Guld

 

Körde till Borås på förmiddagen. Konstaterade att nu är det naturens gulddagar som gäller, nu är hösten som vackrast. 

Det gäller att passa på att njuta av de vackraste av höstdagar. Så det fick bli en stillsam promenad med bästa kameran kring halsen.

 

Började med ett  varv i den höstiga trädgården.  Äpplena är egentligen skördade. De blev väldigt fina detta år. Men denna lilla bukett, som jag sannolikt har en bild på som blommor, direkt på stammen, de har fått sitta kvar.

Zinnian har gjort sitt. Få se om jag tar fröna och sparar till våren. Sparade en del fröer från frilandsväxterna från förra året och sådde i våras. De grodde väldigt dåligt! Kanske  går det bättre om jag driver upp dem i växthuset...

De sista astrarna. Märker att de som blommar nu, har betydligt kortare hållbarhet inomhus, än de astrar som var klara att ta in för en månad sedan....

Ska Socka följa med på en fotopromenad fram till "byn? Nix, han ville hellre var hemma och fånga möss. Tyvärr är han en riktig sadistkatt. Han leker bara med mössen och låter dem sedan springa iväg. Om de  överlever misshandeln eller ej, det vet vi ju inte. För egen del, så verkar han mest förvånad då mössen är försvunna. Var tog min leksak vägen?

Började gå längs byvägen. En ensam vädd fanns kvar längs vägrenen. Lite sensommarkänsla. Och så den där vemodskänslan! Jag tycker ju så mycket om hösten, och ändå infinner den sig allt som oftast.

Det gamla torpet, närmsta grannen, 4-500 meter bort, är vackert under alla årstider. Såg att ägarna var på besök i sitt sommarhus. Synd att ingen bor där permanent. 

Det har varit mycket rönnbär i år. Mycket rönnbär, det betyder ofta att det är ett bra äppelår.  Det beror bl.a. på att de år som det är dåligt med rönnbär, så angriper rönnbärsmalens larver äpplena. 

Spelar ett spel som heter Quizplanet på telefonen. Som namnet antyder, så är det ett frågesportspel. Man har fyra svarsalternativ till varje fråga. Igår frågades det om vilket som var Sveriges enda vildväxande poppelträd. Jag svarade fel, för jag hade inte en aning om att aspen är en art av poppel. Nu vet jag. Aspens blad blir till skakade guldlöv, innan de fälls. 

De unga rönnplantorna, de som inte burit bär, blir röda.

Lite mer sommarkänsla. Rödklöver hittar man längs vägkanterna från juni till i slutet av oktober. 

Gula hus passar extra bra in i höstlandskapet. 

På landet så har vi till 95% hus av trä. De flesta är röda, gula eller vita. Snyggt!

Så finns det några "bastarder", hus som är målade i grönt eller blått. Extremt fult, anser jag. Rent opassande. Men smaken är delad....

 

När marken är fylld av guld, så blir det ofta lite extra arbete för den som äger tomten. Man behöver räfsa. Fast jag är tveksam till om man egentligen behöver göra det. Nedbrytarna jobbar snabbt och till våren så är det mesta borta. Jag tror att man krattar för att de ska se snyggt ut. Vi brukar kratta bort löven från våra fruktträd. Det tunna och lätta björklövet, det som vi har mest av kring vårt hus, det vår ligga kvar.

Kul att det finns lite ungdjur kvar på byns största gård. Bonden blev skadad och behövde operera armen. Han blev sjukskriven ett halvår. Så länge är det svårt för en bonde att vara ifrån arbetet. så han avvecklade den allra största delen av sitt lantbruk, några år tidigare än planerat. 

Att vara bonde, det är det farligaste av alla jobb. De starka djuren och de tunga maskiner är orsak till många skador. Och tyvärr också till dödsfall.

Dags att vända om. 500 meter med bara skog... nej, det är roligare att gå genom det mera öppna landskapet.  Och visst ser omgivningen lite annorlunda ut, då man ser den från andra hållet... 

Asken, det är ett märkligt träd. Den slår ut  sina blad sist av alla träd på våren, och den tappar sina gulgröna höstblad tidigast av alla..

Lind och lönn- det blir en guldportal av det.

Alen, den har också ett annorlunda sätt att vara. Sommarens kottar sitter ännu kvar, och hängen som ska blomma i mars-april, har börjat bildas. Alens blad blir aldrig till guld, de står gröna från lövsprickning till lövfällning. 

Älgarna i källarfönstret i svåger och svägerskas hus, påminner om att det är älgjakt till helgen. Börjar på fredag. Märkligt! Normalt brukar älgjakten börja andra måndagen i oktober. Nu blir det till att hålla sig inomhus till helgen. Kanske blir läge att åka ner till Halmstad och stänga stugan. Ut i skogen, det vågar jag mig inte!

Fortfarande mycket blommor i svägerskans nyplanteringar.

En stekel hittar fortfarande nektar i nävan. 

Det är inte många dagar per år som älgtornet används. Till helgen lär det vara befolkat.

Under några hundra meter går vägen över en mosse. Odon och blåbärsris, guld i olika nyanser.

Röllekan ser inte ett dugg hösttrött ut.

Medan lönnlövet helt tappat greppet och fallit ner.  Fem månader, ungefär, fick det sitta fast på sin plats på det stora trädet. Nya knoppar är redan på gång...

Och där, bakom ormbunkar som sedan länge varit nedvissnade, men som ännu bär ett inslag av guld, där skymtar vårt hus. 

En skön promenad i maklig takt. Hösten  är vacker. Men vemodig. 

Äntligen!

 Blir (nästan)  bara en massa barnbarnsbilder i det offentliga dagboksalbumet. En del oskarpa dessutom...   

Knäppt att det ska vara så att när man knäpper hundra bilder, så är det de med de bästa uttrycken som blir dåliga...

Äntligen, kom vi iväg till Malmö, för att fira Avas fyraårsdag. Tre veckor för sent. Men det spelar ju ingen roll! Huvudsaken var ju att alla var friska, både barn och vuxna.

- Ta en bild på mej, mormor! Ta flera!

För en gångs skull lyckades mormordern sticka en LAGOM stor tröja till Ava. Normalt brukar de vara alldeles för stora! 

Kusinkillarna vet förstås var leksaksförråden finns. Lika bra att bygga lite lego, efter två och en halv timme i mormors och morfars bil.  Och medan de väntade på att Ava och mormor blev klara med allt fotande...

Sällsynt att få en bild på systrarna Larsson.  Man blir varm om hjärtat av att se de båda ihop.... och lite tårögd, så här dagen efter.....

Det är också väldigt roligt att se hur de väl de båda "stora" kusinerna kommer överens, nu när båda är fyra.  Det har ju varit en del konflikter när de har träffats.  Men de  senaste gångerna har de haft jätteroligt ihop. 

Karl-Petter är med i leken lite av och till. Det finns ju så mycket att undersöka hos Ava!

Ava hade bestämt att barnen skulle ha köttbullar och makaroner till lunch.

Till oss vuxna blev det hämtmat. Vilket jag uppskattar då jag är i matmeteropolen Malmö. Stora, rejäla portioner, till hyfsat pris, brukar det vara. Beställde en vegetarisk Chili sin carne... men con sojafärs. Mums!

Till efterrätt fick barnen enhörningsglas, fraktad från Värnamo. Vi vuxna fick supergoda bakelser från pappans jobb, Mat och chokladfabriken....

Dags att gå ut i den ljumma, men lite fuktiga malmöluften. En liten stund på gården hos Ava,

... och sedan en tur till Folkets Park. En kort promenad tvärs över Amiralsgatan.

Halm och pumpor fanns det lite varstans i parken.... gav en bra höstkänsla.

Sovplats för någon, dessutom. Flera stannade till och undrade om det var en riktig människa eller en uppstoppad. Det var en riktig, försäkrade en kille alldeles i närheten.  Och han ( eller hon ) mådde bra.

Storstan ter sig konstig för en tant från landet, understundom!

Ganska mycket höstfärger i Malmö också. Trodde att det skulle vara mera grönt..., men det är tydligt att "Gumman och gubben Höst" påbörjat sitt färgrika målande över hela landet.

Skateboardrinken funkar bra som rutschbana. Speciellt med regnbyxor på.... 

Söta kusiner.....

Höstfint i dammen.... jo, jag tyckte att plastblommorna passade bra där, så här års....

Och visst har det varit Pridefestival i Malmö.  Man blir glad av de regnbågsfärgade bänkarna. Försökte få Karl-Petter att sätta sig på en, med sin matchande jacka... men det ville han inte...

Lite vårkänsla mott i allt det höstiga...

Konrad tar en tur i klätternätet...

Medan Ava och Karl-Petter fär hjälp upp till de stora rutschbanorna...

Folkets park är en toppenplats för barn... speciellt igår, då det inte var så mycket folk ute...

Det finns en annan rolig lekplats, på andra sidan Nobelvägen. En promenad på en kilometer, från Folkets Park.

Karl-Petter tog sig en tupplur, och missade den alltid lika roliga vattenleken....

Liksom den långa breda rutschbanan....

Lite kreativ verksamhet hemmavid....

Karl-Petter blev förtjust i Avas födelsedagspresent, Alpackan som kan sjunga och dansa. Mormor lovade honom en sådan då han fyller tre år i slutet av november. 

Sushi till kvällsmat, kebabrulle till morfar, och korv och pommes till barnen. 

En påse godis och smågrejer fanns det till barnen.

Konrad vet hur man gottar sej....

Dags att säga hej då och tack för en superrolig dag. 

Bilresan hem gick nästan helt i mörker. Bara att vänja sig.

Karl-Petter höll låda hela vägen, där han satt med mamma och storebror i baksätet. Konrad tog en halvtimmes tupplur. Det var två pigga pojkar som kom hem till pappan!'

- Hej, pappa nu är vi hemma igen, så Konrad då han öppnade dörren. 

Hoppas att vi alla snart kan ses igen. För en dag med döttrarna och barnbarnen, det är det roligaste en mormor (och morfar) vet. 

Oktober

 

Oktober! Ofrånkomligt- nu är det höst. Bara att vänja sig vid mörkret. Och bara att inse, att de ljumma dagarna, mulna eller soliga, håller på att ta slut och inte kommer tillbaka förrän möjligen om ett halvår. 

Märker att det är lite olika från år till år, men detta år tycker jag mycket om hösten. Ja, inte då det spöregnar, som det gjorde igår... men lite duggregn är helt ok. "Mycket syre i luften då" brukar maken säga.... 

Oktober, det brukar betyda att jag höströjer i trädgården. Jag vet att en del anser att växterna ska stå kvar över vintern och klippas ner på våren. Jag har alltid klippt ner och röjt undan på hösten. Det känns som ett bra avslut på växtsäsongen, om inte annat.  Och jag njuter faktiskt av att se den höst- iordninggjorda trädgården, klar för att möta en ny vår så småningom.

Röjde ut i växthuset idag. Och tömde pallkragarna i grönsakslandet. 

Vi har ett litet växthus i plast. Felköp- men vad visste vi. Det hade varit bättre med ett växthus i glas. Det ser trevligare ut, och framförallt tror jag att det skulle vara mer hållbart.  De dubbla plastskivorna har en del skavanker efter ( tror jag ) åtta år. Hade det varit ett hus av glas, så kunde man lätt byta ut det som är trasigt. Har inte kollat om det finns plastskivor att köpa, men det kanske det gör..... Nåja, plasthuset lär nog hålla några år till.

Hör inte till dem som läser trädgårdsbloggar eller trädgårdsböcker. "Bra tant reder sig själv." Lite mitt motto i mycket... Men jag lyssnar gärna till de av mina vänner, som kan  lite mer än jag om odling.  Grannen hade lagt tomatskivor i såjord. Det började växa upp små tomatplantor direkt, berättade hon. Jag måste ju testa, så jag lade två cocktailtomater, med ursprung Egypten, delade i halvor i en kruka.

Det tog inte lång tid innan det började växa. 

Det visade sig att de tomatskivorna gav betydligt bättre skörd och betydligt finare plantor, än de som jag köpte på trädgårdsfirman. Fina, goda tomater har det ´blivit. De stora tomaterna, de är från plantan som jag fick av grannen, de mindre det är tomaterna vars "föräldrar" importerades från Egypten.

Förhoppningsvis kommer även de gröna tomaterna att mogna inom några veckor. 

Nästa år så tänker jag driva upp mina egna tomater. I några olika färger. Samt ha ett samarbete med grannen.... 

Lämnade kvar en frisk tomatplanta, med några klasar gröna tomater på, samt alla tagetes , som samsats med gurka och tomater och som fortfarande blommar för fullt. 

Ska bli spännande att se om det går att hämta röda tomater från växthuset, även i oktober.

Räknade ut att det är dryga halvåret sedan som jag sådde diverse små frön i balkonglådor och ställde in i växthuset. I början av juni hade det vuxit upp fina plantor, som jag planterade ut på olika ställen i trädgården. En del av astrarna har blivit mat till rådjur, frosten förstörde en del dalior och zinniablommor, men de allra flesta har varit till glädje där de blommat eller i en bukett inomhus. 

Det kan ha varit den sista buketten som gick att plocka, den som står på köksbordet sedan i morse. 

Ser redan fram emot att bläddra bland alla sorters fröer, som det bara kliar i fingrarna att skicka efter, då ljuset kommer tillbaka i början av april. 

Rosenskärna är ett säkert kort för frilandssådd. Klarade faktiskt två nätters frost i september, och blommar ännu.

Tog bort  tomma stjälkar, av det som en gång var vallmoblommor. Funderade på om jag ska så en växt som är så kortlivad som den. Så vacker, men överblommad på någon vecka. Få fortsätta fundera över vintern....

Dahliorna, som står vid garageväggen klarade sig bra. Gillade dalior förr, men .... nej,,, jag ska inte så några dalior nästa år. Tycker att  de är rätt tråkiga... 

Astrar, det är årets favoritblomma.  Sådde fem olika sorter. En grodde inte alls! Resten har verkligen levererat.  Det finns så många olika sorters aster, så det får bli både nya och gamla sorter, nästa år.  Samt zinnia. Båda är så tacksamma att plocka in, de står sig inomhus i två veckor. 

Det småregnar ute. Men det får bli en halvtimmes promenad ändå. För det gäller att ta vara på dagens ljus, njuta av vackerheten i höstfärgerna och den ljumma luften, som fredagen den första oktober bjuder på....