Tidens gång

 Jobbdag idag. Tycker att det är roligt. Känner mej "levande". Tänker att jag borde följa tidens gång, och bli pensionär "på riktigt". Samtidigt som jag absolut inte skulle vilja jobba varje dag i veckan. Så det kanske är det som är "tidens gång", just för mej. Att både njuta av jobb och ledighet.

Älgkon stod och glodde på mej, alldeles utanför staketet.  Det var i går förmiddag. I höstas var hon i trädgården, tillsammans med sina två kalvar, och mumsade löv från äppelträden. Nu är kalvarna borta. Kanske en av dem blev skjuten i älgjakten. Men bara en. Det är inte lovligt att skjuta bort båda två. Minst en kalv har blivit bortkörd av sin mamma under våren. Grymt , tycker jag. Men sådan är tidens gång. Snart ska en ny kalv födas. Den kommer att få vara med sin mamma fram till nästa vår.

Nyss hade vi tre små barnbarn. Nu är de inga småbarn längre. Killarna trivs bäst om de har någon slags boll att sysselsätta sig med. Precis som för sin morfar, så tycks bollsport vara "livet".

Det gick så snabbt från sandlådelek till  fotbollscuper och organiserad träning.

Tidens gång.

Tog en långpromenad i sol och blåst, efter jobbdag. ( Var hemma vid 2-tiden... Så det är inga långa jobbdagar) I Karlas trädgård blommade päron och äppelträd för fullt. Väldoft och humlesurr. Kronblad som virvlade mot marken.

"Karlas trädgård".  Egentligen är det hennes make som planterat träden. Han har varit borta i tjugofem år. Det gick så fort när den glada och positive mannen gick bort i leukemi. Tog bara någon vecka 

Karla fanns kvar. Blev en god vän. Döttrarna red och skötte ett par av hennes hästar. Johanna fick ett av fölen i julklapp av sin farfar. Han gick bort innan julklappen var överlämnad  ..

Karla lämnade det jordiska  för fyra år sedan. I samma ålder som jag är nu. Saknad. En avlägsen släkting till hennes man tog över gården. I höst kommer en nytt litet liv att se dagens ljus, där i "Karlas hus".

Tidens gång.

Tidens gång är inget vi kan komma ifrån. Under dagens promenad, så uppfylldes jag av den där känslan av tacksamhet igen.

Tacksam för att få vara med om ännu en försommar. Tacksam för ett liv nära naturen. Tacksam för alla nära och kära. Tacksam över livet.

När vi flyttade till vårt nybyggda hus för snart 46 år sedan, så var det en by med många barn i olika åldrar.  Fler blev det under de följande åren. Det fanns också en hel del äldre. De är borta sedan länge.

Under många år, så har det varit medelålders och äldre i byn. Nästan alla unga har flyttat här ifrån.

I vinter har en liten kille fötts i byn. Under det närmaste halvåret kommer  ytterligare två barn att se  dagens ljus.

Nu är det vår generation som är de gamla.

Sådan är tidens gång.

Py

 

Ibland faller det sig så väl att kultur, sång och musik, kommer till oss i landsbygdskommunerna.  

Utanför Länghems kyrka var kön av musikälskare lång, då vi anlände femtio minuter innan konsertens början. Längre skulle den bli, innan kyrkdörrarna öppnades exakt kl 17.30. Skulle alla få plats? 

En gammal kyrka rymmer massor av folk. En man stod i vapenhuset och klickade in person på person på sin räknare. Tror att jag blev nummer 90. 

Det fanns plats för alla. 

Det var valfri plats inne i kyrkan. Det fanns platser långt fram kvar. Alltid extra trevligt att få bra platser.

En stor kör, sammansatt av tre olika körer, inledde med två sånger. Därefter kom Py med som solist. Hon inledde blekt. Det fanns inte mycket styrka i hennes röst.

Tänkte, det är kanske inte så konstigt, hon är 76 år gammal!

Men det tog sig. Det blev riktigt bra. Hon visade att hon hade kvar sin starka röst. Alla låtar som framfördes hade text och/eller musik av Py Bäckman.

Det var Tro, det var Gabriellas sång, det var Stad i ljus. Samt många andra kända och mindre kända låtar. Vilken låtskatt hon har gett oss, Py Bäckman.

Allra bäst tyckte jag om Pys tolkning av den gamla Animals-låten Bring it at home. Glöm inte bort i Bäckmans tolkning.

Hennes pianist, det var en barndomsvän, som hon spelat mycket med. Tyvärr har jag glömt av vännen Kurts efternamn. 

Tänkte när jag satt där i kyrkbänken; Varför kan jag inte spela piano som han?

Ganska enkla svar: Mindre talang, alldeles för lite träning, avsaknad av relevant utbildning.

En härlig stund som började i musiktermen pianissimo och slutade i ett fortissimo. 

"Semesterdag"

 Efter tre dagar med heldagsjobb ( ordinarie lärare var sjuk) och trädgårdsarbete, så blev det en "semesterdag".

Inga större utsvävningar. Det blev en dagstur till Halmstad.  Gräsmattan behövde klippas, och en läckande packning  i toalettrummet, behövde ses över.

Började med en tur in till centrum. Förmiddagsfika på anrika café Regnbågen, passade bra.

Lite trist att se att många av de välkända butikerna i centrum har tvingats stänga. Tomma skyltfönster,övergivna lokaler.

Tog en tur in på Indiska. Inget som jag ville ha. Kapp Ahl hade flyttat till gågatan och ersatts av en sportaffär. Nää... Inget som lockade. Var inne i en butik, provade en tröja. Snygg... men lite för varm i sommartid. Skulle inte bli använd.

En försäljare av kläder brukar finnas på torget. Har handlat där innan. Kläder som jag verkligen använt.  Idag blev det en skjorta och ett par knälånga byxor. "Anna-Lena style" 400 kr.  Fynd! 

Passade på att köpa lunchmat i smörrebrödsbutiken. Så goda "mackor". Mättar för ett dygn framåt.... eller iaf dagen ut.

När vi parkerat bilen på stugområdet stora p-plats, möttes vi av en bedövande syrendoft.

Det finns mängder av syrenbuskar på den gamla delen av stugområdet. Vårt hus hör väl till de äldsta.  Mellan vår och grannens tomt finns nog områdets största syrenträd. 

Det är en kort blomstringsperiod. Glad vi åkte till stugan idag och fick uppleva den.

 

På vägen mellan stuga och parkeringsplats... ett par hundra meter... hittade jag ytterligare tre färgställningar av den doftande skönheten.

Vita syrener, det fanns i mitt barndomshem.  Syrener var nog det som gällde vad det gäller prydnadsbuskar, under nittonhundratalets första hälft. De håller än.

En intressant färg. Ganska nyplanterade. Doftade inte så mycket. Men det behövdes inte. Det fanns "gammelsyrener" som doftade tillräckligt.

En promenad ner till havet blev det förstås. Gott väder, men få som rörde sig stranden. Man hade tagit bort all gammal tång som funnits sen i vintras. Klart lockande att ta ett bad.

Det är bara 3-400 meter mellan stuga och strand. Två baddräkter hänger i stugans garderob. Borde tagit ett bad, men lusten fanns inte riktigt.  Trots att vattnet kändes klart badbart. 

Blir väl fler tillfällen.

- Ska vi ta vägen om Feldts på Skolbacken när vi kör hemåt? föreslog jag.

Sagt och gjort.

My Feldt är välkänd i bak/matlagningskretsar. Tidigare hade hon bageri och försäljning i centrala Halmstad.  Sedan förra året huserar hon i den gamla skolan i Oskarström. 

Fast att vi gör genom samhället, då vi kör fram och tillbaka till stugan, så har det inte blivit av att svänga fram till det populära fiket/restaurangen.

Mycket folk. Stort område. Många olika möjligheter till aktiviteter. Ett trevligt ställe.

Jag var supermätt, men en halv kula hasselnötglass och en halv kula rabarber- jordgubbssorbet gick ner. Bra när man kan köpa halva kulor.

Så god hemgjord glass. Sorbeten var rent himmelsk.

En fin och bra lördag. Man hinner mycket på en dag!

Paradiset

 Tror att det är två år sedan, som Konrad yttrade de, för mej, bevingade orden:

- Detta måste väl vara Paradiset.!

Vet inte var han fick ordet Paradiset ifrån. Det är ju inte så mycket bibelläsnande i familjen. Kanske hade man nämnt det i förskolan. Det är ju ändå frikyrklig-täta Värnamo, som det handlar om.

Vi var på Rusarebo äng, när orden yttrade. I orkide-tid. 

Familjen hade varit på Rusare äng i helgen som gick, och hade meddelat blomsternördiga mormor, att nu blommade både orkidéer och gullvivor.

Berättade för pojkarna, då vi hämtade dem i skolan idag, att vi skulle åka till naturreservatet samt att vi hade fika med. Inget besked som möttes av jubel direkt.

-Måste vi åka dit? Vi har ju varit fär tretton gånger. ( Är nog en ganska realistisk siffra)

Nu fick det bli så att morfar och killarna och fikat stannade kvar vid ett av fikabordet, medan mormor tog sig en runda i området.

Aldrig har jag sett SÅ många orkidéer OCH gullvivor i blom samtidigt!

Är ganska övertygad om att Rusarebo Äng måste vara Paradiset. I allfall mitt PARADIS!

Här kommer många paradisiska bilder.

Connect and correct

 Första gången jag kom i kontakt med postural träning, det var genom nätet. Rebecka Reis har massor av bra program på sin kanal. Postural yoga. Billigt för en pensionär.  Man har full tillgång till allt för en dryg hundralapp i månaden.

Var med i närmare ett år. I början gjorde jag flera pass i veckan. Men det tunnade ut...och snart blev det inget alls. Så jag avslutade prenumerationen. 

Visst gav träningen resultat. Man blev mer balanserad i kroppen. Samtidigt som det var svårt att veta vilka "klasser" som passade mej och framförallt, gjorde jag rätt?

I februari erbjöd man i Nittorp, genom ett leaderprojekt, en endagskurs i Postural träning. 

Vi var ett tjugotal som tog tillfället i akt.

 Det var systrarna Liljegren, de som tidigare varit ägare till det stora gymmet i Tranemo, som var ledare. Så bra att få varje rörelse justerad. Axlar som trycktes ner, fötter som vinklades rätt, höfter som hjälptes i rätt position. Och så bra jag mådde efter det två-tre timmar långa passet.

Varje fredag har jag sedan varit med på ett av Connect and corrects fyrtiofem minuter långa pass i Tranemo. Man har fokuserat på olika delar av rörelsekedjan vid de olika tillfällena. Allt har känts bra. Allra bäst har de övningar som fokuserat på höfter varit.  Där sitter mitt stora problem. Jag är sned i bäckenet och ena höften pekar framåt, den andra bakåt.

Idag har jag varit på ännu ett lång-pass. Mellan klockan tio och klockan två. En halvtimmes lättlunch-paus ingick.

Det var många rörelser som gicks igenom. Sådana som höll på från en minut upp till tio minuter. Men så bra! Kände mig upprätad, upplyft och upplättad efter passet. 

Tog det lugnt i en timme efter att jag kommit hem. Sen tog jag en promenad. Helt underbart att känna att man gick helt upprätt, utan minsta smärta. Normalt brukar jag få sätta handen på vänsterhöften och trycka den bakåt. Eller gå med stavar.

Ett pass är det kvar på terminen. Sen gäller det att hålla i på egen hand.

Får köpa tjejernas bok https://www.adlibris.com/se/bok/connect-correct-9789180075787. Samt kolla övningar på hemsidan. Tyvärr tycks den inte funka just nu, annars hade jag länkat. Connectcorrect.se

Det går att åtgärda en hel del tokigheter i kroppen, det är tydligt. Med rätt övningar och lite envishet. Så nu gäller det att visa lite envishet... annars är är jag sannolikt snart lika sned igen.

Borta bra..

 ... men hemma helt ok.

Vet att många som bor i tätbebyggda områden undrar hur man kan bo på rena rama vischan. 4-5 mil från närmaste stad.  Över en mil till närmsta tätort. En mil till en affär...

Man vänjer sej. Jag har nästan alltid bott på landet. Om än betydligt närmare  en stad, då när jag var barn/ungdom.

Med tanke på mina dagliga dysterhetstankar, så är "långt ute på landet boendet" inget bra, om man skulle bli gammal och inte längre kunna köra bil. Den är man ju beroende av. 

Bättre att leva i nuet och glädja sej åt det man har och kan. Och visst är jag en riktig lantis!

Tog en promenad här hemma och kollade på hur långt försommaren kommit.

Lönnarna står i full blom.

Mattorna av vitsippor står fortfarande täta. Men deras tid är snart över.

Många vitsippor tenderar att bli rosa eller röda i slutet av sin blomning. Försöker googla på vad det beror på, men kommer inte fram till något riktigt bra svar. Men det bästa "svaret" säger att det beror på jorden.

Hur som helst, så tycker jag att rosafärgade vitsippor är vackert. Och samtidigt sorgligt. Det betyder att blomningsperioden snart är över.

Sommargrannen i Halmstad visade på FB att hon plockat liljekonvaljer. Kollade hur det såg till hos oss. De är på gång. Men de kan gott lugna sig lite. Jag vill att den vackraste tiden ska vara länge.

Ängsviolerna hade slagit ut.

Liksom den betydligt mera "blyga" skogsviolen.

Kunde konstatera att maskrosornas tid, det är nu.

Planterade gårdagens inköpta perennplantor på förmiddagen. Hoppas att regn ska hjälpa till med bevattningen. Det är torrt i marken. Väldigt torrt. Det regnar så smått just nu. Hoppas att det kommer sakta och håller på i många timmar.

Ava-dag

 Vaknade av en åskknall. Klockan var halv fem. Blixt, dunder och regn härjade över Malmö i ( gissningsvis...min känsla) 10 minuter. När jag vaknar mitt i natten, så har jag ovanan att känna efter; -Måste jag ändå inte upp på toa? Så även denna sena natt. På toaletten låg Adina, familjens hund, och hyperventilerade. Stackarn, att vara så skotträdd.

Vad ville Ava göra, denna "hänga med mormors och morfarsdag" ? Vi pratade igår om tekniska museet...och museerna på Malmö Slott. Så kom jag på; våra rabatter här hemma behöver fyllas på med växter. Så kunde Vellingeblomman... med sin roliga trollstig... och sen en tur ner till havet i Skanör passa unga fröken?

Det lät jätteroligt, tyckte hon.

Skickade en fråga till Znogge om hon visste om restaurangen "Linas fingermat" var öppen. Där åt vi, då vi badade i Skanörs havsbad i augusti. Det skulle passa bra att äta lunch där idag också.

Znogge meddelade att den lilla restaurangen var öppen. Samt att hon kanske skulle hinna ta en promenad ner till hamnen, och ses en kort stund. 

Det lät trevligt!

Ava skulle bada, det hade hon bestämt sej för! Baddräkt och handduk ...och simglasögon packades ner.

Vellingeblomman besöktes först. Vilken anläggning! En plats för både vuxna och barn.

Det  blev inga bilder på blomsterrikedomen.  Köpte dryga dussinet perennplantor. Ska fylla i tomrum i rabatten i morgon.

Det var lite mörkt vid horisonten då vi kom fram till Skanörs havsbad. Ava prövade vattentemperaturen med kläder på. Jo hon skulle bada!

Hade meddelat Znogge att vi var på väg mot deras trakter. Så kul att hon och Miss T ville komma ner till hamnen för en kort pratstund. Hade hoppats att få träffa Miss M också. Tyvärr hade hon besvär med öronen och skulle undvika att få sand i dem. Vi får ses nästa gång vi kommer till Skanör. För till denna ljuvliga strand åker vi gärna igen. När det är badbart för alla.

Ava, tuffa tjejen höll sitt ord. Och simglasögonen kom också till användning. Jag skulle aldrig doppa huvudet i en vattentemperatur på 12, 6 grader. Möjligen snabbdoppa kroppen...

Vi fick vänta en bra stund på maten på "Lindas fingermat". Jag åt en mycket god halloumisallad. C-E och Ava valde hamburgare och pommes.

När vi åt, kom regnet. Gott att ha tak över huvudet!

Hemma i Avas trädgård hade det japanska prydnadskörsbärsträdet tappat mängder av kronblad under nattens korta oväder.

Så kort blomstringstid det vackra trädet har!

Både Karin och Marcus var hemma en stund. Så vi hann träffa hela lilla familjen innan vi åkte hemåt igen.

Njöt återigen av alla gyllene och väldoftande rapsfält.  Skåne är ett landskap som har mycket vackert och mycket intressant att bjuda på. Och så bor ju världens bästa Ava där....

Ser redan fram emot nästa tur!