Vilken värld!

- Vart är världen på väg? undrade en av mina elever idag, då vi satt tillsammans i matsalen och lät oss väl smaka av potatisbullar och blodpudding . (Det senare gällde nog bara mej.. :) )
- Vad menar du, undrade jag.
- Jo, när jag gick i ettan och tvåan, då vågade jag inte säga något till dem som gick i sexan, men när vi går i sexan, så är det många av de små som kaxar mot oss. De borde ju visa lite respekt, och lyssna på oss, vi är ju mycket äldre.

Jag kunde inte säga emot min elev, och tänkte tillbaka på min egen barndom, då jag gick i småskolan/lågstadiet och var livrädd för de stora fyrorna, femmorna, sexorna som i mina ögon var att jämställa med vuxna.

Jag tänkte också på vår nya lärare som kom från en "lågstadieklass" i närheten av en större klass, till vår lilla landsbygdsskola och efter någon vecka uttryckte:
- Så härligt att vara här, nu kan jag ju UNDERVISA och inte bara vara "polis" och bråkutredare.

 - Och en sak till, fortsatte eleven.  Varför har de som går på förskolan, på dagis, egna mobiler ?
-Oj, sa jag, men det kan de väl inte ha?
- Jodå, höll hennes kamrat med, jag vet flera dagisbarn som har egna mobiler.
- Mycket märkligt, sa jag. Vad har de dem till?
- Spelar på. Och förresten, när vi gick på fritids så fick vi stå på kö för att spela ett kunskapsspel på datorn. Nu har man i-pad där. Men i skolan har vi inga surfplattor. Är inte det konstigt?
Jag kunde inte motsäga mina elever i detta heller.

- För att gå tillbaka till mobilerna, sa jag. När tycker ni att man är gammal nog att ha en egen mobil?
- Jag fick min i trean, sa den ena eleven.
- I fyran, svarade den andra. Man behöver ju ingen innan. Så det kanske är lagom i den åldern.
Man behöver iallafall ingen mobil på dagis eller förskola!

Varvid jag skickade en tanke tillbaka i tiden.
När fick mina döttrar mobiltelefon?
Det fanns överhuvudtaget inga, då de gick på låg och mellanstadiet. Då använde man "riktiga" telefoner och pratade med kompisarnas föräldrar, då man ville få tag på sina egna barn. Först under nittiotalets senare hälft, blev mobilen allmän egendom. Vilket var en lättnad för föräldrar till barn med nytagna körkort.
Min egen nya körkortstid, på tidigt sjuttiotal? Stackars mina föräldrar/hispiga mamma ( som jag är lik/präglad av) som inte hade den minsta möjlighet att nå sin dotter under sena helgnätter. Inte undra på att hon var helt slut efter allt nattvak i väntan på att dotterns bil skulle lysa upp gårdsplanen, när det var söndag.

Frågan om vart världen är på väg, det tycker jag är en spännande fråga. Hur långt kan "övervakningen" /den ständiga nåbarheten fortsätta?
Är det så att "småbarnen" tar över världen mer och mer, utan att visa respekt för någon eller något, eller kan nästa generation vända den trenden?
Att elever i sexan frågar sig vart vägen är på väg... är det tecken på att vi lärt eleverna reflektera  eller är det helt enkelt ett tecken på att världen är på väg rent åt fanders.....

Den som lever får se....