En eget tempo

 Vi har absolut vårt eget vandringstempo, då vi är ute och går. Idag gick jag 5 km med min jämnåriga, men tjugo kilo lättare, kompis från högstadie och gymnasiet. Hon går sannolikt 5 % snabbare än jag. Hon har mindre vikt att bära, och hon går backe upp och backe ner på golfrundor tre-fyra gånger i veckan.

Vi har varit vänner sedan sjuan. Det är snart sextio år! Vi brukar träffas ett par gånger per år. Oftast går vi en runda och sen äter vi lunch tillsammans på någon närbelägen restaurang. Idag träffades vi i mitt barndomssamhälle, Rångedala. Väninnan bor i Borås, en och en halv mil från vår mötesplats.

Det finns fem olika vandringsleder att välja på i Rångedala. Från 2 km till 9. Fem km kändes lagom, speciellt som det är ordentligt kuperat och en hel del gående på steniga stigar.

I de två långa backarna blev det hög puls.  Nyttigt!  Mellan stenar och rötter gick det långsamt. Så de fem km tog nästan en och en halv timme...trots rätt bra utgångshastighet längs lättgången skogsväg.

Kommungränsen passerades och skyltades väl, åt båda håll. Samt en peppade skylt "Nu har du gått uppför en backe, nu har du bara den långa kvar"...

Leden hette Grytfoteleden. Och visst är det en märklig samling stenar. Man kan ju undra vem som lagt upp jättestenen, till synes helt symmetriskt, på fyra mindre stenar. Inlandsisens smältvatten! Vilka krafter!

Får väl bjuda på en bild på mej också. Bra vandringsväder i skogen. Även om det var kyligt, så kände man inte av blåsten.

Tog en tur med bilen och visade väninnan hur mitt föräldrahem ser ut nu för tiden, när bror och svägerska byggt om och byggt ut. Efter det blev det veckans fisk på "Räven och rönnbären" i Dalsjöfors, väninnans barndomsort och orten där vi gick högstadiet i samma klass.

Vilken väg skulle jag ta hem? Det finns några att välja på. Varför inte ta en extra omväg och promenera trekilometersrundan i Hofsnäs? Vädret var ju fint!

Sagt och gjort! Men fy attan vad det blåste vid sjön. Det hade vi inte känt av när vi gick i skogsterräng.  Vid sjön var det ju öppet, och kanske vinden tagit i...

Restaurangen har bara öppet torsdag till söndag, så här i pre-semestertid.  Så det var bara ett fåtal bilar och några husbilar på parkeringen.

Mötte en del vandrare längs rundan. Ett par  ifrån Grimsås. Blev en pratstund.

En man som bar på en kamera med stort objektiv gick jag i fatt. Var bara tvungen att fråga om han fångat några fåglar genom linsen. Det hade varit dåligt idag, berättade han. Kanske sitter fåglarna lite mer i skydd, när det blåser.

 

På andra sidan näset, var det kav lugnt.

Gott att gå i sin egen takt. Stanna till och ta bilder. Maken är van vid att jag kommer efter, och kommer i fatt igen. Och kommer efter. Och kommer i fatt. Men allra bäst är att gå ensam och stanna och fota när man vill.

Inser att det är olika där också. En del av oss har fotoblick. För olika saker. Ganska tydligt vad jag ser. Naturbilder...

Andra bara går på utan att se sig om. Har man för högt tempo, så är detväl  knappast att man hinner se det vackra...

Änglagård-andra gången

 Johanna fixade två biljetter till "Änglagård" på Scandinavium, redan när biljetterna släpptes. Första raden, på parkett! Om det var jag eller maken hennes som skulle åka med, det fick vi bestämma när det var dags.

Under de senaste veckorna visade det sig att det var Konrad som ville ha biljett nummer två. Men kanske mormor också ville åka med. Tyvärr tycktes det vara slutsålt. I tisdags hade Johanna upptäckt att det fanns lediga platser. Återbud.På parkett. Jo, jag ville gärna åka med! 

Strax före elva stormade två killar in i huset. En skulle åka med till Göteborg, den andre skulle göra morfar sällskap under dagen.

Det tar en timme och tjugo minuter att köra till Göteborg.  Hade planerat att parkera på Focus, mitt emot Liseberg, samt att äta lunch på Konrads favoritrestaurang, Mandarin.

Liseberg öppnade redan kl 11. Skulle det finnas parkering kvar? Jodå, på taket fanns det några platser.

Konrad tittade längtansfullt ut över nöjesfältet.  Det blir ett besök där för familjen efter midsommar. För egen del, så lär det dröja till juletid med Lisebergsbesök. Det är den tid jag uppskattar nöjesfältet mest.

Mandarin var semesterstängt. Så i stället för Kinamat blev det indiskt. Minst lika gott. I vanlig ordning, så var det Konrad som åt mest. Det är otroligt vad killar kan äta.  Paneer masala är bland det godaste jag vet. Konrad föredrog johdpur masala.

Halv tre började föreställningen. Halva Scandinavium var i det närmaste fullt, både på golv och läktare. Jag tyckte att jag fått den allra bästa platsen, mitt på golvet/parkett på rad 10. Perfekt för att se helheten, men att också kunna avläsa en hel del mimik.

C-E och jag såg Änglagård på Oscars några veckor efter premiären 2023. Vissa saker kom man ihåg, andra var som bortblåsta.

Föreställningen är extremt bra, enligt mej. Fredrik Kempe har gjort de fina sångtexterna och satt musik därtill, Edward af Sillen har skrivit manus. Kom på mej själv att sitta med uppdragna mungipor redan från det att de första  replikerna uttalades. Jag skrattade definitivt mer än på någon revyförställning. På slutet så fick jag allt torka bort en tår ur ögonvrån. 

Så bra, så rolig, ett så viktigt budskap, så berörande.

Ensemblen var densamma som i Stockholm för mer än ett och halvt år sedan. Helen Sjöholm och Tommy Körberg i var sin stor roll. Samt ett antal mer eller mindre kända musikalartist.

En underbar känsla att få njuta av bra musik och sång och en berörande historia. En sådan tur att det fanns biljetter kvar, så att jag kunde få uppleva Änglagård en andra gång.

Sista dagen... och den första.

 

Hamnade på altanen, efter det att jag rensat ett par rabatter och klippt halva gräsmattan. Förkylde maken började med gräsklippningen, jag tog över när hostan satte in. 

Han hade handlat tidigare idag. Så jag har just unnat mig ett glas rosévin med nyinköpta, riktigt fina, jordgubbar i. Tycker att det är lite anledning till "firande" idag.

Har gjort den sista dagen i Dalstorpsskolan. Är ganska övertygad att det var den sista dagen där. Men visst var det häftigt att få komma tillbaka till skolan, där jag gjort mina klart bästa år, innan jag slutar för gott.

Skolåret slutar inte förrän nästa torsdag. Men nästa vecka är det ändå ingen ordning på, så jag behövs inte. Helt ok för mej. Avslutningen ska jag förstås vara med på...

På ett sätt blev den en "förstadag" idag också. Förmiddagen tillbringades i Dalstorp. Dagens sista lektion, det blev en stunds träning av avslutningssångerna för eleverna i Grimsås.

Träffade de två lärare som ska vara ansvariga för åk 4-6 nästa år. Den tredje läraren i de årskurserna kommer att vara barnledig,  och då behövs mina tjänster. Jag ska ha mu och no i 4-5an och 6an. Sammanlagt sex lektioner, fördelade på två dagar, onsdag och torsdag. 30 % tjänst. Kommer att bli bra, om jag får förmånen att fortsätta vara pigg och frisk. 

Så där bytte jag skola igen. Första dagen som introduktion till "nya" jobbet. Känns riktigt bra!

Fy vad jag är kräsen/negativ/otacksam

 Maken har varit aktiv i Röda Kors-kretsen, sedan han gick i pension för tio år sedan. Varje år ordnar den lokala kretsen en resa för pensionärer. Gratis för medlemmar. 250 kr för sådana som jag, som inte är medlemmar.

Vi har varit med en gång tidigare. Jag tyckte att C-E skulle ut på något socialt, men han ville inte åka "ensam". Inga problem, det var friluftsdag idag, så jag meddelade mina kollegor att jag tänkte vara pensionär, och inte dyka upp på veckans ena arbetsdag 

Vad händer? C-E blir vrålförkyld och bokar av. Fanns det någon i kö? Jodå. En person. Hade det varit två, så hade jag ställt min plats till förfogande.

Så nu blev det jag som fick åka "ensam". Jag har inte några problem med det.

Vart skulle då resan gå? Jo, till Ödenäs och Näs.

Ödenäs. Någon som känner igen det namnet? Jo, det var där som stora delar av tv-serien "Hem till byn" spelades in. 

Vi fick en guidning av de olika platserna, såväl genom bussfönstren som genom en promenad genom byn.

Visst kände man igen många av karaktärerna, då guiden nämnde deras namn. Och en del hus kändes bekanta.

Som det här huset, där familjen Lövgren, bodde.

Ödenäs är en levande landsbygd, en by långt från allfarvägarna.

Efter promenaden genom byn, så fick vi se ett hantverk, typiskt för bygden. ( Ödenäs ligger i Alingsås kommun) Bastabinne kallades det, och gick ut på att man flätade korgar, krukor, rep mm av granfibrer.Granbast.

Kunde tänkt mig att köpa någon liten kasse eller kruka. Så det kändes lite snopet att inget var till salu.

Medhavd fika serverade vi oss själva, inomhus, i en del av museet.

Knappa halvtimmen tog resan till Näs fabriker. En tämligen bekant plats för mej. En restaurang med riktigt god mat. Och rikligt med mat. Man var ju måttligt hungrig, när man ätit en macka en timme tidigare. Men visst gick maten ner. Fisk och riktig färskpotatis, i god sås, var jättegott. Därtill en stor salladsbuffé och efterrätt.

Näs fabriker bjuder på en hel del... svindyra... butiker. De är snart genomgångna för en "gamling". Sen var det bara att vänta... och vänta...till klockan blev 2 och det var dags att fortsätta resan.

Ett par km bort ligger Näs slott. Hade hoppats på en visning av slottet. Men det blev det inget med. I stället så gick vi in i den stora kaffestugan, där kaffe och två stora kakor var uppdukade. För nu var vi väl kaffesugna? Inte speciellt...

Men kakorna gick ner... Den ena var mycket god.  

Efter fikat berättade en av guiderna om slottets och omgivningens historia. Slöjdseminariet på Näs kanske någon hört talas om.

Jag smet i väg på en runda till slottsgården och delar av den stora parken. 

Nu började jag bli både övermätt och trött. Men då fanns det ytterligare ett stopp på resan. Kortedala museum. Vilket visade sig vara en lägenhet på två rum och kök, belägen i ett bostadshus, byggd på 50-talet.

Interiören var helt från 50-tal. Till och med innehållet i skåpen, i skafferiet, porslinsskåpen, linneskåp, garderoben, var från detta sekel.

Visst kände man igen mycket. 

175 kr var hyran i mitten på 50-talet. Den var fastställd till en femtedel av en arbetarlön.

Den här fula burken gav mej mest nostalgikänsla. Min mamma och jag gjorde ett antal sådana behållare och askar, av tomma konservburkar/kaffeburkar och plastband i olika färger. Det var under sextiotalet andra hälft.

Hur går detta "referat" ihop med rubriken? "Kräsen, otacksam, negativ". Jo, det hände flera gånger under resans gång att jag tänkte: "Är detta kul? Är detta intressant?" Är detta bra planerat?"

Det var absolut trevligt, men det trevligaste var att träffa människor som man är bekant med och prata om ditt och datt. De olika stoppen kändes nästan som mellanrum.

Jag vet, jag är lite konstig. Och kräsen. När ska jag bli riktigt nöjd? Jo, det är väl när jag får gå omkring på vackra platser och njuta av nya vyer och dofta på vilda blommor.

 Inser,  att om jag ska bli nöjd, så får jag ordna och genomföra mina egna resor. Eller också får jag lära mig att vara mera positiv, mindre kräsen, och tacksam för möjligheten att komma till nya platser.

97 dagar kvar

 97 dagar kvar av sommaren. 

Idag har det varit en helt ok sommardag. Ingen dag som man tillbringar på stranden , men en dag där det varit gott att vistas utomhus. 

Mormors/morfarstisdag i vanlig ordning. Två glada killar rusade ut ur respektive klassrum kl 13. Då var den fem timmar långa skoldagen slut. 

Hemma kom snart fotbollen fram. När mormor ska delta i spelet, så får det vara med plastbollen. Lätt och mjuk. 

Lite kortspel och så var det snart dags att köra Konrad till fotbollsträningen.

Kunde han tänka sig att ta vägen över mormors favoritplats, Rusarebo äng? Den ligger ju längs vägen, bara en liten avstickare på ett par km.

Tveksamt... men  ok, om han kunde ta med "paddan" och vänta i bilen medan mormor gick sin blomsterrunda.

Morfar, som är förkylningskrasslig, stannade hemma med Karl-Petter och fixade kvällsmat till oss alla.

Denna underbara plats. Rusarebo äng. Mängder av blåsippor i april. Vårlökar och vitsippor.

I maj blommar gullvivor och orkidéer. 

Nu är det smörbollarnas, midsommarblomstrens och prästkragarnas tid.

Gott om smörblommor och hundkex, var det också förstås. Tog en bild av årets sista orkide....

Hittade en genväg till Bor, där killarna spelar med i vart sitt fotbollslag. 

Under den timmen som Konrad tränade blev det trevliga samtal med "Kåres farmor" - henne brukar jag träffa- och med några av mammorna.

Socialt både för fotbollstränande killarna och för deras åskådare.

En fin tredje sommardag.

Juni

 Lite sorgligt känns det allt, att månaden maj är till ända. April och maj är absolut mina favoritmånader. Under dessa två månader får man vara med om när naturen vaknar på nytt, från de första blåsipporna som sticker upp ur fjolårsgräset, till en bländande grönska och full blom på träd och på marken.

Läste igår den här dikten:

Hundra sommardagar

Var glad min själ åt vad du har

 nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står

 i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får 

är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

~ Cajenn ~

 Lite trösterikt kanske, att sommaren har 98 och en halv dag kvar.😀

Men ändå..lite sorgligt..våren är definitivt förbi.

Nu är hundkexens tid. Och smörblommornas tid. Vackert... även om jag föredrar maskrosornas gula fält.

Nä, nu får jag släppa det där. Tiden kan jag inte påverka! Bara att hänga med och vara glad för att man får åka med en bit till.

Liljekonvalj, det finns det mängder utav.  Måste vara rekordår på den väldoftande blomman. Med tanke på att det varit en kylig period under dess blomningstid, så står den sig länge utomhus. Inomhus vissnar den på några dagar.

Den är svårfotad, den vackra blomman. Försökte ett antal gånger innan jag fick några hyfsade foton. Med mobilen... Har inte använt någon annan kamera på länge. Slött av mej, definitivt!

Började dagen på gymmet. Låter pretantiöst.... gym. Men det känns bra att använda musklerna en stund.

Gjorde en del PRO-jobb när jag kom hem.

Hade blivit "utslängd" från medlemsregister och  hemsideredaktion. Idag var det löst, så det fanns lite att göra. 

Lagade kycklinggryta till lunch. Enkelt, snabbt. Avskyr ju egentligen matlagning... men går det snabbt och blir gott, så är det ok.

Efter lunch var det läge för en promenad. Såg ut att vara rätt gott väder. Fleecetröja behövdes väl, gissade jag.

Absolut att det gjorde. Det blåste svinkallt. Att gå i snabb takt ( allt är förstås relativt) genererar värme. Men då kom regnet...

Längtade efter regn för några veckor sedan. 

Nu längtar jag efter sol, 22 grader i luften och vindstilla. Tänk, att man aldrig kan bli nöjd. 

Förlust

 

Fenomenet fotboll här intressant. Så många människor som lever för sitt lag. Så många arenor som fylls gång efter gång, med de olika lagens supportrar.

Jag har stor förståelse för att det är kul att spela boll... om man har lite bollkänsla. Men att fotboll kan dominera en stor del av vardagen, vara det viktigaste av allt, det är lite konstigt.

När jag var ung, så åkte jag och min bror till Ryavallen och kollade på Elfsborgs hemmamatcher. Idag var det han och hans fru som fixat biljetter till Borås Arena.

Hammarby stod för motståndet. Två topplag, som tillsammans drog  14000 åskådare, en fullsatt Arena.

Ett förskräckligt oväsen, från de två "hejarklackarna", en på varje kortsida. Fyrtio mil från Stockholm till Borås, för Hammarbyfansen. Ja, det kunde det nog vara värt, när man fick tre poäng med sej hem.

Hammarbyfansen är en lugn och beskedlig "klack". Några bengaler tändes, bl.a. samband med målen, men det var bara ett fåtal. Elfsborg hade ännu färre. På storbildsskärmarna tändes förbudstexten direkt när bengaler gick igång...

Det är kul att se fotboll irl. Att uppleva atmosfären. 

Hammarby var det klart bättre laget. Elfsborg hade lite otur. Hade ett antal bra skott på mål. Ett som gick in. Men som var ett off side-mål. Ett sus av besvikelse, förstås.

Hammarbys seger var rättvis. Bästa laget bör vinna...

Det blev förlust för Elfsborg, men ändå en jättebra dag. Åt lunch tillsammans med bror och svägerska i Orangeriet i Stadsparken. Rhodedendronbuskaget var i full blom. Vackert!

 Efter matchen bjöds vi på äpplepaj och kaffe hemma i barndomshemmet. Alltid lika trevligt att komma "hem " en stund. Liksom att träffa bror och svägerska.