Italien med sång

"Jag längtar till Italien, till Italiens vackra land, där små citroner växa, så gula invid strand."
Jag gillade den sången, när vi sjöng den i skolan.  Men lite osann är den, citroner växer allt en bra bit från stranden. Gula är de inte än, det blir de inte förrän om några månader.

Förresten så är det dåligt med stränder i stora delar av Italien. Bergen går ända ut till havet, där de kastar sig handlöst ut i det blå.

"Det var på Capri vi mötte varandra, jag minns det än som det vore igår". Den låten sjöng vi inte i skolan, men ändå är det en slinga ord och melodi som finns kvar i hjärnvindlingarna, sedan barndomen.

Jag har alltid föreställt mig Capri som en fantastisk vackerhetsplats. Mina förväntningar kom inte på skam.

Den sten och trappbelagda vandringsleden radade upp pärla efter pärla.

"En sjöman älskar havets våg"  Nja, det var inte mycket till vågor den dag som vi besökte Capri, ej heller någon av de andra dagarna, då vi befann oss längs Sorrentohalvöns branta kuststräckor.

Båtfolket,  framförallt de som tycktes mest båtbesuttna, tycktes iallafall älska Capri.

"Borgmästar Munthe, han red på sin Brunte...."  sjöng morfar för mig,

På Capri finns en svensk egendom, tillhörande svenska staten. Det var inte borgmästar Munthe som såg till att han vackra hus och fina trädgård, förstås med havsutsikt, fick fortsätta att vara svenskt, efter hans död. Det var läkaren Munthe, svensk livmedikus och drottningkurtisör som lät bygga det stora ljusa huset. Idag är det museum- och svenskt konsulat.

"Funcilo, funcilo". Den låten fick sitt namn efter den linbana som gick upp till  det som  var Vesivius  topp fram till det senaste utbrottet, 1944.
Nu är linbanan borta, och vulkanen har blivit 60 meter högre på sin högsta punkt, jämfört med  förra utbrottet.

Upp till högsta toppen  fick vårt vandringsgäng gå, tillsammans med vulkanguiden, vilken stod i ständig kontakt med mätstationer och vädersatelliter. Det är farligt att balansera på kanten,  men det är en riktig höjdare, det vill jag lova.

"Ovan regnbågen finns ett sagans land". För första gången i mitt liv så har jag, på väg till Vesuvius topp, befunnit mig ovan regnbågen. Fel i texten igen, det är inget sagoland, om man nu inte vill höra en saga om lavasten, vulkansand, markvärme och farliga gaser.

"Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet". Sol och vatten fick vi njuta av under våra  vandringar.  Vind fick vi känna av några dagar. Ursprungstexten  lära ha varit "Sol, vin och vatten". Nu är det faktiskt betydligt godare med en öl efter timmar av vandring. Ett glas vin kan dock lätt slinka ner framåt kvällen.

"Fjäril vingad syns på Haga" . Inte bara där. Fjärilar stod till tjänst som goda pollinerare, även i södra Italien.

Härliga dagar med mycket motion, god mat och dryck, trevliga medresenärer, nya vyer och nya kunskaper blev det.
Att vara hemma igen, i vardagen, det känns också bra.
Men nästa års vandringsresa, den har jag redan börjat fundera på. Tänk om man till och med skulle slå till och unna sig två. Man får passa på medan man fortfarande orkar gå.

Uppdatering

Det händer inte mycket på bloggfronten.
Tråkigt att man lagt av sig på det här sättet.
En gång, i bloggeriets svärmeritid, så blev det inlägg nästan varje dag. Det kändes nog som ett  påhäng ibland, men oftast så fick man till lite tankar och åsikter.
Idag är bloggandet mest ett upprabblande av händelser.
Hoppas att det blir bättre med bloggandet, då pensionstiden kommer.

Eller, den är ju redan här., pensionstiden, alltså... bara jag som inte låter den ta över.

Ska förresten få min första "riktiga" pension i dagarna. 25% av allmänpensionen ska jag ta ut under det första året, nu när jag bara jobbar 65%. Blev rent förskräckt över hur liten den allmänna pensionen är. Anser att vi pensionärer borde göra som Greta.Strejka. För högre pensioner.
Dessutom borde alla som är 50 + organisera sig för högre pensioner.

Blir så jäkla förbannad när man tar bort värnskatten. De som tjänar orimligt mycket, det är de som ska ge tillbaka till samhället. 
Sen tycker jag att alla vinster - alltså sånt som folk vinner på lotteri, överstigande 1000 kr, borde beskattas. Ordentligt! Jag vet att det är beskattat innan vinsten utdelas, men jag tycker att det är helfel att det kan delas ut höga vinstsummor utan att man delar med sig till samhället! Sen behöver det inte gå till pensionärerna bara.... vården behöver också en massa tillskott. Hörde av en vän som varit inlagd på sjukhus några dagar, hur högbelastade man är på sjukhusen.
Inte konstigt att det är svårt att rekrytera till sjukskötersketjänster, tänker jag.

Sen behövs pengar till skolan, förstås. Fast ännu mer behövs det att vi lärare har rätt att säga ifrån utan att föräldrar anser att deras barn blir kränkta.

Önskar så att vi vanliga människor hade mer kraft och sammanhållning att säga ifrån!

Vad det gäller uppdatering så rasslar det på in i hösten. Barnbarnen tar en del tid. Kvalitetstid!
Skolan tar tre dagar i veckan. Även det njutbara dagar.
Líte läsning, dagliga promenader eller cykelturer, lite stickning, lite hushålls eller trädgårdsarbete. Minsta möjliga "göra ingenting"-tid.  Fast sova, det är en tillfredsställande tillvaro.

 Så ser vardagen ut för en pensionär som vägrar ta steget fullt ut.

I helgen hade vi några fina dagar, då vi tog med Konrad till kusinen Ava,  när hon fyllde två. Dagar som gav minnen för resten av livet. Hoppas att vi kan göra om resan, utan födelsedagfirande...

På onsdag åker vi till Italien för en ny, förhoppningsvis, härlig vandringsresa. Lite resfeber finns. Den drabbas jag alltid av.
Uppdatering av bloggen kommer nog inte förrän vi är hemma i Sverige igen.

Ledigt

Har absolut inte  vant mig vid ledig fredag ännu. Alltså ledig-ledig. För jag har inte haft någon. De tidigare lediga fredagarna har ägnats åt annat än åt ledighet.
Förhoppningsvis ska det samma gälla ett antal fredag framgent.
Att ledigheten är fylld med aktivitet.

Så man är ju inte lite knäpp när man vaknar och är lite orolig, Vad ska jag göra idag? Jag vet ju inte det... har inget planerat...En fredag morgon utan kontroll...

Man får inte vara sämre än att man fyller det "tomma" med något...

En långpromenad t.ex.
Lyssna på ett Sommarprogram.
En sju och halvkilometersrunda räcker gott till ett sommarprogram.
Emma Leijsnes sommarprat handlade om varför killars och tjejers skolresultat skiljer sig så mycket åt, generellt sett.
Ett synnerligen intressant prat för skolnörden. Speciellt som det blir allt mer tydligt, tjejerna lyckas bättre än killarna i allt. Sen finns det killar som når höga skolresultat också, men det är tjejer som har de allra högsta betygen.

Det är betydligt fler tjejer än killar som tar en universitets/högskoleexamen. Än råder mansvälde på näringslivets allra högsta poster, men på ledningsnivå nummer två, där är kvinnor i klar dominans.

Killar som inte lyckas med skolan,  inte lyckas komma in på gymnasiet tack vare ofullständiga betyg, de är de stora förlorarna. De får inget jobb, och det är svårt för dem att finna en tjej att bilda familj med.

Att ingå i ett kriminellt gäng, det kan då bli en bekräftelse för dessa killar...
Eller så blir de deprimerade och kanske t.o.m tar livet av sig.

Vem bär ansvaret? Skolan av idag är absolut ingen skola för alla.
Alla barn/unga, oberoende på bakgrund, förväntas nå samma ( förbannade) "mål" på samma tid. En omöjlighet, speciellt som 10 - 15 % av alla skolelever helt enkelt inte har intellektuella resurser för att nå dessa mål.

Skolans kravnivåer, samt att skolorna är så segregerade, skapar misslyckanden och utanförskap. Och stress hos tjejer....

Jag tycker att Tranemo kommuns ska strejka mot betyg och omdömen, och istället vara ett föredöme på hur man tar hand om sina elever på ett bra sätt.
Man gör det genom att ta bort alla teoretiska krav på skriftliga utvärderingar och analyser på praktiska ämnen.  Man ger bara betyg i på  högstadiet, och då utgår man från en helhetsbild på elev, hur man lyckas i olika ämnen utifrån förutsättningar och inte utifrån de förbannade kunskapskraven.
Eleverna kan bestämma vilka ämnen de vill satsa på, utifrån intresse och fallenhet.
Svenska måste alla jobba mycket med, framförallt läsa och tala.
Matte och engelska måste förstås alla ha, men det ska finnas ett val mellan två olika svårighetsgrader.
Samarbete med arbetslivet ska utvecklas, man ska veta vad som behövs för att få jobb på olika företag.

En vision, en utopi. Jo, jag vet. Jag vet samtidigt att min skoltanke är riktig. Utgå från dem vi är, tro på oss, och låt oss utveckla våra goda kvalitéer. Bekräfta. Stöd, skapa nya intressen, men tvinga inte. Mät inte alla med samma måttstock! Ställ större krav på de ( killar) som har resurser till goda skolresultat, ställ   individuella krav på barn som inte har sociala/intellektuella/ livs- förutsättningar. Ge alla en chans att få ett bra liv!

Dryga en och en halvtimmas tidig förmiddagspromenad, det är en energipåfyllning av bästa sort.
Fönster har blivit putsade, lingonsylt kokad, tvätt har blivit fixad, garderoben genomgången...
Kameran kom med, har varit lite si och så med et på sistone. Tänkte att jag kanske inte tyckte att det var kul att fota. längre... men det är det ju, absolut.
Hela hösten är fin fototid!

Till och med fröfyllda skräppor kan vara fina.

Mina fina nya kläder kom idag. 
Två klänningar, två långkoftor.
Dyrt, javisst, men roligt att kosta på sig något annorlunda.

Var på klädvisning hos en bekant till Johanna i tisdags. House of Lola heter klädmärket som har de mest bekväma och snygga kläder man kan tänka.
Roligt att hitta kläder som passar storvuxen, äldre kvinna! Detta trots att de andra klädvisningsbesökarna var betydligt mindre och betydligt yngre än mig.

Och jag som tänkte ha köpstopp vad det gäller kläder!

Funkar inte på mig, tyvärr.

Bättre att köpa bra kvalitet och icke-mode, än att köpa slit och släng-kläder. Fast det har jag inte gjort på länge förstås. ( Om man undantar de helt onödiga besöken på Primark)

Hoppas och tror att "trasmodet" för unga håller på att försvinna. Det sjukaste mode jag träffat på, att betala för kläder som är trasiga.

Second hand är superbra däremot. Tror att jag skulle ha svårt att köpa något... mest för att det inte finns så mycket för stora tanter.
Var däremot på ett "barnloppis" i Malmö för två veckor sedan. Köpte superfina kläder och leksaker till de tre barnbarnen, riktigt billigt.
Tänker att det kunde vara något för vår kommun också, varför inte ett "barnloppis" i Limmared några gånger per år. Alla som vill får komma och sälja, kostar inget att sälja, men är en vinst för både  familjer och för miljö.

Kan absolut skicka tanken till Bodil på Glasets hus. Det är en driftig tjej!

Fint väder ute, trots hot om regn. Får ta en liten sväng till och njuta av den sista sensommarkänslan.

Se där, det  gick ju bra att fylla en ledig fredag!

Kakan

Tänkte på det , då jag gick hem från skoljobbet idag: Så härligt att både ha kakan och att kunna äta den.

 
Så helt fantastiskt att både kunna jobba och vara ledig, nu när man har tredagarsvecka.
Så borde alla ha det, både yngre och äldre. Visst vore det smart att förkorta arbetsveckan, åtminstone med en dag, för alla som vill, och i stället höja pensionsåldern till .... tja, 70 år,
Med tanke på att vi svenskar är både friskare och lever längre, så förstår jag inte varför vi har en pensionsålder som är lägre än då jag var barn och ung, och medellivslängden var kortare.

Jag vet att jag mina tankar inte är allmänt accepterade, men så tänker jag!
Och jobbar väldigt glatt mina tre dagar och fyller resterande dagar med innehåll.

Lite mycket innehåll ibland, det har verkligen varit fullt upp  sedan skolstart.
Det känns så gott att orka med tempot och må bra.
Lyckligt lottad!

Gjorde klart det första arbetsområdet i no idag. Känns alltid gott när något är klart. Och blir bra.
Artkunskap är min käpphäst vid terminsstarter!

Mina kollegor Piffar upp sin tillvaro med PIF. Jag har pensionerat mig från det som jag inte riktigt tror på. Går in lite på fritis istället. Det är en ny kaka att knapra på. Smakar förvånansvärt gott.

Sista

Under senaste veckorna  har jag tjatat så mycket om "sista", så att det nog inte finns någon återvändo.
Sista skolåret påbörjat....
Sista klassöverlämningen gjord....
Och i morgon blir det sista höstterminsstarten med elever....

Träffade en gammal kollega, ett år äldre än jag, på gemensamma uppstartdagarna. Hon var fortfarande med i skolvärlden på halvtid.
Sa, lite typiskt mig: - Då kanske vi ses här nästa höst också????

Vid en annan aktivitet, så uttryckte en annan kollega, dryga tio år yngre än jag: - Jasså, du håller på än. Jag trodde du slutade i våras....

Jag kände mig lite ledsen, lite påhoppad, lite generaliserad....

Varför ska 65-årsgränsen vara så laddad?
Så länge man känner sig pigg, tycker att man har något att ge och tycker om sitt jobb, så har väl åldern ingen betydelse.
Visst känner man att man blir äldre. I kroppen. Framförallt i spänsten. Den är helt borta.
Ramlade på stranden för några veckor sedan, föll i en grop som något barn grävt, och skadade knäet.
Inte ett dugg allvarligt, bara det att det gör ont när jag stöter emot det, eller när jag ligger på knä.
Därför har det inte blivit något spinmix-pass än. Det är en del knäliggande i uppvärmnings och styrkeövningarna.
Att jag inte kommit iväg på den sedvanliga träningen, det gör att jag känner mig lite gammal.
Skulle faktiskt vilja gå på styrketräning med maskiner i stället....vet att det varit tal om att göra gamla affären till styrketräningslokal. Vore bra, för träna styrka bör man även när man är gammal.
Hoppas att knäet rättar sig till, så att jag heller inte varit på spinmix för sista gången...

Promenader blir det dagligdags. Mest med stavar. Handlar om att räta upp ryggen, den som varit lite knäpp i mer än tjugo år, samt att det blir lite extra jobb för armmusklerna. Och så ramlar jag inte heller.... tanter har ju lätt för det. Iallafall jag.....

Det kom ut en ny geocachingrunda för några veckor sedan. Nästgårds. i Limmared. Rundan var utlagd efter enmilsspåret. Skulle vi ( jag) orka ta mig runt.
Det var inga problem. Rolig runda.  Man känner sig nöjd efter att ha gått en mil, och dessutom någon kilometer extra för att leta upp 31 burkar en bit från stigarna/vägarna.

Hade energi kvar när jag kom hem också. Uppbyggande för en tant, som, enligt många, borde ha gått i pension.

I själva skolumgänget, arbetet, med de yngre kollegorna, så tänker jag aldrig på att jag är överårig. Tror inte mina kollegor tänker på det heller, tror mer att de kan se mig som en tillgång.

På "utanförskolanaktiviteter" känner jag mig gammal. Vi hade en uppstartskväll utifrån ett koncept som tror jag, hette Amazing Race, förra veckan. Det handlade om att ta sig till olika platser och utföra olika uppdrag. Det blev en bilresa mellan Dalstorp och Gislaved, med stopp på sju olika ställen. Det var en rolig grej, men det var framförallt ungdomarnas, eller allra mest de spänstiga ungdomarnas grej... Vi var nog flera som kände oss lite "femte hjul" i laget, och det berodde inte bara på ålder.

Sen tycker jag ju inte om storsamlingar. Allt avslutades med en inomhusmåltid för bortåt trettio pers. Usch, vad jag inte gillar den ljudmiljö som infinner sig vid sådana tillfällen.

Det var förstås den sista uppstartsaktiviteten för min del. Har hunnit med ett antal under 43 höstterminsstarter....eller kanske är det 44. Under många år var det en stor grej, det där med att starta upp läsåret, det var ett antal olika resor, med eller utan övernattning. Läsåret avslutades ibland på liknande sätt. Numera används inte skattepengar på det sättet... iallafall inte vad det gäller lärare i skolans tidigare år ( F -6). Kan i och för sig vara en bra tanke , tycker jag.....

I morgon börjar eleverna skolan igen. Min sista klass börjar i sjuan. Jag har ingen egen klass längre. Men undervisa, det får jag göra. Tror att det blir bra med ett sista år, där jag jobbar tre dagar, och där jag varannan vecka kan lämna skolan vid halv två tiden den tredje dagen.
Känns som jag har resurser för mer än så.... men det blir nog bra ändå.... jag ska försöka njuta både av jobb och ledighet.

Återvändande

Så här i sista sommarlovets sista dagar, så blev det ett återbesök till Gränne gruva, söder om Holsljunga.
Det måste finnas ett antal eldsjälar boende på, eller återvändande till, denna intressanta plats, med tanke på hur välgjorda de två vandringslederna är.

Det var mindre än ett år sedan som vi vandrade den korta leden.
Idag var det dags för ett återvändande för att njuta av den längre leden, 3,6 vackra kilometer lång.

Regnet kom och gick och återvände igen. Det känns gott att det varit en helt normal, jättebra sommar detta år. Det ska regna i sensommartid!
I sensommartid är det skogspromenader som är de allra vackraste.
Ljungen återvänder varje år och gör skogarna till de mest njutbara av platser.

Ett återbesök i gruvan ville vi förstås göra. Gränne gruva, med sina mångfärgade bergvägg är en plats att återvända till.

För två år sedan ordnade C-Es morbror en kusinträff. Det var en trevlig tillställning.
Det blev tal om att göra träffen till en tradition. Vartannat år. Denna gång var det vi som bor nära morbroderns ( och hans fem syskons- varav fyra har lämnat det jordiska) föräldrahem.
Vi fick möjlighet att återvända till det forna barndomshemmet i Gårdö. Vilket uppskattades av många.
För egen del, så var det en riktigt pestig dag, förstörd av en enda människa. Varför kan man inte vara som folk de få gånger man möts? En dag som slutade i besvikelse- och trötthetsgråt, för min del. ´
( Men sånt skriver man förstås inte om på sociala medier! )


Över till trevligare saker... BARNBARNEN!

Det har blivit en hel del tid med dem, under den senaste veckan.

I Ulås, i Stockremma/Moghult, i Halmstad.
Nu har de återvänt hem alla tre, men snart är det dags att träffa dem igen. Gäller även lilla malmötösen!

Detta är f.ö en bild som jag tycker är SÅ bra. Tvååringar/två och ett halvt-åringar med stort intresse för böcker! Det gillar en fröken-mormor. Att låta böcker bli viktiga, det borde f.ö. alla mor och farföräldrar uppmuntra sina barnbarn till.

Varje sensommar, sedan... tja, tjugo år tillbaka, så brukar jag återvända till Sveriges vackraste och bästa scen. Torpa slottsteater. Årets uppsättning var suveränt bra.... och framförs av amatörer ... fast nog är de halvproffs, många av de unga som är med.  Svindlande höjder, romantik, dramatik tragedi. allt i ett med lite extra. SKITBRA!

När augusti börjar närma sig sitt mittpunkt, så har de allra flesta återvänt till sina arbeten.
På onsdag är det dags även för denna tanten att påbörja sitt sista arbetsår. Känns bra att komma igång igen! Ska försöka njuta så mycket jag kan av de härligaste av alla yrken, det yrke som jag kommit att återvända till skoldag efter skoldag i 44 år.

Betraktare

Jag är en betraktare. Njuter av att befinna mig bland mycket folk och bara betrakta de olika människorna. Vissa människor, deras utseende, deras klädsel, deras göranden,  har jag bara svårt att slita blickarna ifrån.
- Titta inte så mycket, vet jag att döttrarna sa, när de var ungdomar och skämdes över sin mors bligande.
Det är fult att titta... iallafall att titta på folk. Men jag klarar inte att titta på ingenting, blickarna söker sig till det som intresserar. Människor, växter, djur.
Är det inte så med oss alla, att vi betraktar... och bedömer?

Mina betraktelser och bedömningar inskränker sig, som tur är, till den inre dialogen.
Min mor däremot, hon hade svårt att hålla bedömningen av sina iakttagelser inom sig.
- Vilken stor rumpa den har! - Det var lajja ( fula) byxor! - Den borde allt klippa sig!
Är det fler än jag som har en liknande inre dialog? Eller är det bara jag och min för många år sedan ( 18) hädangångna mor som ständigt bedömer? Bara det att jag klarar att vara tyst om mina tankar...

Har befunnit mig på badstranden under den härligt varma sommarvecka som fått avnjuta.
Inser att vi är väldigt olika skapta vi människor. Genetik och levnadssätt påverkar. Det är OK förstås, och ganska så tröstande för den som alltid tyckt att hon inte dugt kroppsligt.
Den inre dialogen har bedömt och okejat det mesta där på stranden.... men två saker har fått icke godkänt;
Tangatrosbikini. Så fruktansvärt fult. Näst intill äckligt, perverst, att visa upp två stora skinkor ( det är bara storskinkade som använder tangatrosbikini) med en tråd i rumpskåran.

Vad det gäller nummer två, så handlar det om överhängsmage. En sådan som jag själv innehar.... Tycker att vi som har lite för mycket runt nedre delen av torson klär bäst i hel baddräkt. Men vissa dagar så är det så varmt så att det känns för klibbigt.... och så vill väl den fåfänge gärna ha lite färg på magen också... Det finns jättebra bikinibyxor som går upp till midjan, och som gör att man inte visar största delen av den del av magen som bara hänger ..... Det borde fler inse och använda... tycker jag....
Detta gäller även herrar!

Cyklade in till stan ( Halmstad) under en av de varma dagarna. Konstaterade att det var rejält folktomt i affärerna under sen eftermiddag, och att  matställena fylldes snabbt redan på tidig kväll.
Var inne i två klädaffärer.... jag har en dragning till sådana... och konstaterade att det bara var en enkel sommarklänning som föll mig i smaken. Betraktade den ena "klädupphängaren" efter den andra och konstaterade att, näää, inget alls som jag tycker är snyggt. Funderade på vad man gör med alla osålda kläder. Har läst att man bara bränner dem...
Jag hoppas att klädkedjorna tar större ansvar än så, och skickar sommarkläderna till organisationer som bistår de fattiga länder som vi har kvar i vår värld. Tyvärr tror jag inte att det är så. Finns det något sätt att ta reda på, att kunna påverka.... något som ger "Greta-effekt"?

Betraktade notan från Pio.
Niohundra kronor för en måltid för två.
Samvetet gnager när man gör åt en tusenlapp bara så. ....
Tror att det är något jag har med mig från barndomen, då man betraktade pengars värde och användningsområde på ett helt annat sätt än idag.
För visst kan man unna sig en god måltid då och då.
.... fast quornköttbullarna som vi åt i stugan några dagar efteråt, de var också goda.

Fler borde absolut inse att quorn är mycket bra alternativ till kött.

Sommaren ger extra många tillfällen att träffa de fantastiska små!

När jag betraktar dem, ja även så här på bild, så bränner glädjetårar bakom mina gamla ögon.

Dessa fina, roliga, "smarta" ungar. Är så otroligt tacksam över dem!

En helt otrolig upplevelse är, att då jag betraktar minstingens ögon, så ser jag mina egna. 

Undrar om dessa ögon också ska bli betraktarögon?