Sinnesstörande snöstigar

Underställ och broddkängor är bra utrustning för vinterpromenad.
Längtar dock efter den tid då det räcker att ta på T-shirt/linne, shorts och gympaskor, för att bege sig ut.
Byvägen var nyplogad, men min tanke var att gå en runda som innefattar skogsvägar och obanad terräng.

 Tänkte kolla om det virke som Sven blåste ner, hade blivit utkört.
Det hade det. Många lass måste det ha blivit för att hämta virke och massaved och  få iväg allt till rätt ställe.
Har inte en aning om vart allt tar vägen, lite synd egentligen. Skulle vara kul att veta.
Jag gissar att massaveden går till Hyltebruk, men det  en ren gissning.

Upptäckte att jag hade fått in Casions inställning, på en för mig alldeles ny möjlighet, då jag tagit denna enslighetsbild, vid Hultaskogsvägens högsta punkt.

 "Art shot"  hette inställningen, och när jag laddade över  bilderna till datorn, så hade kameran två olika bilder av samma objekt ( Det var alltså samma inställning på den första bilden.)

Ändrade efter denna bild,  inställningen till normalbild.... och det var lite synd, för just denna bild tycker jag blev kanonfin. Önskar att jag kunde måla så fint!

Gick vägen över det nyhuggna och bestämde mig för att försöka hitta den gamla ridvägen till Kroken.
Den väg som jag så ofta vandrade med döttrarna, när de red Karlas hästar, från tonåren och så länge de bodde kvar i Stockremma.
Det är inte lätt att hitta gamla stigar och vägar när det är snö. Det var lagom mycket snö att pulsa i, det blev lite småjobbigt och svettigt för den gamla tanten.
Hittade flera stigar och vägar och trodde mig vara rätt flera gånger, men insåg att jag kommit för långt åt sydväst och fick byta riktning. Kände mig alldeles vilsen i skogen en stund.
Nu är det inte så dramatiskt att gå lite galet i en skog där man vet ungefär var man hamnar, åt vilket håll man än går.... och så har man ju sina egna spår att gå tillbaka i.....Sträckan - om man går rätt - mellan Hultaskog och Karla-Krok kan dessutom inte vara mer än högst 300 meter...

Kom så småningom ut där jag tänkt mig, vid "Lyckan". Det var här såväl nostalgi som ålderångest slog till och kramade själen hårt.
Gick över det snötäckta fältet, ända fram till staketet och befann mig på den plats, där Johannas första häst och dess mamma ( även Tindra-hästens mamma) ligger begravda.
Tänkte på den den tid, ett drygt decennium bakåt, då J fick en häst av den farfar, som på julaftonen 2002, inte längre fanns i livet. Farmor hade kommit en bit i in sin demens, när hennes makes dåliga hjärta slutade att slå, två dagar före jul. Farmor Ingrid pratade något om att Holger köpte en häst av Karla till sin äldsta sondotter... vi visste inte om hon pratade sanning eller om hon fantiserade. Hästköpet var på riktigt.

Hästen Enja var dryga året, ( tror jag), och skulle inte kunna ridas in ännu på ett tag. J kom hem från Lund med jämna mellanrum och pysslade om sin häst. Hon upptäckte snart det var något fel på hästens underben, hon kotade över.
Vid midsommartid, ett halvår efter det att J fått sin fina julgåva, så avlivades Enja. Veterinären hade ställt diagnos bockhov och förordade att hästen skulle tas bort.
Som tur var så hade ett annat litet fint föl fötts i slutet av april. Det fick bli Johanna häst och är så än i dag.
Allt ordnade sig, men ett besök i lyckan, gjorde att allt det gamla blev påmint.

Platsen gav upphov till ännu mer nostalgi.
Hjärnans minnen förde mig tillbaka till en tid då många i vår by var unga, då det fanns många barn i olika åldrar, då vi gjorde saker tillsammans.
På "lyckan" träffades vi och fick rida på Karlas hästar. För att jag skulle komma upp på någon hästs höga rygg, så behövde jag hjälp av Karlas man Bengt. De var en läskig men härlig känsla att sitta däruppe på hästryggen och bli ledd några varv runt fältet. Det svåraste, det vara att komma av den höga hästen... detta trots att jag fortfarande bara var i fyrtiofemårsåldern....
Ja, det var häftiga event, då Bengt, Karla, Johanna och Karin  ( och jag tror även gårdens son, numera musikalstjärnan/revystjärnan Mikael var med )  ledde alla ( yngre än 50 år ?) byns ridokunniga invånare runt på gårdens hästar.

Tyvärr lämnade Bengt det jordiska alldeles för tidigt, bara dryga 50 år gammal. Jag tror att femton år har gått sedan den goda människan gick bort, efter bara någon månads sjukdom.

 Minnen av många glada hästar och ett antal "stallskötslar" blev mer och mer tydliga, då jag passerade de tomma hagarna.
Det finns inga egna hästar kvar på den fina gården längre, men på sommaren brukar det komma en del sommargästade halvblod.  Jag ser fram emot den tiden....

Det blev en nostagitripp och en härlig promenad.
Åldersångestens angrepp slapp jag inte idag heller. Vid sextio fyllda känner jag med alltför täta mellanrum.... "Så här gammal vill inte jag vara."
Samtidigt så måste jag ju vara glad att jag fått bli så gammal och att jag är vid tämligen god hälsa dessutom. Men det är lite svårt att inse att man inte fixar saker som man gjorde bara för några år sedan.... jämfotahopp upp på en stepbräda, det är numera tämligen besvärligt... liksom att ta sig nedför branter och över stenmurar.
I samma tänk kommer sanningen: "Yngre än du är i denna sekund, det blir du aldrig mer... men förhoppningsvis äldre". Den sanningen smärtar.... Nu finns det en rättvisa i det hela.... detta är en sanning som gäller alla, rik som fattig, kändis som okändis, god som mindre god....

De gamla träden vid byvägen har sett mycket... men kan inget berätta. 

Jag tror nog att de som jag, längtar till en varmare årstid ... detta trots att tiden går och ålderdomen ( om man inte huggs ner innan) lurar runt hörnet.

Att få sitt sinne stört av nostalgiska minnen,d et är sådant som gör ont-gott i den ännu "vill-vara -ung" -själen.

Snöskottning

På fredagar brukar jag vara den som sist är kvar på skolan, ja, iallafall i den byggnad som jag och min klass huserar i.
Tycker att det är så skönt att sitta kvar i skolan en stund, när det är alldeles fredagstyst.

Summera veckan lite, och förbereda nästa.

Gamla nationella prov ligger på katedern inför måndagen. Tänkte "öva" inför det som ska ske i veckan, fyra prov i svenska, och få eleverna att förstå att de kan använda sina nyinlärda/nyaccepterade kunskaper/förmågor vad det gäller lässtrategier, även när de läser provtexterna på tisdag och torsdag.

Usch, vad jag inte gillar alla prov som eleverna har på våren i sexan. Enligt förra läroplanen  var proven förlagda till våren i femman,  och fanns bara i svenska, engelska och matte. Det var bra, jag gillade de proven, för de hjälpte mig att lägga upp arbetet i klassen under sexan, hjälpte mig att se vad eleverna kunde och vad de behövde träna mer på.
De här proven kommer lite för sent, och så ska de ligga till grund för betygsättning.... betyget på våren i sexan ska inte skilja sig för mycket ( + - ett betygssteg) från resultatet på de nationella proven... om det inte finns starka belägg för större skillnad. Stressande för oss alla, speciellt för eleverna. 21 olika prov i fem olika ämnen hade eleverna förra året. Sannolikt rör det sig om lika många detta år.
Och jag undrar bara ... till vilken nytta?

Det är just nu mycket diskussion kring "problemen" i svensk skola och vad dessa kan bero på.
Två olika orsaker har jag skrivit något om i Facebooksgrupperna i veckan:

•  Prov betyg och "alla ska bedömas utifrån samma mall" styr, i stället för att lustfylldhet, intresse, förutsättningar, förmågor och kreativitet får vara ledstjärnor är problemet.  skrev jag i gruppen Förändra Skolsverige.Det blev gillat! Naturligtvis är det många som tänker som jag. På elevens val, har under några perioder eleverna inte haft så mycket till val, utan vi lärare har valt för dem. Vi har delat in i tjej-killgrupper. Killarna jobbar med foto och "fotofilmer" medan tjejerna har idrott, och tvärtom. Idag hade jag några lysande pojkögon, äntligen fick de jobba med något som de tycker är roligt, har mycket förförståelse för och som blir riktigt bra. Så roligt det är när man får jobba kreativt utifrån sin egen förmåga. Så vill jag alltid jobba, och i min skolvärld finns det varken plats för kontollerade prov eller betyg, bara för omdömen som för varje elev framåt, utifrån den nivå som han eller hon ( vägrar använda tramsordet hen) befinner sig.
• Man hinner inte göra en sak klar, bara nosa på den, förrän det är dags för något annat. Detta gäller framförallt för oss lärare. Höstterminen började med en föreläsning om språkutveckling. Inte efter modell "En läsande klass", men ändå. Det hände inget mer med detta, men nu, då  superbra FB-gruppen "En läsande klass" fått så stort genomslag, då är många intresserade av att diskutera och förbättra detta arbetssätt. Men då ska vi ha mattesatsning i stället. Vilket ingen tycks vara i behov av, medan många av oss lärare verkligen känner behovet av att jobba med elevers läsning. Tror att det är satsningen på förstelärare i matte, som gjort att alla nu ska ha matte. Förstelärare är sannolikt ganska skadligt för skolan det också, många av oss tycker att det är extrem orättvist att några få personer ska uppbära 5000 kr mer i lön per månad samt ha en ledig dag i veckan för att arbeta med matteprojekt ... som vi alla ska jobba med sedan. 
• 
  
  

Peter Gissy gästade oss igår igen. Första gången, den 9 januari, gjorde han ett superbra framträdande och gav eleverna en skrivuppgift. Oj, vad mycket skrivet det blev, och så bra det blev.... Vi processade en hel del i min klass.... gjorde ändringar flera gånger, både formmässigt och innehållsmässigt.

Alla berättelser, skrivna av elever från åk 3-6, skickades till Peter Gissy. Han skulle läsa dem alla och komma tillbaka och kommentera, vilket han gjorde igår.

Visst är det en trevlig man, Peter Gissy, men vi var inte nöjda med gårdagens besök. Tre upplästa texter  utan några utvecklande kommentarer och sedan flera, lite småtramsiga lekar. Nä, han hade inte behövt åka från Göteborg för att avlägga reprisvisit. Den första var bra, däremot. Eleverna tyckte förstås att det var lite kul igår också..... så, ja, då kanske det ändå var befogat.

• 

"Snöskottning" löd rubriken. Har ju inte fått till något om det. Men skottat har jag. Det var närmare femton cm fluffsnö att skotta bort från garageinfart och husingång. Tycker mer om att skotta snö än vad jag tycker om vintern. Snöskottning är inte alls tråkigt... det enda tråkiga vardagsbestyr jag vet, det är matlagning. Tur att C-E gillar att stå vid spisen... och att sota pannan, så kan jag göra det mesta av det andra som ska göras här hemmavid.

I övrigt så anser jag att alla västeuropeiska - ja, alla demokratiska länder - ska bojkotta OS i Sotji. Blev så förbenad då jag såg det granskande tv-programmet om hur de som byggt upp den sjukt stora OS-anläggningen blir behandlade ... och hur de riktigt äckligt rika Putin-kompisarna skor sig på spektaklet. Lägg ner OS, det är överspelat i den sjuka girighetsvärld som vi lever i. VM i varje idrott, det duger gott!

Var är vår vår?

 Tror att vi alla längtar efter vår.
Men det hjälper inte hur vi längtar efter den, Våren tycks vara bortblåst... eller snarare gömd i snö.
Trodde knappast ögonen,  när det först damp ner en dm snö i går eftermiddag och när det sedan hade  kommit nästan lika mycket, när det vart morgon igen.
Bara att ge sig ut att skotta, jag som faktiskt tänkt på att ställa in den stora  skottskoveln för sommarförvaring.
Det får nog dröja ett tag till.
Mer snö ska komma, spås det.
Usch!
Finns en grej som är ok.
Den sena våren den drabbar oss alla, rik som fattig, ung som gammal.... man kan inte köpa sig loss från eländet... ( Ja, resa bort kan man ju, men det gills inte riktigt!)

Den stora provveckan för eleverna mina, går mot sit slut.
Bara två prov kvar i morrn.
Ja, inte så bara, det är väl trettiotalet matteuppgifter som sexorna ska lösa.
Man blir rätt trött efter att ha haft matte hela förmiddagen.
Nästa vecka så ska sexorna få en mattefri vecka.
De ska få jobba med Webbstjärnan  i stället.

Blev glad då jag rättade gårdagens prov.
Mina duktiga elever hade fixat provet alldeles utmärkt.
Även eleven som skrev Björklundsbrevet.
Glömde kolla om det kommit något svar idag, tror att det kommer. Skickade själv tankar till Björklund för några år sedan, och fick ett vänligt brev från en av hans mannar.
Man höll dock inte med mig i mina tankar.
Undrar hur man bemöter ett barns ångest-tankar....?
"Du skulle få samma ångest i åttan, om man började med betyg då. Det är lika bra att du får den nu"
Så tror jag att man tycker.....

Eleven skickade sitt mail även till BTs insändarsida.
Det var publicerat igår.
Pratade med den ansvarige för insändarsidan idag.
Han tackade så mycket för att eleven vågat formulera sig.
Flera andra barn och föräldrar hade hört av sig och talat om att de upplevde detsamma, vad det gällde skräck och oro inför nationella prov och betyg.
Det var av stor vikt att debatten kommer igång.

Redaktören för insändarsidan undrade om jag kunde skriva en kommentar till elevens insändare, utifrån lärarperspektiv. Utan att för den skull visa på något samröre med eleven.
Jag skrev ner mina tankar i går kväll.
Det blev lite för långt, och måste nu publiceras som debattartikel med namn under.
Känns lite pirrigt, men naturligtvis måste jag stå upp för mina åsikter. Med underskrift.
Vad jag förstår, så lever vi i ett land där alla har rät att uttrycka sina tyckanden,
Fast jag har varit tveksam om detta stämmer med bverkligheten, då jag läst ( och själv upplevt) att överordnade anser att man inte får tycka vad som helst.
Men i sak måste jag få tycka.
Fast jag är allt lite orolig... tänk om jag får smisk på fingrarna av någon i ledande befattning?

Hade studiedag i tisdags.
Kenth Hedevåg föreläste om elever som inte riktigt orkar med skolan.
Information från alla håll påverkar och tröttar.
Information behöver ransoneras, precis som man behöver äta måttligt med mat som är för kaloririk.
Barn behöver vara ute och röra på sig, och leka på riktigt.
Det är ett sätt för dem att ackumulera skärmtid, för det är klart att man ska kunna ha sådan också.

Han talade också om den press som eleverna utsätts för, genom alla prov och betyg.
Barnen kommer på utvecklingssamtal, får höra att man "blivit bättre", att "det går bra nu"....
De allra flesta barn gör så gott som de kan.
Ibland räcker detta inte, trots att man verkligen jobbar bra.
Betygen visar ändå inte godkänt.
De finns barn som inte klarar denna press, som helt enkelt vägrar gå till skolan.

Önskar så att någon av de pedagogerna med hög status, "pedagogkändisar", kunde ta upp problemet.
Men därifrån är det tyst.
De har väl blivit populära för att gå Björklunds och hans vänners ärenden, och att genom inte på något sätt protestera.

Om det fanns ett ställe där man kunde lägga in en protest mot vinter och snö, så skulle nog många av oss göra detta.
Men så funkar det inte....
Vi får fortsätta att undra var vår vår är....
Förhoppningsvis hittar den till oss så småningom!

Gnällig gumma

Fy vad jag blir trött på mig själv ibland. Just nu har jag hamnat i en gnällperiod, värre än på länge. Tror att den beror på snön och kylan mest. Jag tycker ju inte att detta väder är för människor, utan för isbjörnar.

Såg en film, hyrd på Love Film, i helgen. Det var en ganska dålig handling ( se, nu gnäller jag igen) som utspelade sig på Antarktis. 50-60 graders kyla. Även om detta nu bara var film, så finns det ju ett antal verkliga forskningsstationer på den otillgängliga kontinenten. Funderade på hur de får värme och mat därute i ödsligheten.... ja, mattransporter är väl inga större problem, energiförsörjningen däremot förstår jag inte. Har man kärnkraft???? Det måste ju gå åt massor av bränsle i af, så mycket pellets som pannan äter i tio gradig kyla.
Och vem utsätter sig frivilligt för denna kyla.... det måste väl finnas mer behgliga ställen att idka forkning på?

Var på julmarknad igår, på Torpa. Har varit där ett antal gånger tidigare och tyckt att det funnits mycket att köpa. I år var det bara hälften så många försäljare mot vad det brukar vara. Kändes lite ödsligt och alldeles för lite vad det gäller utbudet. Så det blev inte mycket handlat. Får handla så mycket mer i Apladalen nästa söndag.



Jultallrik åt vi på Torpa café. Eller rättare sagt jultallrikar. Först en med kalla rätter och sen en med varma. Alldeles delikata. ( Typiskt mej, mat går alltid hem, det klagar jag sällan på)

Till efterrätt serverades en gräddig ris a la malta. Gott! Påminde mig om den gång som jag på ett privat julbord skulle få smaka ÄKTA ris a la malta. Med saftsås. Alla hade berättat om hur GOTT det var .... och i vanlig ordning så la jag upp en ordentlig portion av den inbjudande efterrätten. Den var vidrig... för äkta ris a la malta görs tydligen på ris som är kokt i vatten och som blandas med osötad grädde. Så där satt jag och ångrade min glupskhet .... fick ta skeden i vacker hand och äta upp.... Sedan dess avsmakar jag alltid ris a la malta innan jag öser på ordentligt.

På Hofsnäs gammelgård, där var det sig likt. Massor av olika saker, helt otroligt välgjorda! Tänk, vilken massa superduktiga hantverkare/ hobbypysslare det finns. Blir riktigt avundsam, jag som har tummarna mitt i händerna.
En tanke kom, vem behöver allt detta?Det är ju egentligen vara garnityr. Tog 20 kronor lotter och vann 100 kr att handla för. C-E hade "förälskat sig" i en tomte, så han fick använda vinsten att köpa sitt livs första EGNA tomte. Kan väl vara dags vid 57!

Valde att lyssna på julmusik i stället för zumba-dito på kvällen. Snön yrde, kyrkan var fullsatt och jag förundrade mig ytterligare en gång över att en kör med tjugofemtalet helt OK sjungande damer och herrar, inte kunde lägga in en enda stämma.... allt var unisont!

Så var det måndag och svårt att vakna i mörka morgontimman. Dags för vattenexperiment på eftermiddagen. Ett funkade, ett funkade inte .... jag blir så trött på icke fungerande försök!

Skollokalerna blev iskalla under eftermiddagen, omdömen som tänkts skrivas i skolan fick tas med hem till varma hemmet i stället. Det är inte så kul att skriva omdömen..... det är mycket, mycket roligare att undervisa.

Gnäll, gnäll, gnäll....

På Facebook skrev min vän sedan mer än fyrtio år ...."Efter tjugotvå cellgiftbehandlingar så ska jag nu äta cytostatika i tablettform under två månader. Hoppas att det kan krympa tumörerna i levern. Nu har de blivit mer än femton stycken."

Som ni kanske förstår, så skäms jag över min egotrippade gnällighet. Vad ärlite snö och kyla och minimissräkningar, när man mår bra och har alla förutsättingar att leva det liv som är "normalt" för en som är 57.

Fy femtan!

Min mamma gillade inte svordomar. Det ska hon ha postumt heder av. Min mamma var en dynamisk person, och en sådan person har ibland behov av att kunna uttrycka sig med kraft.

Av den anledningen hittade hon på egna eder - eller kanske var de vanligt förekommande bland förra generationens icke svordomsmissbrukande personer.

"Bövlar!" var ett kraftuttryck som hon använde och ett annat var "Fy femtan".

Jag har känt av ett par "Fy femtan" under de senaste dagarna.

Det första gäller vädret och jag är helt säker på att kattpojkarna i huset tänkte "Fy femtan" när de kände kalluften dra in genom den fågelskådningsinbjudande öppna dörren. Först sprang de i väg bort från den öppna dörren, men efter moget övervägande så bestämde de sig ändå för att gå ut i det vida vita. Jag stängde dörren och kollade bara att ingen lite kattpojke förvillat sig ut på vägen. Efter fem minuter öppnade jag dörren igen och där stod två små katter på verandan, uttryckande ett kattkroppsspråkligt "Fy femtan", gick in och värmde tassarna och gick på lådan. Man blir kissnödig av att vara ute i kylan, det vet jag av erfarenhet.

Ett ännu värre fy femtan - ja, till och med ett fy sjutton, fy attan eller t.o.m. fy tusan - är min reaktion inför Skolinspektionens kritik mot Gånghesterskolans skolavslutning i kyrkan. Prästen hade uppmanat till bön, och tänk, då kom skolinspektionen in och visade pekfingret.

Jag blir arg, upprörd och ( ursäkta uttrycket) förbannad på denna fega fyrkantighet. I läroplanen står det att vi ska föra vidare vår kultur och våra traditioner. Vår kultur bygger på kristen grund och våra traditioner kommer från vikingatid, via kyrkan, och från kyrkliga traditioner.

Jag tänker SD igen, och jag förstår att många människor tror att det är dom som ska hjälpa till att behålla våra traditioner. Bara det att det slår FEL, det är inte invandrarnas traditioner det är fel på, det är våra makthavare som inte vågar tala om att vissa saker gör vi på det svenska sättet- som en skolavslutning i kyrkan med medverkande präst och kristna inslag, därför att Sverige är ett kristet land. De flesta icke kristna tycker detta är helt OK. I min förra klass hade jag flera muslimer och det var absolut inga problem för dem att gå till kyrkan. De var dessutom myckt intresserade av ämnet religion och vi hade många givande diskussioner i klassen om olika tro - eller inte tro alls.

Vem det är som bestämt att vi ska vara icke konfessionella, det undrar jag. Antagligen ett par helsvenska 08-snubbar, utan riktig förankring i vårt kristna Sverige. Så skriver dom någonting, och snart att det blivit allmän riktlinje - därför att folk är så flata att de inte vågar säga emot.

Personligen tycker jag det hela visar på brist på förnuft, så den skolinspektion som lär inspektera oss så småningom, ja, den har jag ingen tillit till. Först måste de få bort fyrkantighet och blir förnuftrelaterade.

Har ofta tänkt på alla dem som finns i ledande ställning. De måste ju följa allt som bestäms ovanifrån. De får inte tycka. Det skulle var intressant att veta vad de egentligen tycker. Men det lär man aldrig få göra.

Glad blir man när man återigen läser på "svarta tavlan".

Undrar vad skolinspektionen tyckt om det. Speciellt som jag fortsätter att jobba efter eget förnuft och med målet att eleverna ska lära sig för livet - i den mån jag kan avgöra vad de kan behöva där. Kreativitet, IT-kunskap och framförallt självkänsla, tror jag är superviktigt.

Första advent står för dörren och eftermiddagen har jag använt till att göra huset adventsfint. Det tog sin lilla tid, men nu är adventsstakar, adventstjärnor, röda dukar och gardiner på plats. Rött och furu passar bra ihop, vi har ett riktigt jul och vinterhus, både in och utvändigt.

Snön fortsätter att falla så smått. En dryg dm finns det på marken. Skönt att man inte bor i Mullsjö. Där har man näst största snödjupet i Sverige, över en halv meter. Det är mycket det, alldeles för mycket.

"Fy femtan" för så mycket snö, ja, det hade min mamma också tyckt.

Bilderna ( plus många andra fina bilder) har nästa veckas bloggansvariga elever tagit.

Skitsnö

Vet att jag är tjatig, men jag avskyr, avskyr, avskyr snö i november. Tänk så underbart att kunna promenera och köra bil på bara senhöstvägar och tänk så mycket problem det genast blir när det fallit några cm snö över dem. Sladdrigt och halt och bara bara besvärligt.

Hade planerat att åka till Ullared i morrn em, tillsammans med dottern. Mötesplats Smålandsstenar. Tittar på olika vädersidor, och upptäcker att man inte är helt överens. SMHI spår snö hela dagen i morrn, yr.no spår inte alls lika mycket snö och uppehåll framemot eftermiddagen. Yr brukar ha mer rätt än SMHI.... hoppas att det stämmer denna gång också. Vi får se hur det ser ut på väderfronten vid tvåtiden i morrn och bestämma hur vi gör då..... Men denna skitsnö... Jag längtar till de milda höstarna och barvintrarna som vi hade under många år kring sekelskiftet.

Har varit på vägarna - med buss idag. Navet var målet för resan. Vi brukar åka dit med våra elever en gång per år, i sen hösttid. Vi hade valt vatten som tema i tre-fyran. Bra lektioner, som alltid på Navet. Bara lite för kort. En och en halv timme lektion, mer än två timmar på vägen.

Nu ska vi bara göra klart vikingatiden, så ska vi köra vattentema i klassen. Det finns ju hur mycket roliga experiment som helst att göra vad det gäller vatten. Ska bli intressant att se hur mina härliga elever fungerar när det ska experimenteras. Skam till sägandes så har vi bara gjort klassexperiment så här långt. Fegt? Bekvämt? Ja, det kan nog ligga lite i det. Men nu ska det bli annat åt.

Spinning om en stund. Bra sätt att röra sig. Igår var det zumba. Det är riktigt kul! Rörelseglädje, koordination, rytmkänsla. Tänkte på det, när jag försökte hänga med i den snabba takten, att en zumbalåt skulle vi göra i klassrummet varje dag. Tror på att det är utvecklande för alla, och lika bra för barn som för gamlingar.

Håller tummarna för att det inte blir så mycket av det skitvita som man hotar med.....Spanien på vintern ... jag har all förståelse för dem som löser skitvitproblemet på det sättet.

Vintervidrigt

Ja, det tycker både jag och katterna. Att det är vintervidrigt ute! Det borde var förbjudet med snö före den första advent, belagt med böter med sö före lucia och föranleda en varning om det snöar före den 23 dec.

Nej, vintermänniska är jag inte-med undantag för klara snödagar - 5 grader, i januari. Då kan det få vara lite vinter, men aldrig annars.

Jaadå, jag har mycket hellre ett gråmulet distäcke, tio grader varmt och duggregn, i flera veckor än att behöva stå ut med detta vita, våta, hala, tunga, kompakta, trafikfarliga,vidriga som har fallit över oss idag. Måtte det gå bort så snart som möjligt!

Freddy vågade sig ut i det vita, men sökte sig in mot det gröna gräset längs väggarna. Där satt han en stund och spanade efter fåglar, innan han raskade över det vita och in i värmen igen.

Fransson gick ut så småningom också, men bara några steg nedanför trappan för att idka sin favoritsysselsättning - fågelskådning.

Men det var inte många minuter de ville vara ute idag .... det blev för kallt om tassarna.... både för små och för stora katter.

Barnen hade kul i snön, det kan inte förnekas.... de lekte hjulet... och det kan man ju bara göra i snö. Snöbollskastning och mulning förekom också förstås, och lite tårar med anledning av detta.

Gjorde klart luciaprogrammet idag ... eller rättare sagt, tjejerna i sexan hjälpte till med det. Själv lade jag till en alldeles ny låt, inköpt för 25 kr på Notpoolen. "Nu är hon här". Jättefin låt - hoppas att barnen också tar den till sej.

Kan någon tala om varför man blir så sugen på pepparkakor så här mörka november. Skulle aldrig få för mig att köpa pepparkakor på sommaren, men så här års kommer suget och det räcker inte med en pepparkaka för att stilla det. Kan det ha något med ljuset att göra - eller är det en omedveten tidig julförberedelse ? Eller bara ett sätt att få i sig lite sött och gott? Tror nog på det sista - för inte kan man neka sig en uppmuntrande pepparkaka i tråkig november....?

Skolsäkerhet

Snöskottandet fortsätter för många även idag, men då gäller det främst att skotta bort snön från platta tak. Hörde att stora grimsåsföretaget hade skickat upp sin personal på taket för att skyffla. Både tjänstemän och fabriksarbetare hade hjälpts åt.

Läste på facebook att även företag i Dalstorp hade skickat upp sin personal på taket med snöskottningsredskap.

På skolans platta tak ligger först ett tjockt lager is och sedan minst en halv meter snö. Sporthallens välvda tak är täckt av ett något tunnare snötäcke. Föräldrar är oroliga att skicka sina barn till skolan. Vid förfrågan om hur man ska förfara, stänga skola eller hall, så sa representant för Samhälls Bygg igår kväll att samtliga tak skulle inspekteras under dagen. Efter det skulle ev. beslut tas.

Jag har befunnit mig i skolan hela dagen, men inte sett en enda människa som tittat på de snötyngda taken. Någon skottning har förstås inte förekommit.

Det kommunala beslutsfattandet - i detta fall Samhälls bygg - gör mej mer och mer frustrerad. Inför EU någon ny, helt omotiverad regel, så ska den följas in absurdum.......t.ex att vi inte får äta medhavd mat i skolans matsal.

Det som möjligen skulle kunna medföra att skolan eventuellt skulle kunna få problem med gällande försäkringar är förbjudet...... t.ex att köra elever i privata bilar.

Men här tycks det varken handla om EU-regler eller försäkringar och då verkar det inte spela någon roll att det faktiskt är riskfyllt att vistas under våra tak. Förnuftet .... jag har många gånger undrat vart det tog vägen.... det tycks i allafall saknas hos många av våra beslutsfattare.

Skottat snö

Det var fem minusgrader i Malmö i morse. Det blåste riktigt kallt. Så våren lämnade Malmö under natten. E 20 mellan Lund och Helsingborg var ganska igenyrd, speciellt på mötande vägbana. Häftigt att se hur lite snö det behövs för att det ska bli ordentlig snöyra, när det blåser i ett öppet landskap.

Vi valde att svänga av till E6an och åka över Värnamo hem. Dels för att träffa nya katten som flyttat in i Hjälshammar, dels för att vi på det sättet slapp laga lunch och dels för att vägverket ansåg att den vägen var i bättre skick än E 20.

Väglaget var helt OK, katten en riktigt fin och mysig bamsekatt och kålpuddingen, gjord på quornfärs, smakade utmärkt.

Även vägen mellan Värnamo och Hestra var bra - det var först när vi kom till Grimsås och svängde in mot Nittorp som väglaget blev riktigt vintrigt. Kändes som om man kommit till fjällen i stället för hem.



Väl hemma uttryckte jag några otacksamma meningar om vår eminente väghållare. Vägen var jättefin, men på garageuppfarten och på gångvägen in till verandan var det 80 cm höga snövallar. Lagom smart att ha lågskor :)).

Det var mer snö än jag befarat, dubbelt så mycket som det kommit i Värnamo. Säkerligen upp mot 40 nya cm på sina ställen, och speciellt på de smalare passagerna. Så här måste ha blåst ordentligt.

C-E tog skyffeln och skovlade bort vallarna och jag tog snösläden. Har lagt upp en jättehög med snö bakom garaget - undrar om den är borta till midsommar.... speciellt som den ligger i nordostläge...

Tur att man har en stark gammal kropp. Det är inte så tråkigt att skotta, bara man har någonstans att lägga snön. Och här hittade jag en bra plats. Skönt att använda kroppen faktiskt, få en muskelgenomkörare som gjorde nytta för annat än bara mina gamla muskler.

Skottade upp hela garageinfarten, och inte bara en väg för bilen, så än så länge finns det gott om plats att lägga fler snöhögar .... för det lär väl komma mer.

Gympan är inställd i kväll - man var väl rädd för takras. Undrar om det gäller elevernas gympa också... ?Många ovanliga beslut som måste tas.

Skönt att vara i Malmö under ovädret ... och få en lite försmak av en eventuell vår. För någongång måste den väl komma????

I morrn är det skoldag igen. Helt OK. Lovet gick fort och var omväxlande. Någon skidåkning blev det inte ... men som det ser ut nu, så kommer det att finnas möjlighet till det länge än.

Uttrycket "gilla läget" tål jag inte, men jag har insett att jag faktiskt får acceptera rådande väderlek. Fast längtar, längtar till våren - det gör jag....

Är glad att jag redan mött den tre gånger i år .... i London, i Sevilla och i Malmö. Jag är lyckligt lottad!