UT!

Lite lagom krispig luft. Och sol! Klart man måste UT!
Nu är jag väl inte den som är den, med att vara UTomhus, det är väl nästan bara ösregn som håller mig inne från en daglig promenad.
Idag kände jag att jag ville UT direkt efter frukost och tidningsläsning.
Det var faktiskt lite lurigt halt på den asfalterade regionsvägen ( tror att det heter så), där min promenadrunda tog mig den första biten. Speciellt de vita sidomarkeringarna var såphala.
Tror inte att de mötande bilisterna insåg att det var fläckvis ganska så halt även på asfalten, de tycktes inte köra mera långsamt än normalt.

På skogsvägen fanns en hel del nyfrusna hinnor på vattenpölarna.
Iskristaller är så vackert!

När man bor i en trakt där skogen dominerar, så får man vara glad för det lilla.
Vara nöjd och belåten med att den lågstående solen vill kika fram lite då och då mellan furornas stammar. Men visst blir det vackert!

För någon vecka sedan, så jag senast gick denna runda, så var det också sol. Jag tog en bild på spegelbilden i vattensamlingen. Idag var spegelmöjligheten borta. Det blev ändå en fin bild. Jag gillar barfrost, några minusgrader och sol, det är perfekt vinterväder tycker jag.
Snön då?
Nej tack, säger jag. Jag klarar mig så bra utan.
Men tänk på barnen, de vill ha snö att leka i, genmäler någon.
Jag är inte alls säker på att alla barn uppskattar snö. När jag var barn, så var snön naturlig och man hade skidor som man behärskade att åka på, man hade skridskor som man använde ofta, man hade ett eget "flygande tefat" att åka i backarna på. Vintrarna var långa och man fick en vana att ge sig UT och utöva vinteraktiviteter.
Så var det också under 80-tal, delvis 90-tal, då jag jobbade i Dalstorp. Det blev ett antal friluftseftermiddagar, då både elever och lärare  tog skidorna och begav sig ut på de fina skidspåren som man lätt kunde nå från skolan.
Eller åkte skridskor på sjön, det fanns barfrostvintrar då isen var så tjock att man kunde åka över hela sjön.
Numera är snö och längre perioder av minusgrader så sällsynt i våra trakter, att många barn inte äger någon av ovanstående vintersportutrustning. Minst av allt längdskidor. Flera har skridskor, speciellt killarna, mycket beroende på att vi har en ishall i Nittorp.
Det är nog så att många barn inte alls vill gå UT på vintern. De stannar inne och beger sig på äventyr i dataspelens värld i stället.

Något jag bara vill städa UT, det är julen. Är så in i bomben trött på de dammiga tomtarna som finns lite varstans i huset. Biter mentalt ihop och tänker att de får stå tills på trettondagen. Då ska de förpassas till den plats där de befinner sig elva och en halv månad om året.
Julkulor, julröda färger på dukar och gardiner, elljusstakar och stjärnor ska jag försöka stå UT med tills på fredag. Det ska säkert gå, de är inte alls lika störande som tomtarna.  Blir bra att städa UT julen helt och hållet, på lediga fredagen.

Det är fortfarande ljust ute. Härligt att ljuset är på väg att återvända. Är dock inte lockad att gå UT mera idag, de tiotusen stegen är gjorda och därute ser det ut som det börjat blåsa ordentligt igen.
Nä, jag ska sätta mig i bekväma läsfåtöljen och läsa UT boken  ( Jan Guillous  "De som dödar drömmar sover aldrig"- 1970-tal i hans släktkrönika).

Ha en fin helg!

Sällsynt solsken

Plötsligt blev det ljust därute.  Ljusare än på länge. Solen, det var solen som visade sig . En sällsynt gäst så här års. Det fick bli ett snabbt avslut på innesysslorna för att komma ut och njuta av det välbehövliga ljuset.

Det blev en runda på byväg, skogsväg och blöta skogsstigar, En sällsynt solrunda, som inleddes med ett foto av soloäpplet  på trädgårdens äldsta träd.

Det är inte så mycket som är direkt fotogeniskt utmed skogsvägarna så här års.

Gamla halvt förfallna hus är fascinerande, tycker jag. Lite som en själv,då man kollar sig i spegeln. 

En själv kan ändå påverka sig själv lite grann. Stunder med solskensglada uppåtdragna mungipor hjälper en del mot åldersförfallet. 

Det har varit mycket uppåtdragna mungipor på sistone. Kommer på mig att ha dem sittande långt uppe vid öronen, då jag är med om roliga, inspirerande, njutningsfulla saker.

Mikael Wiehe på Åhaga igår, var en sån rolig njutningsfull grej. Även om det blev lite träsmak efter ett par timmars sittande, så önskade man att man aldrig skulle behöva lämna rummet, där ljuva toner, uppmärksamhetskrävande harmonier och eftertänksamma ord, rörde sig  fritt bland de ålderstigna åhörarna.

Det var en hel del gamla kända melodier som framfördes, men också en hel del nya. De flesta var Wiehes egna låtar, men det fanns också Dylan, Cohens och Guthrie-kompositioner som Wiehe gjort svenska texter till.

En toppenkväll, som inleddes med buffé på Lokstallarna, en restaurang belägen vägg i vägg med konsertlokalen.

Synd bara att inte lokalen var helt fylld (gäller såväl restaurang som konsertlokal) ... men kanske är det så att det här med att gå på Wiehe-konsert är förbehållet en viss typ av människor. Lite rebelliska typer.... ja, iallafall inte de som är "mainstream"... vad det skulle kunna innebära....det kan ju också diskuteras.

Förra helgen var vi på Laleh-konsert. I Jönköping. Även det en mäktig, mungipeuppdragande tillställning. En sådan tjej! Liten tjej med stor röst. Ung kvinna med en åldrig kvinnas visdom.

En enkel tjej med stor musikalitet..... Gillar verkligen hennes senaste slagdänga (också) "Bara få va sig själv" ... En självklarhet som inte är en självklarhet för många... under stundom inte för någon av oss.... man måste göra våld på sig själv för att passa in... 

Navet levererar alltid numera.  Det fanns en tid, då jag tyckte att ett besök med skolklasser där, inte var så mycket att ha. Men det har förändrats. Eleverna skiner som solar, och det gör även den gamla lärarinnan ,då man får komma  till ett kemilabb och göra försök med "riktiga" grejer. 

Programmering är ju innegrejen just nu, och ett sådant pass hann vi också med. Till allas förnöjelse.

Luciaförberedelserna är i full gång. Vilket C-E märker och kommenterar, då jag kommer hem, mer eller mindre falskt nynnande på de glada sångerna som hör tiden till.  Det blir en stor kör i år, och det blir en bra kör i år. Synd bara att de inte har en bättre  pianist.

Nä, skärp dej nu Anna-Lena! 63 år gammal behöver du inte undervärdera dig... du duger!

Är det inte konstigt, att man aldrig blir tillräckligt gammal för att inse att man duger.... som den man är, för det man gör och för det  man tycker.....

Gillar förresten att några rebelliska politiker i kommunen, under veckan bytte sida och såg till att det blir nytt styre i vår lilla del av världen. Det kanske inte betyder någon större förändring, sannolikt inte... men det var tufft och föredömligt att en liberal och två kristdemokratiska politiker bestämde sig för att samarbeta med s, v och mp och lämna den gamla blockpolitiken, där  m och c inte lyssnat på de båda småpartierna. En sällsynt solskensaktig historia, som visar att den lilla människan kan göra förändring, ja, en riktig David och Goliatgrej.

Dagens taggtråd går till migrationsverket. Kollegan berättade om den somaliska familj som bott i Limmared i sju år, en familj som verkligen var etablerad  i samhället, som blivit hämtad och satt på ett flygplan till sitt gamla land.

Liknande berättelser hör man allt som ofta.

Så gör man inte! Människor som har bott här i flera år, och som skött sig bra och försökt komma in i samhället, de ska få bo kvar. Vi vill ha dem här hos oss.  Förstår inte hur en sådan utvisningar kan vara förenlig med mänskliga rättigheter eller barnens egen konvention.

Har en absolut klar åsikt i detta. De människor som av någon anledning flytt till vårt land och som har varit här ett år eller mer, de ska få stanna. Däremot ska vi inte ta in nya flyktingar, förrän vi lyckats ta hand om dem som redan är här. 

Har man bott i Sverige i flera år, ja, då borde det vara så här för alla....

Solen var en sällsynt gäst idag. Nu har mörkret fallit. Nästa helg kommer adventsljusen att lysa upp. Alltid lika mysigt med alla decemberljusen, alltid lika härligt att plocka bort dem efter nyår. Hoppas på mer solsken under de korta dagar som vi fortfarande har framför  oss.

Havshästar

Nog har man hört talas om sjöhästar, även om jag bara sett dem i akvarier.
Idag såg vi havshästar.
De var tydligt synliga, jättefina i motsol, då vi cyklade/gick utmed Östra strand-stranden.

 Två av hästarna tyckte att det var helt ok att ge sig ut i det kylslagna saltvattnet.

En tredje valde att bara svalka hovarna.

När havshästarna kommit upp på land, så såg vi att det var fyra stycken.

Kanske den fjärde kommit upp från undervattensläge, under det att vi vände cyklarna från stranden och upp på en gångbro.

Denna härliga påskdag, då termometern visade på dryga 20 plusgrader, trots att det bara är april 20, så var det mycket folk på stranden.

Många promenerade, andra hade lagt sig ner för att solbada. 

Vattenbad, det var bara för havshästar, iallafall vad vi kunde se. 

Den gamla stugan stod kvar. Nu är vatten och el påsatta, så nu är det bara att hoppas på att det blir många fina resor till Halmstadsstugan under en fin sommar.

Hemma igen, så har C-E laddat grillen för första gången i år. I morrn ska gräsmattan få sig en första överkörning.

Kollar på kalendern och ser, det är bara två hela veckor kvar i skolan.... ja, tre egentligen, men en fredag ger sig mina elever på nöjesresa med föräldrar... så då tar jag mig en bedömningsdag .... och räknar bort en fredag från det hela. Åtta veckor tror jag det är kvar till skolavslutning, men det är många klämdagar detta år. Läge att åka till Halmstadsstugan igen!

Många minnen

Två fina avsked har jag fått vara med om. Igår sa vi tack och hej till Inger och idag var det Janabo som vi fick ta avsked av.
Igår var avskedet och minneshögtiden i kyrkan, idag var den i bygdegården. Båda var lika fina, den senare hade en mer personlig utforming, vilket ju blir naturligt.
För mig är det absolut inte självklart att en minneshögtid ska vara i kyrkan. Det är svårt det där med religion och tro, vi är nog många som tror på att det finns någon högre makt, en makt som alla människor, oberoende vad de kallar sin religion, kan ställa sitt hopp till när det är svårt.... och kanske kunna säga ett tack till i glädje. Vi är nog också ganska många som har svårt att tro på himmel och uppståndelse.... det kan ju lika väl vara så att vår själ återföds i någon annan kropp, såsom man tror i hinduism /buddism. Av denna anledning har jag lite svårt för själva begravningsakten och de ord som prästen läser ... samtidigt som kyrkan som lokal är helt fantastiskt vacker och passande för avskedceremonin.
Så egentligen skulle den finaste minnesceremonin, ur min synvinkel vara ett personligt program,  utan präst, eller med mycket liten delaktighet av präst, i en kyrkolokal.

 Det blir många minnen som väcks till liv när man måste ta avsked av någon som varit ens vän.
Vad det gäller Inger, så inser man hur mycket man umgås med sina arbetskamrater, hur väl man känner dem och hur viktiga de är för en.
Inger och jag har inte jobbat tillsammans på över tio år, men vi har behållit kontakten, många av oss i det gamla dalstorpsskolegänget har träffats flera gånger per år.
Letade efter foton när jag kom hem igår, och hittade foton från många olika ställen som vi besökt tillsammans.
Här är vi på Marstrand. En gång var jag och Inger på "Tidningen i skolan" kurs i Stockholm. "Allsång på Skansen" hann vi också med.
Hittade också bilder från Jylland. Där var vi en gång på en studieresa med hela rektorsområdet.

 I slutet av nittiotalet gjorde många av kommunens lärare en resa till Prag och Berlin. På de tjeckiska barerna vankades det öl, knödel och dragspel.
Mitt livs roligaste skolresa gjorde jag med Inger och vår gemensamma fem-sexa 1998. Vi cyklade till Lagmanshagasjön, tältade, badade och hade två dagars lägerskola i helt underbart väder och med underbara elever.
Privat har vi träffats lite sporadiskt. En fjällresa gjorde vi tillsammans med våra familjer, en bussresa till vackra Ottsjö. Där tog vi oss under kontrollerade former nerför de "snälla" skidbackarna,  Våra barn hade kul ihop ... och på kvällarna satt vi gärna tillsammans i något av husen eller i baren på värdshuset.

Vi var jämngamla Inger och jag. Under tre år kämpade hon med sin skitsjukdom. Sista mötet var på Carlssons skafferi i augusti.

Minnesstunden i kyrkan innehöll vacker sång och musik. "Here comes the sun" gav det starkaste intrycket. Efter en lång kamp så kände Inger att allt skulle kunna bli allright utan henne och hon önskade att solen skulle komma tillbaka hennes familj så småningom.

 Min relation till Mr Dalstorp, Janabo, har till största delen varit de revyer vi tillsammans snickrade ihop och framförde, under /( tror jag) sex roliga år.
Revytiden, hösten som gick åt att skriva sånger och sketcher, repetitionerna började med möten en gång i veckan och sedan blev det täta repetitioner direkt efter jul och premiär i mitten av januari. Vi brukade köra tre -fyra helger och sedan blev det tomt  och man längtade redan till nästa år.
Det var fruktansvärt roligt att spela revy, förstår idag inte hur man orkade med både revy, skola, andra kvällsaktiviteter och halvstora barn.
Jag hoppas att inte familjen blev alltför lidande av min ego-tid....

Jo, jag finns med på båda bilderna... det känns lite otroligt att man själv varit både ung och tämligen otjock.

Janabo har varit klassmorfar i Dalstorpsskolan under många år. Han började med detta redan under mina sista år på den skola, där jag jobbade under ett kvarts sekel. Under en period så började alla elever med tyska eller franska redan i sexan. ( Jag hjälpte f.ö. min sista klass att skriva en skrivelse till de politiker som styrde skolan, för att få in spanska som alternativ också. Den dåvarande rektorn,som jag i övrigt hade en jättebra relation med, tyckte inte om detta tilltag.Ett år efter det att  i det närmaste alla föräldrar skrivit under skrivelsen och den blev inskickad till nämnden, så fick vi svar:NIX! Idag är spanska det mest populära valet av B-språk)
Iallafall så fanns det ett antal elever som hade lite svårt med engelska, och i stället för att väla tyska eller franska, valde att få extra träning i detta ämne. Eftersom jag själv alltid har sett min begränsning i inlärandet av främmande språk, och aldrig hoppade på den kommunala kompentesutvecklingen i tyska eller franska, så fick jag ta hand om engelskagruppen. Janabo var alltid med på dessa lektioner, han såg det som en möjlighet att själv förbättra sin ganska ringrostiga engelska. Allra roligast var det när han fick hjälpa mig att sätta upp enkla engelska pjäser med eleverna.

Sista gången jag träffade honom, det var för fyra veckor sedan. En tidig fredagsmorgon hade vi båda ärenden till distriktssköterskan. Vi fick fick en trevlig pratstund under det att vi väntade på att hon skulle starta upp sin arbetsdag.

Under dagens minnesstund talade hans båda barn, de läste flera av Janabos kloka texter och så bjöd Åsas båda äldsta pojkar på vacker sång och musik. Anton, som är sin morfar upp dagen, hade själv komponerat en fantastiskt fin ballad till Janabo. Så roligt att Janabos barnbarn går i hans fotspår, som  musiker och med intresse för skådespeleri.

Jorden ahr inte gått under ännu denna årets mörkaste dag... trots flera års profetior om att den så skulle göra. Om den så skulle göra, under den ganska långa tid som är kvar innan hela jorden snurrat sig till den mindre ödesmättade 12-12-22, så har jag haft två fina dagar ... som både varit sorgsna och lite glada... och som gjort att så många minnen kommit till ytan.

Finns det en morgondag, ja, då kan vi glädja oss att nu går i mot ljusare tider.... Here comes the sun again...

Fin fredag

 Alternativa rubriker: Toppentorsdag - tokig torsdag
Schysst student
Gott grillat
Ordodling

Men vi börjar med den fina fredagen.
Fint ha det varit idag. Helt sanslöst ljuvligt väder. Var tvungen att handla lite efter tidig fredagssluttid, skyndade mig för ovanlighetens skull ifrån skolan, handelsresan tog en timme ungefär, och vid pass klockan tre så kunde jag sätta mig ute på altanen och bara njuta av den härliga solen, som fortfarande värmde ordentligt. Ser ut som om det ska hålla i sig ett par dagar till. Mycket ute får det bli. Ska klippa gräset och hänga utetvätt. Rena,  rama sommarkänslan så här i brittsommartid. Det är väl ändå märkligt, att det nästan varje år blir sådana här fina dagar, då sommaren kommer och visar sitt allra bästa jag och samtidigt sannolikt passar på att säga tack för i år.

 Struntade i gympan igår, torsdag. Vädret var även då underbart, en kväll som man ville tillbringa utomhus så långt det gick. Promenerade bort till stallet och bara njöt, kände hur positiv jag kände mig till sinnes, hade med systemkameran och tog en del höstsolbilder.... och tänkte att jag skulle blogga under rubriken toppentorsdag när jag kom hem.
MEN det var när jag kom hem som allt blev tokigt. Kameran vägrade att släppa ifrån sig bilderna till datorn. ( Idag funkade det direkt)
Jag skulle skicka en omarbetad datorfil till några kollegor- ett mail skickades utan fil. ( Uppdagades idag)
Skulle betala sluträkningen för Londonresan som ska äga rum i samband med min lille brors femtioårsdag om två veckor. Fyra personers omkostnader genererar en nolla i tusental. När jag skickat iväg allt upptäckte jag att tusentalssiffran i stället angetts som en nia. Saldot var lite magert.....
Skickade snabbt ett mail till nickes och idag så är förstås allt fixat.
Men en heltokig torsdagskväll blev det för virrig gammal lärarinna.
Blogga orkade jag bara inte.....

 Schysst student, det har jag i klassen i två veckor. En lärarstudent från högskolan i Borås. Det talas ju en hel del om att ungdomar väljer lärarutbildningen för att de inte kommer in någon annanstans. Så har inte denna tjej valt.Oj, vad hon är energisk. Ställer massor av frågor, vilket gör att jag måste tänka igenom vad jag egentligen håller på med. Mycket givande. Hon kommer med en massa egna förslag, tar egna initiativ. Så den tid jag "förlorar" genom att handleda/ diskutera/ reflektera, den får jag igen i hjälp i såväl förberedelse för undervisning som genomförande. Det är bara SÅ kul och givande att ha en blivande lärare att jobba i hop med. Det är ytterligare en lärarstudent på skolan, även hon väldigt seriös och ambitiös. Dessa tjejer kommer att återkomma ett antal gånger under sin utbildning till lärare i åk 4-6. Även det är bra, både för dem, för klassen och för mig. Lärarstudenterna kan följa elevernas utveckling, jag och eleverna känner igen våra studenter när de kommer tillbaka.

Gott grillat.
C-E trodde att han ställde in grillen för säsongen efter förra lördagens fläskkotlett och grönsakswok. Men så blev det inte. Den delikata maträtten upprepades även denna kväll, idag i sällskap med en bakad potatis. Tänk att fläskkotlett, som inte är någon direkt hit när den är stekt, kan vara så supergod när den legat på grillen en stund. För att inte tala om de wokade grönsaker som C-E gör alldeles lagom mjuka i grillwokpannan. Föreslog att vi ska testa Attarpskorven på grillen i morrn, få se vad grillmästarn känner för...

Så var det det här med ordodlandet. Wordfeud förstås..... Började så att jag pratade med dottern i Malmö i söndags. Hon berättade att både hon och sambon hållit på med ordspelet hela helgen. Hon tyckte att jag skulle ladda ner appen också, och spela mot henne. Nu har jag spelat alfabet mot henne på nätet, och vet att jag inte har någon chans. Men att möta sambon, det skulle jag våga, kände att jag hade en chans där. Någon timma efter samtalet så var jag utmanad av de båda i var sitt spel. Ett par dagar senare så hade jag fått väntat storstryk av Karin - och dessutom ganska mycket stryk av Hampus. Så jag fick be om ursäkt för  min förutfattade mening... och gör så återigen. 

Man möter ju också slumpade motspelare - och de är jättelätta att slå. Medan bloggvännen Bodil just nu leder..... Roligt är det iallafall, ordspelet, så kul att jag just nu måste avsluta bloggen och fortsätta med ordodlandet.

Mäktig måne

Både solen och månen har visat sig idag. Passar bra den dag då vi i skolan inledde ett no-arbete om ljus. Vi stängde ute vår livgivande ljuskälla och ägnade oss åt att fundera över olika ljuskällor och genom speglar reflektera dessa och sprida ljus in i varje hörn.

Och sen kom solen fram, och framåt eftermiddagen visade sig ett lysande exempel på reflektion.... :))

Hade tjugo minuter över mellan garnköp i Ambjörnarp ( Ra-trikå http://www.ratrika.se/ har massor av billiga häftiga garner + egen-maskinstickade tröjor) och frissan i Tranemo. För att få möjlighet att fota fullmånen, så svängde jag upp till friluftsanläggningen i Tranemo, Haga-torpet.

Fick en back-flash ( man får ofta sådant när man är gammal) då jag promenerade en bit längs elljusspåret, och tänkte på hur ofta jag åkte skidor där, under de tre vintrar som vi bodde i Tranemo. På den tiden, och då talar vi om 1976 -79 (80), så var det rejäla vintrar, mycket snö och härliga skidspår. Numera får man vara glad om man får ut skidorna en gång per säsong.

Bilderna jag tog blev riktigt fina, månen som är omgiven av tunna rosa moln, vattensamlingarna som håller på att anta fast form, speglingen i den stora vattenpölen.

Härligt att andas kylig, klar luft igen. Har fortfarande inte gett upp tanken att ta en sen kvällspromenad på ett par kilometer. Men först ska jag skriva ETT omdöme - hade tänkt göra det på planeringstiden i eftermiddags, men så blev träslöjdsläraren febrig och fick åka hem, så då var jag tvungen att ta hans lektioner. Var intressant att se mina elever jobba i träslöjden, där är det andra elever som är centrala och fixar och donar än de som är ledande i klassrummet.

Liksom i gympasalen, så är det i träslöjdssalen en tröttande miljö, med alla ljud och ganska tunga dofter. Eller så är jag inte van. Eleverna lärde sig inget alls idag på slöjden, men jag fick mig en bra lektion.

Solsemester

Jag har semester! Idag är jag inne på tredje dagen av min 32 dagar långa semester. Den började alltså i måndags och kommer att vara till och med den 4 augusti. Därefter tar tre ( ja, ynka tre) dagars ferie vid. Och alla som avundsjukt pratar om lärares långa SOMMARFERIE!!!!
Under mina trettiotvå dagars semester uppbär jag, som alla andra arbetstagare, förutom min månadslön ytterligare ca 120 kr per dag. Pengar som jag bara ska ha KUL för!
Visst har jag vetat att jag har både semester och semesterersätning, MEN jag har aldrig haft klart för mig hur det ligger till. Detta trots att jag under sju år var med i Läraförbundets lokala styrelse....
Men idag fick jag klarhet, tack vare dagens trevliga lunchträff. Min vän från tiden på lärarhögskolan, har under många år arbetat heltid med fackliga frågor.
En gång på förra seklet, då vi började vår utbildning, så avråddes man att utbilda sig till lärare. Det skulle inte finnas några jobb för oss när vi kom ut. Tre år senare fanns det massor av jobb, man kunde i stort sett välja och vraka, om man inte ville vara kvar på högskoleorten.
För fem-sex år sedan gjordes det stor reklam för läraryrket som ett säkert framtidjobb. Hur blev det? Ja, min fackligt insatta väninna var väldigt bekymrad över de nyss utbildades möjligheter till att få behålla sina jobb. För att inte tala om dem som nu utbildar sig....
Vi märker av det i vår kommun också. Det finns ett antal som lagt ner lång tid och mycket pengar på att bli lärare - och så finns det inga jobb för dem. Känns inte alls kul - och jag vet inte vad man dagsläget skulle kunna göra för att hjälpa dem in i verksamheten..... Använda A-kassemedel för att betala dem somextra resurser i skolan? Vilket verkligen behövs! Men det finns ju så många OM och MEN och GÅR INTE idag, flexibilitet och möjlighetisering --- det är svåra ord att ta till sig, bland dem som makten har.
Solen sken på altanen när jag läste klart Marklundsboken ( lite otrovärdig --- men visst, jag TYCKER om hennes böcker), solen sken på piren i Jönköping, där jag njöt av en stor grillad kycklingfilé och solen sken när jag gick min sen eftermiddagspromenad och plockade en riktig sommarbukett av prästkrage, blåklocka och rödklöver.
Om livet fortsätter att vara vänligt, så kommer jag att få en solig arbetssemester i september. Fick besked om att både jag och kollega K från min gamla skola, har beviljats EU-pengar för Comeniusutbildning i drama, på ön Hydra i Grekland i mitten av september. Så jättekul att vi båda, som på olika sätt tidvis delat ett "dramaliv", får möjlighet att förkovra oss, trots att vi båda är 55+.
Samtidigt som jag tycker att alla skulle få möjlighet till en sådan resa, som en liten extra kick och uppmuntran, efter mer än 3o år i kommunen.

bilden på piren i Jönköping tog jag från Sveiges vackrast belägna parkeringshus