fredag 8 september 2023

Resereflektion

 


Det där med att resa är ju ganska fantastiskt. Man reser tre gånger på samma resa. Första gången så ser den väldigt mycket annorlunda ut än de andra två gångerna. Vad menar jag med det? Jo, först ser man ju fram emot resan, funderar över hur det ska vara och hur allt ser ut, sen upplever man resan, och slutligen har man alla minnen kvar. 

Många bilder blev det av sju dagars resa, med fem dagars späckat program. En del bilder är verkligen fina. Trots att de allra flesta är tagna med mobilen.


Det där med resesällskap, det har vi aldrig haft på längre resor än ett par övernattningar. En del har ju vänner som de gör allting med. Sådana vänner har inte vi, och det är absolut inget vi saknar.  I vårt resesällskap fanns det ett par "tvåparssällskap". Ett av dem delade sig aldrig, det andra vågade på att gå skilda vägar då och då. En ensam tjej/ kvinna fanns med. Modigt! Vet inte om jag skulle våga...  Vi fann ju ett jättebra resesällskap, redan på Heathrow. Min gamla högstadieklasskamrat och hennes man. Kunde inte vara bättre. Vi träffades ofta, vid måltider och längs vägen. Samtidigt som vi tog våra egna vägar ibland. Ytterligare ett par kom ofta att bli vårt gemensamma sällskap. Riktigt roligt och TRIVSAMT! 


Man ( jag) har en massa fördomar. Om folk som kommer från olika delar av landet. Nollåttor är dryga, göteborgare trevliga och skåningar glada och lättillgängliga. Mina fördomar har fått sig en törn. Både de som kom från Arlanda ( vilket inte bara var genuina stockholmare, men några var det) och de som tillsammans med oss åkte från Landvetter, var väldigt trevliga. Pratade en hel del med samtliga, delade bord med de flesta vid olika måltider. Men de som kom från Kastrup ( skåningar och blekingebor) de höll sig verkligen för sig själva. De tycktes inte ha något intresse av kontakt med oss andra. Och ... kan det vara så att Lommabor är lite förmer?


Förväntningarna på resan styrs förstås efter det som framgår av reseprogrammet ( Rolfs buss och flyg i detta fall) och de egna erfarenheter som man kopplar till detta.  Lätta vandringar stod det. På en lätt vandring ska det inte vara stenigt eller superbrant. På ett par av vandringarna var det så. Tack och lov för stavar när det är brant och stenigt. Blev lite förbaskat vid åtminstone en vandring. Den var, enligt mej, inte lätt. Är det lätt, så inbillar jag mej att det ska bölja upp och ner i "lagom" lutning, och att underlaget ska vara snubbelfritt...


Vid ett tillfälle skulle vi ut på en ö, Mount St Michael.I programmet framgick att vid flod, så var det båt som gällde, mellan fastland och ö. Vid ebb, så fick man gå över. Jag har läst en del av Jenny Coogans böcker, vilka utspelar sig på en ö i Cornwall,  med samma förutsättningar.  I min "före-resa" så såg jag fram emot att gå runt på den lilla ön och fika i det lilla  bageriet, kolla in i bokhandeln och gå ut till fyren, långt ut på ön. Blev ju mäkta förvånad då vi kom till en ö, med en otroligt vackert slott, högt och ganska otillgängligt beläget på ön. Det fanns varken bageri eller fyr, möjligen några böcker i souvenirbutikerna.


Det där ebb och flod, det är ju hur häftigt som helst.  Sex meter lär det skilja i  södra England.


Tycktes som om det var ebb, varenda eftermiddag under våra fem vandringsdagar.


Jag är otroligt tacksam att vid sjuttio år ålder ( - två månader) klara av en sådan här resa. Det är absolut inte allom givet.
Samtidigt blev jag lite "småknäckt", när paret som var fem år äldre än jag, var de som var snabbast uppför alla branter ( och sannolikt nerför också). De gick extra rundor, och de hade ett rasande tempo. MEN... de hade inte ett kg extra att bära på. Det är klart att mina 20 extra kilon (minst) hämmar mej. Samtidigt undrar jag om man inte har ett visst tempo i kroppen. Vi var ju några i olika storlek och liknande ålder, som höll ett lite lägre tempo. Anser att vandring ska ge möjlighet att ta in omgivningarna, njuta av vyerna,  och ge möjlighet till fotostopp lite då och då. Powerwalk kan jag försöka mig på härhemma.... om jag är på det humöret ( händer dock sällan)


De flesta resenärerna ( sammanlagt 33 st) var pensionärer. Gissningsvis tre fjärdedelar. Det är verkligen svårt att skilja en pensionär från en som ännu inte nått den magiska åldern. Tyckte att många såg unga ut. Men tittar man på skinnet vid halsen, så syns det allt att man inte är någon ungdom längre. 
Vi pratade en del krämpor. Många hade ont någonstans, rygg, knä, fot... Flera som jag pratade lite mera ingående med hade olika mediciner. Även tunna personer kan både ha högt blodtryck och diabetes 2. Lite gott att ha lite gemensamma krämpor, fånigt nog. 
För egen del, så skötte sig min rygg och mina knän exemplariskt, Inte ett knyst. Men hallux valgusen skavde en del, och på den "friska foten" fick jag en liten blåsa. Kunde varit MYCKET värre!


Mycket bussåkande blev det. Lite för mycket. Men visst kunde man oftast njuta av landskapet, därutanför bussfönstret. 



Vad kommer jag mest ihåg nu när jag bara har "efter-resan" kvar?

Massor av hundar överallt. Inte en åt gången, utan två ,tre , fyra. Många rastades på havsbotten vid ebb.  Massor av hundar var med på de olika sevärdheterna som vi besökte.


Får och kor i mängder, betande i det gröna landskapet.


Långa vandringar även under förmiddagarnas aktiviteter. Men samtidigt stora möjligheter att ha ett långsamt tempo och umgås med sina medresenärer. under den tiden.


Massor av vackra växter. Bl.a. "Bloddroppe" Fuccia...vet inte hur det stavas .. i olika färger.


Och förstås, alldeles underbart vackra vyer .

Blir supersugen på en ny resa. Lätt vandring i Portugal, till våren,  låter väldigt intressant.

22 kommentarer:

  1. Tack för en intressant sammanfattning. Fantastiska bilder för en som älskar GB - och för alla andra också förstås. Tänk att man faktiskt klarar sig med telefonkameran, strålande praktiskt.
    Fint att höra att ni fixade allt utan några allvarligare skador, hoppas att det gick bra för maken också.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt land. Wales lockar också. Finns vandringar där också.

      Radera
  2. Låter som en fin resa. Bra bilder, skönt att fota med en telefon så man slipper kamera vid vandringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev en del bra bilder. Lätt att beskära dem i enkla redigeringsprogrammet

      Radera
  3. Vilken fantastisk resa ni har varit på. Den skulle jag gärna göra fast kanske är det för mycket stup för min del.
    Yngsta fröken och jag åkte för många år sedan på en bussresa till Stralsund. Det var vi och pensionärer men vilket gäng och vilken trevlig resa det blev! Faktum är att pensionärerna kom hem senare än vi på kvällen så nog kan man oavsett en del åkommor!

    Välkomna hem!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En vandring var läskig. Lätt att vandra... Bra underlag... Bra lutning... men stup rakt ner i havet..

      Radera
    2. Då hade jag fått krypa fram eller vända!

      Radera
  4. Helt underbara bilder! Både Devon och Cornwall bjuder på världens vackraste natur. Så annorlunda jämfört med Sverige och faktiskt andra europeiska länder. Vet inte om du kollat tv-serien Doc Martin som utspelar sig i Cornwall. Om inte, kan jag djupt rekommendera serien. Den bjuder på härliga "scener" och en rolig handling.

    Sedan är det ju alltid relativt vad man menar med "lätt" eller "svår". Det är ju helt individuellt och beror ju på hur "vältränad" man är. Det kan inte vara lätt för en resebyrå att "klassa" vandringar som uppfattas på samma vis av alla deltagare.

    Jag vet att vi nollåttor har ryktet att vara dryga. Man ska ju inte generalisera, så jag vet inte om vi är det eller inte. Men efter några besök på Västkusten så kan jag också tycka att Göteborgare är trevliga, väldigt trevliga till och med.

    Har aldrig varit med om en gruppresa, och drar mig för det. Har som du vet svår för "bara" pensionärer, även om jag är en själv. Sedan gillar jag inte bussresor heller. Men tidigare eller senare (troligen senare) får troligen även jag upp smaken för bussresor. Men på grund av min dåliga rygg skulle jag inte välja en vandringsresa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevliga pensionärs-noll åttor på resan. Egentligen skulle jag väl klanka på reseledaren, som inte såg till att det blev vandring gemensamt, utan PowerPoint walk för en del. Tidigare resor har vi delats in i två grupper...En snabb och en långsammare. Bra för alla!

      Radera
  5. Tack för dina reflektioner, kul att läsa!😃Sista kvällen för oss här på Irland, favoritlandet, för den här gången. 💕Fast favvostaden är väl ändåLondon.

    Inte hade vi behövt ngn tjocktröja inte. Vännerna här kommer att säga ”when the Swedes were here we got a marvelous weather.”😃// Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halva resväskan orörd! Otrolig tur med vädret! Kram

      Radera
  6. En härlig resa ... och så trevligt att läsa dina reflexioner så här när ni är hemma igen. Såå många fina bilder!
    Portugal låter som ett trevligt resmål!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Få se efter jul... om vi fortfarande är pigga. Kram

      Radera
  7. Det verkar ha varit en väldigt trevlig resa. Många fina bilder, mobilen tar lika bra bilder som kameran nu för tiden.
    Ebb och flod är fascinerande! Välkomna hem! Eval8

    SvaraRadera
  8. Kättre t.o.m. Trots att kameran inte är så många år och var rätt dyr. Smidigt m mobilkamera. Tack!

    SvaraRadera
  9. Fint och intressant att läsa dina tankar. Jag har ju jobbat en hel del som guide och reseledare både utomlands och i Sverige och har verkligen gillat det. Och just sammansättningen på grupperna betyder ju så mycket för hur hela resan och upplevelserna ska bli. Givetvis är en "bra" och kunnig guide viktig.
    Själv är jag inte så mycket för just gruppresor men har gjort en del och då främst när det varit vandringsresor eller andra resor med olika teman.
    Just att planera resan vara på den och sedan gå igenom den efteråt blir ju att resan ger än mer.
    Har haft stort nöje av att hänga med.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att vara ledare när det funkar, jobbigt när det strular... gissar jag. Kram

      Radera
  10. (svenska resebyråer köper färdiga resor av engelska agenturer, svårt att sitta i Sverige och planera. Vi hade dessutom två kunniga lokala guider på två sträckor)

    SvaraRadera
  11. Fantastisk resa och fina bilder!

    SvaraRadera
  12. Trevligt att läsa din resumé av resan. Den tackar jag för. Du sammanfattar den på ett bra sätt tycker jag. Men jag har några frågor... Bl.a: Fick ni ge något slags omdöme om resan efteråt, och påpekade du då dina synpunkter? T.ex. om vandringens svårighetsgrad, enligt dig alltså? Borde de inte ha nämnt att ni en del av vandringen skulle ni ha ett stup på ena sidan? Alla dessa hundar som rastades, plockade ägarna upp efter hundarna ?

    SvaraRadera
  13. Jag lyfter verkligen på hatten för er som törs göra vandringsresor. Visserligen går jag skapligt mycket men absolut inte i terräng utan mest på gångvägar och utan branta sluttningar. Väldigt intressant att läsa om dina fördomar vad gäller olika landsdelsfolk, jag har knappt några såna, känner bara dalfolk och stockholmare, några (trevligast!norrlänningar) o visst tycker jag göteborgare kan vara rätt dryga. Det kan jag själv också, finnkäring som jag är. Hatar tjafs, då går jag undan o muttrar för mig själv. Kanske är det rentav karaktärsdanande att åka på dylika resor? Har ju hängt med några bussresor med pensionärsföreningen och jisses vad jobbigt deet har varit. Folk bllir som galna när man pausar bussen och ska till att fika eller äta, trängseln låter påskina att snart tar allt slut. Nåväl, nu ska jag avrunda min kommentar med att tacka för alla fina foton från underbart vackra platser. Visst åker ni till Portugal i vår, jag kan läsa genom raderna att du är bra sugen...
    Kram från pörtet

    SvaraRadera
  14. Var tvungen att bläddra bakåt i dina inlägg för jag visste ju att du också varit på resa. Intressanta reflektioner. Själv reste jag helt ensam för första gången, kände inte någon men oj så många trevliga människor jag träffat. Håller med om att det kan bli lite för mycket bussåka men samtidigt var bussen väldigt bekväm så det gick ingen nöd på mig. Trevliga middagar och jag behövde inte känna mig ensam någon gång.
    Tack för fina bilder!

    Kram

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas