Tänk tyst, tack!

 - Du ser trött ut, sa hon.
- Nej, jag är inte trött, svarade jag.
För det var jag inte. Inte ännu. Tvärtom hade jag, under förmiddagen, glatt mig åt att jag kände mig mycket piggare än under långhelgen. Dessutom vanligt pigg för att vara en måndag.

Gick förstås raka vägen till en av toaletterna och kollade på det gamla ansiktets spegelbild.
Nää, jag tyckte inte att den bilden såg annorlunda ut än vad den brukar....men å andra sidan, så brukar jag inte skärskåda densamma, utan mest skynda förbi det som reflekterar och återger.
Satte mig vid datorn.
Kände efter.
Skittrött, kände jag mig plötsligt.
På väg att bli dålig?
Skulle jag orka med hela kvällen?  Vi hade stor familjekväll på skolan.
Traditiongrej tillsammans med brukarrådet.
Årets tema var matematik och teknik.

Jodå, jag orkade. Var kvar senast av alla och fixade till en fotostory av alla bilder jag tagit.

Glömde ju så småningom att jag borde känna mig trött.
Man säger så mycket dumt, om än i största välmening .... men om du tycker att jag ser trött ut, så ber jag dej tänka tyst om det.... annars gör du mig bara en björntjänst.

Något som jag har svårt för, det är "fôrvetna" människor. Nyfikna, alltså.
När någon kommer in i rummet och avbryter ett samtal mellan några, och undrar vad man pratar om eller VEM man pratar om.

Alla måste inte veta varje liten småsak som händer. Är det något av större vikt, så får du veta.
Ett råd till den som är nyfiken lagd. Lyssna och tänk tyst... så kanske du får veta, utan att nyfiket avbryta!

Visst blir man irriterad på folk i sin omgivning.
Speciellt om man är lite stressad eller lite trött. ( Idag har jag faktiskt varit det en stund på eftermiddagen... undrar om det syntes....?)
Det finns gånger då man skulle vilja be folk dra dit pepparn växer för en stund, och låta mig få vara i fred och slippa bli störd i det jag håller på med.
Men den tanken, den få man försöka tänka tyst... och faktiskt, så är jag ganska nöjd med mig själv, då jag lyckas frammana det som är normal "trevlighet" hos mig och inte låtsas om det som jag tänker tyst.

För visst kommer jag och stör ibland också....
men en sak gör jag inte....
jag säger aldrig att någon ser trött ut.... men det händer att jag tänker den tanken tyst.

Trädgårdstema..

... blir det på dagens bilder.

Började dagen med ett besök på Trädgårdsmässan i/vid Glasets hus i Limmared.
Det var ett besök som snabbt var överstökat, dels beroende på att jag var nästan först på plats då mässan öppnade kl 10, dels beroende på att det inte fanns så många utställare... kanske 15 stycken,,,, och bara några av dessa var intressanta för mig.

Fick iallafall med mig några saker från marknaden, en tomatplanta av lite annorlunda slag, en planta iris ( barndomsnostalgi) och en burk honung och en burk sylt från det härliga paret Bunde.

Hann också med en liten pratstund med de båda, som jag lärt känna både från skolsammanhang och från tidigare marknader.

 - Nu har ni inte långt kvar av terminen, sa Alexandra. Sen blir det en lång ledighet!
- Nää, sa ja, den är inte så lång. Knappast så att jag får ut mina 32 semesterdagar på den.
Hennes man, som jobbar i skolan, höll med.... det har ändrat sig med skolloven.Trots att han är betydligt yngre än denna tantan, så kom han ihåg en tid med sommarlov, då vi slutade då barnen slutade och började en eller ett par dagar innan.

I dag har vi fyra schemalagda dagar efter elevernas avslutning, varav en redan är inarbetat i och med mattelyftet. Nu när den aktiviteten är avslutad för terminen, så kan man hitta några fördelar ändå.
Nädå, jag ska inte såga mattelyftet  helt, det har väl gett en del nytt mattetänk och lyft en del elever genom detta. Det jag reagerar mest mot, det är ju att det varit varje måndagseftermiddag  under ( tror jag) sammanlagt 32 veckor. Det blir påhängigt, absolut. Nu ska vi köra IKTmodulen på halvfart under nästa läsår. Känns som om det skulle kunna vara lite mera lagom att träffas varannan måndag.

 Hoppas kunna få ledigt ytterligare en dag efter elevavslut, eftersom jag.. och tror jag alla på skolan... har lite inarbetad kompetensutvecklingstid att ta ut.

I höst börjar vi redan den 10 augusti. Eleverna kommer den 18. Det är långa sex arbetsdagar i väntan på eleverna. Hälften vore nog och lagom.

Hann även prata lite bedömning med min trädgårdskunnige lärarkollega.
Det är så svårt att bedöma... ärligt talat så ger det mig lite ont i magen.
Nu pratar jag inte om den bedömning som man ( förhoppningsvis) återkopplar till eleverna dagligen, utan den där som skrivs i det datoriserade bedömningsprogram som kommunen använder.

Det blir inte bra, för jag vet inte vad det egentligen innebär, att bedöma enligt F, E, C eller A-nivå.
Det är godtyckligt och en personlig tolkningsfråga.

Visst kan man använda prov, och låta det vara det som i första hand styr bedömningen.
Men man får inte med allt man skulle behöva kolla på ett prov... och i ett prov har den som har lätt för att uttrycka sig en fördel framför den som inte är lika bra på det.
Eleverna ska ju veta vad de ska kunna på ett prov, och vi brukar noga gå igenom detta på lektionerna.
Det finns ändå några som inte förstår, och som inte vill visa detta i den stora klassen.... och det finns en antal elever som pluggar extra därhemma, med föräldrars hjälp. Medan andra inte har samma möjlighet.
Har man haft riktigt bra genomgångar i skolan så får de allra flesta mycket bra testresultat. Vilket då visar sig på bedömningsportalen.
Hur mycket kommer de ihåg några veckor senare?????
Vet att mycket faller bort för många, precis som det gjorde för mig en gång.
Så man undrar ju vad det egentligen är som man bedömer.... förmågan att läsa in till prov.... förmånen att ha intresserade och kunniga föräldrar...?

Sen finns det många som kan mycket, och speciellt i de ämnen som de är intresserade av.

Men jag vet ändå inte vad som egentligen är A-nivå... eller C-nivå. Eller om man nått E-nivå... vilket enligt de nationella proven, inte behöver innebära att man har speciellt utvecklade kunskaper och förmågor.

Tänker: Ska A anses vara på E-nivå, så måste ju B befinna sig C-nivå, för han/hon ligger ju så mycket längre fram i kunskaper och helhetstänk än A... för att inte tala om vad C presterar. Då måste ju han/hon  befinna sig på A-nivå. Men var ska man då placera D... och E... för de är ju outstanding.
Jag tycker att det är skitsvårt med bedömning efter betygsskala.... jag vill bara tala om för eleverna vad de behärskar bra och vad de kan förbättra samt hur de lyckas med det.



Får väl bli väl... och som tur är, så har ju inte vår bedömning på Infomentor någon större betydelse för eleverna, senare i livet. Får försöka se till att de samtal man har med elev och förälder, kan leverera den sanning som man kan jobba vidare utifrån.

Men magont... det får jag allt lite varje gång jag öppnar bedömningssidan.... man vill ju att det ska bli så bra som det kan.... även om man inte gillar det man tvingas göra.

Tycker absolut att nationella proven i matte, svenska och engelska är ett gott stöd vid betygssättningen i sexan. Skulle önska att vi hade betyg i no respektive so, istället som nu i varje ämne ( det är dessa omdömen som sätts efter varje arbetsområde som ger magvärken) och nationella prov övergripande i so och no.  Men inte ämnesprov.... då blir det för mycket kunskapsprov... ja vill ha "förmågetest" istället.

Söndagen har varit kall och blåsig. Trädgården fick lite omvårdnad i det kyliga vädret, så nu ser den riktigt fin ut.
Bilen blev städad både inne och ute.... den blev också fin.

Några timmars arbete inför morgondagens arbetsdag har eftermiddagen ägnats åt.

Och lite bedömning... av 1-3ans musik. I ämnet musik skulle jag aldrig kunna tänka mig att "underkänna" någon..... musik ska byggas utav glädje. Vilket jag anser att även bild, idrott och slöjd ska göra.

Dags för en runda i majnaturen. Får bli den "vanliga " promenaden runt Mods... knappa 4 km... det blir bra avslutning på denna långhelg, som bjudit på tillsammansvarande med båda döttrarna vid två tillfällen, en geocachingdag... och mycket trädgårdsgöra.

Firat, funnit, fröat

C-E fyllde år i går.
62.
Förr tyckte man ju att den åldern var uråldrig.... Som tur är så kan man ändra sig....eller, ja, man inser att plötsligt så är man där.... 62 ... och man bör vara glad att man får vara med,  även om bäst före datum är passerad ....

Hela vår lilla familj kom till Stockremma för att fira C-E.
Presenten var den bästa.. biljetter till Swedbank Stadium i M-ö, den 13 september, då Malmö och Elfsborg möts där.
Kombinerat med Morsdagspresent, så kunde även denna tanten få komma med.

Efter sen lunch, så tyckte den yngre generationen att de skulle ut och åka i CEs "nya" bil. Ut till Moghultsskogen, för att kolla gamla jaktstugan, leta upp några, av Johanna ologgade, cacher och för att få lite äkta skogsluft.

Den gamla jaktstugan, med tillhörande liten dansbana, byggd av farfar och hans bygg-jakt-festvänner  hade blivit många flugors sista vilorum. Lite läbbigt, om man säger.

Med ordentlig städning, så skulle stugan bli ganska så fräsch.
Bord, stolar, barskåp, spegel.....

 ... och en tavla, som mycket väl visar den verklighet som farfar upplevde som barn.

Johanna tyckte att vi skulle anordna ett geocachingevent med stugan ( städad) som utgångspunkt i september. Martin tyckte inte idén var så tokig.

Den gamla modern funderar på detta .......
......det där med att fixa tjugotalet gömmor i området skulle vara ganska så enkelt. Problemet är hur man skriver ut fina kartor och cachebeskrivningar för utdelning till dem som kommer och som vill ha snabba cache.
Eventerfarna Inga kan förstås rådfrågas i dessa frågor.
Vore lite kul att våga fixa ett event. När jag framför min feghet för att fixa sådant som innebär sociala kontakter, så lovar Johanna att hon och Martin ska hjälpa till med genomförandet....

Hmmm,,, får fundera ...

Vid den gamla nostalgiframkallande P-skylten, här vid informationstavlan till naturreservatat, hittade jag min allra första gömma för snart fyra år sedan. Johanna hittade den igår.

Det slog mig plötsligt att jag ju har en gömma en bra bit bort, på andra sidan järnvägen, vid en gammal torpruin, Lövö. Föreslog en promenad dit. Gömman hör ju inte till de mest välbesökta... den ligger en bit bort från allfarvägarna... och kräver en promenad på en kilometer, enkel väg,  för att bli nådd.

Gömman var enkel ( precis som jag kunnat fixa något som inte är det)... men lådan fanns inte på sin plats i den gamla jordkällaren. Karin hittade den ett tiotal meter från källaren... rävrov, sannolikt. Lite medfaren var den allt.. får ta en cykeltur dit och byta ut den vid tillfälle.

Känns dock inte alltför brådskade,med tanke på besöksfrekvensen.

Kul att ha vuxna barn, med barnasinnet kvar! Lite svårt att tänka sig att denna sengångare innehar ett chefsjobb till vardags.

Den högutbildade hittade också en rolig väg att ta sig fram på.

Tanten, däremot, hon kröp under det hinder som Egon hade skapat ute vid Lövö mosse.

Han som innehar ett av de mest statusfyllda yrken som finns, han är med på tanken att leta bra gömmor inför ett eventuellt event.

JAAA, jag tycker att det är synnerligen uppfriskande med döttrar och svärson, som verkligen kan uppskatta och göra något häftigt av de små glädjeämnena som finns runt omkring oss.

Nej, CE, du behöver inte skämmas för att det finns minnesmärken från Gudrun, Per, Sven och Egon.... och kanske några till, ute i den avlägsna Yerskogen.
En myst skulle man kunna få ihop här, kom Johanna på.

En murkla fanns på den uråldriga skogsvägen.  Nej, sådana plockar vi inte längre. Gjorde det förr, och kokade av dem 3 gånger. Såsen som man gjorde med den svampen, blev helt smaklös. Men statusfylld. murkelsås, det är jufint det!

"Bildsköne Bengtsson"-cachen hade Johanna inte loggat. Det är den andra av mina cacher, som ligger långt ute i Moghultsskogem, och som har få besökare.
Den fanns inte på sin avsedda plats, på småtjuven Bengtssons tillhåll. Tjugo meter från den stora stenen låg den.
Den har hittats en bit från sin plats, en gång tidigare.
Innehållet var intakt, trots att lådan bar ordentliga spår av rovdjurständer.

Tanten lade tillbaka den gamla matlådan med sin patina under stenen...

... och lyckades kravla sig tillbaka därifrån också.
Tror att Bengtsson var en betydligt mindre omfångsrik person än den glada tanten på bilden.

Bildsköne Bengtssons betydligt blidare bror, Broman, besökte berget. Bilburna besökare behandlades belevat.
Bestämt blidkande broderns bildning banditbravader.

- Martin, du får lova att aldrig skaffa skägg, sa hans fru,

Firardagen avslutades med grillning av hamburgare och lite kortspel.

De glädjebringande rolighetsgörarna återvände till den fina byn vid Vidöstern.

Klämdagen var en oroligt fin dag. Strålande solsken från en klar himmel.Kunde absolut vara läge för en geocachingrunda.

Det hade kommit ut en ny promenadrunda i Holsljunga. Helt ok avstånd, och så kunde vi kombinera resan med att köpa plantor till växthus och urnor på Blomsterlandet i Lockryd.

Holsljunga är tämligen cachetätt...där finns ett antal gömmor som vi inte letat upp, trots att vi varit där ett flera gånger tidigare. Det finns också några som vi aldrig kommer att leta upp, för de är ouppnåeliga för stela, fega, höjdrädda 60-plusare.

Att lägga en gömma vid ett gammalt bilvrak, det kan man också göra.

Julkalendercache, med batterikraft kvar, var riktigt häftig. Vilket jobb att koppla alla sladdar!

För att inte tala om den färdigklädda granen. Föredrar julkänsla i maj, framför den i mörka december!

Börselid hade en egen cache, nära starten på den runda vi skulle gå. Gården har anor från 1300-talet och hade tillhört Vadstena kloster en gång i tiden. 

Gårdens kreatur var av årgång 2014. 

Gillar verkligen att se kreatur i natur.... på andra sidan stängslet.

Den mest blyga lilla damen, den kunde CE nästan få närkontakt med.

Uttrycksrundan  hette den runda som bly52 lagt ut.
- Skepp ohoj! - Alle man på däck! - Oh boy!  var några av uttrycken som skulle vara ledtrådar.

Fikan var egenmedtagen, och all plast naturligtvis hemforslad.

Funderade en del på det där med att lägga ut en massa saker i skogarna, vilket vi geocachare gör... hur smart är det egentligen? Nog för att ambitionen är att ta hand om allt igen, när det roliga är slut, men hur blir det EGENTLIGEN?

Kände en viss ambivalensens till företeelsen under  det att rundan företogs....

Fyra myrstackar så nära varann det har jag aldrig sett tidigare.
Även skogsrundor har en hel del att visa upp, om man har ögonen med sig.

Vilket uttryck/ordspråk som avses här, det kan ni fundera på.

Ytterligare några cacher, varav en med julmotiv, kunde med enkelhet letas upp i trakten av Holsljunga.

15 cacher blev signerade, den 15/5 - 15. Kändes väldigt lagom.... efter femton blir jag oftast lite cachetrött.

Blomsterlandet i Lockryd stod på agendan.
Införskaffade tomater, gurka, paprika till växthuset och diverse blommande växter att plantera i krukor och lådor.  Väntar dock med planterandet tills i morgon. Litar inte riktigt på att Farbror Frost ska hålla sig lugn under natten som kommer. Han har härjat omkring här under de senaste nätterna, nämligen. Dock tycks det som om han inte gjort så stor skada.

En bra timme i solen avnjöts, innan jag tog med min goda vän Casio på en liten trädgårdsrunda.

Plommonträdet lockar bin av olika slag...

 ... nektar finns det gott om....bara att hoppas att inte fruktämnet blivit för frostskadat under de två nätter som Frost besökt trädgården.

Ibland gör ens vänner en glad... som här, där kameran tog en sådan fin bild, trots att solen var för stark för att jag skulle kunna kolla motivet ordentligt på displayen.

Magnolian planterade vi för två år sedan.  Den tycks tycka att det är ok att leva i frostlänta odlingsområde nummer 5.

I växthuset har sallad och  frösådda blommor kommit en bit på väg.

Tyckte att det kunde vara läge att så i det lilla grönsakslandet också.

Konstaterar att det kommer att bli trångt för rödbetor och morötter att växa i år också. Det är ju så många frön i varje påse.... och jag kan ju bara inte slänga några ... eller... kanske hade det varit bättre än att odla a la sardinburk. För gallra, det vill jag inte göra för mycket... synd att riva bort fina plantor.
Vi brukar få gräva upp små söta morötter och rödbetor långt fram på hösten... de blir inte stora i sådan trängsel...men väldigt goda!

Coole katten Fransson hade hittat en viloplats i den 30-gradiga lilla växthuset.
I morgon ska det planteras tomatplantor i den här pallkragen var det tänkt.
De första veckorna kan nog katt och planta samsas... men de brukar växa fort de där plantrackarna... och det är ju det som är meningen.
Lite sol och värme mottages tacksamt för att växandet ska ta fart på bästa sätt.

I morgon blir det förhoppningsvis en tur till Småland.... får ju passa på att träffa "lilla" dottern när hon fortfarande befinner sig på någorlunda nära avstånd.
Söndagen får nog delvis användas i skoljobbsplanerings/omdömessyfte.

Goa gubbar, glada gipor

 Ibland kan man inte undgå att se sin spegelbild.
Slås då ofta av de ständigt, naturligt tycks det, nedåtriktade mungiporna.
Kommer ihåg att min mamma hade samma tydliga markering i sitt ansikte.
Kanske beror gip-hållningen på gravitationen.... eller på att de sitter på en surtant....eller blir det så med åldern... eller kanske är det genetiskt betingat....

Under några timmar i går kväll, kändes det som om giporna satt uppe vid öronen. En härlig känsla.
Den visuella sanningen var sannolikt en annan, det märker jag då jag försöker frammana samma gipkänsla och ta en bild med datorns kamera. Det  blir mer ett rakt streck av den ständigt surutseende munnen... här behövs sannerligen träning för att man ska få upp giporna i högre höjd...det handlar om årtal/decennietal av försummad uppåtriktad rörelse av nedre ansiktsmuskler.

Men känslan var go iallafall, den att känna sig munter och glad från klockan åtta till klockan kvart i elva. Men positiv känsla såväl före som efter!

 Tror att det var någon gång vid juletid, som Johanna hade sett ett erbjudande i Värnamo Nyheter.
Något reducerat prenumerant-pris på Galenskaparnas 30-årsshow, i Jönköping den 9 maj. Om vi ville åka med? Absolut, självklart.
Har sett de flesta föreställningar som dessa herrar (+ tidigare Kerstin Granlund) framfört på Liseberg eller Lorensbergsteatern. Även 30-år-jubileumsföreställningen såg vi, C-E och jag, för några år sedan. Men det gjorde absolut inget... för jag är Galenskap-fan av första graden.... anser att Claes Erikssons texter är de mest roliga, underfundiga, meningsfyllda som skrivits i syfte att underhålla ... i paritet med det som Tage Danielsson producerade.

Mycket av dagens s.k. humor fattar jag inte ett dugg av...även om det då och då framförs någon i Tv som man få lite mindre gip-häng av.

Nu var det väldigt stor skillnad på den trettio-årsföreställning som vi såg för två-tre år sedan, och gårdagens turnéföreställning.
Innehållet var i stort sett det samma, men en del var lite omändrat i manus.
I den förställning som vi såg i Göteborg, så fanns det 30 nummer med, ett från varje år.
I turnéförställningen, lät man i första akten slumpen bestämma, vilket nummer som skulle framföras. Man hade  ett  "lyckohjul" numrerat från 1-28 + en stjärnvinst och en joker. Under en timmes tid fick hjulet bestämma vad som skulle framföras.
Eftersom Knut var sjuk, så var Claes med i föreställningen.... och när ett Knut-nummer kom upp, så fick Claes dra ett nummer från sina egna paradnummer ur en hatt.... Invecklat? Inte ett dugg... men jag tror att Claes-lapparna var lite fejkade.

Det blev en bra blandning av sketcher och bra musik med innehållsrika texter.
En av de goa gubbarnas styrka är ju att de sjunger bra allihop, att man hör vad de sjunger... och att de sjunger något med riktigt innehåll.
Musikerna är förstås också duktiga, även om de blir en naturlig bakgrund oftast, och inte visar sina egna styrkor genom att briljera på sina instrument.

Andra akten var en traditionell nummerrevy, med kända nummer från många av revyerna.

Tror att Pers hembygdsgubbe ( igår från Vaggeryd) var med i "Stinsen brinner". Macken-figurerna gjorde ett längre medley som final... och som extranummer så tjatade Roy och Roger på sedvanligt sätt, innan man som final-final framförde "Gott å leva".

Tanten, som nästan har träningsvärk i mungiporna idag, log och log och blev nostalgisk och kom att tänka på att hon använt Mackenlåtarna och gjort "minimusikal" med elever en gång på den gamla goda tiden,  då man hann med ( och tyckte att det var viktigt)  att stärka elevers självkänsla i stället för att, som nu, sänka den, genom de orimliga kraven att alla ska vara lika.

Ja, det var en rolig kväll... och tänk vad länge gipornas läge gjorde att hela tanten kände sig glad. Har spillt över en hel del del till denna dagen också!

Före gipornas glada tid, så fick smaklökarna sitt. Johanna hade beställt bord hos "Hasse på Sjökanten".  Restauarangen vid Rocksjöns strand serverade buffé... och det var en buffe av det föredömliga slaget... förrättsbuffe ... åtta-tio rätter att smaka på och njuta av... tre huvudrätter ( lax, kyckligben, fläskfilé)  samt ostbricka och pannakotta som efterrätt. Kaffe och måltidsdryck ingick. Riktigt vällagat och gott. Lax, som smälte i munnen,. en räkröra med mängder av goda räkor... kycklingsallad i smakfull curry... fröigt hembakt knäckebröd... melonsallad med ost...och jag som aldrig tidigare fattat vad som är speciellt med pannacotta, fick nu smaka på en blandning av vaniljkräm och jordgubb som var supergod. Är det så pannacotta ska smaka? Varför har jag då tidigare bara fått smaka på "misslyckaden".?

En rolig kväll att länge bevara i sitt minne. Tack Johanna och Martin för den!

(Bilderna från Galenskaparnas turnéföreställning är stulna från Google... hoppas att igen misstycker)