För många, många år sedan så var jag recensent i Borås Tidning. Det var under gymnasietiden, då jag fortfarande hade tanken på att "bli" journalist, som jag anmälde intresse till att recensera filmer som visades i Borås.
Man fick två biobiljetter och efter filmen, så var det raka vägen uppför BT-lokalens slitna trappor. Där väntade en stor bullrig skrivmaskin på att den unga tjejen skulle skriva ner vad hon tyckte om filmen.
Tror att jag recenserade 5-10 filmer. Den sista jag recenserade var Walt Disneys "Långbens Olympiska spel". Jag gillade inte tecknat på denna tiden heller.... och skrev ner filmen. Det blev en klassiker... och jag blev aldrig mer kontaktad för några recensioner
Idag tänkte jag recensera ett lite blandat utbud av begivenheter, som jag bevistad under de senaste dagarna.
Recension 1: Cykelleden mellan Hillerstorp och Värnamo - Hillerstorpaleden.
C-E lastade ur den röda helmanuella cykeln ur sin "skåpbil", då vi kom fram till Hillerstorps hamn.
Det syntes tydligt varåt man skulle cykla... men skulle man verkligen cykla på vanlig gata... inte cykelväg?
Ja, det skulle man.
Skyltarna stod ganska tätt inledningsvis, det var lite kringelikrokar innan man var ute på cykelbanan mot Kävsjö.
Vid Kävsjö kyrka, så var det lite otydligt. Ska man svänga vänster.... det tycks vara ett cykel/vandringsspår där? Jodå, det var så det var.
En av de allra vackraste delarna av vägsträckan, det var den nyanlagda grusvägen som slingrade sig genom Store Mosse nationalpark.
Ganska snart var man framme vid Naturum, och här blev det problem. Hade läst att man skulle köra över väg 151 här, men jag undrade VAR.. för det fanns ingen väganvisning alls här. Fortsatte på vänstersidan av vägen och hamnade vid Naturum-huset.
När jag kom tillbaka ut till länsvägen, så kom där en dam och körde över. Jag tog rygg på henne, för jag tänkte att "Kittlakullsvägen" måste vara den rätta vägen.
Fick på så sätt trevligt sällskap under de tre kilometrarna på grusvägen. Damen kom från Hillerstorp, och skulle denna dag bara cykla tur och retur Store Mosse. Hon informerade om att vägen mot Värnamo skulle bli rätt så backig, så småningom. Och jag som trodde att den nya cykelleden följde 151an hela vägen!
Fram till avtagsvägen till Hädinge, så var det nyanlagd cykelväg... dock ej asfalterad. Den vägen går alldeles utmed länsvägen. Sen bär det av längs fina grus och asfaltsvägar, backe upp och backe ner.... från Hädinge, till vackra Maramö....
.. och vidare mot Värnamo.
Skyltningen var helt ok. Även om skylten var lite skymd vid den enda tveksamhetsvägvalet i Maramö, så fanns den där.
En liten bit på trafikerad väg blev det, längs nedre delen av Gröndalsleden och en bit på väg 151.
Jag ämnade mig ju inte in i centrala staden, utan cyklade på fin cykelbana längs Prostaskogen, genom Vråen....
... innan jag nådde sista vägvisningen... och den vägen är jag ju väl bekant med numera.
Jag hade inte, genom bilåkande och någon promenad, noterat att den sista kilometern fram till målet i Krokens, Ulås, var en uppförslutning. Nu blev jag varse detta.
Tar gärna cykeln mellan Hillerstorp och Ulås igen. Det var en härlig tur på några timmar. Vädret var förstås också alldeles lagom. Önskar dock att skyltning skulle finnas vid Naturum, Store mosse, för där vet man faktiskt inte var man ska ta vägen. En cykelkarta skulle också vara till stor hjälp. Det skulle räcka att det funnes en sådan på nätet, så att man i förväg skulle veta hur leden sträcker sej.
Cykelturen var inte heller alltför krävande, för en tung tant med lite mer än normal grundkondition. En promenad till sjön med sovande barnbarn i vagn, orkades också med.
En rolig dag, med en extra guldkant, då man fick ganska många timmar tillsammans med favoritkillen.
Recension nummer 2
Visfestivalen i Västervik.
Ett trevligt möte med mesta kollegan under de senaste två åren, hann vi med innan viskvällen.
Hur båtfolket lever, fick vi känna på under ett par timmar i gungande hamnbassäng. Likören som bjöds på - ananas och lakrits- Pia... jag kommer inte ihåg vad den hette.... får högsta betyg. Tänk att likör ( eller var det likör?) kan vara gott, och inte bara sött och jålmigt. ( Båten syns f.ö. i bakgrunden) Tack för titten, Pia och Björn!
Nu blir det recension:
" Insläpp klockan 18. Kom i tid!" Så stod det på biljetten,
Vi kom klockan tio i sex. Absolut i tid. Framför oss fanns en kö på flera hundra meter! Fyr-femdubbel! Vi har varit på Västerviksfestivalen en gång tidigare, Det var trettio år sedan. Vi var alltså i princip rockies... hade ingen aning om vad att komma i tid innebar. Klockan 16 ?
Så småningom kom vi in ... men naturligtvis var de "bra " platserna i plaststol på läktare upptagna. Det blev sned träbänk utan ryggstöd för oss. Ingenting för en tant med dålig rygg. Skäms på er som inte kan ha ryggstöd till alla!
Nu löste det sig genom att vi tog en plats lägst ut i raden... så att jag /vi kunde stå upp den mesta tiden. Så det funkade.
Artisterna? Mykovski ... hette hon så konferenciern? Helt ok... utom "Sagan om ringen låten" Hu så tråkig!
Julia Frey: Positiv överraskning. Härlig bärande röst... tänkvärda texter... bra kompgrupp... bra mellansnack.
Finn Zetterholm: En av anledningarna till att vi valde fredagen. Oj, vad han är bra.... hans texter blir bara bättre med åren. Bra gitarristkompis med sig! Toppenbetyg!
https://www.youtube.com/watch?v=EnGeiIC9M5E
De allra flesta låtarna kom från hans nya skiva Månens alfabet. Den ska jag lyssna mycket på!
Njöt hela tiden, av hans underfundiga.. och samhällsorienterande/kritiska texter.
Med ett plastpappersband runt armen, så kunde man - a la bästa festivalstuk- röra sig även utanför ruinen. Där fanns en hel del båtfolk, som ville gratislyssna. Förstår att Västervik är ett omtyckt mål för turister. Magiskt vackert.
Nicke Borg: Ok.... lite segt i början, men tog sig bra mot slutet. Vill ju gärna ha svenska texter på en visfestival.... iaf någon. Det hade han inte. Bra kompisgitarrist här också. Klart godkänt!
Kajsa Grytt: Kvällens bottennapp. Segt.... tråkiga texter... bara en låt som jag kände igen. "Allt faller" Inte mycket till extra gitarrkomp från sonen.
Magnus Carlson: Wow! Vilket register! Trodde bara att han kunde sjunga med en vacker mild stämma. Han kan mer. Mycket mer! Och ett sådant bra band! Även om det inte var mycket till visor, så var det ett bra låtval, där man kände igen alla låtarna... och där de blev ännu bättre genom mycket duktiga instrumentalister.
Sammansfattningsvis: En energigivande rolig tillställnng i fin miljö... men minus för dåliga sittmöbler och för Kajsa Grytt.
Recension 3
Adels hotell i Oskarshamn
Det här med att åka till visfestival, det kom vi på förra helgen. Någon hotellsäng i Västervik fanns förstås inte att uppbåda, så det fick bli Oskarshamn. Ungefär lika långt att köra, som om vi skulle köra från Stockremma till Borås eller Jönköping. Eller tvärtom....
Det blev ett annorlunda sätt att "bo på hotell". Ingen personal på plats... mer än en städerska.... och hon hade inte mycket till koll. Man fick ringa till en personal "någonstans" som gav en koden till att komma in på hotellet. Nyckelkort fanns i kuvert på disken i "receptionen". Rummen var fräscha och bra, liksom toan. Vi skulle ju bara sova här från "eftervmidnatt" tills dess vi vaknade .. så det var ok.
Frukost fanns i påsar i kylen och så fanns vatten för nescafe och te. Blev förstås besviken.... hotellfrukost brukar ju vara en positiv upplevelse.....men det visade sig att man blir mätt på yoghurt med frön i och en fylld knäckemacka i plast/folie... ja, sådana som man kan köpa i affärer. Äpplet åkte med på den vidare färden. Juicen i paket var inte så god.
Konstaterar att man borde upplyst om "självbetjäningshotell" och frukostpåse... eller har jag inte läst allt som stod i infon. Helt ok om man bara ska sova..... huvudsaken är ju att det är fräscht!
Och linddoften genom den öppna balkongdörren, den kom med på köpet.
Recension 4
Geocachingrunda Svartö
En geocachingrunda har ju oftast varit en del av våra övernattningsutflykter under senare år.
Detta år hade jag valt en runda på en liten halvö, söder Oskarshamn- nordost Mönsterås.
Vid en liten kustby, Svartö, började den 5 km långa leden.
Det var en till 90 % naturvackerhetspromenad. Vi passerade fält med stora inslag av blåklint. Den stora blåklockan blommade rikligt utmed den första delen av leden.
Ganska snart kom vi fram till den första havsviken.
Det var ett synnerligen fågelrikt område. Hägrar, skarvar och massor av måsar kunde vi lätt urskilja.
Det var en kamp mellan de olika arterna, och mellan de olika reviren.
Fascinerad, kunde man se hur en ilsken häger jagade en hotande skarv. Skarven ville inte ge sig, men hägern gav inte upp, innan den otäcka inkräktaren försvann från reviret.
Vi såg också hur hägrar markerade mot hägrar. Var och ens lilla revir var enskilt område.
Vädret var ljuvligt... dryga tjugo grader ... och solglitter på havet.
Nu gick stigen några meter in från stranden. Man fick skugga av tallarna, samtidigt som man hela tiden hade nära-vatten-kontakt.
Geocachingen passade mig/oss suveränt bra. Vi är ju ute för naturupplevelsen, för att röra på oss på, för att se andra platser.... och själva letandet av burkar, det är anledningen till att vi kommer till platsen. Alltså är vi inte intresserade av att leta länge efter något, eller att försöka öppna någon listigt tillstängd burk.
Här var det enkelt "gömda" burkar. De allra flesta hade en hint, som talade om ungefär var man skulle leta. Alla burkar hittades på kortare tid än en minut. Sammanlagt var det bara åtta burkar. Lagom många, för att det skulle kunna bli en fin vandring.
För oss var detta en fullpoängsrunda.
För den som vill ha många och "svåra" burkar.... ja, då kan man säkert bli besviken.
Recension nummer 5
Våffelcafé i Långemåla
Bestämde oss för att ta lite mindre vägar hemåt. Kanske vi kunde få lite efter-middags-kaffe på ett våffelcafé.
Ett sådant hittade vi mellan Blomstermåla och Högsby. Det var en stor "hembygdsgård" i Långemåla. Här hade på 1700-tal funnits såväl gästgiveri som tingshus ( med finka). alla husen stod kvar. I tingshuset gräddade man våfflor och sålde glass.
Våfflan var frasig och god och serverades med en lagom mängd jordgubbsylt och grädde.
Platsen hade en intressant historia att berätta.
Toppbetyg
Recension nummer 6
Området kring norr om Helgasjön
Fortsatte att "gena" genom Småland.
Kyrkan i Rottne kunde vara kul att se.... det är ju Ola Salos hembygskyrka.
Här fanns också en geocache...men där gav vi upp direkt. Sannolikt en lite "burk" i en sten bland hundratals andra. Skitcache- enligt oss.
Vid Åby har det funnits en sluss, f.ö. den sydligaste slussen i Sverige.
Man har använt slussen för att kunna använda sjöar och vattendrag norr om Helgasjön som transportvägar. Detta var på 1800-talet.
Det var en väldigt fin plats.
Även här fanns ett café, där man kunnat få sig en våffla.
En cache fanns här också, och det var lite kul att hitta den.... för den var utlagd av en man som jag träffat flera gånger, men aldrig tidigare hittat någon gömma utav.
Hit finns det ju möjlighet att återvända, avståndet från ofta besökta Värnamo är bara några mil, och det gör vi gärna, med tanke på det vackra landskapet.
Åkte sedan på ännu mindre vägar genom delvis mycket vacker natur, till Gällaryd. Bor, Drömminge....
... och passade förstås på att titta in och säga hej till favoritkillen, när vi ändå hade vägarna förbi.
Småland levererar det bästa... såväl natur, aktiviteter, väder som barnbarn!
Enda abert... dåliga sittplatser, en skylt för lite och en artist som jag inte gillade... men det gjorde säkert någon annan.
