Slutat

Nu har dom slutat. Min klass sedan tre år tillbaka.
Vet inte hur många klasser som slutat för mig, det är så många att jag slutat att räkna.
För egen del, så är det snart dags att sluta också, men det har jag inte tänkt göra än.
Först ska jag ha en klass att sluta med.  Sannolikt handlar det om den klass jag ska ha i höst. Det är, som tur är, ingen slutklass, Känns bra att det är en femma, då slipper jag både nationella prov och betygssättning.... fast det förstås, det blir något jag får sluta med.

Visst känns det vemodigt att när en klass har slutat. Det känns deppigt en stund.
Men när man deppat färdigt, så ser man fram emot nästa termin och de nya elever man ska möta.
När jag tar över en grupp, så innebär det att någon annan pedagog  har slutat, och då vill man ju ta vid där den personen slutat.
Dagens deppighet avslutades på några timmar.

Många pedagoger har slutat sina tjänster i dessa dagar.
Visst är det helt ok att sluta en tjänst, att byta skola,  då läsåret är avslutat.
Ändå blir man alltid lika besviken när en kollega aviserar sitt avslut, under de sista avslutande läsårsdagarna. Det känns så gott att ha klart allt för nästa termin vid en termins avslut.

De stora anstiftarna till dessa plötsliga slut och abrovincher, det är våra politiker.
Tanken på lärarlyft borde ha slutat innan det ens blev påbörjat.
Nu sjösattes det idiotiska förslaget, att vissa lärare skulle få en större lönökning än andra.
Det hela har slutat med ett avslut för icke lönepåslagna lärare i den gamla kommunen, och en ny början med rejält lönelyft i annan.

Jag klandrar ingen, men önskar av hela mitt hjärta att denna lärarauktion ska avslutas snarast.

Samt att politiker slutar att lägga sig i sådant de inte förstår. Fast det är kanske deras jobb att göra så....

Nu har jag slutat med godis, kakor och onödig mat.
Hade en kul apparat på mig under tjugo timmar i tisdags/onsdags. Den pumpade upp sig och mätte blodtrycket flera gånger i timmen. Saknade den nästan när dess tjänst hade slutat.
När all information matas in i datorn, så visade det sig att blodtrycket inte slutat att ligga på för hög nivå, trots mild medicinering. Mera krut i kärluppmjukningsedikamenterna, alltså.
Samtidgt som jag bestämde att jag ska sluta vräka i mig för mycket onödigt.
Slutet av undersökning av tants blod, blev ändå ganska så bra. Med undantag för hypertonin, så är alla värden bra.

Undrar om den yngre generationen har slutat använda ordet tack.
Bjöd eleverna på tårta. Inte ett tack! När jag dagen därefter var med när "mattanterna" lämnade en liten present till eleverna, så fick jag lära dem ordet tack. De var, tack och lov, lättlärda.

Förr i tiden, så fick man alltid ett tack från de flesta av de slutande elevernas föräldrar.
Sånt tycks de allra flesta slutat med.

Regnet har slutat därute, studentfesterna, för alla de som slutat idag, har inte börjat än.
För oss lärare har terminen ännu inte riktigt slutat. Det känns skönt att få träffas lite nästa vecka också, för att avsluta terminen.

Och en sak är säker, så här sent har aldrig ett läsår, under mitt drgt 55-åriga skolliv, slutat.

Med bilder från en härlig cykeltur igår, så har detta inlägg kommit nästan till slutet.

Allra sist kommer slutsången på dagens terminsavslutning.




Avslutningsvis: Fler vackra avslutningssånger finns på det läsårsavslutande inlägget på vår blogg.
http://grimsas.blogspot.se/2017/06/skolavslutning-2017.html

Första fem fixade, fredagsfestfixen fallerade

 Fem dagar av terminen redan gjorda. En vecka går i ett huj.
Var hos distriktsköterskan tidigt på morgonen och träffade en gammal revykollega, numera pensionär. Han försäkrade att även pensionärslivsveckorna går i ett huj. Vilket kan vara lite svårt att tro, men å andra sidan, ju äldre man blir, desto fortare går ju loven.
Det gäller iallafall att ta tillvara den tid man har.

 Men visst är det roligt att jobba. Har en helt underbar klass. Vet inte om det kan anses som sekretessbryteri att avslöja att det är så.... men positiva saker måste man väl kunna dela med sig. Njuter av stunderna med de härliga barnen. Har haft kemi denna vecka, rödkålsindikatorer och BTB och syror och baser . .... och sorteringsövningar. Helt ljuvligt att se de små/halvstora forskarna.
Har använt en hel del lektionsförslag som följer med Kemikalendern. 2011 var ju kemiåret, men filmer och lektionsförslag funkar precis lika bra 2012.
Har gjort en terminsplanering där jag lagt en period med varje ämne i so/no. Så när kemiavsnittet är klart, då kan jag skriva in omdömen i databasen. Ska nog kunna spara en del tid  i maj, när det är dags att döma om eleverna.

 Många av eleverna tar det här med kunskapskrav, omdömen och "kunskapsboken" på största allvar. För de "duktiga" ( och det är de flesta av våra elever i de flesta av Sveriges skolor) så är nog betyg och bedömning helt Ok och t.o.m bra. Men i varje klass finns det någon eller några elever som inte har samma intellektuella resurser, samma mognad och/eller samma familjestöd som de flesta andra. För dem är det här med bedömning ingen höjdare..... Tycker att elevers intellektuella mognad skulle avgöra om det är dags för betyg eller ej... i samråd med förälder förstås.
De allra flesta barn kommer så småningom  i fatt sig själva... och de flesta andra. Då gäller det att inte vara knäckt, ja, inte ens bruten.

 Skolveckan gick fort, det som blir över i veckan likaså. Har kollat blodtryck tre gånger och anses inte ha förhöjt sådant, utan mer att Fru Hysterika påverkar övertrycket, medan undre trycket är superbra. Skönt att höra.
Var med svägerskan på yoga i onsdags. En spännande erfarenhet, en träningsform som jag vill fortsätta att testa. Fick ont i musklerna dagen efter, det var betydligt jobbigare än man kan tro. Men bra för halvgammal tant. Det var ganska många sådana med i gruppen. Halvgamla tanter, alltså. Det märktes att många varit med länge och kunde det här med andningen.... alla andades på samma gång, en regelbunden starkt vibrerande samandning fyllde lokalen.
Häftigt!
Spinningen börjar på måndag. Tänkte mig spinning och yoga som träningsaktiviteter under våren. Så för första gången på ca femton år, så lämnar jag de duktiga gympaledarna i Dalstorp denna termin.
Lite förändring lär vara utvecklande....och så handlar det om ryggen... den klarar inte för hårda övningar.

Hade planerat "tantträff" i kväll. Men fick lite ångest när jag tänkte på allt som skulle fixas....nu när man börjat jobba igen. Mat, fika, duka, dammsuga. röja, fixa toaletten.... Nä, jag kastade in handduken och föreslog att vi ska vara flera om "tanträffarna"... två eller tre. Så har det varit tidigare, det är bara jag som har envisats att göra allt ensam. Skönt att man vid 58 års ålder kommit fram till att man faktiskt kan be om hjälp med en del saker.
Tog en promenad när jag kom hem istället. Ojämnheter och frusen mark gjorde att ryggen talade om att den fanns där. Bara att acceptera att det är så. Fint var det iallafall där ute i minusgraderna. Dagarna har absolut blivit längre på slutet ... medan början fortfarande känns ganska mörk och dyster.
Kände mig ganska upprymd över att vi faktiskt går mot LJUSET, under det att jag gick den ofta promenerade "Modsrundan" ... ca 3,5 km.

Till helgen ska vi beställa en resa till subtropiskt klimat. Byter den traditionella tre-fyradagarsresan till London på påsklovet till en resa till Madeira i samband med sportlovet. Tar några extra dagars ledigt... det kan jag bjuda mig själv på... eftersom resorna från Landvetter bara går på onsdagar. Har ofta sagt att jag vill åka till Madeira ... där ska vara så vackert... när jag blir gammal. Tycker att jag blivit tillräckligt gammal nu.... Varför ska man vänta längre, det gäller ju att ta tillvara på den tid man har så länge man har den.

Tomtetomt

Sexton dagar i ljuset, det var vad tomtarna fick. Idag åkte de ner i den mörka brudkistan igen. Man kan ju fundera på tomtarna är berättigade att ockupera huset under dessa dagar. Eller rättare sagt; Är det egentligen lönt att plocka fram dem?

Mitt svar är; Ja,de har full rätt att invadera huset. Under några dagar är det mysigt .... Vad vore ett julfirande utan tomtar .....?

Och när det är dags att ta bort dom, ja då är det den tid som man börjar skönja den ljusa årstiden någonstans bakom januarimörkret. Tyckte att eftermiddagen kändes lite längre idag redan - vid en koll så visar det sig att eftermiddagen har blivit en kvart ljusare, medan morgonen fortfarande är lika mörk som vid vintersolståndet.....

Nejlikan i "frökenbuketten" var fortfarande lika fin....och värd att spara.

Bytte gardiner och juldukar också, så nu är det bara ljusstakar/stjärnor och julgran som minner om att vi fortfarande är inne i julhelgernas tid. Hittade svärmors egensydda (och egenvävda) marbosömsgardiner och satte upp dem. Så fina de är, och så dumt att inte ha använt dem så många gånger. Kommer ihåg att vi fick dem den 14 maj 1988...vi hade varit ( tillsammans med C-Es bror och fru bl.a) på IKOs 30-årsjubileumsfest i Ronneby. Farmor hade varit barnvakt och när vi kom hem så var det en skylt på dörren, som döttrarna tillverkat. "Grattis pappa på 35-årsdagen" stod det på den skylten. "Farmor" Ingrid hade med sig födelsepresent till både C-E och hans bror ( och syster). Dagen till ära fick C-E välja först av de tre. Han fick välja på handtillverkade gardiner ( 2 olika) och handbroderad duk.

Jag valde de här gardinerna.

C-Es mamma var en extremt händig och flitig människa. Många i den generationen var det, beroende på arv och miljö. Jag hoppas att vi visade henne tillräcklig uppskattning för detta - men är rädd att vi inte gjorde det. Sedan många år tillbaka finns hon på ett demensboende, helt frånkopplad från denna värld.

Började dagen med ett besök hos disktriktsköterskan. Inte utan oro..... för det HEMSKA blodtrycket. Enbart en patient i kö, när jag kom dit vid kvart över nio. Ändå en stunds väntan. Fick sitta upp när dagen blodtryck skulle tas.... ännu mer stressande ... hur HÖGT kunde det då inte vara. Superpuls..... Bred manschett hämtades för mina tjocka överarmars skull - ett arv på mödernet. ( Nä, inte manschetten - utan överarmarna .... fast hon hade förstås behövt en bred manschett hon också, för att få rätt tryck avläst.)

Trots högpulsen stannade trycket på 160/76. Lite högt övertryck ... undertrycket utmärkt. Och det är övertrycket som man kan stressa upp på egen hand. Så det kändes ganska bra efter besöket, även om man tyckte att jag skulle komma tillbaka vid två tillfällen ytterligare och kolla. Ska nog få till det nästa vecka.

Klockan hade väl hunnit bli kvart i tio, då jag, glad i hågen gick ut från blodtrycksmätarrummet. Då var väntrummet alldeles fullt ... och detta trots att öppettiden är mellan 7.30 och 10. 90 % av alla var pensionärer .... de är mera morgontrötta än vad jag är, tycks det.

Efter hemkomsten gick det bra att röja, städa och ta en trekilometers promenad i lite vind och lagom fuktigt regn.

På lokalradion har man pratat rislyktor i eftermiddag. Det var inte läge att skicka upp sådana när vädret är som idag, med en del blåst, tyckte man på räddningstjänsten. Trams tycker jag, enda gången de kan vara farliga är väl vid torrväder. För då kan det ta eld av den låga som får ballongen att stiga till väders.

"Trams" tyckte jag också på nyårsaftonen, då ungdomarna i nyårsfirargänget ( de som inte fyllt 50) tyckte att vi skulle gå ut vid tolvslaget. "Har ni med er sån´t trams" sa jag. "Ja, det har vi" svarade fru Ungdom.

Sen blev det inte mer prat om det på en bra stund. 

Jag skämdes bara lite för att jag varit dömande.

Så småningom kom det fram att herr oc fru Ungdom tycker att raketer är lika mycket trams, som vad jag tycker. Och då kunde kommunikationen fortsätta och saker klargöras. Det var rislampor som skulle skickas upp - och det  är ju en helt annan sak. Rent andligt vackert när den lysande farkosten stiger högt och ger sig av och försvinner som en liten lysande prick....

Har "tankeordalmenackan" som jag fick av Bodil stående på skrivbordet.

"Vill du verkligen leva- börja varje dag med något att vara tacksam för" är dagens ledord.

Ett ord som man borde följa.... 

Idag är jag tacksam för morgonens hyfsade blodtryck och för att det går mot ljusare tider.....

I morgon ska jag ta bussen till Värnamo och ägna några dagar åt att vara stalledräng och kattmatte. J och M åker till varmare och ljusare breddgrader i en vecka. Känns lite häftigt att bo i ett "främmande" hus alldeles ensam. Med undantag för två katter. 

Har lagt in lite cacher i minnet på skolgpsen.... kanske kan jag hitta nå´n i Värnamo.... och så ska jag träffa Inga och kanske gå hennes cachemysterierunda .... eller detektivrunda.....

Tar med datorn, få se om det blir något skrivet och bildvisat under de tre dygn jag ska tillbringa "ensam" innan C-E kommer och hämtar mig och Ms föräldrar kommer och tar över mina sysslor vid lördaglunchtid.

Skönt att det då är tomtetomt i huset när trettondedagen är förbi och julhelgen därmed är slut för denna gång.

Skolstart, skönt!

Äntligen är vi i gång på riktigt! Idag kom elev efter elev in i klassrummet, långt före skolstart, för att kolla läget och få klarhet om vem man skulle sitta tillsammans med. Glad, positiva oh förväntansfulla var alla. Visst var det någon som sa att den hellre stannat hemma och haft sommarlov ett tag till, men de allra flesta var rätt så motiverade för att starta upp igen. ( Enligt vissa trådar på Facebook, kan man dra slutsatsen att detta även gäller föräldrar)

Kände mig riktigt väl till mods efter förrättat dagsvärv, allt hade gått över förväntan bra. På förmiddagen var det ju mycket som skulle klaras av; det var sommarprat och skoltankar, föräldrapapper, trivselregler och adresskoll......

På eftermiddagen hade vi "riktiga" lektioner. För mig som ska ha 13x 40 min matte i år, så blev det matte i trean. Tog fram en av mina virkade bollar och så använde vi den som hjälp att räkna till hundra med tvåskutt, femskutt och tioskutt. På tid .... Man fick göra en gissning på hur lång tid det skulle ta att komma till hundra innan kastandet började. De flesta hade god tidsuppfattning, vilket imponerade på mig. Vi gjorde också några andra övningar med addition och subtraktion upp till tjugo - nu utan boll.
- Nu har vi ju lekt hela tiden, konstaterade barnen.
Jag höll inte med riktigt. Vi hade ju faktiskt tränat riktigt hårt under sextio långa minuter.
Gjorde samma bollövningar med två och femhopp med sexorna senare. Tvåhopp var faktiskt treorna nästan lika bra som sexorna på. Femhopp, det var automtiserat hos sexorna. Vi testade fyrahopp också.... och det kan sexor behöva träna mer på. Jag tror på att det utvecklande att använda kroppen under det att hjärnan är inställd på matte.

Gårdagens kväll tillbringades i Jönköping, tillammans med några tusen andra springade, lufsande, gående personer. Helknäppt att åka till 13- 14 mil för att promenera fem km, men ändå ganska kul. Det är trots allt ett sätt att skapa gemenskap oss kollegor emellan, speciellt när den dåliga kommunbudgeten inte tillåter något "extra" på uppstartsdagarna.

Nu fick det bli lagpicknick efter promenad eller löpning.

Femtio minuter tog det att ta sig runt, och det kändes som om vi höll lagom rask promenadtakt, för att man skulle känna sig nöjd med sig själv efteråt. Några sprang och jag blev så sugen på att försöka på att jogga lite igen. Vore ett lagom mål att kunna ta sig fem km joggandes nästa sommar. Det var väl tio år sedan och lika många kilo sedan jag fixade det sist. Men det var många "gamlingar" som joggade, så det är inte alls för sent med omstart.

Här är våra två glada joggare, varav en också är bloggare. :))

För att återgå till inledningen, så kändes det superbra med omstart med mindre barn igen. Om allt är bra och man själv får vara frisk, så har jag fyra nya härliga år med en brokig samling härliga ungar att se fram emot! Snacka om roligt jobb!

Glad stadpromenadrad

- Detta är ju riktigt dumt, sa jag för mig själv dagarna före. Man säger" ja"," javisst" till så mycket, utan att tänka riktigt på innebörden.

Precis före sommarlovet, så pratade vi som jobbar på Grimsåsskolan om att delta i Blodomloppet, 5 km promenad i Jönköping. En kollega hade under sommaren anmält alla som sagt sig vara intresserade , så när terminen började, så var det bara att acceptera. Jag hade anmält mig att åka till Jönköping för att promenera fem kilometer - en sträcka som jag promenerar flera gånger i veckan här hemmavid... Förr i tiden, och nu talar vi åter igen om ett annat sekel, så åkte jag både till Borås och till Göteborg för att vara med i olika Tjejlopp. Men inte för att promenera, utan för att springa så stor del av sträckan som möjligt. Man tränade flera månader före, och loppet var målet för träningen.

För att promenera fem km, så behöver man knappast träna.....

Tio damer, två bilar, tid, pengar och onödig miljöpåverkan. ( Jag har nog blivit lite för nördig vad det gäller miljötänk...)

Fullt med folk på Ryhovs idrottsplats, belägen mellan A6 och sjukhuset. Glad stämning, liv och rörelse. Ett antal energiska personer värmde upp och sprang ut på tiokilometersbanan, fem kilometerslöpare och promenerare startade en kvart senare. Det var trångt, men med lite jäklar anamma, "jag ska åtminstone promenera snabbt" så kunde man ta sig framåt i den långa raden av promenater (vad heter det egentligen?) under det att man passerade A6, över motorvägen, genom bostadsområden, genom en vacker park och så småningom tillbaka till idrottsplatsen. Vi hade trevligt under tiden vi gick, pratade om sån´t man inte hinner i skolan... ja, det var faktiskt kul. Efter promenaden så hämtade vi en picknickkasse med rikligt innehåll. ICA presenterade nya varor, whiskyädelost på tub, hummus, hällakullor (bröd) en ny salami m.m. m.m. Sällan har mat smakat så gott.

Idag hade alla "fröknarna" på sig likadana lilafärgade T-shirts. Alla barn blev också engagerade i vårt kvällsäventyr - och det blev läge att prata lite om att ge blod.....

Det var kul - ibland måste det få kosta både tid, pengar och försumbar miljöpåverkan - det är viktigt att göra något roligt tillsammans med sina arbetskamrater. En gammal kollega sa en gång: - Att man trivs med arbetskamraterna är nästan viktigare än att man trivs med den man är gift med. De är ju dem man tillbringar den största delen av tiden tillsammans med.

Det ligger något i det hon sa....

Gårdagskvällen bjöd på ett underbart väder. Detsamma har gällt idag.

Solen stod ganska lågt över altanen framåt seneftermiddagen.

Vi har burit ner två pallar pellets till pannrummet .....

Det går mot höst -- och det är ju så det är.....Fast nog är sommartiden den allra, allra bästa...