM HON ÄR RÄDD ATT HON SKA PÅ PÅSKRIVET FÖR....

JAG BEUNDRAR DEM SOM VÅGAR VARA WHISTLE BLOWERS!

Så fega fröken lär inte ställa till med uppror. Det enda hon kan göra, det är att försöka hitta vägar så att hon själv står ut. Hon är dessutom mycket tacksam för att det finns Losec att ta till när stressen tar ut sin rätt genom magnerver och syraproduktion .....

Däremot har fega fröken satt ner foten en gång denna veckan. Hon var tillfrågad att gå på högskolekurs för att lära sig sätta betyg. Men då fega fröken skulle mista största delen av planeringstiden, och inte få tillbaka något av den, ja, då beslöt fega fröken att strunta i kursen. Jag är faktiskt ganska stolt för att ha kunnat säga ett bestämt nej, för en gångs skull!

I övrigt så har det varit en bra vecka, de härliga eleverna jobbar så bra, de visar ambition, arbetsglädje och kreativitet. Det är så roligt!
Funderar på hur det skulle vara att ha en jobbig klass i dessa dagar, fyllda av allt som ska göras. Jag tror inte att jag orkat med jobbet då, inte ens med hjälp av Losec.

Faktisk fråga

Har bara en kort, men ack så viktig fråga denna dag, då hösten på intåg:

Vad är viktigast för skolans huvudmän och styrande instans: Att skolinspektionen ska bli nöjd eller att de människor som dagligen vistas inom skolans väggas ska må bra, bli positivt bekräftade och känna att de lyckas?

Wilken weekend!

 En av Facebook-vännerna skrev vid halv sex igå,r att det var dags att byta från bikini till något varmare. Helt otroligt.... sommarvärme den 1 okt! Nog för att det brukar vara fina indiansommardagar - men inte med klar himmel och temperatur flera grader över 20-strecket.
Det har definitivt varit uteväderhelg. Snabba, svettiga promenader både på hemmaplan och bortaplan. Gräsklippning - det var varmt det också. Aldrig har väl det funnits så många olika blommor i trädgården när det blivit oktober månad.... Så än är trädgården sommarfin.... fast ändå inte .... C-E passade på att montera ner trädgårdsmöblerna när han var hemma mellan två söndagsarbetspass...
Det är inte bara vi lärare som "jobbar jämt" - det tycks som om alla människor är överösta med jobb på sitt arbete .... bara det att "alla" andra kan få ut sitt extra arbete i lediga dagar - eller kanske snarare i högre lön - lediga dagar är inte lätt att få till för nå´n tycks det.

 Man hinner mycket på en helg. Bilderna är från dagens geocachingrunda .... i området Nittorp, Limmared, Tranemo. Tyckte att jag kunde ta mig en tur idag, när ändå C-E skulle jobba. Här, vid Fåle friluftsområde i Limmared, så blev det långpromenad ..... Tog bakvägen ... körde in på fel avtagsväg... men det funkade bra ändå och jag fick en promenad på 3-4 km.  Ibland är det bra att det blir lite fel, resultatet av det som blir fel kan bli något som är mycket bättre än det som man först tänkt ut. Det är väl så utveckling sker....
och  jag är helt övertygad om att utveckling avstannar, om alla gör likadant.....eller gör det rätta...

Hann en bok denna helgen också. Förra helgen läste jag Bosse Löthéns självbiografi " Jag älskar den pojken". En ruskig och bra bok om en ung människas utsatthet, som mobbingoffer och som offer för en pedofil. Samtidigt visade den på en otrolig styrka att kunna genomleva detta helvete. Klart rekommenderbar bok. 

Även helgens roman "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay var otäck och bra. Den handlade om den utrensning av judar som fransk polis gjorde i Paris 1942. En roman där nutid och dåtid vävts samman på ett sätt så man bara inte kan sluta läsa.

Har kommit en bit på vår bokblogg i klassen/skolan/området  bokklokt. Det är otroligt vilka bra tankar som eleverna tänker om böcker .... de tankar som finns inlagda, de kommer från femmorna.  Men fler tankar ska in efter hand, och alla är SÅ välkomna att kommentera.

Weekenden har warit ljuvlig. Ändå känns det som om vi med den stänger sommargrinden för denna gång.
Men man vet inte ..... det kanske fortfarande kommer varma vindar och sol.... idag är jag så tacksam för det som just har varit.

Fin fredag

 Alternativa rubriker: Toppentorsdag - tokig torsdag
Schysst student
Gott grillat
Ordodling

Men vi börjar med den fina fredagen.
Fint ha det varit idag. Helt sanslöst ljuvligt väder. Var tvungen att handla lite efter tidig fredagssluttid, skyndade mig för ovanlighetens skull ifrån skolan, handelsresan tog en timme ungefär, och vid pass klockan tre så kunde jag sätta mig ute på altanen och bara njuta av den härliga solen, som fortfarande värmde ordentligt. Ser ut som om det ska hålla i sig ett par dagar till. Mycket ute får det bli. Ska klippa gräset och hänga utetvätt. Rena,  rama sommarkänslan så här i brittsommartid. Det är väl ändå märkligt, att det nästan varje år blir sådana här fina dagar, då sommaren kommer och visar sitt allra bästa jag och samtidigt sannolikt passar på att säga tack för i år.

 Struntade i gympan igår, torsdag. Vädret var även då underbart, en kväll som man ville tillbringa utomhus så långt det gick. Promenerade bort till stallet och bara njöt, kände hur positiv jag kände mig till sinnes, hade med systemkameran och tog en del höstsolbilder.... och tänkte att jag skulle blogga under rubriken toppentorsdag när jag kom hem.
MEN det var när jag kom hem som allt blev tokigt. Kameran vägrade att släppa ifrån sig bilderna till datorn. ( Idag funkade det direkt)
Jag skulle skicka en omarbetad datorfil till några kollegor- ett mail skickades utan fil. ( Uppdagades idag)
Skulle betala sluträkningen för Londonresan som ska äga rum i samband med min lille brors femtioårsdag om två veckor. Fyra personers omkostnader genererar en nolla i tusental. När jag skickat iväg allt upptäckte jag att tusentalssiffran i stället angetts som en nia. Saldot var lite magert.....
Skickade snabbt ett mail till nickes och idag så är förstås allt fixat.
Men en heltokig torsdagskväll blev det för virrig gammal lärarinna.
Blogga orkade jag bara inte.....

 Schysst student, det har jag i klassen i två veckor. En lärarstudent från högskolan i Borås. Det talas ju en hel del om att ungdomar väljer lärarutbildningen för att de inte kommer in någon annanstans. Så har inte denna tjej valt.Oj, vad hon är energisk. Ställer massor av frågor, vilket gör att jag måste tänka igenom vad jag egentligen håller på med. Mycket givande. Hon kommer med en massa egna förslag, tar egna initiativ. Så den tid jag "förlorar" genom att handleda/ diskutera/ reflektera, den får jag igen i hjälp i såväl förberedelse för undervisning som genomförande. Det är bara SÅ kul och givande att ha en blivande lärare att jobba i hop med. Det är ytterligare en lärarstudent på skolan, även hon väldigt seriös och ambitiös. Dessa tjejer kommer att återkomma ett antal gånger under sin utbildning till lärare i åk 4-6. Även det är bra, både för dem, för klassen och för mig. Lärarstudenterna kan följa elevernas utveckling, jag och eleverna känner igen våra studenter när de kommer tillbaka.

Gott grillat.
C-E trodde att han ställde in grillen för säsongen efter förra lördagens fläskkotlett och grönsakswok. Men så blev det inte. Den delikata maträtten upprepades även denna kväll, idag i sällskap med en bakad potatis. Tänk att fläskkotlett, som inte är någon direkt hit när den är stekt, kan vara så supergod när den legat på grillen en stund. För att inte tala om de wokade grönsaker som C-E gör alldeles lagom mjuka i grillwokpannan. Föreslog att vi ska testa Attarpskorven på grillen i morrn, få se vad grillmästarn känner för...

Så var det det här med ordodlandet. Wordfeud förstås..... Började så att jag pratade med dottern i Malmö i söndags. Hon berättade att både hon och sambon hållit på med ordspelet hela helgen. Hon tyckte att jag skulle ladda ner appen också, och spela mot henne. Nu har jag spelat alfabet mot henne på nätet, och vet att jag inte har någon chans. Men att möta sambon, det skulle jag våga, kände att jag hade en chans där. Någon timma efter samtalet så var jag utmanad av de båda i var sitt spel. Ett par dagar senare så hade jag fått väntat storstryk av Karin - och dessutom ganska mycket stryk av Hampus. Så jag fick be om ursäkt för  min förutfattade mening... och gör så återigen. 

Man möter ju också slumpade motspelare - och de är jättelätta att slå. Medan bloggvännen Bodil just nu leder..... Roligt är det iallafall, ordspelet, så kul att jag just nu måste avsluta bloggen och fortsätta med ordodlandet.

Gå galet

Vi kom hem sent, C-E först, jag en kvart senare. Efter C-Es utmärkta makaroner och köttbulls-kvällsmål, så meddelade jag att jag tänkte ta en promenad framåt byn. Klockan var närmare halv sju och det fanns ännu en stunds sendagsljus kvar.
När vi kom till stenmuren där "Janne i Moghult" ligger gömd, föreslog jag att vi skulle testa vägen förbi åkrarna och genom skogen. När vi flyttade hit i vår husägande tids begynnelse, så fanns där en fantastiskt fin stig. En lagom runda för en fortfarande ung och joggingidkande tjej. För snart tjugo år sedan kördes stigen sönder av de skogsmaskiner som tog ner det mesta av skogen och spolierade många fina kantarellställen.
Jag brukar gå den igenvuxna stigen någon gång varje år, senast var det tidigt i våras.
Nu var det mer igenvuxet än någonsin, och C-E drog i väg åt vänster medan jag ville höger. Men som så ofta, så tror jag att C-E vet bäst, och följde honom. Dessutom går jag mycket hellre åt vänster än höger....:)
Nu blev det fel, och medan skymningen föll, så var vi ganska vilse i skogen. Ja, nu är det ingen storskog, det finns vägar som begränsar åt flera håll, och vårt mål var att nå en av dessa. Men vi såg ingen väg, vi såg höga träd, en stor bäck  tog vi oss över, vi såg övergivna tegar (åkrar). Men ingen väg, inga hus.
Kände hur det började knyta ihop sig till en klump i magen, tänk om vi inte hittade ut ur skogen innan det blev riktigt mörkt! C-E kändes visserligen som ett bra sällskap, men inte som den trygga  vägvisare som jag ville ha att hålla i handen när det stora svarta närmade sig.
- Kantareller, ropade C-E förtjust. Hur ska i hitta hit nästa år igen?. Vi fyllde snabbt fickorna med det lysande gula och traskade vidare på mjuk mossmark.
Ett ljus- nej -flera ljus blev synliga. Sannelund.... om vi gått rätt på stigen så skulle vi ha kommit ut ett par hundra meter öster om bostadshuset, nu kom vi från sydväst.
Slutet gott - allting gott. Kantarellerna är förvällda och vi fick en timmes promenad i svårframkomlig terräng i stället för trettio minuter på grusväg.


Varvid min hjärna började grunna  på hur galet det kan gå om man svänger åt fel håll. Samtidigt som man får uppleva  nya saker och se nya vyer. Men när man gått riktigt galet, så känns det gott att något leder in en på rätt spår igen.
Många gånger går det galet, det blir lite felaktiga vägval i livet. Både för vuxna och barn. Det är bra om våra elever ser oss lärare som ett riktningsljus. Då är det ok att det går galet ibland. En del ser andra riktningsmärken i sin tillvaro. Det är helt ok, bara dessa fyrplatser är stabila och sänder ut ett positivt ledande sken.