lördag 19 november 2022

Ojdå!

 Ojdå! Där gick nästan en hel vecka, utan ett enda inlägg.  Brukar nog bli så under den här årstiden. Det blir inte många bilder tagna, och de få foton man tar, de är lika novembertråkiga som årstiden i sej, så det är inte mycket att bygga ett inlägg kring.

Lite uppdatering ska jag väl ändå få till:


Mormors/morfarstisdag. 

Sparsamt med utelek, så här års. Men lite fotbolls-kickade blev det... och så hittade killarna frisbeen och vips hade den hamnat på garagetaket.

Den får pappan ta ner, tyckte jag. 
Morfar tyckte annorlunda. 
Jag höll andan i flera minuter, men som tur var kunde jag pusta ut så småningom. Och det var efter det att inte bara frisbeen  var på marknivå igen.


Bättre att cykla i varma, goa sadelkammaren. Men trehjuling... det har Konrad allt vuxit ifrån. Han satt på pakethållaren och trampade....


I onsdags var det PRO-möte.  Tranemo kommun har två "kommunpoliser". Sven och Erica.  Någon polisstation har inte funnits i kommunen på "isch" tjugo år.  Numera hör vi till Ulricehamns polisdistrikt. Funkar nog rätt bra tror jag.... man har ju, som tur är, inte så mycket att göra med en myndigheten.

Att det varit elva  bostadsinbrott i vår kommun, på ca 12 000 invånare, under de senaste året, informerade våra kommunpoliser om. Risken att bli överfallen, väskryckt, rånad är lika med noll. Bilinbrott är heller inte vanliga, men då och då passerar utländska ligor och plockar delar från vissa bilmärken. Liksom att turnerande ligor gör inbrott i garage och förråd för att stjäla dyrbara verktyg, maskiner mm.  Nätbrott, de är däremot ett ständigt hot. Det gäller att inte lämna ut kontonummer och koder. Och vara försiktig med att klicka på obekanta länkar på dator och mobil. 

Ingen direkt ny info, men sakligt framförd, ed en personlig touch.
Efter informationen var det underhållning av ett gäng pensionärer från Smålandsstenar. De äldre uppskattade dem...och det är ju alltid kul. 
Ganska trevligt med PRO-möte, dock. Man träffar bekanta från tiden i Dalstorp bl.a. Alltid kul att byta några ord....


Kallare och kallare har det blivit under veckan. I torsdags ville inte ens katterna gå ut.

För egen del så blev det heldagsjobb. Först några timmars vikariat och sedan de sedvanliga musiklektionerna. Luciaträningen är igång. Eleverna i 5-6an är taggade, men lite svagsjungande. Ska förstärka med ett antal från åk 4, så ska det nog bli bra.


Gick bara in och bytte skor, då jag kom hem. Sen tog jag den dagliga promenaden. De stackars kreaturen var fortfarande utomhus. Blir utfodrade förstås. Gräset finns det ingen näring kvar i. Men jag tycker synd om dem som måste vara ute hela långa, mörka, kalla nätterna.  

Antagligen har kreatur ingen tidsuppfattning.... 


Gårdagens längre runda gick på välbekanta vägar, men åt omvänt håll, mot vad jag brukar gå. 

Det blir annorlunda vyer, när man vänder på sig.


Den välgjorda stenmuren från en annan tid, den har jag inte noterat tidigare. Fast jag gått förbi... kanske hundra gånger. Från andra hållet. Inte dumt att se saker och ting från ett annat perspektiv ibland....


Lunch åt vi på kommunens enda thai-restaurang, i Tranemo. Gott!
Oftast är det maken som handlar, men igår blev det ICA.besök, även för mig. Man har byggt om i kvantum-butiken. Visst är det läckert med frukt i dubbel upplaga?

På kvällen var det dags för den årliga "tjejträffen", för "tjejerna" i byn. Tjejer och tjejer... den yngsta är 50, den näst yngsta 60, den äldsta 77.  Numera finns det ett antal kvinnor som är mer tjejer än tanter i vår by, men de har aldrig kommit med i gemenskapen. Det räcker med tolv gammel-tjejer. Efter några glas vin, så fyller de rösterna mer än väl rummet. Trevligt att ses. En ledsenhet finns dock kvar hos mej efter kvällen.... handlar om en snart tjugo år gammal "oförrätt". Varför kan man bara inte glömma.....?


Det blev en längre runda idag på förmiddagen också. Maken gick med och takten vi höll var ganska så hög, kändes det. Fem och en halv km på varierat underlag, på dryga timman, 

Kom dock att tänka på ett inslag i ett nyhetsprogram för någon vecka sedan. Det handlade om motion, och att det räcker att gå sextusen steg per dag, för att man ska få sig dagliga dos. -Hur snabbt ska man gå? undrade reportern. -Ungefär 7 km/h, blev svaret. Så snabbt tro jag inte jag klarar av att gå.... ja, om det inte är på ett löpband då... 

Ojdå, nu ligger det ett vitt lager över byvägen, tio meter från huset.  Snö har lagt sig på locket till postlådan, på staketets ovansida och på plattorna som går fram till ingången till huset. Gräsmattan är täckt här och där. Gissar att vi vaknar till en vit värld i morgon. 

För en vecka sedan var det nästan sommartemperaturer, + 13 grader flera dagar i följd. Oj, så snabbt det blev vinter.




17 kommentarer:

  1. Måste säga att jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg Konrad(?) uppe på taket där och det utan säkerhetssele. Nej, det hade jag aldrig tillåtit som vuxen. Åt andra sidan, nu när jag tänker efter så var jag inte den lugnaste heller när jag var i hans ålder. Å jag lever än;-)
    Även här blev det vitt, fast först idag. Det började klockan 13:00 och nu är marken täckt av cirka 5-10 centimeter. Å mera ska det bli. Det var ju bara en vecka sedan det var 15 grader. Så vintern kom till slut, vilket den brukar göra varje år, nästan utan undantag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Morfar stod nedanför. Men jag gillade inte tilltaget.
      Hoppas att snön snart försvinner igen. Vill ju helst slippa.//Anna-Lena

      Radera
  2. Tänk att T och jag inte har besökt Thai-restauranten än, fast vi nästan bor i den. ;) Vi är ju som sagt inte så förtjusta i den typen av mat, men vi "borde" i alla fall göra ett försök. Vet att du har skrivit tidigare någon gång att det är gott där.
    Sju kilometer i timman - ja det dröjer nog ett tag till innan jag kan promenera i den takten. Förstår vad de menar, man ska få upp flåset för en riktigt bra effekt.
    Snön faller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men nog är det så att omkr 5 km /h är mer relevant som snabb gångfart.
      På Orkidé serverar man också sushi. Bland de bättre jag ätit. Och jag gillar verkligen sushi. Thaimat är helt ok, men inte största favoriten.
      Men nog borde ni prova någon gång.... 🙂//Anna-Lena

      Radera
  3. Hu! Det var vågat att skicka upp pågen på taket. Tur alla höll sig på marken sen.
    Det ser så gott ut när frukten ligger så.
    Brr, vad kallt det bli. Bara några flingor här hittills.
    God kväll! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tokig morfar, tyckte jag. Fast han har varit uppe på taket och hämtar saker tidigare, Konrad. Men dumt av morfar att initiera klättringen.//Anna-Lena

      Radera
  4. Åh fy. Det där ser farligt ut. Det skulle jag aldrig ha tillåtit.
    Jag tycker att nötkreaturen borde ha ett slags hus att gå in i om de vill. För mig känns det inte så "snällt" att låta de vara ute dygnet runt.
    Här är det jsust ingen snö, mest rimfrost. Men ganska många minusgrader. Och det är bra. Då ligger snön kvar när den kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här kommer den att regna bort om några dagar. Det är då vi har det...
      Fattar inte vad morfar tänkte på. Han som annars är så orolig för allt som kan hända..

      //Anna-Lena

      Radera
  5. Har saknat dig i veckan!
    Vad gäller frisbeen, stegen och klättringen så klarar barn mycket mer än en farmor/mormor kan tro. Och visst gick det bra.
    Kan tänka mig att dte nu är tvåhjulingar som gäller för båda killarna. Tiden går .
    Trevligt med PRO och att träffa bekanta.
    Och när jag läste Lucia så är det ju snart så visst har du bråda tider att få till det. Men det brukar ju ordna sig.
    En trevlig och omväxlande vecka och snart väntar en ny. Men först helg.
    Kram-

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snällt "sagt". Handlar väl lite om lust och inspiration också.
      Konrad har en god kroppmedvetenhet...men ändå... det var på gränsen. Kram//Anna-Lena

      Radera
  6. Ja, det har ekat lite tomt här i veckan så det var trevligt med en uppdatering.
    Det var nog säkrast att skicka upp ett barnbarn på taket tänker jag. Att klättra på stegar är i alla fall inget för mig numera.
    Lucia närmar sig ja så jag förstår att ni är i full gång med att öva. Jag kan inte säga att jag saknar något från min arbetsplats men vi hade ett så fint luciatåg i en av våra vackra kyrkor. Skönsång på italienska bland annat så det kommer jag att sakna.
    Ibland får man helt enkelt släppa vissa saker och gå vidare. Lätt är det kanske inte men det går.

    Kram och god söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har lättare att släppa, än vad jag har... I det mesta, gissar jag...
      Nej, italienska, det blir det inte hos oss. Men tror att vi ska få till ett bra framträdande med hjälp av de mindre barnen...
      Ha det gott! Kram //Anna-Lena

      Radera
  7. Det är så trist att folk inte kan skillnaden på ditt och mitt. Stölder och inbrott. Det värsta är då de ger sig på äldre människor.
    Idag har vi också vinter hos oss, mysigt, men halt.
    Ha en fin söndag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men här har vi knappast några inbrott . Det var annorlunda för några tiotals år sedan. Nu är deg nätet som är brottsplatsen. Kram//Anna-Lena

      Radera
  8. Hej, long time no see! Jag håller med om att årstiden inte befrämjar blogglusten eller fotolusten, de liksom hänger ihop. Men du fick ju till det fint, med lite molokna kossor men desto färggrannare frukthyllor! Angående polisen, vi hade mycket strul i Fredriksberg med missbrukare, hemlösa och tjuvar och banditer, polisen utgick från Ludvika 6 mil bort. Nu ska de tydligen istället starta från Borlänge, då blir det 10 mil...Jag kan garantera att inga tjuvar kommer att åka fast! Läser vidare..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Nä, då funkar det säkert!
      Vi har det rätt lugnt här ute på landet. Inte mycket för tjuvar att hämta heller... Kram//Anna-Lena

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas