Stängt

 

Vemodstanten sitter med en klump i magen och tårkänsla bakom ögonlocken, då hon kollar på gårdagens bilder.  

Samtidigt känns det lite glatt i bröstet. Det var en så fin dag i Halmstad, på årets stugstängningsdag. Johannas familj ville gärna åka till sommarstället, en sista gång för denna säsongen. Och visst blir det extra trevligt och glädjegörande med de bästa av sällskap.

Det regnade nästan hela vägen, de dryga tolv milen ner till Östra Stranden. Som så många gånger tidigare, så upphörde regnet då vi kom till kusten.  Vattnet i havet var lite upprört och  det var väldigt lockande att gå precis i vattenbrynet. Men påföljd att det blev lite blött. Nåja, det blev inte värre än att det snabbt torkade.

Slutsuttit för säsongen? Inte säkert. Kan nog bli några fler fina dagar i höst.  Utmärkt placering, med fin utsikt över havet.

Lämnade stranden och tog småvägar mellan alla stugor, tillbaka till vår. Det är klart att man ska utnyttja de lekplatser som man passerar.

Efter lunch, så var det dags för morfar att stänga av vattnet och tömma systemen. Vi andra tog ytterligare en tur ner till stranden.

Konrad hade med sig en spann som han skulle fylla med musselskal och ta med hem till hönorna.

Kommer ihåg från det jag var barn, att man köpte snäckskal som gårdens hönor skulle få hacka i sig. Skulle antagligen ge bättre kvalitet på äggens skal... 

Tyvärr har jag en yrkesskada, och "måste" bara rätta till det som är fel. Det är inga snäckskal som vågorna sköljt in till stranden. Det är till 99, 9 % musselskal. Något enstaka snäckskal har vi funnit, då vi, under härliga sommardagar, letat efter vackra kalkskal.

Konrad fick snabbt ihop spannen full. Rena hönsgodiset med de salta skalen....

Solen bröt igenom molnen, och det blev riktigt gott väder, Så härligt att bara lyssna till vågornas skvalpande.....

Karl- Petter passade på att gräva sig ner till vattennivå. Är man fyra ( om en månad) så hör fortfarande grävande till favoritsysselsättningar. Stranden är allra bästa platsen för den sysselsättningen.

Hej då, stranden! Tack för i år. 

Det har varit en hel del fina dagar här under sommaren. De bästa dagarna på hela året, speciellt de gånger som hela vår niopersonersfamilj varit samlad. Hoppas att få uppleva sådana dagar igen.

Tillbaka till stugan. C-E hade tömt alla vattenbehållare och rör. Det var bara toalettstolen kvar, där det stod vatten, och där hällde han i glykol. Socker fryser inte...

Möblerna som stått på altanen sedan i april bars in i huset, matvaror plockades ner i en kasse, elen stängdes av och dörren låstes för sista gången denna säsong. 

Förhoppningsvis kommer vi ner till Östra stranden några gånger under vintern, oftast under det att vi kör förbi, på väg till Malmö. Men huset, det kommer inta att öppnas förrän det blir vår igen.  Allt är ju avstängt, så länge det är risk för frost.

Återkommer varje år till önskan att ha ett åretrunthus. Men det blir bara en önskan.... 

Samtidigt, vårt gamla hus, det fyller våra behov....

Njöt av höstfärgerna på vägen hem. Funkade bra att ta bild på Nissan, genom bilrutan. 

Fick t.o.m en bild på denna speciella växtplats. Tittar alltid på hur det ser ut på den trädbevuxna stocken, då vi kör förbi..  Tyvärr gör den sig inte lika bra i höstskrud, som den gör när den är sommarklädd. 

Den långa vintern står framför dörren. Inget jag ser fram emot. Men efter det, så kommer våren, Då får man öppna upp i Halmstad igen. Det är något att se fram emot.

Överårig

Tomas Stenström är bra. Tycker jag. Bra texter, bra röst, bra melodier.

Kollade igenom kulturutbudet i Jönköping. och fann att han skulle ha en konsert i Konserthuset, Elmia.  Frågade maken om han ville åka med, och det ville han.  Biljetter beställdes någon gång i somras. Igår var det dags för konsert.

Passade på att äta på utmärkta  Catarina pizzeria och restaurang. ett stenkast från Elmia, innan konserten. En kopp kaffe efter det, det skulle passa bra i konserthusets foaje, tyckte vi.

Det var där vi insåg att vi var klart överåriga, för att uppleva Tomas Stenström live.

Det fanns något enstaka äldre par, men det vete sjutton om inte vi var äldst av alla.  Publiken tycktes mest bestå av tjejer, i ålder 20 - 40 år, en del mamma-döttrar och en del yngre par. 

Det blev nästan som ett slag i magen,  att inse att här passar vi inte in! Nog för att jag var klar över att det inte handlade om någon pensionärskonsert, men jag var definitivt inte förberedd att på att publiken bestod av, i det närmaste, enbart unga människor.

Konserten var så superbra. Lite hög volym innan man vande sig, men sedan kändes det som om man satt helt insvept i toner, harmonier och rytmer. Det enda negativa, det var att sången understundom överröstades av musiken, att inte orden hördes ordentligt. 

Två timmar försvann, utan den minsta träsmak. Det var först under de sista låtarna som den ungdomliga publiken reste sig upp ur stolarna. Från början hade jag varit lite orolig att det skulle ske redan från början. Då blir det jobbigt.... Nu var det rätt gott att få stretcha de stela benen efter en lång stunds sittande.

Tänkte det, då jag åkte hem:

En del trivs inte i sitt kön, och vill göra könsbyte. Det kan man få göra, även om det är många och långa utredningar som ska till. Jag trivs inte i min gamla kropp, mitt " inre jag" är betydligt yngre  än den kropp som härbärgerar mej. Det är inte mycket att göra åt det.... 

 I skolans värld är jag också överårig. Uttryckte under arbetsdagen igår, att  jag måste ta mig i kragen och sluta efter detta läsåret. För nu är jag rejält överårig. Mina fina kollegor höll inte med mej; Så länge man känner att det är roligt det man håller på med, så är man inte för gammal. Det är ingen av dem som tänker på min ålder.....och jag behövs, både som musiklärare och som vikarie.  

Faktum är ju; Jag mår väldigt bra av att jobba lite grann....

Nåja, jag tror att jag kommer att tänka mer på om jag/vi är i "rätt ålder", då jag kollar evenemangsbiljetter framgent.  För det kändes väldigt konstigt, att storligen uppskatta konserten samtidigt som man kände sig som en udda fågel. 

På gående fot

 Promenad- vandring? Var går gränsen?

Igår var det promenad. Det är jag säker på. För ovanlighetens skull så hade dottern lite tid över, då det var "mormorstisdag".  Hon hann med att ta en promenad med sin mor, direkt efter lunch, då killarna- inklusive morfar- vilade lite middag... genom att läsa tidning eller "titta". Det senare är killarnas uttryck. De vill "titta". Det får de göra en stund efter lunch och en stund innan läggdags. Titta på film via Netflix eller Svtplay....

Under de dryga fyra år som jag varit hos killarna på "mormorstisdag" ( året dessförinnan, då Konrad var baby, så var morfar ofta iväg på "morfarstisdag" under det att jag jobbade för fullt... ) så har det i det längsta blivit en promenad till bokskogen, och ibland in i den samma. Först med barnvagn, sedan med kärra, så blev det tvillingvagn där båda killarna kunde åka med. Ända  tills i våras, blev det kärra, då Karl-Petter skulle sova middag. 

Numera är de promenaderna ett minne blott. Båda pojkarna har vuxit ifrån kärråldern. Frågade om Konrad ville gå med och cykla till bokskogen. Det ville han inte. Barnen är inte lika fascinerade av bokskog, som vad jag är.

Bokarna stod fortfarande gröna, om än lite tröttgröna. Det tar ytterligare ett par veckor  innan de täta kronorna gör skogen till en gyllenen sal. 

Idag har det varit mer åt vandrings-hållet. Tycker jag.

Behövde hämta ut  blodtrycksmedicin på apoteket samt handla lite. Maken tyckte att vi kunde kombinera det med en runda på gående fot, samt äta lunch på restaurang. 

Varför inte ta en av vandringslederna vid Hagatorpet?

Kollade på spårinfomationstavlan och bestämde oss för gul-vit led. Fem km. Den har vi aldrig gått. Bara det att vi bara hittade en enda gulvit skylt, efter det att vi börjat promenera. Skyltningen var urdålig. Kanske är det bara gul led, vilken vi tidigare gått, som är ordentlig skyltad. 

Eftersom vi inte såg en enda gulvit skylt, så följde vi den breda vägen, och kom att gå på två olika elljusspår. Hamnade så småningom på det tre kilometerspår, som fanns redan då vi bodde  i Tranemo, för mer än 40 år sedan. På den tiden fanns det gott om snö, och vi åkte ofta skidor på spåret. Erinrade mig att jag var med i ett 24 timmarslopp och körde en timme för Dalstorpsskolan. Jag var i sjunde månaden med Johanna... så det gick inte så fort ( vilket det f.ö. aldrig gjort  i någon form av spår) ... men två varv, det hann jag iaf med....

Så även om det blev fel led som vi vandrade längs, så var det lite nostalgiskt att minnas den otäcka utförsbacken som svängde på slutet  och den branta backen uppför alldeles innan mål....

Hagatorpets friluftsanläggning, utanför Tranemo, är känd för att ha fina skidspår ( konstsnö) hela vintern.  Det är nog bara en kilometer som anläggs med konstsnö, men där lär  det vara fullt med skidåkare under säsongen. Blir det natursnö, så kör man förstås upp  spår längs alla elljusspår. Hur det blir i vinter, det kan man ju undra. Både vad det gäller  elbelysning och driften av energislukande snökanoner.....

Kommunens bästa restaurang, det är ( enligt både mej och maken) Limmareds värdshus. Idag serverades  kalops ( alternativt fiskburgare). Kalopsen smakade superbra, minst lika bra som den som man lagar till hemma. Man hade höjt lunchpriset från tidigare 85 kr till 100 kr. Helt ok i dessa dyrtider. Jämför man med en annan ( nästan lika) bra restaurang på andra sidan kommun och landskapsgräns, Höganloft i Hestra, så kostar en lunch där 139 kr.

Limmareds värdshus är annars berömt för sin snitsel. Finns i storlek L, M, XL och XXL. Jättegod förstås. En M, som vi brukar välja, är mer än nog. På lördagar och söndagar brukar det vara överfullt på parkeringen. Då kommer folk långväga ifrån, för att äta den berömda rätten.

En bra tretimmars utflykt alltså. Både matförråd, medicinförråd och magar blev påfyllda. Samt en timmes motion, på gående fot.

Brittsommar

 

Det finns blommande växter som är väldigt tacksamma att odla. Ringblommor exempelvis. De blommar från mitten av juli och ända fram till frosten nyper dem. Eller, som i detta fallet, en tant som tyckte att det var dags att höststäda i trädgården.

En fin bukett, med högsommarkänsla, blev det av de sista ringblommorna. 

Det har varit  en riktigt fin brittsommardag, denna måndag. Sol och tretton grader. Lite friska vindar. Hade nytta av att vara omgiven av skog. Träden skyddade mot de vindbyarna. Det kändes riktigt bra att ha en heldag i trädgården, i det fina vädret.

Det sägs att man inte ska klippa ner växterna inför vintern. Det struntar jag i. Jag klipper inte så djupt, det finns en hel del stjälk ( och även blad) kvar som lätt tas bort till våren. Alltid lika spännande att se vilka bladrosetter som döljer sig under de växter som spritt ut sig under sommaren Hittade en hel del, till min glädje. 

När jag kände mig klar med dagens arbete, tog jag en runda och fotade en del av de växter som fortfarande står i blom. Växten ovan, den sådde jag i våras.... drev upp i växthuset, och planterade ut i början på juni. Det är en vädd. Dekorativ, tacksam, har blommat mycket.

Prästkragar är också tacksamma. Men de gör lite som de vill- Vissa år blommar de tidigt och i mängd, andra år lite senare, och i fåtal. De självsår sig och flyttar på sig, lite som de tycker.  Ser att det blir mycket prästkragar nästa år, det finns ordentliga plantor lite varstans. De är lätta att flytta, men det gör jag inte förrän till våren.

 

Är lite nördig vad det gäller näva. Denna sorten blommar sist av alla,,,,, men den är uthållig, blommar oavbrutet från juli tills långt in i oktober.

Fler som fröat av sig. Penséer är ju de första blommor som man sätter ut. I krukor. Trevligt när de återkommer på hösten. Alldeles av sig själva....

Höstaster. Har  flera olika färger och storlekar.  Plockar in av dem, så länge de finns kvar. Rådjuren tycks också gilla höstaster, speciellt knoppar och blommor.  Så det är inte bara jag som knipsar av de nästan utslagna blommorna.... 

Den allra sista egensådda petunian. Det står en liten kruka kvar, där jag planterade de växter som var små och ynkliga på försommaren. De har tagit sig ordentligt, och blev de som blev "late bloomers"

 

Hörde älgjägarna hojta på ganska nära håll, där jag gick i trädgården. Dock ingen skytt i det älgtorn finns på det närbelägna "hygget". "Day-oh, Day-oh", tyckte jag att de ropade , drevkarlarna. Och direkt hade jag en bra sång till det älgtema som jag tänkt med de yngre eleverna på torsdagens musiklektioner. 

När det hojtande sällskapet avlägsnat sej så långt att de inte hördes längre, hörde jag ett... nej två... skott på långt håll. Där fick man nog en älg ändå.... Lite senare körde traktor med kärra och lyftanordning förbi, så jag misstänker att man fällt ytterligare ett djur. Imorgon ska det vara färdigjagat för denna gång. Gissningsvis blir det mer jakt under helger framöver, men antagligen med färre jägare.

Om man undantar att det finns lite blommande växter kvar, så är trädgården klar för vintervila. Trädgårdsmöblerna ställde vi också in i dag. Bara att konstatera, de har gjort sitt för denna säsongen. 

Skönt att det blev en riktigt fin brittsommardag. En dag då jag njöt i fulla drag av att vara ute och jobba in trädgården. Fast jag vet... i morgon så kommer det att var stelt att ta sig upp..

Älgjakt

 

Förstår att lantisar gillar att se på Åsa-Nisse. Det var väldigt , väldigt länge sedan som jag såg en Åsa-Nisse -film, men visst handlade den om älgjakt, tjuvjakt, uppfinningar och en "sup" däremellan.

Precis som gårdagens föreställning av Åsa-Nisse på Åhaga i Borås. Men den var riktigt bra, riktigt rolig och hade ( om än ingen Marianergrav) ett djup. Manusförfattare var Annika Andersson. Det var inte alls de plumpa skämten som levererats då Christer Claesson ( Stefan och Christer) stått för manus

Visst kunde det uppfattas som lite ""bonnigt", men så ska det ju vara då det handlar om en pjäs som utspelas i Knohult 1952 och 2022.

 Jo, det var en bra föreställning. Ju mer jag funderar på hur allt hängde ihop, desto bättre blir den. 

Kul att se byns son, Mikael Riesebek, göra en galant roll som Åsa-Nisse. Han är otroligt lik sin farfar i kroppsspråket, vilket är hans absolut främsta egenskap. Hans sambo Jeanette Capocci gjorde sin roll som Britta/Bella på utmärkt sätt också. 

Farsen kommer att gå runt i landet under helger. Se den! 

Det är rätt så gott att bara kunna koppla bort allt som händer i världen för en stund och få sitta med ett leende på läpparna under ett par timmar.

Hade bestämt träff med bror och svägerska innan föreställningen. Det var länge sedan jag satte min fot i Borås city. Tror att det var i januari 2020 som senast.  Tokigt, det är ju vår närmaste större stad, 35 minuter bort med bil....

Det blev en pizza och ett glas vin på välkända Granada. Pizzerian/restaurangen hade byggt ut sedan vi var där senast. Underklädesaffären som tidigare låg vägg i vägg,  hade tydligen lagts ner och lokalerna hade tagits över av det populära och prisvärda pizzabageriet... som numera hade en ganska så diger och varierad meny.

Bror Roger hade varit på älgjakt. Det hade inte varit mycket till jakt, eftersom man skadeskjutit en älg redan i gryningen. Under flera timmar hade man fått göra eftersök på den skadade älgen och framåt lunchtid så hade man funnit den och kunnat göra slut på dess lidande. 

Älgjaktens stora negativa sida! Skadeskjutning av djur... Usch!

Vi kom fram till Åhaga i god tid. En kopp kaffe smakade gott. När vi letade upp våra platser, längst ut på sjätte raden, så blev vi mäkta förvånade, för på platserna innanför våra, där satt makens bror med fru. Knepigt att vi kunde träffa så rätt så att vi hamnade bredvid varann, utan att ha en aning om att den andre hade köpt biljetter. 

Släktvandring för att se Åsa-Nisse, alltså.

Bror Bengt jagar älg i våra( sina) skogar. Trettiofem personer stort är det älglaget.  Man hade inte lyckats skjuta en en enda älg under lördagen. Det är väl så att älgbeståndet har minskat. 

Älgjakten fortsätter i trakterna i dag.

- Vi åker till Hofsnäs, för där i naturreservatet, där får man gå ifred, tyckte jag.

Så blev det.

Det var nog många som slagits av samma tanke, för det var ovanligt mycket folk ute på vandringslederna. 

Hofsnäs, med en halvmil sjönära vandring på Torpanäset, det hör absolut till favoriterna. Man kan gå på i rask takt, eftersom det bara finns en enda uppförsbacke.... 

Lite höstkyligt, blåsigt, i alla fall på västsidan av näset.

Det är näst sista helgen som herrgårdsrestaurangen håller öppet för lunch och fika. I november har man Afternoon tea i stället . Tror f.ö. att alla sittningar är fullbokade. I december dukar man upp julbord. Inte aktuellt för oss. 

Fisksoppan på Hofsnäs Herrgård är väldigt god. Vi brukar äta den någon gång per säsong. Idag var det hög tid.

Såg många bilar parkerade på konstiga ställen utmed vägarna. Några skyttar kunde vi också se i de älgtorn som var synliga. Undrar hur jaktlyckan varit idag?

Fem dagar

 

Har en fem-årsdagbok, där man skriver något om väder i en ruta på 2x3 cm samt något om vad man gjort under dagen, på fyra smallinjerade rader. Dagligen. Här måste t.o.m en sådan ordbajsare som jag fatta mej kort. När jag  satte mej vid skrivbordet i eftermiddags, så upptäckte jag att det inte blivit något skrivet på fem dagar. Ej heller här på bloggen. Dags att se tillbaka på veckan, alltså....

Måndag: 

PRO-styrelsemöte på förmiddagen. Blev så jädrans irriterad på bristande mötesdisciplin. Vi är inte tonåringar längre.

Tog en promenad i vackert väder efter lunch. Efter det, så var det lika bra att ta itu med sekreterar-uppgifterna, protokollskrivande och inbjudningar bl.a.

Tisdag.

"Mormorstisdag".... och morfarstisdag också förstas. 

Kanelbullens dag. Klart jag och killarna måste baka kanelbullar.

Funkade förvånansvärt bra. Konrad fick ånyo vara vara chefen och jag och Karl-Petter bagare. 

Vilket betydde att Konrad fick göra det som var lite "farligt". Värma mjölk till fingervarmt. exempelvis.

Karl-Petter var den som hade bäst strategi att kavla degen... samt att lägga på fyllningen.

"Chefen" körde "finliret", penslingen av bullarna och lagom mängd pärlsocker på toppen. ( Trodde att det skulle passa K-P, men det var nog för mycket finmotorik inblandat, för att han skulle känna sig bekväm med den sysslan.)

Bullarna blev jättegoda. Det gick åt en hel del bullar under eftermiddagen. På kanelbullens dag får man äta så mycket man orkar. Och visst är kanelbullar allra bäst då de är nybakade.... `?

Onsdag: 

Jobbdag mellan halv åtta och femton. Jobbade enbart med de yngre barnen, F, 1,2. Samt på fritids. En intressant... och icke oangenäm... erfarenhet för den som aldrig jobbat med barn i lägre årskurs än trean. 

Åkte till centralorten direkt då jag kommit hem och tog covid-spruta nummer fem.

Maken skulle ha "gubbapoker" på kvällen. Fem herrar i ålder 69- 73 år  träffas ungefär var tredje vecka, på mat, öl och poängpoker. Hade lovat att hjälpa till med huvudrätten, Jaktlåda. Passar ju bra i jakttid, och då alla utom maken är jägare. 

Ganska gott f.ö. att ha tv-kontrollen alldeles för sig själv en hel kväll.... : )

Torsdag:

Samma arbetstider som på onsdagen. Denna dag innehållande de normala musiklektionerna i åk 3-6. 

Regn och rusk, då jag åkte hem lite efter klockan tre. Ska jag ta en promenad? Neej, inte i det ruskvädret! Det blev TV-fåtöljen och de två sista avsnitten på "Tyst vittne" istället.

Fredag: 

 Det är idag det....

Jobb från 8.15 - 13. Dock ingen undervisning alls. Det handlade mer om tillsyn och glada tillrop.

Åkte med  åk 1-2 till simhallen i Tranemo.  Blev mäkta imponerad över hur bra simundervisningen var. 

När jag åkte med de större barnen, då jag "jobbade på riktigt", tyckte jag att den var under all kritik,  Blev riktigt glad av att se de tre simlärarna jobba med eleverna.

"Älgjakten börjar i morgon. då kan man inte gå några skogsrundor. Så det tänker jag göra idag: Ska du med?" Information och frågeställning till maken då jag kom hem.

Han skulle med, men tyckte att vi kunde ta bilen en liten bit och bara gå där skogen skyddar lite från vinden. 

OK.  Vi gick en  runda åt andra hållet, mot vad jag brukar gå. 

Det blir helt andra vyer, på det sättet....

Har nog aldrig tagit ett foto på "Görans dammar" från  detta hållet.

Nya vyer, det blir det lite då och då, när man bor i skogstrakter.  Det har avverkats mycket under de senaste fem åren. Mycket föryngringsyta, planteringar, blir det... men det är fortfarande mycket skog kvar. 

Tar alltid en runda i trädgården, då jag kommer hem från en promenad. Det är inte många blommor kvar. Ringblommorna håller i, ända tills det blir flera minusgrader.

Säsongens sista blomma, det är den rosa krysantemumen.  Vacker, men också vemodsframkallande... 

( som så mycket annat)..... När den rosa blomman slår ut, då är det HÖST. Och det är det ju.  

Trodde att träden skulle stå alldeles kala efter de senaste dagarnas blåst.... men det gör de inte. Gott att få njuta av höstfärger några dagar till.

Fem dagar sammanfattade. Gott så. I morgon väntar Åsa-Nisse ( i Borås) med grannpojken i huvudrollen. Mikael Riesebek, goda vännen Karlas ( tyvärr borta sedan dryga två år) son. Tror att hans sambo, Jeanette Cappocci, också är med. Ska  bli kul att se Micke på scen igen. ( Och Nettan) Föreställningen gick på Vallarna i Falkenberg i somras och har fått bra kritik..... även av dem, som liksom jag, inte är så förtjusta i "buskis". 

Tänkte åka till barndomshemmet och ta morgondagens promenad  innan förställningen, men där är det också älgjakt. Inte läge för skogsrunda ... Men det visade sig att bror och svägerska också har biljetter till Åsa-Nisse, så vi ska träffa dem på stans bästa pizzeria ( Granada) innan vi åker till Åhaga. 

Men mer om detta nästa gång... förhoppningsvis ska det inte behöva gå fem dagar tills dess...

Otakt

 Konstigt så lätt man kommer i otakt med tiden. Känns inte ett dugg som söndag ...Har känts som lördag hela dagen.

Varför då då? Jag jobbade i fredags! Jag jobbar inte på fredagar... min jobbdag är torsdag.

Igår städade vi huset. Det händer att det görs på lördag...men nog är det oftast en fredagsgrej!

Ikväll skulle vi ut och bli roade. Sånt gör man för det mesta på en lördag.

Och visst var han underhållande, Anders Jansson. En och en halv timme gick snabbt. Man satt med ett småleende på läpparna hela tiden. 

Resan till Jönköping visade alla vackra höstfärger.  På vägen hem var det alldeles mörkt. Usch, vad jag ogillar mörker...

Solen sken understundom på lördags...nej, söndagspromenaden.

Regnade gjorde det också. Kortvarigt men blötgörande. Det känns som om man behöver se till att ta vara dagens ljusa timmar. 

Känns som jag kommit lite i otakt med årstiderna också. Vill ju fortfarande använda favoritplagg, de där byxorna som slutar alldeles under knäet. Gjorde så tills igår, men insåg ..med vemod...att när de kommer  ur tvätt och tork nästa gång, så kommer de att läggas undan, i hopp på en ny sommar.

I morgon är det måndag.  Då blir det till att ta på de långa byxorna och gå på styrelsemöte. Och hoppas att man kommer in i normal takt igen.