Halloween

 

- Vad firar vi för speciell dag till helgen, den 25 oktober, frågade jag 4-5orna under senaste musiklektionen, förra torsdagen. 

- Halloween, svarade eleverna enhälligt. 

Det var ju inte det svar jag tänkt mig, jag ville ju ha svaret FN-dagen, och barnens storvulna drömmar om fred på jorden.... vilket naturligtvis skulle mynna ut i att vi sjöng några fredssånger. 

Nu hann vi bara " I natt jag drömde", för eleverna vill prata mer om Halloween. De tittade storögt, och väldigt tvivlande på mig, då jag sa att jag inte firar Halloween.

- Har du inte ens en pumpa, frågade någon. - Neej, inte ens en pumpa finns på vår veranda... eller i vårt hus.

 Nä, Halloween är inte min grej. Överhuvudtaget så är jag ingen högtidsmänniska. Men lite pynt och lite extra mat, det blir det ju ändå både till jul och påsk. Min favorit-"högtid", det är absolut första advent. Det blir så mysigt och ombonat i huset då man tänder elljustakar och stjärnor och  då man tar fram röda dukar och sätter upp röda gardiner i köket....

Halloween träffade jag på först på nittiotalet. Vi åkte ofta till London på höstlovet, och det var där jag först såg de utspökade ungdomarna och de spökdekorerade pubarna. Något år senare kom det till Sverige. Men inte till vårt hus... 

Det är naturligtvis upp till var och en om man vill anamma den irländska skördefesten eller ej. En del gillar att fira och så ska man få göra det. Även om det blir lite dåligt med fester detta år.

Men en sak irriterar mig storligen, och det är när man i skolor och förskolor ska ha halloweenfest och skickar ut information om att barnen gärna får komma utklädda. Fast det är frivilligt, förstås.

Det är inte ett dugg frivilligt! Tänk det barn som inte klär ut sig, då alla andra gör det. Fy tusan, vad det känns i den lilla kroppen. Utanförskap så det smäller om det.

Alltså betyder "klä ut sig om man vill" att föräldrar måste fixa eller köpa spökdräkt, vad man än tycker om det.

Riktigt tokigt.... med tanke på att vi exempelvis har luciatåg i skolan, och då har vi utrustning, för alla som vill vara med. Ja, inte för alla tomtar, men där "kräver" vi bara en luva... och det har de 

flesta hemma....

Så nej tack till Halloween!

Detta år sammanfaller ju Halloween med Alla helgons dag. 

Jag är lite dålig på att uppmärksamma minneshelgen också, men detta år skärpte jag till mig.

Fixade lite gravutsmyckningsgrejer och åkte till barndomshemmet, till barndomskyrkan i Rångedala.

Tittade till såväl mor och fars grav, som mormors och morfars och farmors och farfars. 

Alla tre gravarna ligger bara några steg i från varann på den stora kyrkogården. 

Farmors och farfars grav skulle behövas göras något åt. Buxbomen har vuxit sig för stor och skymmer de osynliga bokstäverna, dom som verkligen behöver målas i.  Mormor och morfar hade bara en dotter, så den graven är betydligt bättre skött, framförallt av min bror än farmors och farfars grav där sju barnbarn och en svärdotter borde ta större ansvar.  

Jaja, jag får måla i  bokstäverna till våren. Gjorde det på mormors och morfars grav för några år sedan, men det behövs också bättras på.

Åkte till barndomshemmet och fick en fin promenad med eftermiddagslediga svägerskan. 

Gick en ganska utmanande runda, såg på aktivitetsklockan, att vi gått 100 höjdmeter uppåt under den dryga halvmilslånga promenaden.

I värsta branten var det gott att pausa och ta några bilder på får och lamm.

Ett enda annorlunda får i den lilla flocken. Ser ut att trivas bra där. Får är inte så fårskalliga som  många av oss  människor och utesluter den som är annorlunda.....

Det har varit en fin lovvecka. Rätt häftigt, att jag som är endagsjobbare, fortfarande känner lovkänslan.

Nästa vecka lär bli jobbvecka till stor del. En kollega har åkt på covid, så jag får vikariera. Och så måste vi göra klart sista talet inför sista tv-inspelningen på torsdag. 

Mörkret faller över Halloweeneftermiddagen. Skönt att det är "Bus och Godis"-förbud i år.... Faaast...nä... hit brukar inga tiggare ändå hitta... och tur är det för dom... barn brukar inte gilla mörk choklad, och det är det godiset som vi skulle kunna bjuda på.

Veckan

Halloeweentider. Spöktider. Förgänglighetstider .
Allahelgonatider, minnestider, tacksamhetstider.
Jag föredrar det senare.
Tycker extremt illa om halloween-traditionen.
Har inget med Sverige att göra.
En gammal irländsk högtid, som till viss mån likar allahelgona, men med ett stort mått av övernaturlighetstro.
Så blev det amerikaniserat, och kom över Storbritannien, i amerikanskt skick till oss.
Jag ogillar verkligen spökklädda, skelettprydda, blodig-gjorda barn.
Nej, nej, nej- finns inget positivt med amerikanska halloween-traditioner, enligt mig.
Man tycker olika. Det får man göra, förstås.

Är dålig på minneshögtiden också. Har inte besökt någon kyrkogård under helgen.
Kan bero på att det är sex mil till den kyrkogård, där mina förfäders  kvarlevor finns.
Känner tyvärr ingen samhörighet med den kyrkogård där min urna ska grävas ner.
Kände mest trötthet denna lördagskväll.

Men det är bättre idag.
Tog en långpromenad efter det att planeringen av nästa område i no ( el och magetism) var gjord.
Mår bra av att jobba med skola. Mår bra av att gå ut och gå.
Ger positiv energi.
Funderade igenom veckan som gick.
Tog bilder som jag själv gillar...
Förgänglighetsbilder kan också vara vackra....

Tantträffen gick av stapeln, kvällen efter förra blogginlägget.
Trevligt? Jodå! Javisst!
För många runt ett bord bara. Tolv tanter... en del fortfarande tjejer.
Blev inte möjlighet att prata med alla.  Man borde ha ett roterande system vid sådana sammankomster...
Sen finns det en som inte pratar med mig.... Gör mig så ledsen.... fast jag inte borde bry mig.

Två fina dagar i Malmö, lördag- söndag, med de båda "stora" barnbarnen.
Även vädret var helt otroligt fint, där nere i södra Sverige. Soligt, varmt och gott.....
Tid för både utevistelse, bus inomhus och bokläsning med morfar...

Måndag var det studiedag. En enda dag behövde jag jobba under veckan. Inte allt för betungande att lyssna på föreläsning och att gruppdiskutera med kollegorna.
Höll inte med föreläsaren i allt. Naturligtvis vinklas det utifrån vad man vill ha fram.
I detta fall att våra skolbarn har så mycket olikheter och måste bemötas på så många olika sätt.
Ja, barn med olika funktionshinder behöver man ta speciell hänsyn till förstås, man måste skapa relationer med olika barn på olika sätt, men man måste också kunna ställa krav.
Jag känner mig som expert, jag har faktiskt 44 år i yrket.
Nu är föreläsaren i nästan samma ålder, också expert, men har jobbat med de barn som har diagnoser, som specialpedagog och på BUP.
Så vi ser på eleverna från två olika håll.....

Tisdag- mormorsdag i vanlig ordning.
Mormorstisdagarna går in i varann, det är ofta tisdag.
Barnpasserska och hushållerska, så att "frun i huset" kan ägna sig åt sina hästar .... och även umgås en del med sina föräldrar.
Ja, det är en rolig dag... men man blir trött av den.

Onsdag: Begravning.
Vaktmästaren på min gamla skola, en god vän till oss alla som jobbade på skolan på den tiden, hade hastigt lämnat jordelivet.
Det var många som ville visa en sista uppskattning för honom, Kyrkan i Dalstorp var i det närmaste fullsatt.
En vacker begravning, och ett berörande avsked.
Det kändes som om en stor del av mitt liv passerade revy där i kyrkan. Så många bekanta ansikten, åldrade men ändå lätt igenkända.  Bekantskaper från tjugofem års lärarliv och från den nästan decennielånga perioden i Dalstorpsrevyn....

Torsdagens promenad ( ja, det har blivit en ordentlig promenad alla dagar- aktivitetsklockan är nöjd) gick till Kroken. Pratade en stund med Anders och var inne hos Karla en liten stund.

På eftermiddagen kom Johanna, Konrad och grannen deras i Ulås, Maria.
Konrad stannade hos morfar, medan vi andra begav oss till Göteborg.
Hade lite ångest för att köra ända till Operan. Tidigare har det varit lätt att hitta till Lilla Bommen, men med förra årets besvärliga resa i gott minne, så kändes det lite oroligt.  Förra året missade jag den nya avfarten och hamnade i tunneln under stan.  Vände när vi kom ut ur tunneln, någonstans i trakten av Masthugget och hittade sedan rätt väg.
Vägen ut var desto mer besvärlig, det var många kringelikrokar och många rondeller innan vi kom ut på riksväg 40 igen.

Hade kollat kartan ordentligt inför torsdagens resa, hade koll på vilken rondell jag skulle svänga av i.
Men icke, det var avstängt en bra bit innan den rondellen, så vi hamnade fel den här gången också.
Tack vare Marias gps-ledning, kunde vi ta oss till Operan på öppna vägar.
Puh! Jobbigt!

Musikalen "Oliver" var jättebra. Så många duktiga barn -ungdomar i många av rollerna.
Skönt med en historia som fick ett lyckligt slut.... till skillnad mot förra årets föreställning " Ringaren i Notre Dame".

Att köra från Operan till riksväg 40, det var betydligt enklare denna gång.  Nästan raka - gamla vanliga vägen....

Roligt att komma ut och se på god underhållning....borde man göra oftare.... fast ... på lördag är det ju dags igen.... "Spelman på taket" på Spira i Jönköping.

Konrad stannade hos morfar och mormor under fredagen.
Det blev besök på den helt otroligt fina lekplatsen i Limmared. Jistanes, vilket bygge! Där finns saker att göra för alla från tvåårsåldern ända upp i tonåren.
Fika på Glasets Hus, besök i Pers maskinhall... ja, det är roligt att ha barnbarnsbesök.

Ulåsdag, med återförande av "stora" pojken hem till mamma och lillebror, stod på lördagens agenda. Pappan jobbade, så barnpassning togs tacksamt emot av mamman.

Blev extremt trött. Det hade varit en jobbig vecka för en tant som inte är ung längre.

12 timmars sömn i det närmaste. Länge sedan sist. Men behövdes tydligen.
Skolarbete och långpromenad med kameran i fickan. Det är energigivande.

Tror att det kan vara sju veckor kvar till jul. Lite naggade i kanten av olika före-jul-aktiviteter.
Beredd att ta mig an de sista veckorna före sista jullovet, det känner jag mig. Trots tröttheten igår. så känner jag mig rätt så utvilad och jobbtaggad.