lördag 27 mars 2021

Favoriter

 


Fler och fler sticker de upp ur den kalla jorden på byns enda blåsippsplats, favoritblommorna.  Vid gårdagens koll, så fanns där mer än tio utslagna blommor. Om några veckor så är det alldeles blått i barndomens hagar. Då får det absolut bli en resa dit. 

Blåsippor, det har nog varit favoritblommor ända sedan jag var en liten tös. Den lilla knubbiga tösen fick förmaningar att akta sig för att trampa i "det bottenlösa kärret" och sedan fick hon gå hundratalet meter ner för den branta backen och kolla om sipporna slagit ut. De flesta vårar var hon alldeles för tidigt ute och det blev många turer ner och uppför backen innan hon, alldeles salig, kunde bära hem den första lilla blomman och sätta ner den i en äggkopp på köksbordet. 

Numera plockar jag inga blåsippor, de har alldeles för kort hållbarhet, då de kommer inomhus. Det är utomhusnjutning som gäller. 

Hörde favoritfågeln på dagens promenad. Koltrasten. Absolut favoritsångare. Tommy Körberg är favorit nummer två. Vilka pipor de har, koltrasten och Tommy.....


Det kom att pratas om favoritelever- eller snarare hackkycklingar- på personalrummet i torsdags. Vi var ett par stycken som hade erfarenhet av den typen av lärare.
Förskräckligt!
Tänker förstås på alla mina lärarår. Har jag också haft favoritelever- eller hackkycklingar?  Det är förstås svårt att svara på, man gör så mycket omedvetet. Jag vill påstå att jag aldrig har haft favoritelever, och gud förbjude, några hackkycklingar. Men jag har absolut haft favoritklasser - och tyvärr har jag haft några elever som jag haft svårt att tycka riktigt bra om. Man kan ju tro att det är "buskillar" som det handlar om, men det är det inte. Det handlar nästan bara om lite kaxiga tjejer. Antagligen har jag känt igen mig själv för mycket i deras sätt att vara. Man hoppas ju att man är så pass proffsig så att man inte visar vad man tycker, men kroppsspråket är det svårt att få tyst på....



Hämtade hem ett paket med pockets idag. En favoritbok för väldigt många, det är "Där kräftorna sjunger". Den var med i boklådan. Ska äntligen börja läsa den omskrivna boken. Det ska bli riktigt intressant och se om det blir en favoritbok även för mig.




18 kommentarer:

  1. Då får du berätta hur den var. Har j hört mycket om den boken.
    Blåsippor är så fina. Trevlig lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis börjat på boken. Fortfarande ingen uppfattning om den... förstås

      Radera
  2. Tyvärr finns det sällan blåsippor här vilket är synd för de är ju så vackra!
    Jag kan också villigt erkänna att jag har haft favoritklasser, klasser som det varit genuint roligt att jobba med. När det gäller eleverna så gäller det att hålla sig strikt professionell på det planet men visst måste jag erkänna att jag inte tyckt om alla. Tyvärr är det så. För min del handlar det oftast om elever som har en egenskap som jag upplever som negativ på något vis. Busiga pojkar har jag inga problem med för de har sin charm och oftast glimten i ögat. Nej, det finns andra sidor som gör det svårare...

    Själv tyckte jag mycket om den boken!

    Kram och god lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Favoritklasser är lätt att få. Eller ännu mer klasser dom uppfattas dom lite "tråkiga". Ofta har det varit små klasser och då pratar vi ca 10 elever, där flera varit lågpresterande. Nackdel med att jobba på liten skola; små klasser, liten dynamik.
      Men ibland blixtrar det till ändå, och då blir det extra roligt. Kram!

      Radera
  3. Visst är blåsippor fina. De gullvivor och liljekonvaljer är verkliga favoriter. Har dock inte sett några blåsippor här i backarna men ska ge mig ut och titta i morgon. Minns så väl att när blåsipporna var i blom så fick jag som liten ha knästrumpor till klänning eller kjol och lättare skor.
    Jag har också ett förflutet som lärare , dryga 30 år i yrket och på grundskolans alla stadier. Jag har nog aldrig haft en favoritelev med däremot favoritklasser. Och många sådana. Den sista av dem var på Svenska skolan i Peking mellan 2007 och 2010. Vad gäller elever jag inte kommit överens med tror jag det kan ha varit ett 10-tal genom alla år. Och vad som är extra roligt är att jag än idag har kontakt via Instagram med en hel del av "gamla elever". Och de äldsta av dem är idag i 50- års åldern.
    Boken "Där kräftorna sjunger" tyckte jag mycket om och på många olika sätt. Mne böcker, musik och tavlor och annat kulturellt är ju väldigt personligt.
    Önskar dig en fin kväll.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag bott på samma plats i mer än 40 år, så träffar jag gamla elever då och då. Andra har jag också kontakt med via Facebook eller Instagram. Det är roligt!
      Sen finns det några som inte alls tittar åt den gamla lärarinnan. Uppfattar det som det till stor del beror på att de är lite blyga.
      Så intressant att jobba i skolor utomlands. Modigt!
      Nu ska jag fortsätta med boken.Kya har blivit övergiven av alla och försöker hitta sätt att försörja sig. Så långt har jag kommit! Kram!

      Radera
  4. Vilka fina minnen du kan förknippa med blåsippor:-)

    Går det verkligen att INTE ha favoritelever?! Svårt att tro om jag ska vara ärlig. Om man har säg 25 elever i en klass är det då inte nästan oundvikligt att man fastnar lite extra för en eller två elever?! Det gäller "hackkycklingar" också såklart. Sedan får man som lärare såklart inte visa sina "känslor", men även det kan jag tänka mig måste vara otroligt svårt. Du ser - en himla tur att jag inte blev lärare;-)

    Tommy Körberg är inte någon av mina favon, och jag är en av få som tycker att "Där kräftorna sjunger" är överreklamerad. Kan hända att jag tyckte det för att boken inte är min genre... Ska bli intressant att läsa vad du tyckte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här snart kommit halvvägs in i boken. Läsvärd...men inte mer än tn vanlig lättsmält bok. Men jag kanske Ändrar mej!
      Nä, du jag har inte haft favoriter.... och förhoppningsvis inga hackkycklingar....däremot klasser som jag tyckt varit tråkiga. Jag har nog aldrig varit någon bra lärare för de svagaste eleverna. Mycket roligare att jobba med smärta barn. Skäms lite för inställningen.... m

      Radera
  5. Ser fram emot din (fulla) recension.
    Ibland är det svårt att tycka om en bok som "alla" andra gillar. Man har olika smak helt enkelt.

    SvaraRadera
  6. Får bli en sådan... kanske redan i morgon...är en sträckläsare

    SvaraRadera
  7. Blåsippor, håller med dig, vackra vårblommor. Jag trodde att det skulle bli den som blev Sveriges nationalblomma, men det blev Lilla Blåklockan.
    Jag tror att du år så proffsig i din yrkesutövning så att du kunde dölja detta i skolan, om du nu kände så.
    Jag vet att mina skolkamrater tyckte att jag blev extra uppmärksammad och omtyckt av en lärare som vi hade i femman. Vet ej om det stämde.
    Trevlig söndag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju var om man känner sig omtyckt av läraren. Sen om du var extra omtyckt eller ej, det vet ju bara läraren.
      Blåklockor är också fina. Finns väl över hela landet. Så därför blev de en bra symbol för Sverige. Kram på dej!

      Radera
  8. Visst är det lättare att tycka om en del barn än andra, men det gäller ju samma när det gäller vuxna. Skolan är en arbetsplast precis som vilket annat företag som helst, men mer åldersblandat. Ibland tyckte jag det var svårare att tycka om alla föräldrar. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Föräldrar, dem behöver vi inte tycka om. Men det är bra om man kan gilla barnen. Kram!

      Radera
  9. Här dröjer det nog ett tag innan blåsipporna blommar. Men då finns de nästan överallt. Mycket vacker blomma.
    Jag sällar mig till de som tycker att `Där kräftorna sjunger´ är en mycket bra bok. När jag läste den hade jag inga förväntningar på den, och det var bra. För om jag läser en bok som många andra har lovprisat... då blir jag ofta besviken. Genom att ha hört andras omdömen så förväntar jag mig storverk.
    Jag har aldrig varit lärare så jag kan inte delta i ämnet: favoriter och hackkycklingar. Men däremot har mina barn haft många lärare under årens lopp, och jag kan verkligen känna för eller emot när det gäller den yrkeskategorin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är Kräftboken läst. Jag tyckte om boken, den fick en att fundera lite. Både på hur vi människor är mot varann och vad det kan göra med en människa.

      Radera
  10. Visst är det härligt nu när de blå sticker upp sina ansikten mot oss. Koltrasten sjunger här varje kväll, han tycker definitivt det är vår. Och på tal om sång, "Där kräftorna sjunger" har jag inte läst än men hört många som tycker om den. Hoppas du också kommer att tycka den är bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kräftboken kan absolut rekommenderas.Längtar efter hagarna som lyser blåa av sippor. Kommer inom några veckor!

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas