Gult gäller

 - Måste ta med kameran, sa jag till C-E och räckte honom stavarna. Vi hade inte kommit långt på promenaden i det ljumma höstvädret, så jag var snabbt tillbaka.
Gick i rask takt och njöt av de gula senhöstfärgerna.
C-E valde att vända hemåt vid det tämligen vanliga vändstället, vid Krokens stenmur. Jag fortsatte en bit till och stannade till lite då och då för att föreviga allt det gula

Har haft i tankarna att kunna bevista ett geocachingevent på Store Mosse, i närheten av Hillerstorp, idag.
Har varit väldigt tvehågsen. Hade det varit tillitsfullt väder, torr-väder, så hade C-E åkt med.
Nu har prognoserna visat på regn och blåst, och varken jag eller C-E vill att han ska utsätta sig för att bli våt och kanske lite kall just nu, för vi ( iallafall jag) hoppas ju på att hans kemoterapistiska  behanding kan få starta i veckan.
Visst kunde jag åka ensam... men det är lite långt - ca 5 mil enkel resa, och så blir det tidigt mörkt när det är är en sådan här grådag, som det är idag.
Sen är det så att jag är lite folkskygg också... och känner mig lite felplacerad bland alla "riktiga" geocachare... sådana som cachar i regn och i mörker, och som räknar poäng på det ena eller det andra sättet.
Jag vill bara leta burkar på intressanta platser, jag.
Lövö på store mosse är med alla sannolikhet en sådan plats. Förhoppningsvis kan jag åka dit och leta upp det gömda under november, kanske t.o.m redan nästa helg... eller på lovet.

Önskar Inga, Katrin, Fredrik och alla andra ett trevligt event.

Hade tänkt mig att ( om livet är schysst) ägna ett par dagar under den fyra dagar långa höstledigheten åt gecaching. Och så någon av helgdagarna kanske....

Letade upp en gömma på vägen till Tranemo idag. En enkel i utkanten av Limmared. Inte mycket till plats att visa, men gömman var lite smårolig... och så fick jag känna lite cachingsug... och det fanns kvar.
Kollade om det fanns några fler gömmor i närheten. Jo, sträcka på benen gömmor vid P-platserna utmed rv 27.
Så starkt var inte suget att jag "förnedrade" mig till att plocka ut en burk ur en skylt vid en rastplats. Tråk-gömmor, tycker tanten, som inte är det dugg lätt att göra nöjd.

Lite sug i magen, men med anledning vemod, kände jag då jag promenerade genom byn och inte såg ett enda djur ute. Ja, flugorna hade inte gett upp ännu, men både kor och hästar var installade/hemhämtade inför den mörka och kalla årstid som ska komma.
Gult lyser upp bra iallafall, kanske det är därför det är gult som gäller när det är höst.

Och 15 plusgrader den 19 oktober, det är riktigt bra tycker jag. Det finns ju sommardagar som visar lägre temperatur än så. Får nog gå ut en kort sväng till och bara njuta av det som finns kvar av den varma årstiden....

Har införskaffat det som behövs för att börja med "Grej of the day" efter lovet.
Några böcker som samlat intressanta, allmänbildningspersoner, händelser och platser i samma volym och ett par olika världskartor. Har inte ens funderat på att kommunala medel skulle betala det hela.... om man nu inte anser att min lön är kommunala medel... vilket det ju egentligen är....

I vilket annat yrke, betalar arbetstagaren det man använder som verktyg i sitt jobb?
Händer ganska ofta i vårt....

Fixade även " festgrejer" till Storylineavslutningen. Det hör ju till att finalen ska vara speciell.
Jag tycker att det ska vara så. Lite överraskningar och njutningar i elev-vardagen,d et kostar egentligen så lite.

En del kommuner/kommundelar har ju sockerförbud i skolan.
Tur att vår kommun inte bestämt sig för ett sådant. Det är ju så sällan man festar till det... så det lilla extra söta det kan väl vara Ok. Tycker tanten.

Besökte Fyndlagret också, och där hade man redan satt fram tomtar. Billiga sådana. Så att den tradition som adventskalendern som jag fick när jag fyllde 50 låg till grund för, den får tydligen hänga med i år också. 10-årsjubileum. Kunde inte låta bli att köpa adventspresenter.
Tänker som så att julen och julförberedelserna är  viktiga så länge man är barn, och då kan jag ju se till att mina elever även får lite av den känslan i skolan.

C-E tittade in till sin syster och svåger,d å han vände hemåt, för att undra när årets älgköttslåda kommer att levereras.
-På tisdag, blev svaret.
Älgköttslådedagen är det normala årets ( då livet i övrigt är schysst)  tråkigaste dag. Avskyr att  skära i det småklibbiga köttet och dess sega senor och hinnor. Men samtidigt, då vi som skogsägare är berättigade till köttet, så är det dumt att säga nej. Speciellt som det är det mest vegetariefyllda kött som finns.

Tänker att jag nog kan gå på gympan ( för den är ju den bästa på veckan) och sedan ta tag i det äckliga, tråkiga. Det går ju, trots allt, över på någon timme....

Tittade med förtjusning på ett av mina få favoritprogram på Tv igår. "Så mycket bättre" där Ola Salos låtar framfördes av olika artister.
En riktig högtidsstund. Har kunnat fortsätta med den, genom att lyssna på låtarna på Spotify idag.

Varvid jag kommer att tänka på följande:
Vid skolstarten frågade en lärare i en av alla de pedagogiska grupper som jag är medlem, om någon kände till någon  Spotifylista som skulle passa att användas i samband med att eleverna kom tillbaka till skolan efter sommarlovet.
" Man får inte använda Spotify i skolan...." , svarade då en annan medlem i gruppen.
Har tänkt på det så många gånger, HUR KAN MAN BARA BLI SÅ FYRKANTIG???
Man måste inte följa varenda liten föreskrift som finns. Jag betalar 100 kr i månaden för att använda Spotify. För det priset så gör jag vad jag vill....

Undrar förresten om ovanstående fyrkantssvarare  inte kopierar något som är märkt med "kopiering förbjuden" heller....??

Tanten har ju fått ett gult kort för felaktigt agerande i skolan, kanske det hinner bli fler innan karriären är över. Med ovanstående inställning, menar jag.... en inställning som jag sannolikt delar med 95 % av lärarkåren. Hoppas det iallafall... för fyrkantiga former är mycket svårare att jobba med, jämfört hur det är att arbeta med  det som är lite rundare och smidigare.

Gult kan ha många nyanser, dagens bilder redovisar några. Ute regnar det ganska så ordentligt nu. Känns bra, i beslutet att avstå eventet. Tänker mig ändå ut på mossen och dess vidder. Ser i min tanke att det är gult som gäller även där.

Under utveckling

Tänker  på hur kul det är att ha fyllt sextio, och fortfarande känna att man är under utveckling.
När man var barn på 60-talet, ja, då var de som var i min nuvarande ålder riktigt gamla och stencila... åtminstone enligt mitt sätt att se.
Kanske var förra seklets tanter också under utveckling, iallafall på något sätt.
Men de hade inte samma möjligheter att låta sig bli förkovrade, som vi som är tanter på 2000-talets har.
Internet och dess sociala medier har varit ovärderliga, då det gäller möjligheten att ta del av de trender inom skolvärlden, som gör lärartanten till en lite annorlunda lärartant under tid.

Även tantens framtoning rent fysiskt utvecklas ju under tid. Inte lika positivt som den professionella  dock. Men sådant är livet, absolut....
Vi kom att prata om vikten av träning, vi tanter som åkte tillsammans till Åsas funktionella träning i tisdags. Vi kom fram till att vi tränat regelbundet i grupp, ett par gånger i veckan, i snart tjugo år. Inte så att det syns så mycket utanpå av den träningen.... men under det slappa och sladdriga, så är musklerna i betydligt bättre form än vad man utifrån synintrycket skulle kunna tro.

Tillbaka till skolutveckling.... och vad jag  ser som har varit utvecklande för mig.

Drama som pedagogiskt hjälpmedel, undersökande arbetssätt - genom böcker och tidningar, genom att ta kontakter via telefon... det var något som fanns med i förra seklets utveckling.
"Tidningen i skolan" hade flera olika kurser som jag var med på, t.o.m en sommarkurs i Stockholm fick jag lov att åka på. Det var ett annat tänk, tänket före den stora datoriseringen. Men det funkade då, och det funkade bra.

Om man ser till senare år så var ju åren med e-twinning väldigt roliga och lärorika. Schoolovision var den stora grejen inom e-twinning, men inte min favoritgrej. Konstprojekten och fotoprojekten ( det senare var ju våra Grimsåselever europamästare på flera gånger) var de internationella samarbeten som jag som lärare lärt mig mest på. Liksom det samarbete som jag och Ingrid från Slovenien hade under ett och ett halvt år, då våra elever berättade om sina skol och vardagsförhållanden för varann.

Tror att Lgr11 tog lite död på e-twinning. Orken tröt. Fick ett mail om att fotoprojektet skulle tas upp igen. Hoppas det, vi är på direkt. Ett enkelt projekt att vara med i, under det att man kan lär sig en hel del om andra länder utifrån de foton som visas.
Schoolovision är det största och mest långlivade projektet i e-twinnings historia. Om frågan om nytt deltagande kommer... ja, jag vet inte.... jag måste ha hjälp av kulturskolefolk för att få till det.... och de har inte alltid tid att hjälpa till. Eller kanske är det bara fråga om prioritering.

Big 5 har jag jobbat efter i flera år nu., Tänker inte längre i Big 5-banor, för  stödstukturer av olika slag, förmågetänk utifrån orsak-konsekvens, jämförelser, begrepp i olika sammanhang, metakognition... ja, de har blivit självklara nu.

En läsande klass tog jag snabbt till mig, direkt efter jul. Eftersom jag jobbade hela våren med materialet som finns i FB-gruppen, så känner jag att jag kan använda alla "läsfixare" i skolarbetet, och har på det sättet knappast använt något av det material som numera både finns som bok och ute på nätet.

Från Skolverk och skolledning kom så en propå om att alla lärare skulle träffas veckoligen och diskutera/utveckla sig i matte via "mattelyftet". Nu känns  det mer som ett påhäng än som ett lyft, men det kanske blir bättre till våren, då det handlar om problemlösning. I höst har det handlat om bråktal... känns lite tjatigt vid det här laget.

Vad är nästa socialmedielyft för lärartanten då?
Förhoppningsvis "Grej of the day". Tänkte köra tre gånger i veckan ( minst) efter höstlovet. Låter väldigt spännande!

Vill ha några månaders lugn i dagens grej, så det hinner sätta sig.
Men sen är tantlärarn öppen för nya utmaningar och ny utveckling. Redan lite nyfiken på vad det kan handla om.

Tant fotografnörd tänker att vi går mot mindre fotogenique årstid just nu. Men man måste förstås inte ha tio foton i varje blogginlägg....

Nu är det strax dags för Filmtime framför TVn, med stickning till hands. Har utvecklat strumpstickandet en hel del under det att sockstickeklubben visat på nya möjlgheter. Bara en sak som jag missat att utveckla.... olika sätt att sticka häl. Tror att det handlar mest om bekvämlighet faktiskt... är så inkörd på vanliga hälstickasättet.. och jag tycker att den hälen funkar bra.

Sommarstugestängt, söndagsstädat

Solen sken över Halmstad igår.
Att det numera är höst, det märktes inte alls på vädret, men man såg det på den lågt stående solen.
Inte en chans att sitta på altanen och förmiddagsfika och samtidigt njuta av solen, som  vi ofta brukar göra när vi kommer ner till stugan. På altanen var det djup skugga, men på den lilla stenlagda plätten framför lillstugan, där var det sol.

Njöt verkligen av den nästan stekande solen, under den dryga timmen som vi satt där.
Hade bestämt möte med Johanna och Martin vid stugan. De skulle hjälpa till med stängningen ( avstängning och tömning av  vatten, egentligen) var det tänkt.
Men först skulle vi åka en sväng in till stan. Jag behövde lite råd då jag tänkte köpa dyr vinterjacka. Så tyckte jag iallafall......

Indiska blev också besökt, och jag "förälskade mig i " klänning och tröja. Kunde förstås inte motstå att handla, när klänningen - och tröjan- dessutom passade storvuxen tant.
Kom att undra när jag ska var så "fin" att jag ska ha klänning... för jag är aldrig finklädd...så där på riktigt. Så kom jag på att det blir utmärkta skolkläder... jag vill ju gärna vara någorlunda snyggt klädd i skolan... på så sätt kommer kläderna sannolikt till stor användning.

Det blev mer indiskt denna dag, för vi åt lunch på en indisk restaurang, som ligger centralt i Halmstad.
Supergott var det med de olika kryddorna till kycklingrätten, och så det obligatoriska nan-brödet, förstås.
Vinterjacka blev också inhandlad, plus ett par vinterkängor.

Johanna och jag gick en fin promenad på stranden, under det att herrarna fixade vattentömning och inställande av sommarmöblerna.
Solen speglade sig i det ännu ljumma havsvattnet, och vi insåg att det inte hade varit några temperaturmässiga problem att ta ett dopp. Men vem hade tänkt på att ta med baddräkt, i oktober?
Vi mötte tre damer som hade gjort det, och iklädda badrockar vandrade hemåt från höstbadet.

 - Du smygfotar, sa Johanna. Det gjorde jag... fast inte så att det blev så närgånget.
Det är svårt att se bilden i displayen när solen står på, så några av bilderna blev alldeles för suddiga.
Denna blev fin. Mycket folk var det som vandrade längs stranden denna helt underbara lördag, den 11 oktober.

Ett fiskkadaver hade flutit upp på stranden, Svårt att förstå vad det kunde vara. En jättetorsk?
Efter att ha fått sommargrannen Lenas syn på vad det kan vara, via FB idag, så tycks det vara en tumlare. Synd att man inte fått se den i levande tillstånd i stället. Måste vara en imponerande fisk... eller är den ett däggdjur? Ja, det är just vad den är, tumlaren är en liten val, alltså ett däggdjur, ...måste bara kolla med Wikipedia, så att jag inte skriver fel.

En helt otroligt fin dag var det igår.
Idag regnande det när vi vaknade.
Hade bestämt att det var städdags, så det gjorde inget.

Huset blev under dagen någorlunda välstädat från topp till tå, mattorblev tvättade i nya tvättmaskinen ( bästa inköpsgrejen denna sommar), nygamla mattor på rena golv,  flaskor, pappa, tidningar, plast blev levererat till återvinning, inhandling det nödvändigaste inför veckan gjordes på Tempo i Hestra, bilen blev  tvättad och städad..... och älgbiffar fixade... fast C-E stod för alla annan matlagning, förutom att röra ihop köttfärssmeten med oliver och fetaost i....

Jo, jag är ganska så effektiv och tycker att det är så gott när det är rent hus ....

Dåliga musfångare har vi... de sköter inte sitt jobb.
De ultraljudslåtande musivägkörande apparaterna levererades i fredags till mig i skolan, via flygfrakt. Två apparater är uppsatta hos oss, i garage samt i kök, och två apparater är levererade till Hjälshammar respektive Älmås.
Så nu hoppas vi på att det funkar.
Bror Roger ska få sina båda bekämpare levererade nästa vecka. är det tänkt.

Så gick denna härliga helg i rasande fart.
Vinterlysande ljuset är utställt, både på trappan och i växthuset.
Nu är det ljusens tid, nu när det är sommarstängt.
Ha en bra vecka, vilket nummer den nu kan ha.... Önskar älgarna god lycka och att så många som möjligt lyckas gömma sig för de elaka jägarna.
Tycker jag, som åt älgfärsbiff till lunch....

Ljust och ljummet

Jo, det gäller att ta vara på ljuset, nu när det är så kort.
Och kortare ska det ju bli.
Hade ev. tänkt mig ett träningspass klockan halv sex, men när jag kollade klockan två, då var det fullt... och till och med kö.
Ingen skada skedd, trädgårdsarbete, det är bra träning det också.... fullt tillräckligt för en tant.
Och träningen höll på mellan halv tre och halv sex, så det var ett långt pass.

Vi har lite konstiga tider i vårt jobb. En veckoarbetstid på 45,5 timmar, men bara 35 timmar i skolan.
Det händer nästan aldrig att det bara blir 35 timmar på arbetsplatsen, så den där trettiofemtimmarsregeln känns väldigt tokig.
Samtidigt så kan man med gott samvete lämna skolan, trots att eleverna fortfarande inte är klara med sin gympalektion, då klockan är halv tre.... och man faktiskt har slutat för en halvtimme sedan.

Ut i trädgården var det som gällde. Fortfarande en timmes arbete kvar... ja, det var ju vad jag trodde.

Nu visade det sig att dagens arbete tog närmare tre timmar, och att det fortfarande säkert finns en timmes jobb kvar. Tidsoptimist.
Jo, det är jag nog... och speciellt när jag tänker lektionsplanering.
Är det inte konstigt att man fortfarande, efter 39 år i jobbet, tror att det ska bli mer gjort på än lektion än vad det i verkligheten blir? Tiden rusar alltid ifrån mig, känns det.... Kanske pratar lärarn bort lite för mycket tid ibland...

Skördade solrosor idag.... skar av huvudena och lade på tork i pannrummet. Få se om det blir någon fågelmat av´et. Fröna ska iallafall inte sås nästa år. Har haft tre meter höga solrosor bakom garaget i höst, och när det blev blomfrötunga, så böjde de sig över torkställningen och tog stöd av denna. Och detta trots att jag bundit upp dem i flera omgångar.

Jättefint med solrosor, jättebra att frödriva i växthuset, men nästa år ska jag se till att få en lite mindre solrossort, både vad det gäller höjd och blomma. En storleksproportionalitet som sannolikt hänger ihop.

I klassen jobbar vi med storyline.  Ämnet är, förutom svenska och bild, geografi. Eleverna bildar familjer
( samhällskunskap) och bor på olika platser i Sverige, från Jokkmokk i norr till Tomelilla i söder.
Man ska berätta om sitt landskap, natur, geografi och historia ( se där kom det ämnet in också) samt göra en bild av sin boende, med den omgivning som speglar det landskap man bor i. På måndag ska vi ha första redovisningarna i små dramatiseringar. Förhoppningsvis kommer eleverna ihåg dessa ( filmar dem nog också) så att vi kanske kan få till en föräldra-elevkväll ( med kakbuffé) om några veckor. Ska fortsätta träna på att sjunga några "typiskt" svenska låtar också.. där kom musiken med.
Varje "familj" tänker hållbar utveckling, så lite no får vi också med.

Det är så enormt tillfredsställande att se eleverna jobba. De vill inte sluta för rast och de tycker att tiden bara rusar ifrån dem.... inte kan det vara lunch än... ? Vi har ju bara jobbat en kort stund.
Det är härligt att ha fyr-femmor och slippa fokusera på de eländiga nationella proven, vilket jag fått göra under två läsår med sexor. Nu kan eleverna jobba kreativt, träna på samarbete och på att dra slutsatser utifrån det material man jobbar med. Datakunnandet utvecklas också. Så vi jobbar med sådant som man har nytta av i livet i Storylinen....

Kolla kan ni göra här, på vår Webbstjärneplats. 

Steg nummer två i Storylinen ( som ju görs på mitt sätt och inte efter alla konstens regler, för då skulle vi aldrig bli färdiga) är att alla ska åka på semester .... och som steg tre, så kommer alla att bli inbjuda på glassfest i Grimsås, Västergötland. Kanske flyttar en del av familjerna  dit,,,,,

Skrev om att jag skulle bli råttfälleförsäljare i förra inlägget. Nu blir det inte riktigt så. Får en skadedjursbekämpningskontakt över, och den var Marika först med att beställa.

Blir fantastiskt glad över följande:

Felbeställde ju de ultraljudslåtande skadedjursbekämpningskontakterna i söndags. Eftersom brors Ipad var lite seg i betalningsöverföringen, så gjorde jag om beställningen... och vips, så hade jag fått i väg två beställningar á 6 kontakter.
Bror och make skrattade skadeglatt åt mig... men jag tänkte att det skulle nog gå att bli av med den extra beställningen, det måste ju vara fler som har möss inomhus än den som har härstamning från Backgården.
Och annars.... ja, det drabbade ju ingen fattig....så det var ingen ko på isen....

I måndags morse kollade jag som vanlig hotmailkontot på mobilen.
Där fanns leveransaviseringar på två paket, men också ett meddelande med rubriken urgent.
Det var Corinne på kundtjänst på Good Life som upptäckt två likadana beställningar och undrade om det blivit fel. Hon skrev ( både på engelska och med korrekt svensk översättning- ingen googleöversättning här inte) att man hade lagt min order på is, tills jag besvarat hennes mail.
Jag svarade direkt - på svenska- och berättade hur tokigt det blivit.
På tisdagen fick jag så meddelande om att man bara skickat i väg ett paket och att inbetalda pengar skulle återbetalas.

Helt otroligt! Pengarna är redan tillbakasatta. Dem tänker jag göra åt på Naturkompaniet i Halmstad på lördag f.ö.

Inte nog med denna mailkontakt med Good Life, någonstans i USA. Jag har fått göra en ny bekantskap också. Med UPS. Det började med att jag fick två SMS från det världsomspännande distrubitionsbolagets svenska huvudkontor i Stockholm. De meddelade att jag skulle betala in en importavgift eftersom jag köpt varor utanför EU. 417 kr för varje paket. För två paket var aviserade.
Två samtal har jag fått från trevliga herrar, som berättat samma sak som det stod i SMSet. Vid andra samtalet undrade man också var man skulle lämna paketet.
Tog det lite lugnt, det där med två paket.... det skulle nog bara komma ett.
Idag fick jag nytt SMS, 417 kr ville man ha för ett paket. Vilket jag betalade in via ytterligare en trevlig herre, telefonledes.
Så nu väntar jag bara på att bruna Ups-bilen ska komma med ett litet paket, kanske till skolan i morgon eller till Stockremma, om det blir fram på eftermiddagen.
Sen ska alla möss, hållandes för öronen, rusa ut ur vårt garage, så att vi kan ställa in bilen, utan att riskera att det bygger bo i den. ( Hoppas bara att de inte håller för öronen och skyndar sig in i bilens dämpande isoleringsmaterial.... för det är ju ockås en möjlighet. Men det lär iallafall inte komma några mer möss över tröskeln till garaget, för oljudet ( på deras frekvens)  lär skrämma i väg dem.

Jag är bara så imponerad över hur bra allt funkar. För att det skulle göra det, funka bra alltså,  det varken läser man om eller hör om i media. Där handlar det bara om allt som inte funkar.

Har lärt mig en hel del på några få dagar... om tull... om importavgifter. Förstår värdet med att EU får till ett frihandelsavtal med USA.... men har inte tillräcklig kunskap för att förstå om det är bra eller inte för de europeiska tillverkningsindustrierna. Undrar hur mycket importavgifter som läggs på alla asiatiska varor som vi köper, lite till mans. Måste ju vara miljarder per dag....

Strax helg igen. Ska åka till Halmstad och stänga stugan på lördag. Johanna och Martin kommer också ner, dels för att C-E fortfarande inte ska göra några av de två lite tyngre och obekväma lyft som hör stängning och öppning till..... och dels för att det är bra om någon mer lär sig rutinerna för att få rören tomma på vatten och hur man gör för att stänga av vattentillförseln.
De är två månader sedan vi var i Halmstad senast, C-E och jag. Då var operationen nära förestående. Nu är C-E ute på andra sidan, och allt har gått helt OK.

Så det känns ganska så positivt denna ljumma och eftermiddagsljusa torsdag i oktober. Den självsådda ringblommeplantan står fortfarande i knopp. Det kallar jag framtidstro.

Härlig hösthelg

Att livet ter sig annorlunda från en helg till en annan för hispig tant, det är tydligt.
Denna helg har varit helt otroligt härlig, och jag har verkligen försökt njuta av den.

Började gårdagen med att ta ytterligare ett tag i trädgårdens rabatter. Nu är det bara  någon timmes arbete kvar, sedan är trädgårdshöstandet över för i år.
Klippte gräsmattan en sista gång, C-E rengjorde gräsklipparen och jag slängde årets gräsklipparskor i soptunnan.
Att bli använd som fotbeklädnad vid förkortande av grässtrån runt Stockremmahuset, det har varit den sista anhalten för många gympadojor under åren.

Vid halv fyratiden i går, lördag, dök Johanna och Martin upp. Vi skulle tillsammans åka till Borås, för att se Torsten Flinks tolkning av Doktor Glas på Sagateatern.
Föreställningen började inte förrän klockan sju, så vi hade tid att ta en promenad och avnjuta en del av konststadens skulpturer, tillika njuta av alla höstiga träd i Stadsparken samt äta gott grekiskt på Grekiska Tavernan.
Mätt av synnerligen välsmakande mixad förrätt och moussaka, satte vi oss på andra bänk på teatern och njöt återigen. Denna gång av Torsten Flinks magiska framförande, då han såväl gestaltade läkaren Glas som prästen Gregorius ... och berättade om Helga på ett publikintagande sätt.
Doktor Glas är ingen munter berättelse precis, men den är en inte helt orealistisk skildring av livet... ur en konstnärs perspektiv.

Idag var vi inbjudna till Anki coh Roger, hemma i mitt ombyggda barndomshem.
Anledningen till detta var  att Rogers och C-Es engelska favoritlag, Chelsea respektive Arsenal skulle mötas i en match som visades på Viasat - en kanal som vi inte har.

Letat cacher har vi inte gjort på tre veckor, så jag tyckte att vi kunde ta vägen över Hökerum, Härna och Nitta och åtminstone försöka leta upp några.
Har egentligen målet att få till 500 per år, vilket gör att jag skulle behöva hitta ytterligare 47 gömmor senast den 24 nov.
Ingen omöjlig uppgift.....

En liten burk med blött innehåll var gömd här vid Södra Vings gamla fina helgedom.

En annan gömma fanns vid "Fornstugan", ett hembygdsmuseum, där det kostade 25 öre att gå in. Nu var det inte öppet, och hade det varit det, så hade man behövt vara minst fyra för att kunna lösa inträde.
Med tanke på att Löfvén och Co lovat ta bort inträdena till museer, så kanske det även kan gälla hembygdsdito. Vilket skulle lösa problemet för två personer att kröka rygg och gå in i den lilla stugan.

Viskan rinner upp i sjön Mogden, öster om Hökerum. Här passerar den genom Nitta. Där hade samhällsföreningen i det lilla samhället anlagt en fin badplats, alldeles bredvid den asfalterade banvallen.
En lätthittad cache hade man också lagt ut.

Fotbollsmatchen började inte förrän klockan tre, så vi hade bestämt at vi skulle ta en ordentlig promenad samt äta lunch, innan det var dags att bänka sig framför TV-apparaten.

Vi gick en runda som jag aldrig gått, trots att jag var heltidsboeende i byn till nítton års ålder och deltidsboende ( åkte alltid hem från Jönköping och lärarhögskolan  på helger och lov) tills jag var nästan 23.

Vår runda startade med att vi passerade byn "finaste" gård, Södergården och fortsatte sedan ut på vägen som går på maderna bort mot Marsjön.

Johan, Malin och rävliknande lapphundsvalpen ( med tillägg i rasnamnet som tanten glömt bort) hade kommit hem från Norge under helgen. Och så var Tess med förstås, tioårig schnauzer, hemmahörande i Backgården.

Visst var det ett fantastiskt promenadväder.
Många björkar stod redan avlövade, men nu är det asparnas gulnings-tid, och då är det bedövande vackert.
Speciellt som solen sken över alltihop och det var alldeles lagom varmt i luften.
Tänk om man kunde konservera denna härliga, vackra tid ett par månader. Fram till Lucia, eller åtminstone advent. Men det går inte, så det gäller att njuta och vara ute så mycket som möjligt.

Kom ut på Varnumsvägen. Här cyklade jag och de av mina kamrater som bodde på vägen till Finnekumla, ja, förresten barn från hela Rångedala, för att lära oss simma i Marsjöns kalla vatten. Det lyckades bra för de flesta av oss. Fyra-fem kilometer åt varje håll var det att ta sig, en timmes simundervisning på det. Inte en tanke på att någon skulle skjutsas, det var ju sommar och lättcyklat.
Däremot hände det att man blev curlad med bilhämtning när det var riktigt dåligt vinterväder, men då var det förstås inte från simskolan, utan kanske från "Solglimten". Alla flickor (nästan iallafall) samlades i skolans matsal på lördagseftermiddagen och handarbetade. Alstrena såldes sedan på auktion i församlingssalen.
Det var tider det! Snacka om genusaspekt! Ordet feminist var ännu inte ens i sin linda.
Inte konstigt att man är gammal!

Hade kollat om vi missat någon geocache i det område som vi skulle promenera genom. Det hade vi.
En gömma med terräng 3 och svårighet 2,5. Gav mobil med c:geo i till Johan, för jag tyckte att det som skulle vara en utmaning för tanten, skulle vara en lätt match för honom.
Nu var det Malin som såg den dåligt gömda burken i bäckravinen.

Hon tog några skutt, hämtade burken och kastade över den till sin sambo.
Leahunden  gillade också att skutta från sten till sten.

Alcel53 antecknades i det lite småfuktiga logghäftet, och försluten burk kastades tillbaka, för att "gömmas" bland stenar och björkstammar igen.
Har aldrig hört talas om denna steniga snabbrinnande bäckfåra tidigare. Inget man pratade om vare sig på Solglimten, på simskolan eller i skolan. Trots att platsen sannolikt var lika trolsk och intressant att besöka, då som nu.
Som jag så många gånger sagt och skrivit: det bästa med geocaching, det är att få se vackra och intressanta platser. Idag fick vi se fyra stycken sådana, och nu är det bara 43 burkar att hitta på ( tror jag) sju veckor.
Fyra dagars skolfritt i slutet av oktober ska nog kunna bli fina cacheletardagar, åtminstone ett par av dem. Om livet inte ställer till nå´t förstås. Att dumma saker kan hända, det får man alltid ha med i beräkningen, det har jag lärt mig vid 61 ( -7 veckor) års ålder.

Vi gick på den gamla järnvägen mellan Borås och Ulricehamn, en bit.
På andra sidan det lilla vattenfallet såg vi kvarnen,  mellan höstfärgade grenar.
När jag var riktigt liten, och vi bara hade Frej och Lorry som hästkrafter, så åkte jag ibland med pappa till kvarnen. Jag satt i den lilla kärran ( häcken, kallad) tillsammans med ett antal säckar havre, som skulle ner till mjölnaren för malning. Nästa dag hämtades det färdigmalda mjölet hem igen. Havremjölet användes enbart som djurfoder.
Att sitta bakom Frej, och kanske också få hålla hans tömmar, det är ett av mina tidigaste minnen.

Ett annat, mindre trevligt minne, har jag från denna plats.
Under de tre gymnasieåren på Bäckängskolan i Borås, så åkte jag ofta buss in till stan och tåg hem.
Med moped ( på den tiden fanns f.ö. inte tanken på hjälm på kartan) tog jag mig ner till busshållplats eller tågstation. Jag brukade parkera mopeden på ett säkert ställe, mitt emellan station och busstopp, det är väl ca 500 meter mellan de båda platserna.

En höstdag i tvåan på gymnasiet kom jag, som oftast, hem med fyratåget, ( i Rångedala kl halv fem ungefär) gick till mopeden, satte igång den och körde iväg hem mot Finnekumla by.
Vad jag inte såg denna dag, det var att en turkosfärgad Opel kom körande på Varnumsvägen. Jag körde ut på vägen och rakt in i sidan på bilen. Föraren väjde och körde rakt in i telefonstolpen på andra sidan vägen. Den bröts i två delar.
Jag körde förstås omkull, men fick fort som attan upp mopeden, som möjligen kändes lite skev i ramen, men som funkade. Med bankande hjärta körde jag de 2,5 km hem, rusade in i huset, förbi mor och far som satt i köket och in på mitt rum.
Just då ringde telefonen. Det var någon i byn, som ringde till min pappa och uppmanade honom att komma ner till Finnekumlakorset, för hans dotter hade kört på en bil och bilen var köroduglig. Ingen hade, turligt nog, skadats.

Min pappa var en man som lätt brusade upp, men  vid detta tillfälle gjorde han inte det.
Han tog hand om sin dotters smitning från olycksplats på ett föredömligt sätt.
Jag kommer inte ihåg att jag blev så skrämd av händelsen, både jag och moped hade klarat oss nästan helt oskadda.

Nästa dag satt jag i soffan i Bäckängskolan bibliotek under en håltimme. Jag tittade förstrött i Boråstidningen.
Det var då jag blev ganska så upprörd, för på förstasidan fanns en ganska stor notis med rubrik "Mopedist körde på bil. Smet från olycksplatsen"

Nu blev det faktiskt ingen påföljd alls, vare sig vad det gällde vållande av olycka eller för att jag smitit.
Jag hävdade att jag inte sett bilen, vilket jag uppenbarligen inte gjort, för att även om jag gjort en del dumt i mina dar, så skulle jag aldrig kört på en turkos Opel Rekord av egen vilja. Nä, jag hävdade att det var skymning och att bilen inte haft något lyse på.
De var så lagstiftningen om halvljus  på dagen kom till.
Tror jag.

Fast egentligen vet jag varför jag inte såg bilen.
Jag var bedrövad och bedövad.
För jag hade för första gången i mitt liv, fått en tvåa på ett prov, på ett matteprov.
Så egentligen var det ju inte konstigt att jag inte kommer ihåg olyckan på ett traumatiskt sätt.
Jag hade ju redan varit med om det värsta som kunde hända i mitt ganska exakt sjuttonåriga liv: Jag hade fått EN TVÅA PÅ ETT PROV!

Hundförarna hade åkt bil en och en halv kilometer från Backgården, längst upp och bort, för att slippa ett otrevligt möte med en hund som inte gillar Tess.
Jag beslöt mig för att gå den  sista biten "hem" också.
Det är inte ofta man promenerar i sin barndoms by och ser dess vackra vyer.

Därnere gick vi, på vägen som går ute på maderna. De brukas f.ö. fortfarande och ger det fina, öppna landskapet.

Nordsvenskarna var också fina att titta på.
De hjälper också till med landskapsöppenheten.
Några körningar med spannmålsfyllda säckar som skulle till kvarnen, det har de inte fått vara med om. Hoppas att de fått vara med om andra körningar, för det är väl sådant man i första hand använder de kraftfulla muskelpaketen till.

Gick uppför Backgårdsbackarna och kom till min favoritplats, utsiktsplatsen där man kan se både Marsjön, Tärby, Varnum och Härna.
Har en cache här, på Finnekumlarundan. Om jag hade varit cacheletare, så hade jag gett den favoritpoäng... men cacheletarne i gemen, de tänker inte som tanten, de ger poäng föär gömmans beskaffenhet, mer än för vad en visar.
Obs! Jag skriver inte detta med någon som helst bitterhet över uteblivna favoritpoäng, för de intresserar mig nästan lika lite som att komma först-poäng... bara att det förvånar mig att inte ALLA har denna plats som favoritplats.

Lea satt på trappan och väntade. 

Man kunde ju tro att det var en räv som var guard utanför Rogers och Ankis hus. 

Det trodde iallafall huskatten Tindra, då Lea intog kattens hem i fredags. Hon blev livrädd, och har mest hållit sig ute ... och på långt avstånd från den farliga "räven".

Tindrakatten kom hem och in till sin vanliga plats, mindre än en timme efter det att det farliga djuret åkt iväg hem till Norge igen.

Roger ville visa hur fint han gjort i den gamla ladugården. Jag ville gärna se.
Min lillebror såg att mössen varit framme och sa att han skulle beställa en eller ett par skadedjurskontakter, för att skrämma iväg dem.
Grannen hade en och inte en mus fanns numera i det skogsnära huset.
Vi behövde också en eller ett par i Stockremma, framförallt till garaget, så att vi kunde ställa in bilen igen. Under de senaste åren har möss bosatt sig inne i motorrummets skydd, vilket har kostat oss ca 5000 kr.

Roger visade webbsidan och jag tyckte att jag kunde beställa apparaterna, så kunde han få köpa ett par eller tre när de kom farande från sin tillverkningsort/grossistort i Amerikat. Beställde 6 stycken. Tull och frakt tillkom.
Knappade in kortkod .. och ipaden började processa. Den fortsatte med sitt snurrande, så jag backade och gjorde om köpet. Då gick det direkt. När jag strax därefter kollade hotmail-meddelnade, så hade jag lagt två order á sex apparater.
Så nu får jag bli råttfällshandlare ... eller råttfångaren i Stockremma kanske. Sex - sju apparater finnes här i överflöd- Är någon intresserad av skadedjurskontakten, så hör av er. Den finns till försäljning för 400 kronor, så snart den ankommit Sverige och Stockremma.

Bjöds på supergod lunch, kycklingfilé i baconlinda, tillagad i mango chutney, grädde och creme fraiche. 40 minuter i ugnen. Serverat med ris. Ett mycket bra alternativ till den baconlindande kyckling, fylld med ädelost, som jag brukar göra lite då och då.

Kollade lite på fotbollen och även den allsvenska matchen,Örebro vs Elfsborg.
Boråslaget låg under med 2-0 efter bara några  minuter.
Tyckte att den fina eftermiddagen inte var någon innesittareftermiddag, utan gav mig på egen hand ut på ännu en liten runda.

Gick ner för backen bakom barndomshemmet, över bäcken och uppför den relativt branta skogsbacke, där mina barndoms skrämmande kor, gick alldeles fritt och betade.
När det var mjölkedags, så tog mor och far spänner, mjölkepallar och kruka med, och kallade på korna, så att de kunde mjölka dem på en någorlunda närbelägen och bekväm plats.
Under senare delen av min uppväxt, så kördes traktorn och det dieseldrivna mjölkmaskinsaggregatet till vallen nedanför ladugården. Dit kom korna, för det ville gärna bli av med lite mjölkstinnhet i juvren.

Utsikten på denna nivå, alltså ett snäpp högre än där min bror bor, är ju ännu mer betagande.

Helt ljuvlig, denna ljuvliga oktoberdag.

Gick den ca kilometerlånga rundan i sakta mak och njöt.
Hemma i huset hade Elfsborg fått ännu mer baklängesmål på sig. Senare visade det sig att även IFK, Häcken och AIK åkt på förluster i dag. Status Quo i Allsvenskan alltså, och bara ett lag värt att kalla topplag i hela Sverige, nämligen MFF. Grattis till SM-guld, f.ö.

Hemma i det fina huset fanns kaffe, glass och bär att njuta av.
Gjorde så... tackade för oss och för en fin dag... och tog vägen över Dalsjöfors och Dannike hem.

Tack alla för en toppenhelg: Johanna, Martin, Torsten, grekiska kockar, geocacheutläggare, Roger, Anki, Malin, Johan, C-E ... och alla djur.

Och som sagt... den som inte vill ha små söta möss inomhus, utan vill köra ut dem i kalla skogen i höst och i vinter, den kan få köpa en ivägkörningsapparat av råttfällegrossisten i Stockremma. Hör av er.. via mail, telefon eller genom att kommentera nedan. Skynda på, partiet är begränsat !