På jakt

 

12,5 grader på plussidan, visade termometern. Dagens promenad väntade. Även idag stod jakt på agendan. För min del gällde det jakt på färger i det höstgråa och jakt på lavar som visade på god luftrenlighet.För jägarna, som idag och igår,  kört skytteltrafik förbi vårt hus, gällde det att fälla de älgar som man blivit tilldelade, i årets jakt.

( Just det, skyltar på söndag! Den här visar vägen till de olika älgtornen. Tror att det finns 130 stycken på älgjaktlagets marker)

När jag var på väg att bege mig ut, så upptäckte jag att älgjägarbilarna var på väg åt samma håll som jag tänkt mig. Varvid att jag fick ändra min plan, och gå åt motsatt håll.

På byvägen mötte jag en av jägarna. Han var ute och rastade sina hundar.

- Jag tog det säkra före det osäkra och gick häråt, sa jag. 

- Jakten är slut, berättade grannen. Det har gått dåligt. Vi har sett ett antal tjurar, men där har vi redan skjutit fullt. Hondjur är det dåligt med.  Så dåligt att två av de älgtjurar vi skjutit hade blivit skadade då man stångat varann, i konkurrens om korna. 

- Oj, det var inte bra, konstaterade jag. Kanske det kan komma älgkor invandrade från närbelägna trakter?

Älgarna är på tillbakagång. 

Det visste jag redan. Men jag hade ingen aning om att det varpar med valpar, som finns inom ett avstånd på dryga 5 mil, har dödat 120 älgar under senaste året. Normalt äter en varg på det nedlagda bytet tills det är uppätet. Dessa vargar tar en bit av bästa delen älgen, överger sedan bytet och jagar upp ett nytt byte. När älgen tar slut i älgfamiljens trakter, så drar man sig söderut. Snart förväntas de vara våra trakter. 

- Så snart är älgjakten ett minne blott, även i våra trakter, konstaterade grannen lite bittert.

Det gäller att äta av älgköttet, som finns i frysen, med vördnad. Åt faktiskt älggryta, från förra årets tilldelning, till lunch. Bra höst och vintermat. Och så blir det mat till minst två gånger. Bekvämt att bara värma nästa dag. Samt energibesparande.

Med jakten på lite färg i det höstgråa, gick det bättre. Koncheillavens orange färg piggar verkligen upp.

En vädd stod  vid vägkanten och väntade på att bli fotad. Den såg fortfarande fräsch ut, men var väldigt ensam.

Fibblor finns det fortfarande gott om. Liksom en del gravt försenade maskrosor och en och annan rölleka.

Med jakten på lavar som visar på bra luft, gick det sämre. Men jag ska inte måla fan på väggen för det. Längs den runda som jag gick, så finns det ingen riktig "gammelskog". Det är där skägglavar brukar växa...

Idag blev det till stor del vandringar genom de skogspartier, där jag för någon månad sedan plockade både blåbär och lingon.

Och titta, lite nya bostäder på fältet vid byvägen slut! Hoppas att dess invånare vill ge sig ut på nektarjakt, då vårsolen värmer igen.