onsdag 8 februari 2023

Växlande

 

 

Det är väl så i vintertid. Växlande väder. I  söndags var det ett antal minusgrader. Friskt! Lättgånget. Inte alls halt underlag, då jag tog dagens promenad i anslutning till att vi uppvaktade svägerskan på hennes 60-årsdag.


Njuter storligen av att besöka barndomshemmet. Att ta en ensam promenad och låta minnesbilder flöda. Samt att få träffa bror och bästa svägerskan!


Måndagen bjöd på SOLSKEN.  Killarnas virus hade hittat mej också, så jag ställde in ett möte på förmiddagen. Men att ta en promenad här hemmavid, det fanns ingen anledning att låta bli. Helt ljuvligt! I och för sig tog jag stavar för säkerheten s k skull, men det hade inte behövts.Underlaget var stabilt.


Solen värmde. Rimfrosten glittrade. En härlig dag. Trots förkylning.

Igår, på "mormorstisdag"  tog jag inte en bild.  Ovanligt!  Tog en egen kortrunda i byn. Men myrsteg. Växlande underlag. Stundtals halt, stundtals barmarkskännung. Det gällde att parera stegen. Var ute med killarna under att snöskulpturer tillverkades av blöt snö.  Tråkväder för en tant.


Lite förkyld, lite ryggont... lite eländigt. Men ut måste man ju även denna onsdag!  Vilket förskräckligt väglag det var på vår byväg. Hal issörja. Vände om, då jag tagit mig fram några hundra meter, stelt gående, krampaktigt hållande i stavar.  Beslöt mig för att gå ut på asfaltsvägen i stället. 

Tråkig väg, en del tung trafik, men så lätt att gå. Kunde släppa stavarna och ta ut stegen ordentligt. Så gott att kunna gå riktigt fort..ja, så fort som en tjock tant som fyller 70 om tio månader, nu klarar att ta sig fram.


Nu är det så att en promenad alltid piggar upp. Både för förkylning och tramsig rygg.

Amaryllisen borde blommat till jul. Det gjorde den inte. Klockan bara vissnade bort. Men nu kom en ny stängel. En enda klocka ville blomma ut. Men så vacker! 


Sista stängeln på sista inköpta amaryllisen blommar i hallen.  Känns som den är lite sent ute. "Lilla jul" -kyndelmässodagen inföll ju under helgen som gick. 

Det hände att granen stod kvar i det utkylda "finrummet", ända tills den helgen, när jag var barn.  Fast när jag var i ålder 7-11 år, så var det "julgransruskning" som gällde, och den ägde rum tidigare än så. Men jag minns så väl den övergivna, barrande granen, där jag och mamma huttrande hjälptes åt att få undan julpyntet i det iskalla rummet, då när det var "lilla jul", och jultiden definitivt var slut.



Nu är det tulpanerna som gäller. Även om amaryllisar är vackra, så är det ett tecken på att det går mot vår, när vi växlar över och frossar i tulpaner.

Och jag längtar då tills dess att jag kan gå med raska steg, utan stavstöd, på vår byväg igen.

28 kommentarer:

  1. Har tänkt på dig och funderat över om viruset hade slagit till. Nu vet jag. Krya på dig Anna-Lena
    Om det inte blir farmorstorsdag imorgon så MÅSTE jag i alla fall få träffa lille M i helgen. Farmor (& farfar) har abstinens efter 1 1/2 vecka utan samvaro.
    Barbro D.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår det. Att du vill träffa bästa killen.
      Är inte så påverkad av viruset. Tänker att det är bra att utmana immunförsvaret lite grann.
      Ha det gott!

      Radera
  2. Hoppas du blir frisk snabbt! Amaryllis och hyacinter har åkt ut. Provat ett par omgångar tulpaner, men de är till besvikelse när de inte slår ut.
    Idag har solen och plusgrader tagit ganska bra på de ismoddiga gatorna. Men nu kyler det på igen.
    Kul att ni har barndomshemmet kvar i familjen. God kväll! Eval8

    SvaraRadera
  3. Sol hos er! Vilken lyx! Här har det varit helgrått!
    Lyx att ha barndomshemmet kvar däremot! //Anna-Lena

    SvaraRadera
  4. Lätt att bli smittad av barnbarnen. Fint att du ändå är så pass frisk så att du kan ta några promenader. Det skadar aldrig. Härligt att du kan besöka barndomshemmet med alla minnen och känslor som det för med sig.
    Min sista amaryllis blommar också nu. Tulpaner väntar till helgen. / Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amaryllis gläder länge. Det kan man knappast säga om tulpaner. Men de är vackra. Och vårliga. Promenader är alltid bra. // Anna-Lena

      Radera
  5. Vilken mysig vardagsblogg med ljuvliga bilder du har. Jag har läst några inlägg och njutit bilderna. Hoppas du kryar på dig snart! Må gott 🌷🌷

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Får kolla din oxå. //Anna-Lena

      Radera
  6. Känner mig nästan som en spågumma som förutspår hur det kan gå när man lämna över barnbarn till morföräldrar som naturligtvis smittas av de förkylda killarna. Ja, nu vet du också. Så i framtiden kan du "säger ifrån" när ni ska vara barnvakt.
    Bra ändå att du pallar dig ut. Vädret/vintern i år är totalt "förvirrad". Ingen kontinuitet alls. Här var snön borta igår morse. Sedan dess gråväder och fyra plusgrader. Är ju inte lika beroende som du av promenader och att röra på mig, men visst skulle jag vilja njuta av mera solsken, även om det var kallare.
    Som Ditte brukar säga - vädret kan en inte påverka. Så rätt som det är sagt;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte dagar ifrån . Har aldrig lärt mig. Och så vill jag ju vara alla till lags
      Bra!att boosta immunförsvaret! 🙂

      Radera
  7. Säga ifrån ska de va!//Anna-Lena

    SvaraRadera
  8. Växelväder här också men att det nu är ljusare längre på eftermiddagen och tidigare på morgonen gör ju sitt till det positiva.
    Trevligt med besök i barndomshemmet och lite extra sol där var ju också extra fint.Skönt att komma ut en sväng även om förkylningen flyttat vidare till dig.
    Skulle träffat mina barnbarnskillar i morgon men en är förkyld så vi väntar. Vill ju inte bli dålig inför kommande operation.
    Hoppas du snart är pigg igen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att du vill vara i bästa form.
      Ljuset är välkommet. Är framme i den tid gå batteriljusen slår på medan det fortfarande är ljust. Påminner om den tid då solen gick ner nästan två timmar tidigare än nu.//Anna-Lena

      Radera
  9. Visst är det trist när man inte kan ta ut steget! Gråväder är inte kul heller. Nu har vi +5 grader här, och snön är snart borta, men det lär väl komma mer...det är ju fortfarande vinter...
    Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter så gott med nästan snöfritt. Lär väl bli det här också..Så småningom. Kram//Anna-Lena

      Radera
  10. Snö är vackert att titta på, men jag saknar aldrig snön! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sakna snö, aldrig jag heller. Gillar gröna vintrar! //Anna-Lena

      Radera
  11. Så fina blommor, och så fina ute bilder! Här vet vädret inte hur de vill ha det. I går började snön att töa, men sen frös det i går kväll, så vår lille väg som var fin i går, är hal idag igen. Nu försöker solen komma fram och det är +2grader.
    Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har jobbat idag. Efter detcså tår det bli inomhustid. Bedrövlig väg! Snö över is!//Anna-Lena

      Radera
  12. Tack för hälsningen på min blogg. Hoppas allt är bra med dig. Kram

    SvaraRadera
  13. Kul att höra ifrån dej! Kram//Anna-Lena

    SvaraRadera
  14. Trist med förkylning ... men promenader har du i varje fall orkat med. Ofta är det skönt med frisk luft. Lite samma väder som här men jag tror ni haft mer snö.
    Härligt att ni har barndomshemmet kvar i släkten så du kan besöka det. Roligt att läsa om er tradition att slänga ut den barrande granen. Julen varade länge hos er.
    Ja nu är det tulpantider och vi väntar på våren!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var väl bara så att man glömde granen i kylan o finrummet....Kommer ihåg hur barren bara föll av. Inget vatten på över en månad. Ha det gott //Anna-Lena

      Radera
  15. När vädret växlar så är tyvärr oftast medaljens baksida att det blir riktigt halt och då är det inte behagligt att promenera. Jag har helt klart en tendens till att både trippa fram och spänna mig vilket inte är en bra kombination med en yster och glad hund. Vi har ju förmånen att ha barmark och en del av vattnet har runnit undan nu.
    Tråkigt med en förkylning men du verkar ändå vara på benen vilket är skönt.
    Jag har sagt det tidigare men det tå att upprepas igen, så fint att barndomshemmet finns kvar inom släkten.

    Önskar en fin torsdagskväll nu!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En stor glädje att ha barndomshemmet kvar. Och upprustat så fint! Kram//Anna-Lena

      Radera
  16. Jag tycker det är fantastiskt att kunna besöka eller ens åka förbi sitt barndomshem, det är inte alla förunnat. Jag har passerat huset jag bodde i som mycket liten i Hfors många gånger, men i villa bodde jag aldrig. Minns dock den lilla lägenheten på ett rum, alkov och kök, tänk, nästan som mitt nya boende, fast jag slipper vedspisen. Trevlig helg!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas