Släktträff

 De kom från norr, söder, öst och nordväst. Rakt västerut, där var det ganska osannolikt att någon skulle komma ifrån. Bara någon mil bort ligger Kattegatt.

Det var kallat till kusinträff på makens sida. För fjärde gången på åtta år. Första gången inbjöd kusinernas morbror/farbror/far till sitt hem i Väröbacka. Efter det har träffarna varit i makens hem, en km från vårt hus, samt i trakten av Linköping. Denna gång var alla inbjudna till Våxtorp, söder om Laholm.

De första gångerna, så var vi nog närmare femtio personer.. Igår var det 35- 40 som hörsammat inbjudan. Ett antal barn har tillkommit under årens lopp. Några har så långt att resa, att de avstår träffen.

Osociala jag då? Hur går det ihop? Jag ska erkänna att jag känner mej orolig långt i förväg. Att kroppen reagerar. Tokigt. Mest beror allt på att det finns en släkting till maken, som avskyr mej. Hon blev arg på mej för mer än 20 år sedan. Tyvärr har det inte gått över än. Men det gäller att träna på att vara på samma plats som den som inte vill veta av en. Det har jag gjort lite då och då under många år. Men det känns alltid lite ångestfylld innan. Och efteråt funderar jag på varför man inte kan låta det som är gjort och har varit vara, och gå vidare.

Det allra tråkigaste i sammanhanget är dock, att jag en gång för 21-22 år sedan, gav en väninna ett "förtroende". Hon gick hem och berättade för maken, som sedan "skvallrade" och satte igång hela långa karusellturen.

Så det kan bli! Vi är olika.

Det är roligt att träffa barnen med familjer. Jag tycker så mycket om dem alla. Det blir ju bara på större släktträffen som man gör det, när nu allt är som det är.

Det bjöds, av tradition, på grillad korv på gården i Stackebo. Kaffe och kakor serverades också.

Därefter kunde man välja, rundresa på Hallandsåsen eller insjöbad i Sjöalt. Jag valde det senare. C-E valde bilturen.  Vi var ju förstås inte många vuxna som badade. De flesta barnen, tyckte precis som jag, att det var gott i vattnet.

Johanna och killarna var också med ( Martin hade jour). Karins familj kom också. Dryga timmend resa från Malmö. Trevligt för dem att träffa kusinerna, pappas kusiner och kusinbarn.

Ava badade mest av alla.

Dagens favoritbild. Karin fotade.

K-P vill inte vara med på bild. Men kommer inte riktigt undan.

Klockan sex var det beställt bord och mat på Rökeriet i Laholm. En väldigt mysig plats, som jag gärna återvänder till.

Fish och chips till hungriga killar.

Laxtallrik till hungrig mormor... och morfar. Otroligt gott!

Bästa sällskapet vid bordet, det hade vi bl.a. av makens näst yngsta kusin, Martin. Hans trevliga sambo heter Johanna och dottern heter Elsa. De vill gärna vara med på bild. Johanna har ett riktigt roligt Instagram konto, Flugan83, som är så kul att följa.

Det är väldigt kul att träffas över generationer, tycker jag. Och att träffa människor som lever helt annorlunda liv än   vad jag är van vid.

Egentligen är jag rätt social. På mina villkor kanske. Det ska vara enkelt då man ses. Inga krav på klädsel eller att man ska uppvakta någon... Inga långa middagssittningar... Gillar att prata med än drnbenavän den andra. Att "vimla".

Helst ska man ju inte behöva må halvdåligt någon dag i förväg. Men det är ok. Jag vet ju att det oftast brukar bli bra. Som det gjorde igår.

Avslutar med några vallmobilder från vår rabatt. Ett tack till livet som låter mig vara med och känna och uppleva.