Jubileum och julbord

Det var inte länge sedan vi började skolan för hösten. Åtminstone känns det så.
Och nu är det jullov. Ja, om man bortser från en dryg halvtimmas avslutningsceremoni i kyrkan, och en stunds gemensamhetsfika för personalen, efter det.
Nu är det mesta decimerat, såväl vad det gäller personal som elever.  Har bara haft halva min klass under ett par dagar, det är en förkylning med ordentlig feber som florerar. Delar ur personalen och ur skolledningen har gett sig till varmare breddgrader i såväl sydostlig som sydvästlig riktning,  för att fira jul.... något som gör mig grön av avund  f.ö.

Skrev ett "tack för terminen mail" till klassens föräldrar efter dagens skolslut.... och kom då att tänka på att det är 40 års sedan som jag  hade min sista skolavslutning under min egen utbildning, då jag blev "nybakad" lärare i december 1975. Jo, det är länge sedan... väldigt länge sedan....men tiden har ändå gått fort. Och ibland undrar jag om jag använt den rätt....
Hittade den här på FB igår. Gillade och delade. Så sant detta är ... jag känner mig inte gammal inuti... bara på utsidan. Väl är väl det.....

I love me.... stämmer dock ej... men det är en annan historia.

Julbordens tid är inne. Igår blev det dubbelt upp. Först ett fantastiskt  gott "smörgåsbord" som vår duktiga kock Ingela tillagat. Från den kommungemensanna skolmåltidsgruppen hade man beslutat sig för att satsa på ett ordentligt julbord i år. Det fanns lax, sill, paté, oxrulle, revben och mycket mer. Kolla själva!

Ost, kex, marmelad, frukt ... och en del som inte fick plats på bild, fanns också med. Samt den av alla elever älskade julmusten.

Riktigt gott var det... och lagom mängd mat framdukat. När något tog slut, ja, då var det bara att fylla på. Det fanns faktiskt lite kvar att ta fram som extra bonus till tomtegröten idag också. Inte helt fel!

På kvällen var det ytterligare ett julbord som skulle avätas. Kommunen hade bjudit alla sina anställda. Fyra sittningar fanns att välja på, igår och idag. Hela vårt rektorsområde valde gårdagens tillfälle... utan att reflektera över att det blev dubbelt upp med det goda denna dag.

Visst var kvällsmaten god den också, och visst fanns det mer att välja bland MEN vad som fick mig att i efterhand må lite dåligt, det var när jag såg hur mycket mat som fanns kvar på de två stora kallmatsborden... det var MASSOR. Inte kan man plocka fram det som stått ute i rumstemperatur i flera timmar och som folk snorat och hostat över,  ALLT måste slängas! Helt sjukt! Kunde man inte försökt plocka fram lite i taget i stället.... Nää, det känns som om jag inte vill vara med om detta med stora julbord någon mer gång... hela grejen äcklar mig!

En höjdpunkt fanns det iallafall på gårdagskvällen - ja, förutom att man fick tillbringa den tillsammans med goda kollegor  - och det var Tranemo gymnasieskolans lucias framträdande. Roligt för det pianoklinkande luciaansvariga i Grimsås att få njuta av det bästa med hela juletiden... och så är dom alltid så bra, när de har blivit ledda av världens härligaste spanjor, Juan.

Min gamla elev i från Superklassen var lucia.... och hennes båda tjejklasskompisar var också med. Naturligtvis blev det lite nostalgi i magen på tanten, då jag tänkte tillbaka på den fina klassen... en klass i stil med vad jag har nu. Grimsåsungdomar äger!

Avslutning och ( tror jag) fyrtioårsjubileum i morgon. Kantorn hotar med att han bara ska spela till församlingssångerna. Så jäkla dumt... han som är proffs! Men tanten får väl klinka till det som eleverna ska framföra...

Här  kommer lite vackerhetsmusik!

Vågskvalp vid Vidöstern

 Visst är det underbart att höra det rogivande skvalpet av vatten som når strand, en dag före lucias egen dag. Ljuvligt att slippa is och snö.. och att kunna ge sig ut på geocaching, trots att det är vintertid. Ur led kan tiden vara, men jag tycker att det leda har blivit en positiv grej... åtminstone när man är en anti-snö-vinter-tant.

Det var stalledrängsuppdrag i Hjälshammar igen. Man kan tydligen vara det, trots att man inte heter Staffan.
Är alldeles för luciaförstörd i dessa dagar. Hade första uppträdandet med mina fina elever igår,,,, nästa är på gång i morrn, på Lucias egen dag, och så har vi fyra stycken på det stora företaget på måndag.Så det är en hel del Staffan stalledräng... fast denna helg var det mest C-E som varit och fortfarande är, stalledräng.
Gjorde honom sällskap fredag eftermiddag tills idag på eftermiddagen...

Det blev en burkletarresa längs Vidösterns östra sida mellan soluppgång och hästlunch, denna delvis soliga... och framförallt regnfria lördag.

Började den tiocachiga resan med ett besök vid båthamnen i Tånnö.
Har besökt denna plats tidigare och loggat en cache. Hedervärt av den gamla cacheägaren att plocka in sina burkar då han inte längre bor på platsen ( ???).  Tänker ibland på hur mycket plast som kommer att finnas kvar efter oss geocachare, då vi lämnat det jordiska.

Hoppfullt med en eka som finns kvar i sjön i dessa tider. Någon mer än jag som hoppas på en mild vinter, antar jag!

Inte långt från Tånnö, träffade vi på en ny cacheutläggares gömma.

Team Paulsson. Det tycktes vara ett suveränt team, med tanke på gömmornas kvalitét, trots att teamet tycktes vara ganska så nya inom cachinggebietet. Dem lär vi nog få se mer av... hoppas så iallafall.

Blev dessutom bekant med en, för mig,  "ny" Vidöstern-ö, Färjansö. Trodde bara att det var Tånnö som hade ö-status i den sjön.

 En ek från Kalmarunionens tid, stod näst på gps-listan. Häftiga fanerogamer!

Skräp från flera decennier fanns bakom trädet..... förstår inte varför detta kunde anses vara en passande avstjälpningsplats...Lite äckligt att rota i...för det gjorde vi först... tills jag kollade de få loggar som fanns via nätet... och upptäckte att detta hade varit en svårfunnen plats, även för mina vänner proffscacharna. Och att inget skulle finnas på den sopiga backen.
Tänkte dock rINGA en vän för att på en liten extra hint, när C-E rapporterade FYND.

 Åkte vidare till dagens favoritplats, Stenhusholmen, alldels vid Toftaholms  herrgård.
En liten träbro tog oss över det smala sund, som duktiga längdhoppare skulle kunna ta sig över med en för dem enkelt skutt.
Vidöstern visade sig i sin regnfyllda storhet, men visst blev vyerna extra vackra på det sättet.

Stenhusholmen har fått sitt namn (jag drar iaf den slutsatsen) av sätesgården från 1400-talet, som byggdes av en herre av ätten Stenbock.  Ruinen vittnade om att huset varit mer byggt på höjden än på bredden. Tänkte att det nog varit kallt där inne under vintern. Under  gårdens storhetstid, så var sannolikt vintrarna kallare än vad våra vintrar är.

Tog stigen runt den lilla holmen. Det blåste lite snålt från den vida sjön. Samtidigt njöt jag verkligen av att kunna vara utomhus i DAGSLJUS. Det hinner man aldrig under veckorna.  Även om jag har ett par dagar i veckan, då jag kan lämna skolan vid halv tre-tre, så kommer jag ut lagom till  att skymningens visar sin mörka tråkridå.

Nästa stopp var vid ett område med massor järnåldersgravar.
Lagan var en riktig autostrada ( eller vad kallas det.... ro- strada?...eke-strada?...) i forna dagar. I landskapet runt omkring kunde man se mindre och större gravhögar från järnåldern. Imponerande... blir så glad av cacheutlägagre som vill visa sådant som man annars inte skulle få se....

C-E hade varit uppe med tuppen... eller rättare sagt i hästutsläppningstid...och fixat fika.
Kaffet svalnade snabbt i det  lite kylslagna vinddraget.

Sundet, vid Lagans utlopp ur Vidöstern, blev vändplatsen för dagen.
Lite sorgesamt att se de kvarglömda sommarfopparna vid badplatsen.
Hoppas att de får en mild vinter och slipper att frysa sönder.

Dagens favoritbild... den nästan översvämmade ön.
Har känt mig lite sådan de senaste veckorna. Mitt älskade jobb som sabbas av att jag i mina sista arbetsår måste bedöma och betygsätta... jag som bara vill undervisa, skapa intresse, visa nytt, testa nytt, självkänslehöja....och så blir det sänken i stället...

Luciaövandet är ett ensamt jobb i vår lilla skola... alla har nog med sitt. Men det "suger" en del... samtidgt som det är alldeles, alldeles underbart...

Julen har spärrat dörren... lite (onödig) stress, det också.....

Södra Vidöstern-borna må ha en viss fäbless för att sprida sina foppa-tofflor på sin badplats.

Hembygdsparken låg alldeles i närheten. Känner alltid en dragning till sådana platser.... var tvungen att undersöka... och fann ett fönster med blommande pelargoner...och de var alldeles äkta! Var tvungen att kolla flera gånger.

Gick över bron... inte efter vatten... utan för att finna platsens tredje cache.
Kronobergs län ville inte riktigt visa sin soliga sida.... men det blev fina speglingar i sjön ändå.

Träffade en man vid sista gömman. Han bodde i huset intill och hade lite kunskap om det här med burkletande. Han berättade om sin kompis i Nybro, som lagt ut en geocache under en parkbänk. En otrygg, orolig samhällsmedborgare hade sett den konstiga lilla burken, fastsatt under bänken och trott att det var en bomb. Bombexperter från Malmö tillkallades !
Geocaching är spänningshöjande, absolut!

Vände hemåt igen, för snart var det dags att servera hästarnas lunch.
Tyckte att vi kunde få till tio hittningar denna fina förmiddag, och vände - ganska så motvilligt- bilfören ner mot Tånnö badplats.
Här har jag letat cache en gång tidigare... och den låg vid dassdörren. Äckligt,tyckte jag. Något i cacherubriken fick mig att tro att den nya gömman skulle finnas på samma motbjudande plats... men se, där hade jag fel.
Solen fick vi återigen möta, och vågskvalp fick vi njuta av igen.

En lyckad tolfte decemberrunda blev det...

... och hemma på stallbacken väntade tre ätmaskiner på utfodring. Och ett stall på att bli rengjort och nattförberett.

Andra advent , Apladalen

Jodå, det blev ett besök i Apladalen även detta år

Försöker tänka lite och kommer fram till att det nog är så, att vi besökt den mysiga julmarknaden åtta år i följd, med ett års överhopp... det var när Sven var ute och snöstormade för två år sedan.

Vi började dock den regniga ruskdagen på en annan plats, även den med anor från en tid långt före vår, från 1700-talet.
Karin hade besökt sin ( kanske allra bästa) vän i hennes nyinköpta torp, i trakten av Tranemo.

 För egen del, så har jag också närt en återkommande dröm om att få bo i ett gammalt torp.
Mitt drömtorp finns f.ö. i närheten av Ljungsarp, med utsikt över Lagmanshagasjön.
Majas torp ligger långt från allfarvägarna, i slutet av en smal skogsväg.
Ganska typiskt denna tuffa tjej, att bosätta sig på en plats som skulle kunna bli såväl insnöad som blockerad av nedblåsta träd.
Ett fint gammalt hus var det verkligen.

Kul att se de gamla vännerna tillsammans.
Tänker på alla gånger som jag/vi skjutsade och hämtade Karin i Sjötofta, under den tid som tjejerna gick på högstadiet... och ännu mer under deras gymnasietid.
Vänskap som hållit i ett par decennier.

27an tog oss snart till Värnamo och Hjälshammar, i lagom tid till lunch.
Vädret var minst av allt julmarknadsinbjudande, tanken på att stanna kvar inne i den goda stugvärmen, den var ganska så lockande,

Det var en snabbt övergående tanke, klart att vi skulle gå på marknad, det var ju därför vi åkt till V-mo. Regnet stod som spön i backen... mörkret tycktes infinna sig före solens nedgång kl,15.20 ... och kamerabilderna blev riktigt dåliga.
Har ett antal Apladalsmarknadsbilder från olika julmarknader..... den vackraste är tagen en snörik andra advent för ett antal år sedan. Anti-snö-tanten medger att snö passar bra på julmarknader... och på julafton...
Årets andraadventsbild är både oskarp och regnfylld.

Blev en del inköp, ruskväder till trots.  "Honungsljus", bröd, ost, vantar....
Tyckte synd om försäljarna, normalt brukar det komma mycket folk på apladalsmarknaden.
Denna rusksöndag var det minst av allt någon trängsel vid de olika stånden.

Hann med en omgång av ett roligt sällskapsspel, då vi kom tillbaka till H-hammar - efter det att vi värmt oss med glögg och nyinköpta lussekatter. 

C-E fick stalledrängsgenomgång inför kommande helg,... och sedan var det dags att åka hemåt, med stopp vid järnvägsstationen i V-mo, för att Karin skulle hinna med kvällståget hem till Malmö.

En fin andra advent, trots skitväder. Och Apladalen, det är en absolut favoritplats... sommar som vinter.

Inget iögonfallande inträffar

"Inget särskilt händer", stod det på ett av spelkorten till ett familjespel kring en av Astrid Lindgrens böcker.  Vi spelade det ibland då döttrarna var små... men det var inte det mest spelade spelet... det var inte så märkvärdigt.... hur skulle det kunna vara det med sådana förutsättningar som ovan nämnda spelkort gav.... ?



Inget iögonfallande inträffar vid vår horisont. Den iögonfallande flishögen händer det absolut inget med. Att det saknas iögonfallande inträffanden i övrigt, kanske beror på det stora mörkret, vilket gör att det som möjligen skulle inträffa under den tiden inte blir iögonfallande.



Veckan har bestått av ett antal möten av olika karaktär.
I tisdags mötte jag min hårfrisörska. Hon började med att klippa luggen. Om jag kunnat, så hade jag rest mig upp och gått därifrån efter det, en sådan iögonfallande skillnad blev det på tantens utseende.
Det som egentligen behövdes för att piffa upp den födelsedagsuppfyllande sextiotvååriga tanten, det var just en luggklippning.

Mörka slingor blev sedan i lagda och resterande kalufs naggad i kanten.
Tyckte nog bättre om den tidigare brun-grå-melerade färgen... tycker att det mörka i håret är lite väl iögonfallande mot det vinterbleka tantansiktet...

Men man vänjer sig snart..... och tänk, jag tror ingen egentligen bryr sig om hur en tant ser ut...

 Var på det sedvanliga adventskaffet hos den gamla arbetskamraten, tillsammans med tre andra tidgare jobbarkompisar. Sju sorters kakor, bulle och tårta bjöds det på.

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag inte  lika barnsligt förtjust i kakor numera.
Fick ändå göra mitt bästa för att hålla skenet uppe och försöka aväta de flesta sorterna.

Kanske inte är så farligt att inte vara så förtjust i det söta, mjölrika längre.
Bullen/wienerbrödet var sagolikt gott. Jag njöt av varje tugga. Liksom jag gjorde av den frusna cheesecakesvariant-tårtan.

Sju sorters kakor.... himla onödigt. Bulle, två sorters kakor och tårta, det hade varit så alldeles lagom.

Får passa på att ta lite utemotion, under det att det är ljust ute.
Idag sken solen.... trots att det varit ett gormande om en analkande Gorm, sedan flera dygn tillbaka.

Temperaturen låg på plussidan, och det är ett absolut plus ur min synvinkel.
Jodå, rimfrostdagar kan jag stå ut med.... men jag föredrar absolut att andas in luft som ligger ovanför nollstrecket.

Då inget  iögonfallande inträffade, inte en enda levande varelse var synlig, på vår promenad genom byn, så gick vi ända tills dess vi träffade på något av kött och blod.
De stora kraftpaketen tycktes också vänta på att något skulle inträffa, så de tycktes riktigt nöjda med lite människobesök.



 Alla utom en, den som gick en bra bit ifrån de andra tre och såg ut att vara lite ensam. Självvalt?
Åsidosatt?
Igår kände jag mig precis som denna där. Det var ett stort evenemang i Dalstorps bygdegård. Dalstorp har producerat mängder av duktiga musikanter och dessa skulle samlas för att underhålla, i samband med den cancergala som ett fyra driftiga personer anordnat. Jag har fortfarande en relation till Dalstorp, och känner nästan alla de som medverkade, Jag hade så gärna velat vara med.... om jag vågat.... om någon frågat.
 - Jag kan skjutsa upp dej, sa C-E.
Man går inte ensam på sådana tillställningar.
Jag är en ensam en.... självvalt/självförvållat.  Ibland saknar jag de vänner jag en gång hade.....

På Grimsås torg var det traditionsenlig julmarknad, så här på första advent.
Mina sexor hade ett lotteristånd där, så jag tänkte pröva lyckan hos dem.

Tänkte också ta någon bild, så jag stoppade kameran i fickan.

Tanten är lite dement... missade helt att ta bilder på de ( tror jag) sex uppställda stånden.

Fick iallafall lite julfärgskänsla genom att fota påsmaskade frukter med iögonfallande innehåll, i nära anslutning till "marknadsplatsen".

Lyckan var det dåligt med. Prövade den ett antal gånger genom sexornas lotteriringar.

Vann iallafall en bricka med julmotiv i en annan lottbod.  Kanske inte önskevinsten direkt... men ändå något.



Ett par av min gamla elever, från den klass som kallades Superklassen på sin blogg, sålde "tipsböcker". De går nu i trean på gymnasiet och har genom sitt Unga Företagande gett ut denna bok, med massor av bra tips.
Det är alltid lika kul att träffa sina trevliga gamla adepter.... massor av minnen väller fram... och man inser att tiden bara rullat på  - utan att något iögonfallande inträffat för ens egen del....under det att de som nyss var barn, nu har blivit (nästan) vuxna.

 Ett enda magasin prenumererar jag på.
Mycket intressanta populärvetenskapliga artiklar finns det i den tidningen. En sak irriterar mig synnerligt: All reklam i den är riktad mot män.
Vad är det för fånig fördom att tro att det bara är män som är intresserade av vetenskap.

Det allra löjligaste, det är att jag inte är ett dugg intresserad av reklam.

Fast trägen vinner: Ett par av  de näthandlare som jag använder mig av har förvandlat bläck friday till en bläck weekend, och skickat det ena erbjudandet efter det andra.
Idag föll jag för de rabatterade frestarna.

Det iögonfallande inträffade, att det plötsligt fanns en blommande klivia, i ena dotterns gamla rum. Delade en större klivia i somras....och snabbt som attan så blev det blommor på den lilla nya.
Kul!

Önskar alla en fin adventstid.... och om inget iögonfallande inträffar, så kommer den sannolikt att vara lugn och behagsam.

Kvalité och kvantitet

Om vi åker hemifrån klockan halv nio, så är vi framme när julmässan på Wapnö öppnar.
Klockan 10.
Tänkte jag.
Det var vi. Prick!
Det var fler som hade samma tanke. Parkeringsvakterna hade fullt sjå att få  den ringlade bilkön att inta sina parkeringsplatser med så liten lucka emellan som möjligt.

Det var många bilar som skulle komma plats! Det var många som tyckte att vakterna var alldeles för tetiga... men de hade skäl till detta, med tanke på anstormningen!

Wapnö julmässa var något alldeles i särklass. Vilka kvalitétsutställare/säljare! Vilken kvantite av utställare/säljare.

Det gamla magasinet var fyllt  med säljare av alla möjliga fina saker, i tre våningar.
I den stora hallen ovanför mejeriet fanns också saker att köpa.

Utmed vägen mellan magasin och mejeribyggnad fanns det blandat utbud och i ett stort tält fanns det alla möjliga sorters mat, med julanknytning , att köpa.

Det blev en del inköpt, bl.a. från Wapnös egen produktion samt isterband,j ulkorv, lutfisk, mörk choklad ....dörrkrans och en liten sittande "granbock"...... och lite eventuella julklappar... eller bra-att-ha-saker.



När vi skulle fika i herrgårdsbyggnaden, så var det dukat med vita dukar och man blev visad till ett bord v "hovmästare", precis som på vilken fin restaurang som helst.

"Vår" servitör undrade om vi var på Wapnö för första gången. Jag undrade om vi såg sådana ut... Hahaha!

Det måste ha blivit kallt för de handlare som hade utomhusförsäljning hela dagen. Kanske det inte var tänkt att västra Halland skulle ha minusgrader när man planerade för utomhusförsäljning. Nåja, nu hade man sannolikt klätt på sig ordentligt.... och med tanke på kundtillströmningen, så var det nog så mycket att göra så att man inte hann med att frysa.

När vi, rätt så ordentligt fullastade, begav oss till parkeringen, så hörde jag mitt namn ropas.
Mina gamla riktigt goda vänner, tillika tvillingar  ( usch, vad det är synd att jag är så dålig på att upprätthålla kontakten men mina gamla vänner) var också på Wapnö, De hade inte köpt något alls!
Kul att träffas! Hoppas att det kan bli snart igen!

Vi begav oss in till stan, C-E, Helena och jag.  "Egen tid" en dryg timme före gemensam lunch           ( buffe på Kinaresturangen  -visade sig vara bra val av C-E - mat fanns som passade alla- sushi som "förrätt" och glass som efterrätt), utnyttjades till att köpa en varm jacka och så lite mer kläder.

( Tänkte ju ha godisuppehåll i november- lyckades inte. Men har bara fallit igenom en enda gång på något som är mer onyttigt än den mörka choklad som jag tycks var beroende av. Tänkte ha köpstopp på kläder fram till våren... det lyckades inte det heller. Fast nog behövde jag ett par bruna byxor. Och har man köpt byxor, så behöver man ju komplettera med någon överdel....??? Skit, skit, skittant... som inte har någon karaktär alls!)


Träffade en god vän till min bror, på Åhléns damavdelning. Han och delar av hans familj hade också varit på Wapnö. Åkt ända från Fristad, för andra året i rad... så bra tyckte de att den stora julmässan var. Blir alltid lika glad över att bli igenkänd av folk som man träffar med tio-års-intervall emellan. Jag menar... åldern tar ju ut sin rätt... en del äldre människor blir ganska mycket förändrade. Skönt att man inte blivit det, tycker denna tanten.

Stugan fick en snabbtillsyn.
Ett par kaniner stack in under det gamla huset, då vi kom.

Det var faktiskt en del folk  på stugområdet. Det var ombyggnad-utbyggnad på gång, på flera ställen.

Om jag någon gång skulle vinna en miljon kronor, så skulle jag köpa ett litet nyckelfärdigt hus och byta vårt gamla mot det..... Skulle vara lite kul att kunna övernatta även under andar tider än sommartider.

En strandpromenad ville jag/vi förstås också ta. Solen sänkte sig över Kattegatt, trots att klockan bara var kvart i fyra. Det luktade friskt av färsk tång och kråkorna underhöll oss med sitt kraxande under det att vi ( jag) njutande gick mellan Östra strandens huvudnedgång och uppgång nummer 3.

Hemresan i mörker, lyssnande på Spotify´s egen "veckans lista" och "så mycket bättre"-listan från detta år, gick snabbt. Kul att Helena ville åka med tyckte jag.....det gjorde att den roliga resan blev ännu bättre.

Mycket hann vi, en massa inköp blev det- det får stå för rubrikens kvantitet. 

En rolig resa - det är livskvalitét det.... och kvalitéten på det som inköptes ... den var bra... förhoppningsvis....

Hoppas på repris nästa år!

Frostfredag

För första gången i höst tog jag på en jacka på eftermiddagens promenad. Fleecetröja har räckt för att hålla värmen, hela långa hösten.Trots jackan, så kändes det lite kylslaget. Konstig känsla.

Kom hem medan ännu ljuset fanns. Kunde njuta lite av åsynen av den höstfina trädgården. Kändes riktigt konstigt att se annat än mörker. Och bra.

Luciasångerna sitter redan bra. Känns inte alls konstigt, för så brukar det vara.Konstigt att pianoklinket sitter kvar i fingrarna, trots att jag nästan aldrig klinkar på pianot emellan en luciaträning och en annan. Blir långt emellan från den 13 dec till i början av november. Sen blir det lite tätare.

Inser att det är första advent redan nästa söndag. Kommer inte att hinna göra advenstfint förrän på lördag. 62-årsfyllarveckan är helt inbokad. Inte alls konstig företeelse. Ganska mycket som det brukar vara.

Medierna innehåller terrorhot, terrorvarningar och terroristinfångninginformation. Känns märkligt, men det visar att de som vill skrämma har lyckats. Terroristhoten känns en bra bit ifrån vårt lilla samhälle, Känns gott att mina elever känner sig trygga och lugna.

Var på Glasets hus i Skapande skola-sammanhang igår. Temat var: Vad är ni elever oroliga för vad det gäller jordens framtid? Klimatförändringarna och atmosfärpåverkningar oroar mest.
Illa är det, men det känns ändå så gott att de inte låtit sig terroristskrämmas.

Vill inte snö, mörker och kyla, men förstår att den tiden måstes igenom IGEN, för att ljuset och värmen ska komma tillbaka.
Bit ihop denna frostfredag och se framåt!
I morgon tänkte vi oss till Halmstad och Wapnö julmarknad. Har tänkt flera år... nu ska det bli av- Plus lite stadstur och strandpromenad.
I väntan på sovdags får det bli På spåret och torgvantsstickning.

Önskar alla en god helg!

Rubrikrenons

Nä, jag hittar ingen bra rubrik idag. Speciellt som jag tycks ha  kletat in mig riktigt ordentligt i detta att rubriken också ska allitterera.  Var mycket bättre på rubriker förr. Tanten börjar bli gammal. Eller också bryr hon sig inte lika mycket längre.

Tanten börjar också bli ordentligt orolig för sig själv, och på vilket neurologisk diagnos hon egentligen har. Förskräckliga saker händer i världen, och hon känner ingenting. Blir bara irriterad över att radioprogram tas bort, och i stället ersätts av ett evigt ältande om det som hänt i Paris. 

Det kunde ju räcka med förlängda nyhetssändningar....

Inser till min stora sorg och förskräckelse, att jag saknar empati. Tror aldrig att jag haft sådan, för människor som jag inte har någon relation till.  Tur att jag ändå kan känna för de människor som jag känner.... för det kan jag.

Berördes av händelserna på Utöya i Norge.... det  var så många unga som fick sätta livet till, bara för att de trodde på en god värld.  Discoteksbranden på Hisingen  väckte också känslor. Det hemska hade kommit så nära.

Paris är långt bort för mig... har ingen relation med staden, även om jag besökt den vid ett tillfälle.
Visst har en massa oskyldiga människor drabbats...detta händer dagligen i flera delar av världen, utan att det ens nämns i en nyhetssändning....

Fast visst är det otäckt att IS´olika celler breder ut sig över hela "västvärlden".  Att religiösa fundamentalister är beredda att offra sitt liv för något som de blivit påverkade att tro på.

Man kan inte känna sig trygg längre, iallafall inte om man beger sig till en storstad i västvärlden.

Det är sannolikt så som terroristerna vill att vi ska känna. Medier hjälper till att sprida terroristernas skrämselpropaganda.

Varifrån kommer ondskan?  Jag tror att alla människor bär på en bit ondska. Yttre omständigheter - uppväxtmiljö, grupptillhörighet ( eller brist på sådan), mediapåverkan.... .... gör att ondskan kan växa sig starkare än det inneboende goda hos människan, eller till och med förväxlas med godheten.

Man tror på det man gör... eller man hämnas en oförrätt.

En enkel förklaring... men så tror jag att det kan vara.

Det finns människor som säger sig kunna gråta över hemska händelser, där man inte känner någon personligen.
Jag förstår ju inte sådant!
Skulle aldrig personligen "hedra" terroristoffer genom att ,som idag händer , "måla" facebooksprofilbilden i trikolorfärger...eller tända ljus..... men tycker att det är helt rätt att offentliga byggnader och offentliga evenemang uppmärksammar det som har hänt.

Nu lämnar jag detta, och är helt säker på att terrorismen kommer att fortsätta och dessutom eskalera. Det gäller att slippa oturen att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt....

Har tillbringat ett dygn i Hjälshammar. Tre hästar behövde lite tillsyn... och två ( tre) katter likaså.

Åkte till den lilla fina byn söder om Värnamo i går eftermiddag. Tanten var trött efter veckan... som vanligt. Stallarbete och sushi-kvällsmål piggade upp. C-E skötte stallets morgonsysslor ensam... jag har lite svårt att stiga upp tidigt en helgmorgon. Det blev ändå frukostväckning för tanten före klockan åtta ...

Hade planerat att vi skulle ta oss runt Vidöstern och samtidigt leta upp några av de geocacher som finns längs vägen. Lite kyligt var det allt, vid avfärden före klockan nio.... men det visade sig att C-E hade valt den rätta tiden för oss... det blev en sjörundresa i en blek, men fortfarande lite värmande novembersol.

Åminne bruksmuseum hade två gömmor, den ena ända nere vid sjöa-stranden. ( Bild 1-2)

Har varit vid gömma nummer två, en gång tidigare och rotat under en gammal tågvagn. Inte konstigt att  vi inte fann någon liten burk då, för den fanns i en helt annan maskin, några meter därifrån. ( bild 3)

Det gamla mjölkbordet satte igång nostalgi-tanke-produktionen. Vi hade också ett nummer på vårt mjölkbord och våra mjölkflaskor. (bild 4)

I Hånger parkerade vi bilen vid den fina pingstkyrkan och tog sedan dagens promenad på den ca 1600 m långa elljusbanan...( bild 5) med en avstickare på ca 500 meter till en cache i en massa skitiga stubbar... men där hittade vi ingen burk.... Bra att vi fick röra på oss iallafall.

Var bara tvungen att stanna och ta en bild på den lilla kreatursfamiljen som vi passerade på väg ut ur Hånger samhälle. ( Bild 6) Dagens favoritbild.

En badplats vid en liten sjö, Södra Fyllen, hamnade vi också vid. Gungorna såg nya ut... men skulle nog inte komma att användas på ett antal månader... ( bilden ovan)

Badplatsen låg vid en bokskog. Att en bokskog är vacker året runt, det är tydligt... nästan lika vackert med höstlöven på marken, som sommarlöven på träden.

I Hånger har vi varit ett par gånger tidigare, men sedan har vi vänt och åkt tillbaka samma väg till V-mo igen. Idag fortsatte vi söderut, och hamnade naturligt nog i Kronobergs län. Kul att hitta en gömma som vännen Inga lagt ut alldeles vid gränsen.

Dagens favoritgömma, den var också Ingas. Några kilometer norr om Vittaryd ( samhället vid Vidösterns sydligaste spets) passerade vi stora gravhögar och hamnade så vid denna labyrint från vikingatid. Ett verkligt välbevarad fornminne, som säkerligen haft stor betydelse för den tidens festligheter. Ja,det var så man hörde historiens vingslag här - och tanken slog mig- vikingatidens människor bar också på en stor ondska och vilja till förstörelse....

Dagens sista gömma har jag flera gånger funderat över, då jag läst cache-namnet, "Cliff Burton memorial". Vem var denne Cliff Burton?
Det visade sig att han var basist i Metallica 1982-1986. Vid Dörarp, på vad jag kan förstå var dåvarande riks-ettan, voltade turnébussen och Cliff Burton omkom.

En nyhet som jag missat totalt, då det begav sig. Eller har glömt. Bodde i Stockremma vid denna tid, med man och två små döttrar, och hade ingen relation med vare sig Värnamo eller Metallica... så det kan nog vara så att olyckan inte blev noterad i mitt minne.

En minnessten finns på rastplatsen en bit från Tånnö. Basistens aska finns i hans hemstad i Kalifornien.

Det var en rolig runda, men både lite motion och lite lagom letande. Ingen svårhittat dock... utom det som inte alls hittades....
Åkte till Stigs drive in, parkerade bilen och gick in och fikade med både fralla och bananbakelse.
Stallskötsel och hästlunch fixades och sedan tog vi vägen över Bredaryd hem och passade på att äta den jättestora snitzel, som värdshuset serverade.

I kväll blir det fotboll... Sverige - Danmark. Kommer att kolla, men blir inte speciellt besviken om Sverige förlorar. Inget viktigt. Inte ens den känslan har jag kvar....nä, nå´t fel, det är det allt på denna tanten.