fredag 13 april 2012

Webbstjärne-wisdom


Visst blev jag besviken. Tyckte att vårt bidrag till Webbstjärnan, bokklokt.se, borde kunna placera sig bland de hundra första. Intressant innehåll, många elever har varit delaktiga, klar koppling till läroplanen, lättläst och enkel, snygg layout. Många elever har tvingats tänka på hur de skriver, därför att de skriver för publik.
Många har tyckt att det varit roligt att skriva om en bok som man läst, därför att man gör det på datorn och för publik. Det blir på riktigt!

I  morse, när jag satte på  datorn, så var de mellan 400 och 500 bidrag som gått igenom granskning nummer två, utlagda på webben. Bookklokt var inte med. Blev skitbesviken! Uttryckte min känsla i kommentarsfältet, fick ganska snabbt ett svar - alla bedömningskriterier var inte godkända.

De andra två bloggarna som mina elever har, var heller inte godkända. Varför man underkände en av dem, kan jag förstå, källanvisningar saknades. Den andra bloggen, tjejernas djurblogg, var helt skriven av dem själva... liksom att bilderna var egna kamerabilder ....men kanske de tagit fakta någonstans, där inte källan angivits.

När jag började med webbstjärnearbetet i höstas, så skrev någon en kommentar till Webbstjärneanvändaren på Facebook, att den skulle vinna tävlingen. Nio priser delas ut i olika klasser. Från början var det ca 2000 anmälda lag. När första gallringen gjordes, och alla Grimsåsskolans lag fanns med, så var det drygt 1000 lag kvar. Så det är inte SÅ lätt att vinna tävlingen. Jag för min del kommenterade att jag tänkte lära mig en massa under tidens gång.

Känner att det var först idag som jag fick webbstjärnewisdom.
Tiderna har ändrats, och det är inte lätt för en 58-årig lärartant att hänga med.
Jag vill ju gärna ha en bra arbetsprocess, som utvecklas efterhand, och ett bra slutresultat.
Men det är inte riktigt så man tänker idag. De handlar mer om upphovsmannarätt och källanvisningar och det handlar om att slå sig för bröstet och tala om varför man gjort ett bra jobb.
Det sista har jag helt missat med min egen klass.

En glädjekälla fanns dock. Och det känns som den glädjekällan är dubbel. Tyckte att sexorna gjort ett så bra och stort jobb med stormaktstiden, så att det var värt att lägga upp som webbstjärnebidrag. Det har varit två blogginsatta tjejer som gjort det mesta arbetet, och de har fått med allt i bedömningskriterierna och gått vidare.
Känns dubbelt kul att den kursdag som jag var på förra året, kunde göra att någon annan än min egen klass fick del av det jag fick del av. Dessutom måste tjejerna ha läst på det här med att tala om varför de ska vara värdiga vinnare lite extra, för jag hade helt missat detta. Kanske för att inte gilla "kaxíghet".
Nu önskar jag sexorna jättemycket lycka till och tycker att det är så kul att mitt lilla frö vuxit till en så stor planta.  Tänker lyckönska dem i veckan, bjuda på en glasstrut och be de båda "fronttjejerna" visa på vad de gjort, som vi missat i vårt arbete. På så sätt blir det webbstjärnewisdom även för min 4-5a.

För visst ska vi var med nästa år. Ska för egen del ändra på några saker:

  • Tre - fyra olika inriktningar/grupper, som bestäms i början av höstterminen Sen är ju frågan var vi hör hemma, när vi jobbar i åk fem-sex? I grupp åk 1-5 eller i grupp åk 6-9? 
  • Detta året så fick inte eleverna vara med och bestämma innehåll, det ska de få nästa år.
  • Alla ska vara medvetna om att det är en tävling redan från början. I år fick min klass veta det bara för några veckor sedan.
  • Vi ska gå igenom bedömningsgrunderna tillsammans och diskutera vad det innebär.
  • Tillsammans göra kopplingar till läroplanen.
  • Regelbundet arbete, det ska vara viktigt, sextio minuter per vecka. ( Har vi bara haft under vårterminen detta år)

Har lärt mig en hel del idag... bra! Önskar att många av mina kollegor kunde jobba med Webbstjärnan, skulle så gärna vilja visa för kollegor i kommunen och i grannkommunerna. För även om det var en del som fattades denna gång, så har det varit ett bra arbete. Eleverna har varit tvingade att tänka på hur de uttrycker sig, och på att de inte kan hämta texter och bilder hur som helst.
Så nu när jag fått webbstjärnewisdom, ja, då går vi för seger nästa år .... eller iallafall mot en plats bland de hundra bästa bidragen.

Återigen; Lycka till sexor!



torsdag 12 april 2012

Elva med Emma.... en ensam

Kul att någon av kollegerna var intresserad av att lära sig lite mer om geocaching. Unga kollegan Emma ville gärna ta en halvdag av påsklovet för att se hur det hela fungerar. Torsdag bestämde vi och klockan halv tio så hämtade jag henne utanför lägenheten i Ulricehamn. Hade lagt in ett antal cacher i gps och mobilminne, längs en tre-fem mil lång runda väster och norr om stan.


 Först besökte vi Storeskogens TB-hotel. Låter  ju jättekonstigt för en icke geocachare. Ett hotell mitt ute i skogen. Nu är det inte ett hotell för folk, utan för Travel Bugs,  småsaker med identifikationsnummer som åker kring i geocachevärlden. Hade tagit med en Travel Bug från den lilla trippen som jag och C-E gjorde för några veckor sedan. Den kom ursprungligen från Tyskland. Genom att placera den lilla plast och tygängeln i lådan ( ja, Travel Buggen hette "Die kleine Engel") så få dess ägare information om att den nått en ny plats på sin resa.
Jag har en egen TB. Den lade jag ut i lådan nära Johannas hus i Hjälshammar i augusti förra året. Den
  ( Moody) befinner sig numera i Schwarzwaldområdet i södra Tyskland. Kul att få rapporter om dess förflyttning från plats till plats.
 Bogastugan är Södra Vings hembygdsgård. Den ligger vid sjön Tolken. Här fanns en rolig cachegömma, som var lite småbesvärlig att komma åt. Men det lyckades. Tur att man är lång!

 Högafors har ett eget litet  kraftverk.

 Ägaren till detta och en vän till honom ville gärna prata en stund. Kraftverket förser fastighetsägarens hus med energi.
Cachen har en bekant till honom lagt ut.
Känns ju lite sådär annars, när man letar efter gömmor nära privatbostäder. Men här var det OK. Och Anders, som energiförsörjningsställesägaren hette, tyckte att det var  kul att ha en geocache alldeles utanför tomten.

 Vädersholm var dagens höjdpunkt. Här har det under 13-1400tal funnits en borg. Den ägdes först av Albreckt av Mecklenburg, men när han fick se sig slagen av drottning Margareta vid slaget vid Falköping, så övergick borgen i hennes ägo. Från början var den belägen på en ö i sjön Mogden, men p.g.a av landhöjningen så ligger platsen numera på en halvö.


 Här skulle jag kunna tänka mig en sommarstuga, absolut. Ett helt bedårande ställe. Det syntes att traktens folk också tyckte det, det låg rester från picknickar lite här och där. Tyvärr! Det är väl skit att folk inte kan ta med sin skit hem!

Vi passerade Hökerum och begav oss till Härna. Det är en liten by som ligger högt och som man kan se ända från mitt barndomshem i Rångedala. I Härna var jag med mormor en del när jag var liten, hon hade avlägsna släktingar där. Det fanns också ett brödrapar som tillverkade trätofflor i Härna. Köpte ett antal par i min ungdom. 
De tre stora runstenarna, på en höjd i närheten av vägen, de hade jag inte uppmärksammat tidigare,
Helt otroligt att man kunnat hitta material till den tre meter höga stenen, och att man sen kunnat forma den så väl. Ulf Lundellinspirerat cachenamn: "Där runor ristats för vår skull..."


Körde mot Hällstad. Här är det stora öppna åkerfält, en levande lantbruksbygd.
Affären på bilden, den har inte levt på länge. Men ser ni att det faktiskt är "Änglagårdsaffären"? Kul att se. Tänk vad roligt och intressant det måste ha varit för bygdens folk att få se  inspelningarna av filmerna.


 "Gurkodlaren" och hans hus imponerade inte på mig. Men det var kul att kunna visa Emma att geocacher kan vara gömda på de flesta ställen.
Här har det iallafall bott en man som ägnade sig åt att odla gurka. Hoppas att han hade bättre hus än det nedfallna skjul som var cachegömma.


 Körde mot Blidsberg. Där finns fina fikastället Basta kvarn. Men där var ingen cache, utan på andra sidan Ätran, där fanns denna lilla kvarn, Gadda kvarn.


 Emma hade med sig fika med hembakade bullar och kakor. De smakade himmelskt tillsammans med lite gott kaffe. Vi tog oss friheten att låna ett bord som hörde till fiket.
Rekommenderar ett stopp vid denna fina anläggning vid kvarnarna i Ätran i Blidsberg. Fantastiskt fin miljö.


 Vägen mellan Falköping och Ulricehamn passerar många samhällen. Inte konstigt, eftersom Ätran har varit en av södra Sveriges viktigaste kommunikationsleder sedan stenålderstid.
Åker man söderut från Blidsberg, så kommer man till Dalum. Där fanns en enkel magnetcache vid den fina kyrkan.


 Man får inte lägga en cachegömma för nära ett fornminne. Emma kunde hitta gömman "Domarringarna i Dalum" ....
 ... en bra bit ifrån domarringen.


 "Kycklingkullen" kan vara ett passande namn så här i påskatid. ( Lärde mig igår av Fredrik Lindström och hans dialektspaning, att sammanskrivning med a i påskatid visar att även vår sydvästgötska dialekt är släkt med danskan). Namnet Kycklingkullen kommer sig av att här brukar det vara alldeles gult med gullvivor i maj.

 Ätrans dalgång har massor med intressanta kulturmärken att visa upp. Här är det hålvägar, gamla ridstigar som förde dåtidens hästburna människor till vadstället över Ätran.
Ett fantastiskt ställe.... detta också!
Här fick Emma uppleva att det inte är självklart att hitta alla cacher. För här gick vi bet, trots att vi tyckte att vi genomsökte alla enbuskar ( ledtråden var enbuske) som fanns där gps och mobil visade närmsta närhet.
Men så kan det vara ibland.
Nu fick inte Emma dussinet fullt på sin första geocachingtur, men elva, det är väl inte fy skam det.

Jätterolig förmiddag med kollega Emma....Tack för att du ville följa med!


Hade lagt in två vägmärken för geocacher söder om Ulricehamn, om jag skulle känna för att leta upp någon på vägen hem.
Rätt cachemätt var jag efter förmiddagens alla intryck, men jag bestämde mig ändå att besöka en plats som har betydelse för min egen historia.
Sjögunnarsbo.
Jag körde genom en helt underbart fina hagar, där blåsippor och vitsippor vände sina kronblad mot mej - och solen. Jag parkerade framför den livlösa sanatoriebyggnaden.
När min mamma var femton år, så drabbades hon av TBC. Det var en vanlig och fruktad sjukdom i mitten trettiotalet. Jag kan själv känna min mormors och morfars förtvivlan, när de insåg att deras dotter fått lungsjukdomen. De hade tretton år tidigare mist sin första dotter i en hjärtsjukdom... och så nu detta.
Mamma berättade att hon blev nedbäddad i hästkärran och så körde morfar den långa vägen till Sjögunnarsbo sanatorium. Där fick hon stanna i nio månader innan hon fick komma tillbaka hem.
Hon berättade om sina många tappningar av det vatten som hon hade i lungsäcken, snacka om att det gjorde ont att bli av med det.
Mamma blev frisk, och det var hon hela sitt liv tills rygg och ben bärjade krångla efter det att hon fyllt 75. Sjögunnarsbo talade hon ofta om.
Tyvärr så finns ingen verksamhet i den stora byggnaden. Beklämmande att se förfallet......

En rolig cachedag, som sagt.
Tvättade bilen riktigt blank och fin när jag kom hem. Så nu får jag hålla mig från skitiga grusvägar några dagar... Helt OK. För mig ger cacheletandet så många nya intryck och bilder.... känner att de måste bearbetas innan jag ger mig ut på nya äventyr.

onsdag 11 april 2012

Regnrocksrunda


 Strandsatt i ödemarken utan bil eller annan motordriven kommunikationsmöjlighet. Tur att det inte alltid är så, för då vore det inte kul att bo i Stockremma. Tänker på hur det var förr, då fanns det många hus häromkring, det lär ha funnits ett torp alldeles väster om vårt staket ... för att inte tala om alla torprester som finns i närbelägna skogar. T.o.m resterna av ett ålderdomshem finns, en bra bit in i skogen. Då fanns det bara apostlahästar - och för de bättre bemedllade - häst och vagn.
Vilket liv... fast visst vore det intressant att få prova på det en dag... en vecka.....Det skulle nog vara en tankeväckande och nyttig erfarenhet.
Vad som är riktigt intressant är hur folk bodde en bra bit ifrån varann och en bra bit från sockencentrum, där kyrkan var belägen. I Nittorp för vår del. På kyrkbacken träffades man sannolikt varje söndag, och jag tror att umgänget grannar emellan var betydligt större än vad det är i vår tid.


 Använde förmiddagen till att baka lite bullar och brödbullar, samt att läsa ut den pocketbok, som jag påbörjade i går kväll. "Änglavakter" av Kristina Olsson. Läste hennes förra roman "Tusenskönor" också, men har tyvärr ( hittills) missat debutboken. Författaren är ung, född -79. och skriver riktigt spännande ... så där så man inte kan lägga i från sig boken.


 Klockan tolv var bullar och bröd klara och avsmakade och boken utläst. Ute spöregnade det. Vad gör man? Tycker att det är jättesvårt att inte "ha nåt att göra". Vist finns det väl något att ta sig för, men mycket av det jag kunde komma på, kräver regnfritt uteväder.
Tog på mig regnrock och bestämde mig för att trotsa vädret.
Det gjorde jag med besked, för vädret blev så förvånat att någon ville gå ut i det alldeles frivilligt, så att det upphörde med regnandet.

 Bestämde mig för Gunnars väg och sedan den nygrusade vägen mot Gumpebo. En bra promenadsträcka, för antingen kan man gå en skogsstig "hemåt" och gå en ca halvmilsrunda eller också kan man ta vägen ända till Gumpebo och få till en runda som sannolikt är ca 8 km lång.
Jag stod och tvekade en stund vid stigen, men bestämde mig för att ta den långa rundan. Det var bra promenadväder och jag led ändå brist på sysselsättning... :)

Gumpebo är en gammal by, bestående av fem fina hus. Det är en gammal by, det vittnar bronsåldersröset på byns högsta punkt om. Man har också funnit skålgropar alldeles i närheten.

Under ett par år så fanns det bara en enda familj som bodde kvar i den lilla byn. Men det tycks ha blivit ändring på det. Bilar stod parkerade utanför tre av de tidigare öde husen. Glädjande.


 Gick nerför den ganska branta backen och kom att tänka på gårdagens TV-program "Min sanning". Två avsnitt har det hittills varit i talkshowen med en enda gäst. Förra veckan var det Mona Sahlin, igår var det Leif Silbersky som var gäst. Samtalet med stjärnadvokaten gav mig ett nytänk på vad som är sanning och på vad som är en advokats yrkesroll.

En sanning kan ju ha flera ansikten, beroende på vems sanning det är.  Allt är inte bara svart och vitt.
Vi ( jag) har så lätt att döma både människor och företeelser. Det som är sant för någon kan vara en osanning för en annan. Fast båda uttrycker det sanna.


 För ett antal år sedan ( sex-sju) var jag inkallad till Borås tingsrätt som vittne i ett misshandelsfall.
Jag som bara sett den misshandlades sanning under ett par timmar, skulle berätta vad jag upplevt. Jag sa det jag trodde var sanning, den sanning som jag upplevt.
Jag fick frågan om den misshandlade hade märken av ett hårt slag mot ansiktet. Det svarade jag JA på. Advokaten undrade hur jag kunde veta att hon blivit slagen på kinden. -Därför att det var rött, blev mitt svar. Nästa fråga från advokaten - Var det kallt ute den kvällen? Jag var ju tvungen att svara ja på det också. - Inga fler frågor, sa advokaten.
Jag var alldeles rasande efter försvaradvokatens försök att tillintetgöra min sanning.
Leif Silbersky hjälpte mig att förstå bättre. Det är försvarsadvokatens profession att hjälpa sin klient.
Faktum är att jag också insåg att den sanning som jag såg på några timmar då den misshandlade flytt till vårt hus, var långt ifrån den hela sanningen.


 Passerade grillplatsen. Här var det korvgrillning på nyårsafton. Insåg att jag inte träffat så många av grannarna sen just den dagen.
Så synd. Tidigare så hade vi massor av saker som vi gjorde ihop ... byfester, "symöten", tjejmöten, teaterresor, söndagspromenader ..... och under många så fyllde vi en bil och åkte till Dalstorp på gympa.

Allt det där bara försvann... och jag vet inte hur eller varför.....


 Det är väl bara att inse att tiderna förändras. Man gör olika saker, man får nya roller och nya vägar öppnas.
Men jag tycker ändå att det är lite tråkigt att inget av det gamla finns kvar ... eller att någon är benägen att vilja hålla det kvar...


Nackdelen med att gå den långa rundan är att man får gå en och en halv kilometer på landsvägen. 80-väg. Det känns som om en del långtradare kör dubbelt så fort.... och att de håller så långt ut på vägkanten att de är på väg att köra på en.... tycker att det är  riktigt otäckt.

Bortsett från långtradarmötesångesten ... så blev det en bra regnrocksrunda. Även om man med facit i hand inte hade behövt den.... Nu tycker jag att det regnat färdigt för ett tag, nu tycker jag att alla vi lovlediga är värda lite sol och vårvärme.



tisdag 10 april 2012

Till Tvärred...

... tog gpsen mig idag. Har fortfarande inte köpt någon egen utan använder en av dem som blev inköpta till skolan, och som jag dissade från början. ( Jag är bara sådan, otålig och dissig... det är inget man behöver bry sig om....) Lade in ca 15 cacher i gpsminnet och skrev hintarna på papper ... så behövde jag egentligen inte använda mobilappen alls. Ville testa om det funkade ... och det gjorde det ... bättre än jag vågade hoppas.
Cacheletandet började inte speciellt bra. Hade lagt in en i Gällstad, alldeles vid Lager 157, hamnade vid en gammal jordkällare med hinten..."Det är inte alltid där man tror .." och fattade inget.
Gav upp...
 Vid badplatsen i Vegby fanns en ny cache... eller kanske var den inte ny utan bara för Premium medlemmar. Lätt hittad i en vägskylt ... Lite tråkig gömma, men badplatsen är fin på sommaren.

 Sjöparken i Vegby är så fin.  Där skulle det finnas en cache med lite högre svårighetsgrad. Hittade platsen, men när jag insåg att jag fick ta mig ut över öppet vatten på hala stenar, då avstod jag försöket att hitta burken.
 Även nästa ställe blev ett misslyckande. Vattenverket, alldeles väster om Fästeredsund. Nu kan man ju undra vad det är för vits med att visa ett vattenverk ... men min negativitet i detta fallet handlar nog mest om att jag bara inte klarar konstiga hintar. "Finn felet" stod det. Jag ser inte sån´t. Perceptionshandikapp?
Körde lite längre in på en riktigt dålig väg, och fann en fin plats för båtfolket i yttre Åsunden. Cachen var gömd bland stenar, och många sådana fanns det. Försökte sätta fötterna rätt på de hala stenarna, men såg inte roten som var i vägen, så jag stöp på näsan.... och se, där var cachegömman.

 Tvärred måste ha varit en betydelsefull by en gång i tiden. Som så många andra byar, så har man flyttat kyrkan till det som var den centrala delen på 1800-talet.
 En fin gömma vid en fin plats som jag ger favoritpoäng. Tycker så mycket om de gamla kyrkoruinerna, det är så fridfulla platser.  Geocachingen har visat ett antal sådana... själv har jag lagt en cache vid Nittorps kyrkoruin.

Majblommegården har jag hört och läst mycket om. Som namnet säger, så är det en lägergård som drivs i majblommans regi. Cachen var inte riktigt lätthittad, men det ihållande regnet gjorde att jag lätt förstod hinten.

När jag var barn, så hörde jag talas om jämnåriga som fick komma till Majblommegården på några veckors sommarläger. Lät ju jätteroligt, men det var inget för oss barn som redan bodde på landet.

 De var mindre bemedlade stadsbarn som fick komma ut på landet några veckor under sommaren. Numera tycks lägerverksamheten vara ett minne blott, gården används som kurs och konferensgård. Den ligger verkligen fint vid Åsundens västra strand.
 Fortsatte en bit norrut och hamnade i ett stort fritidshusområdet, beläget i sluttningen ner mot sjön. Många fina, stora fritidshus fanns här. Tror att ganska många pensionärer ( eller var det lediga lärare) ägde stugorna, det fanns ganska många bilar utanför husen ... och många trädgårdar var iordningsställda med olika slags blommor och påskpynt. Längs nere vid sjön fanns cachen. Många småbåtar låg och väntade på sjösättning.


 Området som kallas Rude-Tvärredslund är ordentligt kuperat. Mindre än en kilometer från båtplatsen finns Rude kulle. Här har jag varit en gång förut, för dryga trettiofem år sedan. Jag tror att det var innan jag och C-E flyttat ihop, som vi en gång när jag tillbringade helgen i hans föräldrahem,  skulle åka till Rude kulle. C-E hade hört talas om den fina platsen.
Vi hittade lätt dit, MEN när C-E hade låst bildörren, så upptäckte han att han  låst in bilnycklarna. På den tiden så tryckte man ner en låsanordning och höll sedan in en lite detalj på handtaget när man låste bilen. Om man  inte låste med nyckel utifrån.
Vad gör man i en tid då det inte finns mobiltelefoner .... Jo, först gick vi upp på kullen och kollade den fina utsikten, sen tänkte vi knacka på i det närmaste huset och be att få låna telefon och be C-Es pappa/mamma komma med extranyckeln.
De boende i huset, de visste hur man kunde få upp billås. Man tog en ståltråd, gjorde en ögla, petade in den genom fönsterlisten, och efter en stunds "ståltrådsfepplande" så kunde man få tag i låsknappen med öglan... och problemet var löst.
Funderade idag på om det var biltjuvar, poliser eller allmänt händiga personer som bodde i det blågrå huset... och om de fortfarande bodde kvar.

Höll iallafall noga reda på nyckeln under den korta promenaden upp till kullens topp.... känslig för de historiska vingslagen....


 Blev glad åt att hitta en riktigt gammal cache, utplacerad fyra år före det att jag började leta efter dylika. Gillar de stora ordentliga lådorna.... för mig är geocaching att få se fina, intressanta platser.... det är viktigare än själva letandet....och då är det tacksamt med stora burkar på lätthittade ställen. Men bra hinter.


 Huluhagarna liknar lite grann min barndoms blåsippshagar .... och även blåsippshagarna kring Skårtebo, Limmared, Många, många blåsippor och vitsippor hukade i regnet och bara väntade på att solen och värmen ska återkomma.

 Längs vägen låg denna gamla kvarn. Cachen hade en svårighet på tre och hinten "Titta rakt fram när du går nerför stegen till vattenhjulet." Det var när jag fick se den branta stegen som jag vände. Är vettskrämd för sådana. Men den fina kvarnen och den forsande lilla ån, den fick jag ju se, och det var det klart viktigaste.


 Bakom Tvärreds kyrka låg ytterligare en stencache. Här fanns det många regntunga vitsippshuvuden. Insåg att naturen kommer att explodera när det kommer lite sol och värme.


 Onsereds hembygdsgård var en väl bibehållen gård, i en by norr om Tvärred. Här hade man t.o.m en egen örtagård.

 Hittade cachen i stengrunden, lätt funnen bakom en lös sten. Geocaching när den är som bäst, lätt funnen gömma och något intressant att visa.
Fem kilometer till Hulu. Det lär betyda Hålan. Och det är det verkligen, konstigt att det blivit så tätt med hus i hålan, när det finns så mycket vackra platser i backarna norrut.
Vägarna i Tvärredstrakten ska också rosas. Även de små vägarna var asfaltsbelagda och lätta att köra.


Vände åter mot Vegby-Gällstad. Hade lagt in en gömma vid den fina badplatsen mellan Tvärred och Fästeredssund, Haganäs.
Att det regnat hela tiden hade jag knappast märkt, jag var ju fokuserad på annat. Att man behöver lite mer än bananer i magen, det kändes dock, så våt och skitig gick jag på Vegbys restaurang/fik Nyfiket och beställde köttbullar med mos.

En kul och lärorik cachingtur..... få se om jag tar en ny i morrn... eller om jag kan hålla mig tills på torsdag, då Emma ska åka med på en tur norr om Ulricehamn....Det enklaste är ju att låta C-E ta bilen till jobbet -  i stället för att jag ska skjutsa honom - då har man ju inte mycket mer val än att stanna hemma och ta långpromenad. Det funkar också i regn.... för sådant påsklovsväder lär det med största sannolikhet bli. Och allt regn som kommer före midsommar, är välkommet regn, sa de gamle. Jag tror på eras vishet...och visshet!

måndag 9 april 2012

Påsken passerad


 Kristenhetens viktigaste högtid, det är inte julen, som många tror. Det är påsken. Det handlar ju inte om en nyfött barn, utan om en seger över död och ondska.
Mångas favorithögtid är julen, men jag har sällan hört till jul-diggarna. Får jag välja, så föredrar jag allt påsken.
Allt föds på nytt, precis som högtidens innersta kärna beskriver.
Allt är kravlöst, inga jobbiga förberedelser, man tar dagen som den kommer.


Under fyra påskdagar har jag hunnit med

  • att träffa Johanna, Martin, Helena, Roger och Caroline.... samt Karin via Wordfued ( förlorade som nästan alltid) och via telefon.
  • Varit i Halmstad
  • Sett havet
  • Shoppat vårkläder
  • Ätit på restaurang
  • Fikat på fik
  • Varit i sommarstugan
  • Promenerat på stranden
  • Hittat fyra geocacher
  • Läst två pocketböcker ( om mord, anledningen till att det kan bli så samt relationer)
  • Gått tre promenader på en halvmil eller mer
  • Fixat "påskbord".
  • Spelat spel
  • Kört ett (välbehövligt) spin-mixpass
  • Löst korsord
  • Hälsat på Svea ( som var ganska pigg igen)
  • Sovit länge
  • Ätit alldeles för mycket lösgodis
  • Gjort ingenting.....
  • Hunnit ha lite långtråkigt
  • Tittat på sista avsnittet av Thailandsserien...
  • och suttit en del vid datorn förstås.....
Ganska bra för att ha gått in i en helt oplanerad helg för fyra dygn sedan.Vädret kunde ha varit bättre... fast omväxlande har det varit.... blåst, snö, sol, regn... bara värme som fattats.En bra påsk blev det iallafall!
I morrn får de arton påskprydnaderna återgå till lådan i källaren. De fina gula farsmorsvävda påskdukarna får vara kvar ett tag till.



lördag 7 april 2012

Hälsat på Halmstad, hejat på havet.

 När det var varmt och vår, och då menar jag i början på förra veckan, så hade jag/vi starka  planer på att åka ner och kolla till stugan efter vintern, när det skulle bli påsk. Sätta på vattnet igen och göra klart för sommaranvändning.
Men så blev det vinterkyla igen och alla planer inställdes.
Tills Johanna ringde i torsdags och undrade om vi inte skulle åka till sommarstaden, hon hade inget för sig och ville gärna åka med.
Bra att det är nå´n i familjen som inte backar för lite kyla !


 Träffades i Smålandsstenar och körde in till centrala Halmstad för att fika, shoppa och äta. Började på Skånskans konditori, ett häftigt ställe med hop-plocks-möbler och sneda väggar och dörrkarnmar. Ett riktigt gammalt hus.
Fikat var det absolut inget fel på.
Efter lite shopping av vårkläder ( att det ska vara så roligt att köpa kläder, fast man har så mycket redan...) och lite andra småsaker, så blev det lunch på Olssons skafferi. Medelhavsinspirerad buffé. Gott!

 Dags att besöka stugan. Jo, då den stod kvar.
Hade kollat upp om det kommit några nya cacher längs stranden. Det fanns en på det ställe där vi
( Johanna) gjorde det första försöket att hitta en cache, innan jag själv börjat med letandet.. Det var i juni förra året. Den cachen var försvunnen hela förra sommaren, men nu fanns en ny på plats.


 Tog en promenad längs stranden. Härligt att komma till det stora vattnet.
Den gula kiosken på Strandvägen var öppen, så det blev säsongspremiär för en kula glass. Ägglikör fick det bli, passande till påsk. Kan väl erkänna att glass har smakat godare än vad den gjorde i femgradig snålblåst.
Men vad gör man inte för att känna lite sommarsmak.


Två av grannarna var på plats. De har modernare stugor än vad vi har, en stuga som är OK att bo i året runt.
Vi för vår del, vände näsan norrut igen. Något vatten blev inte påsatt. Onödigt, eftersom det fortfarande är risk för ett antal minusgrader vid kusten nattetid. Inget kul med sönderfrusna vattenledningar,

Lite snö fanns det kvar framför huset vårt när vi kom hem. Alla tre katterna blev glada att se oss, och stod på kö för att komma in.
Bra initiativ att ta de gamla föräldrarna till staden och till havet. Kändes som en riktigt bra sommarsäsongsupptakt.